Vad vinner jag på ett medlemskap?

Förutom att ha storstädat huset har jag använt lördagen för att läsa DHR:s medlemsbrev för månaden mars. Det handlade bland annat om medlemsvård och att man från förbundet uppmanar alla avdelningar att satsa extra tid och kraft på kontakten med framförallt nytillkomna medlemmar. Inom handikapprörelsen generellt har de flesta föreningar en hög medelålder och det är svårt att locka nya, och framförallt unga, att bli medlemmar. Så är det inom DHR och inom allt ideellt föreningsliv, vare sig det handlar om funktionsnedsatta eller inte. Det är generellt svårt att få folk aktiva. Och risken för en "självdöd" är stor när gamla trogna eldstjälarna blir allt äldre och plötsligt faller ifrån. De gamla och erfarna föreningsrävarna är oerhört viktiga och ska definitivt vara kvar. Deras kunskaper är ovärderliga men för föreningen är nyrekryteringen livsviktig.

DHR-aktiva är rätt duktiga på att få med nya medlemmar, men vad beror det på att många av nykomlingarna bara stannar i några år? Handlar det om att nykomlingarna skräms bort, att de inte trivs eller beror det på något annat? I medlemsbrevet skriver förbundet att DHR måste bli bättre på att berätta vad organisationen är bra på och vad som särskiljer DHR från andra. Förbundsstyrelsen menar att DHR-aktiva ska vara stolta över att vara med i en organisation som förändrar samhället. De skriver ”Det är inte individen utan samhället som skall förändras och det arbetar DHR dagligen med”.

Alla DHR-aktiva är superviktiga och gör ett fantastiskt arbete för att förändra samhället, men vad beror det då på att nykomlingarna inte stannar? Jag har en teori. Personligen tror jag att alla DHR-aktiva arbetar så mycket med att förändra samhället så de glömmer bort medlemmar. De skriver insändare och debattartiklar, sitter med i allt från kommunala handikappråd till samverkansgrupper på regeringsnivå, demonstrerar på gator och torg samt är blåslampan i baken på beslutsfattare. De lägger ner galet mycket energi och ideella timmar på att förändra samhället, men hur mycket arbetar de egentligen för att få nykomna medlemmar att växa/trivas? Jag tror det finns brister här, men ser fram emot att alla mina bloggläsare nu skriver flera goda exempel på ”medlemsvård” som visar att jag har fel. Personligen tror jag att fokus då och då bör flyttas från att utveckla samhället till att utveckla individen. De gamla DHR-aktiva måste bli bättre på att berätta för den nya medlemmen vad han eller hon själv vinner på genom ett DHR-medlemskap, inte vilka vinster och förbättringar det generellt bara ger för samhället.

Kommentarer
Postat av: Gammelsmurfen i Nyehusen

Tror inte att det är speciellt för DHR. Har märkt samma sak på andra håll,. Att man inte har "tid" för nya utan sitter i sina kotterier med folk man känner. Dålig medlemsvård kallar jag det

2010-04-26 @ 19:29:42
URL: http://gammelsmurfen.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0