Glad påsk
Jag vill helt enkelt önska alla en riktigt, riktigt, riktigt trevlig helg och en riktigt, riktigt, riktigt glad påsk.
Måndagen den 10 juni
Under förra veckan gjorde jag bl.a. två utsålda föreställningar på Sveateatern i Sundsvall. Det handlade om min längtan att vara en Medelsvensson. Läs mer här: http://st.nu/kultur/teater/1.5680255-langtan-efter-att-vara-en-medelsvensson. Men när jag, måndagen den 10 juni, föreläser under en Rotarylunch i Sandviken blir det ett helt annat program. Jag ser verkligen fram emot sommarens Rotaryföreläsning, och jag garanterar att bokstavligen vända ut och in på tillgänglighetsgåtan.
Pressmeddelande – 18 mars 2013
Fredagen den 15 mars
Kommande vecka har jag full rulle. Jag arbetar alltid, mer eller mindre dygnet runt, med tillgänglighetsfrågor och handikappolitik, men nästa vecka är extrem. Måndagen ägnas åt Gävle kommuns tillgänglighetsråd och möte med Riksföreningen Osteoporotiker. Tisdagen fylls med HSO-Gävle, ett styrelsearbete som tar mycket energi. Alla som är i Sundsvall ska se upp eftersom jag under onsdagen föreläser klockan 18.00 på Sveateatern. De som missar onsdagsföreläsningen får en ny chans klockan 12.00 på torsdagen då jag upprepar Sundsvallsprogrammet på Sveateatern. Och efter föreläsningen åker jag direkt hem till Gävle för att hinna med ett styrelsemöte med DHR-Gävle.
Fredagen den 15 mars åker jag till Norrköping där Företagarna arrangerar en konferens. Från klockan 11.15 till 12.30 gör jag ett underhållande, lärorikt och inspirerande program om tillgänglighets- och bemötandefrågor. Lördagen får betraktas som en kombinerad vilodag och en dag fylld med administration för jag måste hinna besvara några mail också. Avslutningsvis har vi en betydelsefull söndag där jag ägnar hela dagen åt DHR-Gävles årsmöte.
Jag firar inte den internationella kvinnodagen
Det firas runt om i hela världen. Men frågan är om alla får vara med? Den internationella kvinnodagen uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Dagen firas av FN och i många länder är det en helgdag. Internationella kvinnodagen instiftades redan 1910 vid den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av Clara Zetkin. Men personligen vet jag inte om det är något att fira. Jag har nämligen hört talas om att flera aktiviteter, för att fira dagen, arrangeras i otillgängliga lokaler runt om i vårt avlånga land.
Det är ju löjligt. Kvinnor och män firar den internationella kvinnodagen, man arbetar för att ta bort ojämställdhet och diskriminering. Och så firar man genom att vara i lokaler och ha en verksamhet som utestänger synsvaga, rörelsehindrade och hörselskadade.
Undersökningar som gjorts av exempelvis handikappolitiska Utredningsinstitutet visar att kvinnor med funktionsnedsättning oftare blir utsatta för våld än kvinnor utan en funktionsnedsättning. Det bordet betyda att Sveriges kvinnojourer arbetar extra intensivt med att hjälpa kvinnor med funktionsnedsättningar. Men tyvärr är det inte så. Undersökningar som gjorts i projektet "Dubellt Utsatt" vid Utvecklingscentrum i Göteborg har kommit fram till att tillgängligheten till kvinnojourers skyddade boenden är mycket dåliga och kunskapen kring individer med en funktionsnedsättnings behov är dålig bland dem som arbetar inom landets kvinnojourer. En kvinna som blir slagen kan söka skydd på en kvinnojour. Men hur ska hon ta sig dit om hon exempelvis inte kan gå när jouren ligger på andra våningen och saknar hiss? Hur ska hon kunna bo i ett skyddat boende om det inte finns en tillgänglig toallet? Hur ska hon överhuvudtaget kunna fira den Internationella kvinnodagen när hon inte får komma in i lokalen där dagen firas?
