Livet rullar vidare

Tidningen MAD har alltid varit min favorit. Deras sjuka humor har underhållit mig i många år. Igår hittade jag till och med lite "funkishumor".  Så här står det:

Många av våra läsare har säkert tagit körkort så att de kan vara ute på vägarna och bidra till växthuseffekten, men tyvärr är dagens svenska körkortsprov föga anpassade till den faktiska verkligheten på vägarna. Allt prat om att bromsa in när en älg går över vägen och att undvika vänstersvängar in i brandstationer har man kanske nytta av en gång under en livstid, men ingen informerar en om de praktiska trafiksituationer man möter i stort sett dagligen. Därför publicerar MAD som en samhällstjänst: MADs praktiskt inriktade körkortstest.

Punkt nummer 12:
Du som parkerar på en parkeringsplats med följande symbol. Du bör...

A. förbereda dig på att säga till polisen att du trodde den betydde "parkering förbjuden för enhjulingar".
B. säga till dem som tittar ilsket på dig att ditt handikapp inte syns för att det är mentalt (och farligt).
C. omedelbart öppna huven så du kan säga att bilen är handikappad, även om du inte är det.

Nu ska politiker, tjänstemän och fastighetsförvaltare i Huddiksvall få sig en rejäl dos av tillgänglighet- och bemötandefrågor. Under eftermiddagen den 7:e juni och på förmiddagen den 8:e juni gör jag två föreläsningsuppdrag. Förutom sommarföreläsningen är det skoj att konstatera att jag också fått två viktiga förtroendeuppdrag i Gävle kommun. Från och med nu ska jag lägga ner mer än 110 procent på kommunens tillgänglighetsråd (tidigare handikappråd). Jag har även fåt mandat att arbeta speciellt inom Gävle kommuns unika tillgänglighetsgrupp som alltid är med vid ny- och ombyggnationer.

Onsdagen den 23 mars gör jag en kort lunchföreläsning på restaurang Bara Vara i Gävle. Samtidigt som medlemmar i Gävleborgs journalisters utbildningsstiftelse äter så pratar jag. Det ska bli riktigt spännande att få ventilera tillgänglighetsfrågan med dessa journalister, speciellt eftersom jag själv arbetar som frilansreporter då och då. Mitt arbete som tillgänglighetskonsult tar nästan all min tid, men ibland frilansar jag genom att publicera en artikel eller en krönika i diverse tidningar. Min plan är att mitt 30-minutersprogram främst ska handla om hur bra, eller dålig, tillgängligheten är lokalt här i Gävle.

Just nu är jag gästbloggare hos Funkibator. Du hittar min krönika genom att besöka deras sajt, välja rubriken "Nyheter" och klicka på underrubriken "Blogg". Den här gången skriver jag om årets "Marsch för tillgänglighet" som arrangeras den 4 juni och hoppas att demonstrationerna inte tioårsjubilerar nästa år. Personligen hoppas jag att en tuffare lagstiftning, som betraktar otillgänglighet som diskriminering, införs i Sverige så snabbt som möjligt. Men för att systemet ska fungera röstar jag inte bara för en piska. På min önskelista står även en morot. I dag har vi ROT-avdrag och RUT-avdrag. Vad sägs om ett RAMP-avdrag? Det får absolut inte handla om bidrag så att ramper eller andra tillgänglighetsåtgärder görs ur ett välgörenhetsperspektiv. Ett RAMP-avdrag handlar helt enkelt om att alla som bygger om och gör verksamheten tillgänglig kan dra av halva arbetskostnaden i nästa deklaration.

Vi lever just nu i en spännande tid, och det är inte bara för att vårkänslorna sakta men säkert kommer krypande. Som en fyraåring som väntar på tomten och julklapparna väntar jag just nu på regeringen som vilken dag som helst offentliggör en ny strategi/handlingsplan för handikappolitiken fram tills 2016. Samtidigt diskuterar man på riksdags och regeringsnivå om ett lagförslag för en ny lagstiftning som betraktar otillgänglighet som diskriminering. Sverige har även lämnat sin allra första rapport till övervakningskommittén i Genève om hur Sverige efterlever FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och nu får vi se om FN tycker att Sverige lever upp till konventionens rättighetskrav.

