Lämna Svenssonlivet och flytta till Norge
Den 11 januari 1972 föddes en liten kille på Gävle sjukhus. Nästan direkt visade det sig att han var född med benskörhet. 38 år och över 20 benbrott senare har barnet växt upp och utvecklats till att bli mig. En man, som likt Karlsson på taket, är i sina bästa år. En svensk som lever ett Svenssonliv trots att det inte är villa, volvo och vovve. För mig är det radhus, Hyundai och katt som gäller. Nu funderar jag på att flytta till Norge. Samma år som jag föddes öppnade en Vingbutik på den kända affärsgatan Karl Johan i Oslo. Jag har aldrig varit i Norge, men om jag hade flyttat dit och besöker reseföretaget hade jag tvingats vända i dörren. Min rullstol och entréns 14 centimeter höga tröskel är nämligen ingen bra kombination.
Trots otillgängligheten borde jag nog byta nationalitet och flytta till vårt nordiska grannland i väster. Förutsättningarna för människor med funktionsnedsättning är sedan 2009 nämligen betydligt bättre där än här. Till skillnad från i Sverige är människor med en fysisk funktionsnedsättning i Norge numera skyddade mot diskriminering i form av otillgänglighet.
Både i Sverige och Norge infördes nya diskrimineringsdagar från och med den första januari 2009. I Sverige slogs samtliga tidigare diskrimineringslagar ihop i en ny lag och alla diskrimineringsombudsmän har uppgått i en ny övergripande ombudsman. I vårt avlånga land ingår dock otillgänglighet inte som en diskrimineringsgrund.
Sveriges lagstiftare är fega. Regeringen gav Hans Ytterberg i uppdrag att utreda hur man ska reglera bristande tillgänglighet som en form av diskriminering. Samtidigt införde Norge en tydlig lag. Lagen inriktar sig på att främja jämställdhet och likvärdighet för människor med en fysisk funktionsnedsättning. I Sverige hoppas regeringens utredare ha kommit fram till ett förslag innan sommaren. I den första paragrafen i Norges nya lag står det att alla hinder i offentliga och privata verksamheter som riktar sig till allmänheten ska plockas bort. Norge använder begreppet ”universell design” vilket betyder att alla, alltid, ska göra allt de kan för att göra det så bra som möjligt. I Sverige säger regeringen att det är en ”känslig fråga”, och ingen vet om Integrations- och jämställdhetsdepartementet överhuvudtaget tänker gå vidare när Hans Ytterberg framfört sina synpunkter.1990 blev USA det första landet att göra otillgänglighet till diskriminering i juridisk mening. Därefter har bland annat Australien, Storbritannien, Hong Kong, Sydafrika, Frankrike och nu Norge infört en lagstiftning som förbjuder exempelvis näringsidkare och offentliga organ att diskriminera människor genom otillgängliga verksamheter. Frågan är om Vingbutikens 14 centimeter höga tröskel på affärsgatan Karl Johan är ett brott mot Norges ”universella design”? Om det räknas som diskriminering bör ju Ving straffas med böter. Den norska motsvarigheten till Diskrimineringsombudsmannen har svaret på min fråga. Resebyrån och flera andra butiker efter Karl Johan anmäldes nämligen till ”Likestillings- og diskrimineringsombudet”.
De ansvariga för Ving förstår inte anmälan. De försäkrar att tröskeln inte varit något problem för rullstolsburna. Samtidigt försvar de sig genom att visa statistik på att allt fler generellt bokar resor via telefon eller Internet. De säger till och med att Ving har flera andra butiker i de centrala delarna av Oslo, och eftersom dessa lokaler är tillgängliga så kan ju rörelsehindrade gå dit. Men inga argument biter på Norges diskrimineringsombudsman. Domen blev glasklar. Det är Ving som har ansvaret för att butiken lever upp till ”universell design”, och eftersom kriterierna inte uppfylls måste tröskeln bort. Uttalandet från den norska diskrimineringsombudsmannen är inte juridiskt bindande, men den verksamhet som inte rättar sig efter uttalandet kan dras inför ”Likestillings- og diskrimineringsnämnda”. Nämnden kan i sin tur fatta beslut som tvingar Ving att tillgängliggöra entrén. Och om Ving struntar i beslutet åläggs de ett bötesbelopp för varje dag fram till dess ”universell design” har uppnåtts.
Sverige har förbundit sig att följa FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlighet. En av förutsättningarna för att detta ska kunna uppnås är att hela miljön är tillgänglig och användbar för alla. Sverige bryter alltså mot FN:s regel. I början av juni förra året var jag i Stockholm och demonstrerade. För sjunde året i rad arrangerades marschen för tillgänglighet. På plakaten var temat diskrimineringslagen. 2009 slog man rekord då det demonstrerades i närmare 30 städer samtidigt. Det har snart gått ett år sedan jag var en av de tusentals som marscherade på vår huvudstads gator. Den 29 maj arrangeras demonstrationerna för åttonde gången och fortfarande har inget hänt. När jag ifjol marscherade flög tankarna iväg till Norges huvudstad Oslo och dess Karl Johan. Jag tänkte också på att Sverige fått hård kritik från FN som menar att regeringen inte tar det här på allvar. Nu står jag inför ett val, antingen demonstrerar jag för åttonde året den 29 maj eller så lämnar jag Svenssonlivet och blir en gutt.
Kommentarer
Postat av: A-K
Vad hade vi förväntat oss av ett land som tillåter en skolreform där vinst går före anpassning för funktionshindrade. Att tillåta att en friskola kan enligt skollagen neka funktionshindrade för att de kostar förmycket men samtidigt plocka ut tusentals och åter tusentals kronor i vinst. England har ju kommit fram till att de vill ha ett liknande system när det gäller friskolor men INTE tillåta vinst.
Och kan vi i Sverige tycka att det är OK att diskriminera våra funktionshindrade barn så vem tror att svenskarna ska bry sig alls?
Postat av: Tobias
Tanken har sedan länge slagit mig. Jag väntar enbart på att gå klart gymnasiet här, sedan bär det av väster ut!
Trackback
