Livet rullar vidare

Igår föreläste jag för över hundra personer som arbetar inom Jönköpings landsting. Under natten har jag sovit gott trotts att hotellet ligger nära HV71s hemma arena och Jönköping är bostadsminister Stefan Attefallts hemstad (som vill införa undantag i plan- och bygglagen så man får bygga nytt otillgängligt för personer med funktionsnedsättning). Detta skrivs på hotellrummet strax innan jag ska påbörja hemresan mot Gävle. Jag måste nämligen dela med mig av det som nyss utspelades i hotellets frukostmatsal.

 

När jag plockat åt mig av buffén upptäckte jag att bakom mitt matbord satt en kvinna med sin dotter. En liten tjej på bara några år som var placerad i en barnstol. När jag, i min rullstol, gick för att hämta mer kaffe hörde jag följande bakom min rygg.

- Titta mamma.

Och när jag kom tillbaka bokstavligen stirrade två små ögon på mig. Och för att se riktigt bra vred flickan kroppen så hon höll på att ramla ur barnstolen. Jag log mot flickan, sa hej, och satte mig med ryggen mot för att fortsätta äta min frukost. Bakom min rygg utsplades följande.

- Titta mamma.

- Felicia, vill du inte ha lite mer gurka på smörgåsen.

- Nej, titta på han mamma.

- Kolla här, du som tycker så mycket om gurka.

- Men jag har ju redan gurka på smörgåsen. Vad har han?

- Ät nu.

- Han äter mamma.

- Ja, och gör det du också.

- Det går inte. Jag tittar ju på han. Vad har han mamma?

- Men vänder du dig om går det mycket lättare.

- Vad har han?

- Han har nog en bil.

- Det har pappa också. Men vad har han?

- Vad har pappa mera då?

- En snopp.