Livet rullar vidare

Imorgon tar jag tåget till Arlanda och flyger sedan till Växjö där jag föreläser på måndag. När jag är ute på mina uppdrag släpar jag runt med min resväska. Och det är inte vilken resväska som hellst. För att jag ska kunna bära den själv får väskan inte vara för stor och tung, samtidigt måste den vara rejält rymling så jag både får plats med kläder och allt jag använder i mina föreläsningar. Jag har hittat en perfekt variant (se bilderna) som jag enkelt har i mitt knä och det går att packa ner allt jag behöver för att vara ute på en turnévecka. Men nu har jag ett problem. För det första börjar min gamla väska gå sönder, och för det andra kan jag inte gå runt med ett TBV-tryck, det studieförbundet gick ju i graven för massor av år sedan. Jag behöver helt enkelt något nytt. Den senaste tiden har jag kickat i olika väskbutiker men inte hittat den rätta. Den får, som sagt, inte vara för stor men ska ändå vara rymlig. Frågan är nu om du kan hjälpa mig? Vet du vart jag kan hitta en ny, liknande väska? Kanske arbetar du på ett företag, en kommun, ett studieförbund eller liknande och vill sponsra mig. Under vårterminen 2011 beräknar jag göra minst ett 20-tal resor/föreläsningar och kanske bär jag då runt på en väska med exempelvis ditt studieförbunds logotype.

I dag bjuder jag på tre nyheter. En positiv som gör mig glad, en negativ som gör mig riktigt arg och avslutningsvis en nyhet där jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Vi börjar med den negativa nyheten. I över ett år har jag då och då uppmärksammat SJ-problematiken i min blogg. Tillsammans med en mängd andra skribenter har SJ ofta hängts ut i krönikor, artiklar, insändare och blogginlägg i ett helt år. SJ har alltid svarat på kritiken och lovat att man gör allt man kan för att så fort som möjligt fixa X2000-tågens liftar. Men ingenting händer. Jag förstår inte hur detta kan pågå så länge, borde man inte kunna anmäla SJ på något sätt och ställa de ansvariga mot väggen?

Och nu över till något roligare. Det är nämligen så att DHRs Gävleavdelning äntligen fått en egen hemsida. Hittills har webbansvariga inte fyllt sajten med något matnyttigt, men det dröjer förhoppningsvis inte länge innan det mer eller mindre svämmar över av bilder och texter om Gävleavdelningens verksamhet. Min avslutande nyhet handlar om Marschen för tillgänglighet som arrangeras runt om i landet för nioende gången nästa år den 4 juni. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Å ena sidan är det bra att arrangörerna bakom Marschen aldrig ger upp kampen om en lagstiftning som klassar otillgänglighet som diskriminering. Ä andra sidan är det tragist att det fortfarande måste "tjatas" om detta. Trots att landet Sverige skrivit under FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med en funktionsnedsättning och att diskrimineringsfrågan utretts tusentals gånger så händer ingenting. När ska våra kära politiker i regeringen agera?

Jag upplever att det alltid är två avgörande hinder som dyker upp när tillgänglighetsfrågan läggs fram på dagordningen. För det första anses åtgärderna kosta för mycket och för det andra handlar det om inställningen att allt ändå inte kan anpassas för alla och därför blir "problemet" så stort att det sopas under mattan. Båda argumenten är skitsnack. När det gäller kostnader handlar det om att prioritera verksamhets pengar på rätt sätt. I exempelvis en kommun finns det många aktörer som vill ha medel till sina verksamheter. Politikerna måste prioritera och konkurera det ena mot det andra. Om politikerna väljer att satsa några procent av budgeten på tillgänglighetsåtgärder varje år går kommunen mot en säker tillväxt. Det finns i dag massor av goda exempel på kommuner, landsting och privata företagare som sett tillgänglighetsåtgärder som en investering och på sikt ökat sin omsättning radikalt.

Den felaktiga inställningen om att allt inte kan göras tillgängligt för alla måste bort. Trots att jag naturligtvis inte har all kunskap kring alla individers unika behov törs jag påstå att allt kan göras tillgängligt för alla. Jag skulle kunna fylla bloggen med en mängd exempel som först uppfattades som omöjliga problem, men sedan har lyckats genomförts. Men det går ju inte att anpassa miljön för alla, hör jag någon säga.
- Tänk om personen exempelvis både är svårt syn- och hörselskadad?
Jo då... det går. När det handlar om att göra vårt samhälle användbart och tillgängligt för Sveriges ungefär 2 000 personer med dövblindhet tar jag hjälp av en bok som nyligen kom ut på Mo Gårds förlag. Boken heter "Att anpassa miljön för personer med svåra syn- och hörselskador" och har finansierats av Allmänna arvsfonden. Boken har tagits fram tack vare ett sammarbete mellan Föreningen Sveriges Dövblinda, FSDB, Mo Gård, Nationellt Kunskapscenter för Dövblindfrågor, Hjälpmedelsinstituetet och Handisam. Boken är nästan gratis så beställ den du också.

Ulf Ivar Nilssons inlägg är oftast fantastiska. Men nyligen hittade jag ett inlägg i debatten som är så grymt bra att jag bara måste låna den av Ulf Ivar Nilsson och publicera allt i min blogg. Du vet ju att min blogg bland annat handlar om alla människors lika värde.

