X-trafik arbetar med tillgänglighet
Jag skulle egentligen ha skrivit om detta för länge sedan, men min tid har inte räckt till. I dag har jag däremot några minuter över och måste därför passa på att ge X-trafik lite beröm. Ofta bråkar jag på utövare av kollektivtrafik. Det kryllar av otillgängliga bussar och tåg, dåligt bemötande från chaufförer och tågpersonal samt brister i tillgänglig information. Trots lagstiftning om tillgänglighetskrav sedan massor av år tillbaka använder rörelsehindrade, som exempelvis jag, allt för ofta särlösningar som färdtjänst eftersom ordinarie kollektivtrafik inte fungerar. Blinda, synskadade, döva, hörselskadade, personer med läs- och skrivsvårigheter och/eller personer med svårighet att orientera sig har också oftast stora problem när tillgänglig information saknas.
Allt är förstås inte guld och gröna skogar när det gäller kollektivtrafiken här hos mig i Gävle, men jag blev riktigt glad när X-trafiks tidning dök upp i min brevlåda i december. Det är egentligen inget annat en ett "reklamblad" om X-trafik, men de har gjort informationen som en tidning med artiklar, ledare av förvaltningschefen, julpyssel, notiser och ett korsord. Det är bara en serie och TV-tablån som saknas för att få kallas en "riktig" tidning. På min brevlåda sitter ett rejält klistermärke som förklarar att jag inte vill ha reklam, men som tur var sorterade brevbäraren in X-trafiks reklamtidning i vanlig post.
Eftersom Gävles stadsbussar, och busshållplatserna, är hyfsat tillgängliga väljer jag allt oftare att ta bussen istället för färdtjänstaxi. Jag har med andra ord till och med tvingats lära mig lite om olika busslinjer och tidtabeller. Kanske var det därför jag började bläddra i Xtrafiks "reklamtidning". Det blev en mycket glädjande läsning. Förutom att jag kunde läsa att de kör sina bussar och tåg 480 varv runt jorden eller 19 miljoner kilometer varje år kunde jag läsa om flera positiva tillgänglighetsåtgärder. Istället för en egen "handikappbilaga" får personer med funktionsnedsättning naturligt information om färdtjänst, integrerat i all annan information om öppettider och resor. Men det bästa av allt är X-trafiks lista över allt nytt som hänt under 2013. Det handlar om 18 punkter där fyra direkt handlar om positiva tillgänglighetsåtgärder.
1. Tillgänglighetsguide på hemsidan.
2. Hållplatsutrop på alla bussar i länet.
3. Tydligare destinationsskyltar på bussarna i Gävle.
4. Hållplatser som är tillgänglighetsanpassade.
Fredagen den 24 januari
Fredagen den 24 januari gör jag en kort lunchföreläsning med rubriken "Tillgänglighet skapar tillväxt". Ett exklusivt program för medlemmarna i Gävles Rotaryklubb.
Otillgänglighet + diskriminering = Kanske snart sant
Det har inte gått fort, men nu ser det trots allt ut som om det börjar röra på sig i frågan om att bristande tillgänglighet borde ses som en form av diskriminering. Jag kommer ihåg första gången jag hörde dåvarande integrationsminister Nyamko Sabuni prata om att göra om diskrimineringslagstiftningen från en spretig variant med flera ombundsmän till en sammanhållen lag med en övergripande diskrimineringsombundsman. Året var 2007, och jag minns också besvikelsen när hon inte ville ta med bristande tillgänglighet som en diskrimineringsgrund utan valde att utreda saken trots att det redan gjorts utredningar.
Jag kommer aldrig glömma när Norge 2009 införde en lag om att bristande fysisk tillgänglighet ska betraktas som diskriminering, samtidigt som FNs konvention om rättigheter för personer med en funktionsnedsättning och den nya diskrimineringslagstiftningen med Katri Linna som diskrimineringsombundsman började gälla i Sverige. Men något om att bristande tillgänglighet är diskriminering fanns inte på dagordningen i Sverige. Hans Ytterberg fick uppdraget att utreda frågan.
