Livet rullar vidare

De senaste veckorna har jag grubblat mycket över hur personer med funktionsnedsättning på bästa sätt kan påverka. Drömmen är att en dag få leva i ett samhälle som aldrig diskriminerar eller särbehandlar någon utan ger förutsättningar och möjligheter åt alla att leva ett självständigt, innehållsrikt och spännande liv. Bristande tillgänglighet måste bort, okunskap och förfärligt otrevligt bemötande elimineras och assistans och hjälpmedel måste erbjudas alla med assistans- och/eller hjälpmedelsbehov.

 

Jag har försökt påverka i hela mitt liv. För det första som enskild privatperson när jag med pennan som vapen fyller lokaltidningarnas insändarsidor om allt jag anser är orättvist. För det andra som idéellt arbetande förtroendevald och engagerad i funktionshinderrörelsen på miljontals sammanträden med handikappråd och tillgänglighetsgrupper i kommuner, landsting och myndigheter. För det tredje som egenföretagare där jag i rollen som tillgänglighetskonsult utbildar alla i tillgänglighets- och bemötandefrågor, samt tillgänglighetsinventerar diverse utomhus- och inomhusmiljöer.

 

De senaste veckorna har jag funderar över vad jag EGENTLIGEN gjort för nytta. Min bok "Livet rullar vidare" kom ut 2003. Jag intresserade mig naturligtvis för funktionshinderpolitik även innan 2003, men räknar jag lågt kan jag alltså i år fira 10-årsjubileum med mitt ständiga kämpande för ett rättvist samhälle. Tänk att det gått tio år. Jag är inte den som genomgått någon 30-årskris, inte heller någon 40-årskris dök upp förra året. Men när jag ser vårt fortfarande otillgängliga samhälle, hör förfärligt otrevliga uttalanden om personer med funktionsnedsättnings överhuvudtagets existens av höga beslutsfattare och ser hur snaran allt mer dras åt när det gäller assistans och hjälpmedel får jag ångest. Vad har jag EGENTLIGEN presterat de senaste tio åren?

 

Kanske arbetar jag på fel sätt? Kanske borde mitt personliga engagemang dämpas, mina förtroendeuppdrag inom funktionshinderrörelsen minskas och mitt företag läggas ner? Istället borde jag kanske ta reda på vilket politiskt parti som bäst representerar mina åsikter, bli medlem, och ställa upp i kommande kommun-, landstings- och riksdagsval 2014. Och om/när jag blir invald kan jag arbeta med funktionshinderpolitik likt en trojansk häst. Men frågan är om det finns något riksdagsparti som verkligen intresserar mig, någon organisation som lever upp till de funktionshinderpolitiska krav som jag ställer. Egentligen borde jag kanske starta ett eget parti. Skulle du rösta på Tillgänglighetspartiet i nästa val 2014?

 

Jag har fått kontakt med en man från Söderhamn som startat föreningen Common sens in Sweden. Inför förra valet försökte han bilda ett parti med fokus på funktionshinderfrågor men nådde inte ända fram. Inför 2014 vill han försöka igen. Kanske kommer jag att om ytterligare tio år konstatera att mitt funktionshinderpolitiska arbete fortsatt, men att jag förvandlats till en trojansk häst. Jag har i alla fall undertecknat och givit mitt stöd för ett eventuellt "Tillgänglighetsparti".