Semesterstängt

De flesta brukar klaga på mig och säga att jag alltid arbetar för mycket. "Du arbetar jämt!" Personligen trivs jag nog bäst när det är full rulle i livet med mycket att göra. Handlar det om att skriva är det extra skoj. Att föreläsa och därmed utbilda och sprida kunskap kring tillgänglighet- och bemötandefrågor är också kul. Men nu har jag bestämt mig. Jag har absolut ingen aning om ifall jag lyckas. Jag är långt ifrån säker på om det går, men jag lovar att göra ett seriöst försök.

Jag ska ha semester.

Semestern tillbringar jag i Skara, Köpenhamn och några improvicerade dagar i Tyskland Det betyder att min blogg just nu är stängd och öppnar igen under vecka 32.



Ingen sommartorka

Man brukar kalla det för "torka". När sommaren är som torrast och varmast har nyhetsmedierna problem, det blir nyhetstorka. Personligen oroade jag mig att även min blogg mer eller mindre skulle stå stilla. Om det inte händer något finns det ju inget att skriva om och reflektera kring. Men där hade jag fel. När det gäller handikappolitiska frågor generellt och tillgänglighetsfrågor i synerlighet handlar det inte om någon semester.

En av de senaste nyheterna handlar om att Gävle nu, efter över ett års byggnation, fått ett nytt torg. Men jag är förtvivlad. Under ombyggnationen har jag flera gånger påpekat brister, ansvariga har nickat och det har sett ut som om de lyssnat men ändå görs ingenting. Sedan några dagar tillbaka har Gävle ett nytt torg för flera miljoner kronor med bland annat bristande ledstråk, smågatsten som ger grymt ojämn markyta samt stolpar och möbler som inte är visuellt och kännbart kontrastmarkerade.

En negativ nyhet handlar om att Göransson Arena i Sandviken står tom. Det görs inga arrangemang i den nybyggda multiarenan under sommaren. En arena som kostat flera hundra miljoner kronor, och det är synd. Om arenan varit tillgänglig och exempelvis haft användbara omklädningsrum hade jag garanterat försökt hjälpa till att arrangera massor av häftiga evenemang inom idrott, musik, kultur och mässor/utställningar där personer med en funktionsnedsättning medverkat. En positiv nyhet är däremot att kampen mot politikernas beslut om försämrade färdtjänstvilkor lyckats. Trogna läsare av min blogg känner till facebookgruppen, demonstrationer, insändare och ett speciellt "krismöte" som vänt ut och in på Sandviken sedan politikerna bestämt att färdtjänstreglerna ska försämras. Nu står det dock klart att Sandvikenpolitikerna ändrar sig och återgår till det gamla regelverket.

Någon som provat det här?


En kvinna från företaget Minicrosser AB var nyligen i Sjösunda, vid Strandbaden inte långt från Sandviken strax utanför Gävle ganska precis mitt i Sverige som om man lägger kartan rätt nästan är mitt i världen och då och då när jorden snurrat rätt till och med är universums medelpunkt. Hon visade upp en strandrullstol. Tyvärr hade jag inte tid att vara där och prova. Har någon av ni läsare testat strandrullstolen, fungerar den bra?

Fick även en länk/nyhet från Varberg i dag. Det handlar om en fantastisk resa från Casablanca till Varberg.

Vad tror ni om det här då? Det handlar om Astma- och Allergiförbundets certifiering av Mc Donald. Är deras hamburgare alltså bättre än andra burgare om man har astma eller allergi? Jag är skeptisk likt Stefan Sauks Lorryfigur Doktor Dängroth.

Var det någon som sa att det är sommar? Att det brukar vara dött och nyhetstorka då?
Jag är skeptisk...


Things they change my friend


Det är i slutet av 80-talet. Högstadiedisko i Björksätraskolans aula. Luften är kompakt kladdig av svett från hundratals adrenalinsprudlande pubertetsungdomar som tror de är vuxna. En av dem är jag. I petflaskan med apelsinetikett, slängd i en buske på skolgården, finns slumpen kvar. Den innehåller inte bara Fanta. Det luktar bränt eftersom ett inomhusfyrverkeri gnistrat sig fast på aulans trägolv. Kvällen sätter sina spår. Både på trägolvet och i mig. Trångt, varmt och en obegriplig jag-klarar-allt-i-livet-känsla. Jag fingrar på drivringarna och får rullstolen att snurra på bakhjulen till Samantha Fox. Den där skitsnygga tjejen i parallellklassen, som stannar och håller mig sällskap när skolskjutstaxin är sen, dansar bredvid. Egentligen är hon där med sina kompisar men hon är bara en halv meter från mig så det känns som om vi är ett par. Tillsammans i evigheter tills döden skiljer oss åt. Så hörs plötsligt Europe i högtalarna.
”When lights go down, I see no reason”.
De flesta flyr från dansgolvet.
”For you to cry. We've been through this before”.
Luften tjocknar och det borde bero på rökmaskinens bolmande.
”In every time, in every season, God knows I've tried. So please don't ask for more”.
En modig tanke flyger in i skallen men törs inte landa utan flyger vidare.
”Can't you see it in my eyes? This might be our last goodbye”.
Hon är en av alla som lägger armarna runt någons hals. Jag sitter bredvid dansgolvet och tittar på.
”Carrie, Carrie, things they change my friend”.
Det är lördag. Året är 2010. Det är Getaway Festival i Gävle och Europe står på scenen. Minst tusen fiskmåsar i lufen. Vinden har vänt. Jag vet eftersom det luktar kaffe. Joey Tempest byter ackord.
”Carrie, Carrie, maybe we'll meet again somewhere again”.
Och jag fortsätter åka tidsmaskin.