På nationell nivå händer det en hel del och på min privata front rör det också på sig rejält. Den här veckan har jag arbetat i både Halmstad och Stockholm, nästa vecka är det Malung och Uppsala som gäller. Och sedan fortsätter hela mars och april i samma tempo. Från det ena till det andra... Jag läste nyligen en positiv tillgänglighetsnyhet om ett projekt som fram till år 2020 ska bidra till att fördubbla omsättningen för företagare i Stockholms skärgård genom att göra skärgården tillgänglig och användbar för fler. Läs den positiva tillgänglighetsnyheten du också.

I mars och april har jag massor av föreläsningsuppdrag runt om i vårt avlånga land. Just nu ser det ut som om jag får en hel del att pyssla med även i maj. Lördagen den 14 maj föreläser jag om tillgänglighet- och bemötandefrågor när Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, RBU, arrangerar RBU-dagar och har sin kongress på Hilton Hotell i Malmö. Hela programmet för årets RBU-dagar hittar du här.

Under hela helgen arrangeras en bomässa i några lokaler nära Läkerol Arena i Gävle. Imorgon kommer självaste Simon och Thomas från tevens inredningsprogram på besök. Jag besökte bomässan i dag och eftersom Boverkets lagar om tillgänglighet vid nybyggnation och ombyggnation nu ska förtydligas förvånar det mig att ingen utställare fokuserar på tillgänglighetsfrågan. För min del började mässbesöket med att alla närliggande handikapparkeringsplatser användes för affischering och en släpvagn med en badtunna. Jag fick parkera en bra bit bort från entrén men det var inget problem i jämförelse med mässlokalens entrétröskel. Den var så hög och brant att jag, balanserande på bakhjulen, fick be frugan om hjälp. Och där entrébiljetten skulle köpas var receptionsdisken hög. Kanske tyckte arrangören (dem vid entrédisken) att all otillgänglighet kunde sopas under mattan och förlåtas om man gav mig fri entré. De ville naturligtvis bara väl, försökte vara snälla och tog inte emot några pengar. Genom att särbehandla mig med gratis entré kändes det som att jag diskriminerades ytterligare.

Väl inne på mässan förväntade jag mig massor av inredning och design. I några montrar fanns markstenar, fönster, runda sängar, badkar, kök, tapeter, garageportar och udda/snygga stolar. Det gick att köpa hela hus och först ansöka om bygglov från kommunen, men mest var det påflygna försäljare av larmpaket eller mobiloperatörer, närproducerad mat och butiker som Biltema och MediaMark som visade upp sig. Jag pratade naturligtvis inte med alla eller millimetergranskade innehållet i varje utställningsmonter, men jag kunde inte hitta någon utställare som sålde/marknadsförde en tillgänglighetstanke. Ingenstans fanns användbara verktyg/redskap för alla och ingen profilerade sig med att just deras produkt bidrar till ett tillgängligt och användbart boende för alla.

Nu är ännu ett utbildningsuppdrag bokat. Den här gången ska jag egentligen inte göra en "vanlig" föreläsning. Jag ansvarar för en orienteringsutbildning i tillgänglighet för ett projekt i Uppsala som sökt bidragspengar från Europeiska socialfonden. Det är nämligen så att massor av utbildningar för att kompetensutveckla anställda i olika företag genomförs just nu runt om i Sverige. Det görs också massor av projekt för att försöka få ut långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden. Allt finnansieras av bidragspengar från EU vilket betyder att utbildningarna och projekten måste innehålla tillgänglighetsfrågan för att överhuvudtaget få EU-pengar. Ett av dessa projekt finns alltså i Uppsala och jag har fått förmånen att ansvara för deras temadag om tillgänglighet torsdagen den 17 mars.