Samtidigt som jag redan börjat planera och boka föreläsningsuppdrag under vårterminen 2011 är jag just nu inne i en intensiv, men rolig, arbetsperiod. Det är skoj att intresset för mina föreläsningar om tillgänglighet- och bemötandefrågor är så stort. När Växjö kommun arrangerar en mångfaldsdag, måndagen den 29 november, är jag en av programpunkterna tillsammans med bland andra Sara Lund och Özz Nüjen.

Visste du att Sverige har fått landets första förening för professionella tillgänglighetskonsulter? Och naturligtvis är jag med. Just nu sitter jag och fyller i medlemsansökan. Föreningen heter "Tillgänglighetskonsulter i Sverige". Jag var med i början av oktober då föreningen bildades under en nätverksträff för tillgänglighetskonsulter i Stockholm. Målsättningen är att en samlad branschorganisation både ska underlätta för kunder att hitta kunniga tillgänglighetskonsulter, samtidigt som det ger en gemenskapsplatform där jag och många andra kan ge och ta vara på varandras erfarenheter. Fram tills föreningen har sitt första "riktiga" årsmöte, i april 2011, drivs verksamheten frammåt med hjälp av en interimsstyrelse och tre arbetsgrupper inom områdena information/kommunikation, fysisk tillgänglighet och tillgänglig verksamhet.
– Vi ska bli den samlande kraft som saknas på marknaden. En gemensam representant för alla seriöst arbetande tillgänglighetskonsulter som finns över hela landet, säger Per Skedung, vald till ordförande i interrimstyrelsen i ett pressmeddelande.

Mitt yrke som tillgänglighetskonsult och föreläsare i tillgänglighet- och bemötandefrågor innebär att jag arbetar över hela landet. Det betyder långa resor med tåg och flyg samt ledig dötid på hotellrum, tid som jag använder för att läsa. Det är skönt att då och då koppla av genom att förvinna in i spännande litteratur, och böckerna är oftast om underhållande och spännande kriminalromaner. I dag avslutade jag Lars Keplers ”Hypnotisören”. Trots stort hemlighetsmakeri är det nu, som du redan vet, känt att Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril är författarna bakom pseudonymen.

”Hypnotisören” handlar om något så oförutsägande som en hypnotisör. Men det är mycket mer komplicerat än så. Efter att under en längre tid arbetat med ett gäng minst sagt psykiskt störda och mer eller mindre farligt knäppa personligheter har läkaren och hypnotisören Erik Maria Bark beslutat sig för att aldrig använda hypnos igen. Men en rad fruktansvärt blodiga mord får kriminalkommissarie Joona Linna honom att övertalas, något han aldrig borde ha gjort. För mig är boken ”Hypnotisören” tvådelad. Å ena sidan känns den ibland som en torr dokumentation kring hypnos och vad det kan göra med människan. Jag slappnar av, hjärtat slår långsammare och andetagen blir djupare. Men å andra sidan är boken stundtals så händelserik och actionpackad att pulsen går upp och jag blir andfådd. Som underhållande kriminalroman blir betyget fyra på en skala upp till fem. Nu är frågan vilken bok jag ska packa ner i väskan när jag åker till Kalmar och jobbar på torsdag.

Den nya boken om kungens hemligheter är ingenting mot de hemlisar som just nu samlas på hög i Umeå. Där driver nämligen Ögonblicksteatern ett projekt som heter "Normal". Målsättningen är att öppna upp teatervärlden för personer med funktionsnedsättningar, att utmana den fysiska och psykiska normaliteten och att utveckla teatern som konstart. Under 2010 har de haft kontakt med funkisar runt om i landet. De har letat efter de erfarenheter och tankar som vi till vardags knappt vågar tala om som exempelvis skam, bemötande, rädslor, pinsamheter, begär, orättvisor, sex, olikheter, diskriminering osv... De har helt enkelt försökt hitta funkisarnas hemligaste hemligheter. Nu väntar jag med spänning för enligt ansvariga på Ögonblicksteatern går projektet nu in i fas två. Efter att noga läst alla hemlisar ska arbetet utmynna i två föreställningar under 2011. Personligen hoppas jag verkligen att Ögonblicksteatern inte bara visar upp sig i Umeå utan gör en landsomfattande turné där man bland annat stannar hos mig i Gävle. Naturligtvis vill jag se och höra de mest intima hemligaste hemligheter bland personer med funktionsnedsättningar.

Jaha... Så här såg jag ut i går.

Fler bilder från gårdagens Halloweenfest hittar du via mitt Facebook-konto.

Jag vill önska alla en riktigt spökligt trevlig halloween och passa på att tacka alla mina läsare för att ni besöker min blogg.

Jag har hört ett rykte. Inom några år kommer Riksbanken att byta ut nästan alla mynt och sedlar. Våra nuvarande valörer kommer att se annorlunda ut och nya sedlar och mynt införs. En helt ny sedel blir tvåhundra kronor och tvåkronan kommer tillbaka fast i annan utformning. Samtidigt som våra pengar förändras i valör och utseende blir de mer tillgängliga. Framförallt ska de göras mer användarvänliga för synskadade. Sedelvalörerna 20 kronor, 50 kronor, 100 kronor, 200 kronor, 500 kronor och tusenkronorssedeln blir lika breda men alla har olika längd. De synskadades riksförbund arbetar även för att det ska finnas någon form av relief på sedlarna så valörerna kan skiljas åt med hjälp av ett finger. De mynt som gäller blir enkronan, en tvåkrona, en femkrona och en tiokrona. Enligt de synskadades riksförbund ska även mynten vara relativt lätta att skilja åt.