En andra chans

Igår såg jag SVTs nya "funkisprogram" och är kluven. Det är en serie på hela tio avsnitt som visas under hösten. Å ena sidan var programseriens första avsnitt bra producerat och människorna som medverkade berättade på ett personligt sätt om sina liv utan att dramatisera allt för mycket. Å andra sidan växer fördomarna om att man trotts sin tycka-synd-om-status i rullstol kan leva ett vanligt liv, ta OS-medaljer, vara förälder och vara så duktig så. Vad innebär det förresten att leva ett "vanligt" liv? På ett sätt ger serien en seriös inblick i några människors liv som varit med om fruktansvärda saker, vilket förhoppningsvis ökar kunskapen och förståelsen kring hur livet är ur ett rullstolsperspektiv. Men samtidigt applåderade vi förr åt kortväxta, de som förr kallades dvärgar, på cirkus. Nu sitter vi framför teven, applåderar och får en varm kännsla i magen, när någon trots en rullstol kan hämta sina barn på dagis eller att den högsta drömmen hos en totalförlamad man är att någon gång få en dotter.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0