Lok står inte längre



Lok står inte längre när alla andra faller. Lok, eller rättare sagt Martin Westerstrand i hans nya band Lillasyster, använder rullstol. Igår gjorde bandet en konsert under Gävles hårdrocksfestival. Sångaren Martin Westerstrand, som vanligtvis hoppar runt värre än en durracellkanin, kan på grund av diskbråck varken stå eller gå. Deras konsert var nära att ställas in men så tog en av de ansvariga för rockfestivalen kontakt med mig. Mitt uppdrag blev att fixa en rullstol. Och två timmar senare var det fixat. Jag svingade mitt trollspö, drog i några trådar... eller vad det heter. Tack vare ”någon”, som är värd en stor guldstjärna, fick jag hjälp att lösa problemet. Och upp på scenen åkte Martin Westerstrand i rullstolen.



Getaway Rock Festival

Gävles första hårdrocksfestival är över. Bland ett närmare 70-tal band såg jag bland annat Slash, Motörhead, Megadeth, Europe, Overkill, Lillasyster, Mustasch, Meshuggah, Renegade 5 och Crucified barbara. Det finns massor av information på festivalens offeciella sajt, och massor med bilder på facebook om du besöker min profil. Totalt tog jag närmare tusen bilden. Jag har även två skvaller på gång. Ett om Lillasyster och ett om Europe. Dessa avslöjar jag förstårs här i bloggen inom kort.


En tillgänglig festival

Gävles sommarfestival med stort ”F” pågår just nu. Igår började hårdrocksfestivalen Getaway Rock Festival och pågår fram tills den 10:e. Tre dagar med musikaliska attraktioner som Slash, Motörhead och Megadeth. Totalt handlar det om närmare 70 band. Men frågan är om en av Gävlesommarens största arrangemang är något för mig? Och då menar jag inte att det handlar om att mina personliga musikfavoriter är Louise Hoffsten, Stefan Sundström och Bo Kaspers Orkester. Då och då kan till och med jag faktiskt tycka om viss hårdrock. Frågan handlar om tillgänglighet.

Är det någon idé att jag, som rullstolsanvändare, köper en biljett? Är festivalen öppen och tillgänglig för alla, eller väljer arrangören att utestänga vissa individer? Har någon tänkt på att även jag behöver gå på toaletten och därför sett till att det finns tillgängliga toaletter? Går det att beställa mat och dryck, och sedan mumsa i sig godsakerna på serveringen/restaurangen även om man använder rullstol? Och finns det speciellt reserverade rullstolsplatser uppbyggda framför scenerna?

Igår var jag där. I dag åker jag dit igen. Imorgon är det hårdrocksfestival som gäller. Möjligheterna att ta sig till restaurangerna är okej. Visst har de flesta försäljningsstånd höga diskar och markytan är långt ifrån jämn och hård på festivalområdet. Men det fungerar. Det är ju ändå festival och att astfaltera hela området och sänka alla försäljningsdiskar är kanske för mycket begärt. På festivalområdet finns även en tillgänglig toalett. Lite snålt med bara en, men det finns ändå ett tillgängligt alternativ. Och rullstolsläktaren framför den stora scenen, där jag satt och såg Megadeth igår, fungerar perfekt. Den är för liten eftersom alla rullstolsanvändare inte fick plats, men det finns i alla fall ett tillgängligt alternativ.


Kan någon hjälpa mig?

Vädret är fantastiskt. Sitter på altanen under parasollet och läser tidningen Svensk Handikapptidskrift nummer ett 2010. Det handlar om DHR som menar att Svenska staten medvetet bryter mot FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Man tar fram exempel som att den nästan statliga posten sätter upp nya höga brevlådor och att det inte ställs några tillgänglighetskrav på nya tågoperatörer under avregleringen av järnvägstrafiken. För att testa sin teori, om Svenska staten medvetet bryter mot FN-konventionen,  har organisationen enligt tidningsartikeln gjort en anmälan till diskrimineringsombudsmannen. Intressant tycker jag och väntar med spänning på ett svar. Tycker diskrimineringsombudsmannen att den Svenska staten bryter mot FN-konventionen? Om staten gör fel, vilket straff borde de i så fall ha? Så kom jag plötsligt på att jag sitter och läser en ”gammal” tidning. Artikeln är från i vintras, DHR anmälde alltså staten för ett halvår sedan. De senaste timmarna har jag vänt ut och in på mitt kontor för att hitta nyare exemplar av Svensk Handikapptidskrift. Jag har sökt massor på Internet, men hittar ingenting. Nu undrar jag om någon av er läsare kan hjälpa mig? Finns det någon där ute i cyberspace som har svaret? Bryter staten mot FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning eller inte?

