Torsdagen den 5 december 2013
Innan jag tar lite jul- och nyårsledigt har jag några uppdrag kvar att utföra. En av dem handlar om att jag torsdagen den 5 december åker till Växjö för att utbilda politiker och tjänstemän i tillgänglighet och bemötandefrågor. När Växjö kommuns handikappolitiska årsmöte arrangeras har jag fått äran att ansvara för en utbildning i dessa aktuella ämnen.
Smågatsten
Jag hatar smågatsten. Och då menar jag att jag VERKLIGEN hatar smågatsten. Det spelar ingen roll hur mycket de som bestämmer över hur stadens gator och torg ska se ut försäkrar att de lägger stenarnas platta sida uppåt. Det spelar ingen roll hur mycket fogmaterial de lovar att fylla i mellan stenarna. under alla dessa år som jag nu arbetat med tillgänglighet har jag varit på massor av möten och gått många stadsvandringar där jag, och andra från olika funktionshinderrörelser, påtalat våra problem att ta sig fram utan att någon lyssnar. Och när gågatorna och torgen med knöligt underlag i form av farligt uppstickande stenar, hål mellan gatstenen och spruckna stenar är klara är det inte funktionshinderrörelsen som klagar mest. Alla kvinnor med högklackade skor vrickar fötterna och männen som ska ut och resa fastnar med väskan på hjul.
På min hemmaplan i Gävle har man de senaste åren gjort tre stora ombyggnationer av stadsmiljön. För det första utanför tågstationen där både massor av smågatsten och ett gångfartsområde byggdes. Ett område som de flesta i dag erkänner att det inte blev bra. För det andra byggdes Stortorget om, och återigen var det smågatsten som gällde och rubrikerna i media har varit många om folk som snubblar, fastnar och vrickar fötterna. Nu, för tredje gången förnyar man stan med gågator och för tredje gången är det smågatsten som gäller.
Nyligen såg jag att trenden med smågatsten även flyttat inomhus. I ett av Gävle centrums varuhus har någon roat sig med att klistra upp en matta på golvet (se bilden nedan).
Tisdagen den 3 december 2013
Jag förstår inte vart tiden tar vägen. Snart är det redan jul. Mina förberedelser och bokningar inför vårterminen är redan i full gång, men jag har fortfarande en hel del kvar att göra innan jag får ta "jullov" också. Tisdagen den 3 december åker jag till Umeå för att göra en föreläsning under två timmar om tillgänglighet och bemötandefrågor. Arrangemanget startar klockan 13.15 på Umeå Folkets Hus.
Årets Gävlebo 2013
De senaste veckorna har jag haft det så svårt att hålla tyst. Det har varit så svårt att inte berätta för någon att jag är en av kandidaterna till titeln "Årets Gävlebo 2013". Igår avslöjades allt i en artikel i tidningen Arbetarbladet när kandidaterna började presenteras. Och när alla nominerade avslöjats startar omröstningen på söndag. Naturligtvis hoppas jag att du ger mig din röst. Om jag vinner har jag nämligen lovat att använda alla prispengar till att göra Gävle kommun mer tillgängligt för personer med funktionsnedsättning. Och förbättrar vi tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning underlättar det även för barnfamiljer med barnvagn och pensionärer med rullatorer att ta sig fram.
Personligen är detta en skräckblandad förtjusning. Å ena sidan pirrar det spännande i magen när hundratals personer hörde av sig igår för att gratulera och berätta att de tycker jag gör en fantastisk insats. Å andra sidan pirrar det så fruktansvärt nervöst i magen. Jag är inte typen som skulle överleva att vara med i en dokusåpa med utröstning. För några veckor sedan genomförde DHR sitt Förbundsmöte under några dagar i Stockholm. Jag var en av många nominerade till det stora förtroendeuppdraget att få vara med i självaste Förbundsstyrelsen. Den omröstningen som ägde rum bland de samlade ombuden från hela Sverige, och den tid det tog innan rösträknarna kom tillbaka och avslöjade resultatet var lite för mycket spännande för mina nerver. Det visade sig att jag fick många röster, att jag har ombudens förtroende att sitta i förbundsstyrelsen de kommande fyra åren. Jag blev oerhört glad, men bestämde mig samtidigt att aldrig utsätta mig för omröstningar på denna nivå igen. Men några dagar senare ringde Arbetarbladet för att boka tid till intervju med anledning av att jag kanske blir Årets Gävlebo.
Onsdagen den 13 november 2013
På onsdag den 13 november gör jag en föreläsning på hemmaplan. Jag åker till Österfärnebo för att träffa skolelever som går i årskurs 7-8 och är med i Schönbergskyrkans scouter. Det är alltid skoj att få utbilda andra i tillgänglighet och bemötandefrågor, men varje gång jag får träffa ungdomar känns det alltid lite extra inspirerande.
Ett kinderägg
Från och med nu kan du se mig som ett kinderägg. Det handlar om att vara tredelat. Jag menar god choklad, en leksak och överraskning. De kommande åren ser jag oerhört mycket fram emot att få mumsa på DHR-chokladen och, som en i självaste förbundsstyrelsen, få förädla, utveckla och göra det ännu mer välsmakande och lockande för fler. Förhoppningsvis kan chokladen även förföra landets beslutsfattare så de inte försämrar personer med funktionsnedsättnings rättigheter och istället plockar bort allt som gör livet orättvist. Leksaken är naturligtvis mitt företag. Sedan 2007 har jag haft förmånen att leka på heltid och bara få göra det som är skoj och det jag är bra på - att arbeta med tillgänglighet- och bemötandefrågor. Från och med nu når du mig, i egenskap av förbundsstyrelseledamot, på mailadress [email protected]. Vill du kontakta mig som inspirerande föreläsare och tillgänglighetsrådgivare mailar du till [email protected]. Det där sista, alltså överraskningen, kan jag inte skriva om nu. Men om några veckor får du veta vad det handlar om.