Det är ju löjligt. Kvinnor och män firar den internationella kvinnodagen, man arbetar för att ta bort ojämställdhet och diskriminering. Och så firar man genom att vara i lokaler och ha en verksamhet som utestänger synsvaga, rörelsehindrade och hörselskadade.
Undersökningar som gjorts av exempelvis handikappolitiska Utredningsinstitutet visar att kvinnor med funktionsnedsättning oftare blir utsatta för våld än kvinnor utan en funktionsnedsättning. Det bordet betyda att Sveriges kvinnojourer arbetar extra intensivt med att hjälpa kvinnor med funktionsnedsättningar. Men tyvärr är det inte så. Undersökningar som gjorts i projektet "Dubellt Utsatt" vid Utvecklingscentrum i Göteborg har kommit fram till att tillgängligheten till kvinnojourers skyddade boenden är mycket dåliga och kunskapen kring individer med en funktionsnedsättnings behov är dålig bland dem som arbetar inom landets kvinnojourer. En kvinna som blir slagen kan söka skydd på en kvinnojour. Men hur ska hon ta sig dit om hon exempelvis inte kan gå när jouren ligger på andra våningen och saknar hiss? Hur ska hon kunna bo i ett skyddat boende om det inte finns en tillgänglig toallet? Hur ska hon överhuvudtaget kunna fira den Internationella kvinnodagen när hon inte får komma in i lokalen där dagen firas?
Media har fel fokus i debatten om tillgänglighet
Privatpersoner, föreningar och det finns även företag som dagligen arbetar heltid för att försöka få vårt samhälle mer rättvist och tillgängligt för fler. Media är oftast ett verktyg för att få ut budskapet om att det exempelvis borde finnas en lagstiftning som betraktar otillgänglighet som diskriminering. Oppinionen är stark mot politiker och andra högt positionerade beslutsfattare med makt inom kommuner, landsting, myndigheter, regeringen och riksdagen. Men frågan är om det verkligen är rätt att lägga all oppinion och påverkansarbete där? Personligen tror jag att vi alla borde inrikta oss mer på media.
Mathias Simonsson på Humana gör ett bra jobb. Här lyckadas han till och med få publicitet i media. Men istället för att få tidningsrubriker med rätt budskap blev Sydsvenskans artikel bara ännu ett exempel på medias flata, och enligt min mening felaktiga inställning. Artikeln fokucerar på att det är så synd om Mathias eftersom han inte kan komma in i alla butiker. Artikeln ger massor av snustorr statistik med procenttal hit och dit och det handlar om varför Mathias sitter i rullstol och hur han sliter med att få butiksägare att lyssna.
Media behöver en rejäl utbildning så journalisters förståelse ökar. De behöver få en nulägesanalys av funktionshinderpolitiken och uppdateras om hur det egentligen ser ut. För över sju månader sedan krävde en majoritet av riksdagsledamöterna att regeringen skyndsamt tar tag i frågan om att betrakta otillgänglighe som diskriminering. Men ingenting händer. Och i artikeln om Mathias Simonsson syns inga "Janne Josefsson - influenser", varken lokalpolitiker, riksdagspolitiker, butiksägare, någon minister, fastighetsägare eller någon annan ställs till svars.
Det finns massor av liknande exempel. Media fokuserar på den stackars personen med funktionsnedsättning som inte fick fira jul med släktingarna istället för att göra en djupdykning i hur upphandlingen kring det nya färdtjänsföretaget egentligen gick till. Media fokuserar på den stackars sjuka personen med funktionsnedsättning som är frisk enligt försäkringskassan men för sjuk för att arbeta enligt arbetsförmedlingen, istället för att ställa någon myndighetsperson eller minister i regeringen mot väggen.
