Fredagen den 16 maj 2014
Det ska bli riktigt skoj att få åka till Eskilstuna fredagen den 16 maj. Tillsammans med Handikappföreningarna i Sörmland arrangerar kommunen en tillgänglighetsdag där jag är med. Självklart kommer mitt program handla om hur man, med hjälp av tillgänglighetsfrågan, skapar tillväxt i en verksamhet.
Lördagen den 8 mars 2014
Lördagen den 8 mars utbildar jag, tillsammans med Institutet för Human Teknologi, i tillgänglighet på uppdrag av Region Gävleborg. Programmet vänder sig till deltagarna i ett affärsutvecklingsprojekt för ideellt drivna besöksmål i Gävleborg. Projektets mål är att deltagarna ska få ny kunskap och nya verktyg för att utveckla sina verksamheter, därför är det naturligtvis riktigt bra att de får lära sig mer om hur man skapar tillväxt genom att göra sin verksamhet mer tillgänglig för fler.
Påverkar i vardagen
Det är ingen nyhet att jag alltid har tillgänglighetsfrågan med mig i allt jag gör. Bara genom att naturligt ha med funktionshinderpolitik i min vardag gör att jag, ibland utan att planera det, påverkar. I morse ringde väckarklockan 06.00 eftersom jag hade ett tåg att passa till Stockholm. Två timmar senare hade jag redan hunnit påverka tre gånger.
Det började med mitt Twittrande om att jag och DHR inte gillar regeringens nya lagförslag att tillåta nybyggda vindsvåningar och andra studentlägenheter som är otillgängliga för personer med nedsatt rörelseförmåga. Plötsligt svarade självaste Stefan Attefall på mitt Twittrande och jag fick chansen att framföra mina åsikter direkt till bostadsministern.
Vid tågstationen i Gävle finns en ganska stor parkering. Tre av de närmaste parkeringsplatserna är reserverade för dem som har tillstånd att stå på handikapplats. När jag kom med min bil var endast en av platserna ledig. Jag parkerade och upptäckte samtidigt att bilarna på de andra handikapplatserna saknade tillstånd. De stod med motorerna igång för att hämta eller lämna någon, men när de såg mig lasta ur rullstolen körde de iväg direkt och ställde sina bilar längre bort.
Inne på tågstationen köpte jag kaffe och satte mig för att vänta på tåget. Plötsligt kom det fram en tjej, presenterade sig och sa att hon gjorde en enkätundersökning på uppdrag av Jernhusen som äger landets tågstationer. Jag fick en penna och ett papper där en hel del frågor skulle besvaras. Självklart fokuserade jag på tillgänglighetsfrågan och berättade för Jernhusen hur de kan göra Gävles tågstation bättre.
Det är mycket just nu
Mitt liv rullar alltid vidare i ett högt tempo, men just nu är det troligtvis rekord. Nästa vecka arbetar jag med Gävle kommuns förslag till ny centrumplan, har ett spännande styrelsemöte med HSO-Gävle och planerar flera kommande föreläsningsuppdrag runt om i landet. Jag ska även flyga till Karlskrona för att delta i ett möte med Boverkets samrådsorgan med funktionshinderrörelsen och ta tåget till Stockholm för att gå studieförbundet Kulturens ledarutbildning. Om jag hinner ska jag även skriva klart en debattartikel som förhoppningsvis publiceras i DHRs medlemstidning någon dag. Jag arbetar också med en debattartikel inför mitt deltagande på årets Arbetsmarknads- och Näringslivsdagar där jag naturligtvis försöker lyfta funktionshinderpolitiska frågor.
Umeå - Europas kulturhuvudstad
Efter helgens invigning för 22 miljoner kronor är Umeå igång med kulturhuvudstadsåret. Visst kostar detta mycket pengar, men personligen tycker jag om satsningar och detta ger förhoppningsvis positiva kulturella vibbrationer i Umeå. Troligtvis ger det kulturella ringar på vattnet i hela Västerbotten som sedan "simmar" vidare i övriga norra Sverige. Kanske badar hela Svierige i kultur. Utan att överdriga stänker och skvätter det säkert kultur även ut i norden och resten av hela Europa. Men det får inte bli ett magplask.
I sluttet av förra året besökte jag Umeå två gånger för att utbilda människor i tillgänglighet och bemötandefrågor. Jag träffade då flera personer, både positiva och negativa, till att Umeå överhuvudtaget tagit på sig rollen som kulturhuvudstadsår. I taxin från flygplatsen frågade chauffören om jag visste vilken stad som varit kutluthuvudstadsår 2013? Jag har ingen aning, svarade jag. Chauffören log, nickade och sa att de flesta svarar på samma sätt som jag. De flesta bryr sig inte, och ändå pumpas det in enorma pengar från EU, staten och näringslivet. På hotellet, där jag bodde, kunde däremot ingen dölja sin förväntan inför alla gäster de skulle få under hela 2014.
Eftersom mitt fokus ligger på funktionshinderpolitik, och då först och fråmst tillgänglighetsfrågan, kunde jag förstårs inte låta bli att fråga om kulturhuvudstadsårets arrangemang välkomnar alla. Finns det hörselslingor i alla offenliga lokaler där kulturhuvdstasårets utbud pressenteras? Görs många (i alla fall några) kulturarrangemang syn-, tecken- och/eller skrivtolkade? Hur är lokalerna generellt tillgängliga för personer med ett rörelsehinder - kan en individ som använder rullstol eller rullator ta del av allt som finansieras av EU, statliga pengar och bidrag från näringslivet? Och görs kulturella satsningar för att även integrera personer med funktionsnedsättning så hörselskadade, blinda, döva, synskadade och rörelsehindrade inte "bara" sitter i publiken utan även får vara med på scenen?
De jag pratade med var mycket kritiska och berättade för mig att väldigt många kulturella arrangemang inte är öppna för alla på grund av otillgänglighet. Många arrangemang görs i gamla lokaler, men det har även byggts en hel del nytt. Och även här finns tillgänglighetsbrister. De jag pratade med berättade att man arbetat lite med tillgänglighetsfrågan under 2013, men inte tillräkligt. Att man nu ansåg sig inte kunna göra mer. "- Nu får vi vänta tills om någon gör en anmälan till kommunen om att otillgänglighet utestänger vid något arrangemang. Då ska vi försöka åtgärda otillgängligheten på bästa sätt", var det sista jag hörde innan jag lämnade Umeå och åkte hem.
