Livet rullar vidare

Förutom mitt heltidsarbete som tillgänglighetskonsult engagerar jag mig en hel del idéellt inom funktionshinderrörelsen generellt och i synnerlighet inom DHR. Eftersom DHR känns extremt engagerad i samhällsdebatten just nu och är blåslampan i baken på beslutsfattare i en mängd frågor, hinner jag knappt med. Men jag gör naturligtvis så gott jag kan, och lyckas vi alla DHR-medlemmar i alla fall göra en funktionshinderpolitisk insats och värva en ny DHR-medlem varje termin gör vi tillsammans en stor nytta.

Ska jag försöka recensera DHRs vårtermin 2012 visar det sig direkt att den varit hektisk och att den innehållit allt från protester för neddragningar inom tillståndsgivandet av handikapparkeringstillstånd och personlig assistans till önskan om ny diskrimineringslagstiftning med torsdagsauktioner och den kommande Marschen för tillgänglighet. Personligen har jag däremot två "DHR-grejer" som den senaste tiden etsat sig fast lite extra. En grej som jag gillar och en grej jag ogillar.

För det första handlar det om riktlinjerna i dokumentet "Principer för DHRs arbete med tillgänglighet och användbarhet" som antogs av förbundsstyrelsen på februarimötet. Personligen är jag mycket glad för nu finns det tydligt nedskrivet hur jag, som DHR-aktiv, ska arbeta med tillgänglighetsfrågan. Och alla som vill engagera sig i tillgänglighetsfrågan i DHRs namn vet vad som förväntas av dem. Jag kan mycket enklare även skilja på mina roller då jag ibland är på ett kommunmöte som DHR-förtroendevald och ibland som heltidsarbetande tillgänglighetskonsult.

För det andra handlar det om att DHR lämnar Handikappförbunden - HSO. Med motivet att DHR vill lägga patientperspektivet bakom sig bestämde förbundsstyrelsen på marsmötet att medlemskapet upphör vid årsskiftet 2012/2013. I samma andetag säger man visserligen att man inte tackar nej till diverse samarbeten i olika frågor med HSO och/eller andra funktionshinderorganisationer, men jag ogillar det ändå. Personligen oroar jag mig för en växande splittring mellan funktionshinderorganisationer och ser inte fram emot en framtid där exempelvis en kommun får ett 30-tal olika remissvar från 30 olika funktionshinderorganisationer med olika behov istället för att organisationerna enas kring ett starkt gemensamt remissvar tillsammans. Som tur är har förbundsstyrelsen sagt att DHRs avdelningar och distrikt är självständiga och själva bestämmer om man på lokal och regional nivå vill vara medlem i HSO eller inte. I Gävleavdelningen och i Gävleborgsdistriktet där jag arbetar tror vi att ensam aldrig är stark utan är HSO-medlem och samarbetar ständigt nära andra funktionshinderorganisationer.

Onsdagen den 13 juni ska jag göra något riktigt spännande. För första gången får jag äran att inviga ett projekt som resulterat i mer tillgänglig utomhusmiljö vid den berömda Eken i Kvillreservatet, Ramskulla, inte långt från Vimmerby. När jag ändå är där och gör en liten "invigningsgrej" passar jag naturligtvis på att även köra en föreläsning om tillgänglighetsfrågan där jag bl. a. pratar om hur utomhusmiljöer kan göras användbara för fler.

Det händer mycket just nu. Jag befinner mig mitt i en intensiv, men rolig, vårtermin. Nyligen genomförde jag föreläsningar i exempelvis Luleå och Lindesberg, i söndags arbetade jag i Gysinge, igår föreläste jag i Vallentuna och på lördag är det Tjörn som gäller. Snart åker jag på nätverksträff i branschorganisationen Svensk Tillgänglighet där jag är medlem. Naturligtvis fortsätter även mitt ideélla engagemang inom funktionshinderrörelsen samtidigt som allt fler efterfrågar mina tjänster som sakkunning i tillgänglighetsfrågan. I dag hjälper jag nästan varje dag kommuner, landsting, myndigheter, företag och föreningar att skapa tillväxt genom att göra verksamheter användbara för fler.

Nu är det klart att ännu ett föreläsningsuppdrag är bokat. Onsdagen den 2 maj samlas representanter från Länstyrelsernas naturmuseeum, Naturum, från hela norra Sverige i Gysigen. Under deras konferens passar jag på att under en timme på eftermiddagen utbilda dem i tillgänglighets- och bemötandefrågor. Under dagen ska även Zoomen vara med så alla som vill får prova på att ge sig ut i skogen med den eldrivna fyrhjulingen.

Vad beror det på att en björn som vaknar upp efter flera månaders dvala varken drabbats av benskörhet eller försvagade muskler under sin långa vintersömn? Skulle människan ta en tupplur som varar mellan fem till sju månader vaknar hon garanterat benskör och med förtvinade muskler. Frågar du ett barn som läst Bamse är svaret att björnen äter honung, men lägger man frågan på en mer seriös nivå är det något som verkligen förundrar forskarna. Sedan tolv år tillbaka studerar professor Raimo Hissa och hans kolleger vid Uleåborgs universitet i Finland den europeiska brunbjörnen för att försöka hitta svar. Man har bl. a. sett att björnens kropp kan reglerar kalciumhalten eftersom den har en unik balans i produktionen av PTH, parathyroideahormon. Ett hormon som tillverkas i bisköldkörtlarna hos alla däggdjur, och är till för att kontrollera blodets kalciumnivå. Målsättningen är att forskningen på sikt leder till nya behandlingsmetoder och läkemedel.

Artikeln är skriven för Ottobocks magasin Dialog och tidigare publicerad där.

Jag vill passa på att önska alla vänner, släktingar, mina trogna bloggläsare, publik som hört mig föreläsa samt kunder som valt att anlita mig som tillgänglighetsrådgivare en riktigt glad påsk.

Enligt reklamen kan man med hjälp av betaltjänster maila, smsa eller ringa olika företag och få svar på allt. Men när två kvinnor som använder rullstol kontaktade en telefonupplysningstjänst för att få veta vilka nattklubbar som saknar trappor, fick de till svar att nattklubbar är en olämplig miljö för personer i rullstol. I svaret kan man också läsa ”att rullstolen kan utgöra en fara för andra gäster på grund av den dämpade belysningen och därför är krogen en olämplig lokal för rullstolsanvändare”. Kvinnorna blev upprörda och anmälde händelsen till Diskrimineringsombudsmannen som nu gör bedömningen att företaget utsatt kvinnorna för diskriminering. Diskrimineringsombudsmannen och telefonupplysningstjänsten 118 100 ahhaaa AB har träffat ett avtal om förlikning som innebär att kvinnorna får en ursäkt samt 40 000 kronor var.

Artikeln är skriven för Ottobocks magasin Dialog och tidigare publicerad där.