Håller du andan?
Jag andas in, det är år 2000 och ett dokument med rubriken "Från patient till medborgare" föds. Förväntningarna är stora om ett rättvisare, tillgängligare och användbarare samhälle för alla. Jag andas ut, läser skriften och inser att nu äntligen kommer livet förändras.
Jag andas in och inser att halva tiden har gått. Under en Sverigesemester sommaren 2005 ställs jag inför en mängd otillgänglighet och brister. Med en suck andas jag ut och inser att det inte hänt så mycket i vårt avlånga land. Men året efter börjar pulsen slå snabbare och 2007 är jag nästan andfådd. Först kom inget, sen kom inget och sedan verkar allt komma på en gång. Jag andas in och håller med alla som tycker att tiden går för fort, men konstaterar att ketschupeffekten trots allt gör att otillgängligheten sakta men säkert byggs bort. I utandningen på spurtvarvet läser jag en utvärdering som kommit fram till att det blivit bättre de senaste tio åren, men ingen lever upp till målen om att exempelvis alla enkelt avhjälpta hinder ska bort.
Jag andas in, det är september år 2010 och det är full fart. Just nu pratas det om allt från en ny lagstiftning som betraktar otillgänglighet som diskriminering till FNs konvention om rättigheter för personer med en funktionsnedsättning. När jag andas ut hör jag folk som pratar om förberedelser av en nationell femårsplan för handikappolitiken. Från och med 2011 sägs det bli tydliga delmål för ökad tillgänglighet inom alla samhällssektioner. I dag tar jag ett djupt andetag, begraver dokumentet "Från patient till medborgare", läser en artikel om att den nya handlingsplanen föds i maj och håller andan.
Jag andas in och inser att halva tiden har gått. Under en Sverigesemester sommaren 2005 ställs jag inför en mängd otillgänglighet och brister. Med en suck andas jag ut och inser att det inte hänt så mycket i vårt avlånga land. Men året efter börjar pulsen slå snabbare och 2007 är jag nästan andfådd. Först kom inget, sen kom inget och sedan verkar allt komma på en gång. Jag andas in och håller med alla som tycker att tiden går för fort, men konstaterar att ketschupeffekten trots allt gör att otillgängligheten sakta men säkert byggs bort. I utandningen på spurtvarvet läser jag en utvärdering som kommit fram till att det blivit bättre de senaste tio åren, men ingen lever upp till målen om att exempelvis alla enkelt avhjälpta hinder ska bort.
Jag andas in, det är september år 2010 och det är full fart. Just nu pratas det om allt från en ny lagstiftning som betraktar otillgänglighet som diskriminering till FNs konvention om rättigheter för personer med en funktionsnedsättning. När jag andas ut hör jag folk som pratar om förberedelser av en nationell femårsplan för handikappolitiken. Från och med 2011 sägs det bli tydliga delmål för ökad tillgänglighet inom alla samhällssektioner. I dag tar jag ett djupt andetag, begraver dokumentet "Från patient till medborgare", läser en artikel om att den nya handlingsplanen föds i maj och håller andan.
Kommentarer
Trackback
