Livet rullar vidare

I dag bjuder jag på tre nyheter. En positiv som gör mig glad, en negativ som gör mig riktigt arg och avslutningsvis en nyhet där jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Vi börjar med den negativa nyheten. I över ett år har jag då och då uppmärksammat SJ-problematiken i min blogg. Tillsammans med en mängd andra skribenter har SJ ofta hängts ut i krönikor, artiklar, insändare och blogginlägg i ett helt år. SJ har alltid svarat på kritiken och lovat att man gör allt man kan för att så fort som möjligt fixa X2000-tågens liftar. Men ingenting händer. Jag förstår inte hur detta kan pågå så länge, borde man inte kunna anmäla SJ på något sätt och ställa de ansvariga mot väggen?

Och nu över till något roligare. Det är nämligen så att DHRs Gävleavdelning äntligen fått en egen hemsida. Hittills har webbansvariga inte fyllt sajten med något matnyttigt, men det dröjer förhoppningsvis inte länge innan det mer eller mindre svämmar över av bilder och texter om Gävleavdelningens verksamhet. Min avslutande nyhet handlar om Marschen för tillgänglighet som arrangeras runt om i landet för nioende gången nästa år den 4 juni. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Å ena sidan är det bra att arrangörerna bakom Marschen aldrig ger upp kampen om en lagstiftning som klassar otillgänglighet som diskriminering. Ä andra sidan är det tragist att det fortfarande måste "tjatas" om detta. Trots att landet Sverige skrivit under FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med en funktionsnedsättning och att diskrimineringsfrågan utretts tusentals gånger så händer ingenting. När ska våra kära politiker i regeringen agera?