På sommaren brukar jag försöka läsa minst en sommardeckare, men jag minns att jag sommaren 2010 istället ägnade stora delar av tiden i hängmattan åt att läsa Hans Ytterbergs över 800 sidor tjocka analys. Han hade kommit fram till att bristande tillgänglighet borde vara någon form av diskriminering även i Sverige. Utredningen skickades ut på remiss och massor av kommuner, landsting, myndigheter, företag och föreningar besvarade remissen med både ris och ros. De flesta menade dock att det nu var dags för Sverige att gå samma väg som Norge och många andra länder och betrakta brister i tillgängligheten som diskriminering.
Demokrati tar tid, och det är viktigt att det ibland får ta tid för att ett beslut ska bli så bra som möjligt. Men detta blev löjligt. Jag kommer igång för några år sedan när min kommun föreslog att ett vindkraftverk skulle byggas inte långt från ett bostadsområde, i närheten av en skog. Någon fick uppdraget att utreda frågan och utredningen skickades sedan ut på remiss där vissa svarade genom att rosa och andra genom att risa förslaget om att få en vindsnurra som granne. När remisstiden var slut tog det några månader att sammanställa allt och så beslutade man att vindkraftverket skulle byggas. Från idé till att det i dag står ett vindkraftverk och snurrar tog det max ett år, men när det gäller Hans Ytterbergs utredning hördes ingenting trots att remisstiden gått ut för över tusen dagar sedan.
Sekunder blev minuter, som blev timmar, som bildade dagar. Det gick månader och till och med år. Förutom ytterligare lite utredning om vad ett införande av ny diskrimineringslagstiftning kostar samhället, och kraftfulla protester med Torsdagsaktionen i spetsen från funktionshinderrörelsen, hände egentligen ingenting. Men i slutet av 2013 tändes ett ljus när nuvarande integrationsminister Erik Ullenhag avslöjade att regeringen äntligen är på gång att lägga fram ett lagförslag som klassar bristande tillgänglighet som diskriminering. Och igår (14 januari), nästan på min födelsedag, hände det. Efter att ha tittat i regeringens lista över vårterminens kommande propositioner och skrivelser kunde tidningen Svensk Handikapptidskrift avslöja att regeringen, senast den 18 mars, tänker lägga fram ett förslag till riksdagen. Nu är det så spännande så det inte är riktigt klokt. Nu gäller det förstås att förslaget inte bara är "ordbajseri", men personligen tror jag faktiskt att det nu inte dröjer länge förrän Sverige har minst samma/liknande lagstiftning som i Norge.
Ironside
Detta har jag inte sett förr. När jag igår såg att Sveriges Televison ska sända serien Ironside från och med fredag klockan 22.00 höll jag på att sätta kvällskaffet i halsen. Personligen har jag skrivit många insändare, blogginlägg och debattartiklar om att personer med funktionsnedsättning borde synas mer i media. Och då ska vi inte bara få vara med när det handlar om handikappolitik utan en döv nyhetsreporter, en blind dokusåpadeltagare eller rörelsehindrad huvudperson ska vara lika naturligt som om personer är blond eller rödhårig. På min önskelista har det också länge stått att stämplar som "tycka-synd-om-roller" måste bort. Min dröm var att en person med funktionsnedsättning till och med kunde få vara hjälpte. Varför gjorde ingen en Stålmannen i rullstol där självaste Christopher Reevs, i sin egen rullstol, skulle ha spelat huvudrollen förstårs. Detta med Ironside är som sagt helt nytt för mig, och gör mig grymt nyfiken. En huvudrollsfigur i rullstol!! Eftersom jag inte sett mer en trailern kan jag i dag inte uttala mig om ifall detta är bra. Men min förväntan inför fredag är grymt hög. Det här ska bli oerhört intressant att följa.
Onsdagen den 22 januari
Nytt år och nya uppdrag. Efter att ha önskat er alla en förhoppning om ett riktigt bra fortsatt 2014, måste jag berätta att 2014 års första föreläsningsuppdrag äger rum onsdagen den 22 januari. Klockan 18.00 startar mitt tvåtimmarsprogram om tillgänglighet- och bemötandefrågor. Denna gång är det alla som bor i Säter som har chansen att lära sig mer om dessa aktuella ämnen.