Tillgänglig klotterkonst

Jag har läst tidningen Stiletten idag. Artikeln handlade om tillgänglig klotterkonst. En så intressant, annorlunda och spännande artikel ur tillgänglighetssynpunkt att jag helt enkelt är tvungen att uppmärksamma det i bloggen. Artikeln, skriven av Sari Nykvist, handlar om Joakim Forsgrens konstutställning på Klubb Site på restaurang Riche i Stockholm. Först trodde jag att utställningen är ett gott exempel på att det faktiskt går att göra allt tillgängligt för alla. Joakim Forsgren har nämligen tolkat toalettklotter för synskadade. 2010 är året då information ska vara tillgänglig för alla och därför passar det ju perfekt att allt klotter översätts till punktskrift. Men (suck), min tillgänglighetsglädje försvann när jag läst hela artikeln. Tänk att det aldrig får vara riktigt hundra procent bra. Den toalett där man kan se Joakim Forsgrens konst är inte tillgänglig för rullstolsanvändare och därmed utestängs jag från hans utställning.

Alliansen för funktionshindrade

Just nu är politik lika het som min husvägg där sommarsolen värmt hela dagen. Minst femtio grader. Det är valår och det bubblar och kokar på Gotland. Självklart måste även jag skriva om politik. Frågan är hur het tillgänglighetsfrågan är? Vilket parti är bäst, vilket kan få utnämningen ”Funkisparti”? Det enda svenska funkisparti jag känner till är ”Alliansen för funktionshindrade” (AFF), eller rättare sagt kände till eftersom partiet är nedlagt och grundaren Stefan Blom avled i våras. Allt det är oerhört tragiskt, men följande är kul. På adressen politiskapartier.se finns all information och lite till kring landets kända, okända, stora och små partier. Där hittar du information om ”Alliansen för funktionshindrade” och en länk till alliansens hemsidan (hihi). Vad som är så roligt förstår du om du går in på politiskapartier.se och klickar på länken till ”Alliansen för funktionshindrade”.

Personligen tycker jag det är trist att det inte längre finns ett renodlat funkisparti. Allt fler personer med en funktionsnedsättning väljer att kandidera till ett förtroendeuppdrag som politiker (läs exempelvis David Lega i Kristdemokraterna och Jesper Odelberg för Vänsterpartiet) och det är bra. Men jag tror ändå att en funkisparti vore bra för att lyfta funkisfrågorna i den politiska debatten. Om det görs på rätt sätt, med rätt företrädare, kan det vara en bra idé. Jämställdhetsfrågorna lyfts mer bland de gamla och etablerade partierna efter att Fi tagit upp debatten. Junilisten som tydligt säger nej till EU fick igång EU-debatten, Piratpartiet gjorde en liknande grej när det gäller frågor om fildelning och personlig integritet inom nätets sociala medier. Tidigare var det Ny Demokrati som vände ut och in på debatterna och väckte de gamla och ibland lite trötta politikerna. Ett funkisparti som sticker upp kan säkert påverka debatten/besluten och få upp frågor på dagordningen på ett annat sätt än exempelvis en handikapporganisation.

Batongen viftande kring drivringen

I dag hörde jag ett intressant nyhetsinslag från Sveriges radio på Gotland. Det handlade om att polismyndigheten nu blivit allt bättre på att rekrytera personer med funktionsnedsättning. Förutom ICA, MAX och några till är det sedan länge kännt att både privata företagare och myndigheter/kommuner/landsting är dåliga på att anställa personer med en funktionsnedsättning. Statistiken är inte jämngrå utan mer eller mindre totalt svart när det gäller arbetslöshetssiffror. Du kan nästan dra ett likhetstecken mellan synskadade, rörelsehindrade och hörselskadade och arbetslöshet. Men nu gör alltså landets polismyndigheter ett försök att förbättra statistiken. Länspolismästare Carin Götblad vill slå ett slag för funkisar och deras möjligheter till arbete inom polisen. Inom några år hoppas jag därför att en döv kvinna tar upp anmälan när jag haft inbrott, att en blind man hjälper mig fixa nytt pass inför utlandssemestern och att en rullstolsanvändande konstapel patrullerar utanför på gator och torg med batongen viftande kring drivringen.
Visst vore härligt!


RSS 2.0