Livet rullar vidare

Det har hänt en hel del under 2012. Men tyvärr handlar det mest om nerdragningar och tråkigheter när det gäller funktionshinderpolitiken. Kraven för att personer ska få assistans skruvas åt, tuffare stil från Försäkringskassor att bevilja sjukerkättning och kommunerna testar gränserna genom att mer restriktivt bevilja färdtjänst, parkeringstillstånd, personlig assistans och ledsagning. Landstingen diskuterar vad ett hjälpmedel egentligen är och saker som tidigare var gratis får personer med hjälpmedelsbehov nu köpa eller hyra.

 

När det gäller min hjärtefråga om tillgänglighet visar min nyligen publicerade Most Wanted lista att 2012 har varit fylld av bromsklossar (se tidigare blogginlägg nedan). Regeringen har dock blåslampan på sig och måste nog snart agera. Kanske kan vi om ett år konstatera att 2013 innehöll ett lagförslag där otillgänglighet betraktas som diskriminerande. En av de största funktionshinderpolitiska snackisarna 2013 blir nog ändå hur man på smartast sätt får ut fler personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden. I sommar förändrar regeringen hela systemet med lönebidrag och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

På det personliga planet är naturligtvis Oscar det största som hänt mig under 2012. På natten, den 28 juni, föddes min lilla prins och alla som följer mig på Twitter, läser bloggen eller är Facebookvänner har kunnat följa hans första månader i livet. Mitt ideella engagemang i funktionshinderorganisationen DHR fortsätter som vanligt. 2013 blir extra spännande eftersom jag hoppas få förtroende från Gävleborgsdistriket att närvara på det stora Förbundsmötet i oktober. Där ska hela DHRs organisation göras om och grundstenarna för de kommande årens arbete läggas. Mitt engagemang för tillgänglighetsfrågan har varit påslagen till 100 procent, dygnet runt, under 2012, men jag funderar på att engagera mig 110 procent under 2013.

 

Avslutningsvis måste jag också göra en kort reflektion ur mitt företags perspektiv. Vårterminen 2013 ser ut att bli lika fullbokad av uppdrag runt om i landet kring tillgänglighets- och bemötandefrågor som höstterminen har varit. Det är skoj att intresset för mitt speciella sätt att sprida kunskap om hur man skapar tillväxt genom att göra verksamheter mer användbara för fler är så stort. I kommande blogginlägg dyker det upp allt från det senaste tillgänglighetsnyheterna till egna reflektioner och projekt kring tillgänglighet. Naturligtvis publicerar jag även vart och när jag gör mina föreläsningsuppdrag ifall någon vill komma och lyssna.

Förr fanns ingen lag om hiss så de flesta flerbostadshus som byggdes före 1979 har bara trappor. När hisskravet infördes gällde det hus högre än tre våningar vilket medfödde att de flesta kommuner bara byggde trevåningshus för att spara pengar. Nu visar Socialstyrelsen rapport ”Trappan mellan kvarboende och flytt” att det blev en dyr besparing. Socialstyrelsen konstaterar att det i dag är cirka 70 000 personer över 80 år som bor i otillgängliga bostäder, och andelen äldre ökar. Trappor som begränsar möjligheten för många att klara sig själva innebär att behovet av hemtjänst tidigareläggs. Om man exempelvis tvingas tidigarelägga hemtjänstinsatser för 70 000 personer med bara ett år innebär det en ökad samhällskostnad på närmare tio miljarder. Kommuner och bostadsföretag söker nu med ljus och lyckta efter smarta och kostnadseffektiva sätt att iordningställa lägenheter för äldre och personer med funktionsnedsättning. I Norrköping har till och med kommunen utlyst tävlingen ”Hus söker hiss” för att uppmuntra till nya idéer.

FBI har sin, och här kommer min Most Wanted-lista. Sakta men säkert blir vårt samhälle mer tillgängligt för fler och människors förståelse och bemötande av personer med funktionsnedsättning förbättras - men det går för sakta. Anledningen är att det finns bromsklossar, betydelsefulla aktörer på ledande poster som borde använda sin makt och möjlighet till förändring och gasa men istället väljer att bromsa samhällets utveckling. Min erfarenhet av att arbeta med tillgänglighetsfrågor i många år visar nämligen att alla som gör verksamheter mer användbara för fler inte bara förbättrar tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Man skapar tillväxt, gör det bättre för alla och till och med på sikt ökar sin omsättning radikalt. Jag vill nu be de aktörer jag placerat på min lista över landets största bromsklossar att tänka om. Ring mig, ta er tid till ett kort samtal på max tre minuter, så lovar jag att berätta hur du skapar tillväxt genom att arbeta med tillgänglighet.

 

Årets sista föreläsningsuppdrag gör jag onsdagen den 12 december. Men det är inte vilket uppdrag som helst. Jag har fått förtroendet av landstinget Gävleborg att ansvara för en hel dag om tillgänglighets- och bemötandefrågor för alla politiker i landstingsfullmäktige. Personligen ser jag verkligen fram emot att, på mitt speciella sätt med humor och provokation, verkligen få vända ut och in på dessa frågor när alla politiker samlas på en folkhögskola i Bollnäs.

Efter ett 20-tal år av utredningar och debatter har regeringen bestämt sig. Den 14 juni körde oppositionen över regeringspartierna vilket innebar att riksdagen nu skyndsamt kräver ett lagförslag från regeringen om att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska omfattas av svensk diskrimineringslagstiftning. De borgerliga partierna M, FP, C och KD ville utreda ytterligare och varnade för mycket stora kostnader om lokaler måste anpassas till personer med funktionsnedsättning. Men en majoritet av riksdagens politiker från S, MP, V och SD ansåg att frågan utretts tillräckligt. De menade att det inte finns någon anledning att ytterligare fördröja en lagreglering. Oppositionen påpekar dock att en avgörande förutsättning för att reformen införs är att det görs på ett samhällsekonomiskt ansvarsfullt sätt. Nu, den 3 december på Internationella funktionshinderpolitiska dagen, har det gått ett halvår sedan riksdagspolitikernas beslut. Det har  snart gått 800 dagar sedan remisstiden gick ut för regeringens utredning där man föreslog en ny diskrimineringslag där otillgänglighet betraktas som något olagligt. Visst ”rör det på sig” när det gäller tillgänglighetsfrågan, men frågar du mig tycker jag det går alldeles för långsamt.