Vi är på väg mot en ny arkitektpolitik

Idag är det Kristdemokraternas dag i Almedalen och jag är på väg för att lyssna på partiledaren Göran Hägglund. Innan han börjar sitt tal sitter jag på Bloggplats H12 för att summera dagen. Jag är på Wisby Strand där Almega, för femte året, erbjuder en arbetsplats för bloggare. Det som lockat mig mest i dag är "Arkitektur- och designdagen". Hundratals seminarium, event, mingel och andra aktiviteter arrangeras på temat arkitektur, stadsutveckling, bostadsförsörjning, design och form osv. Jag törs naturligtvis inte svära på att tillgänglighetsfrågan aldrig omnämnts eftersom jag inte kan praktisera celldelning och befinna mig överallt samtidigt. Men utifrån alla trevliga människor jag pratat med och de seminarier jag besökt konstaterar jag att tillgänghetsåtgärder för personer med funktionsnedsättning inte står nog högt på dagordningen.

För mig hör god design och arkitektur ihop med tillgänglighetsfrågan, men allt för ofta besöker jag fastigheter där personer som använder rullstol välkomnas genom en sidoentré. En arkitekt har troligtvis lagt ner hela sin konstnärliga själ och gjort en vacker entré med trappsteg. När allt är byggt kan rullstolsanvändare, som jag, inte komma in. Det brukar däremot kunna åtgärdas eftersom fastighetsägaren kompletterar bakdörren eller en sidoentré med ramp. De vill ju inte förstöra huvudentrén (läs konstverket). För mig är särlösningar diskriminering. Om någon fick för sig att göra en sidoentré för personer med annan hudfärg skulle personen bli anmäld direkt. Jag undrar varför vi inte respekterar en person med funktionsnedsättnings rättigheter på samma sätt?

Ett av dagens seminarium hade rubriken "På väg mot en ny arkitekturpolitik - vad ska den innehålla?" och arrangerades av Föreningen Svensk Form, Sveriges Arkitekter samt Arkitektur- och designcentrum. Det handlade om att regeringen tagit initiativ till en ny arkitekturpolitik. Christer Larsson leder utredningen. Han ska bl.a."föreslå hur en ny politik för arkitektur, form och design kan utformas utifrån en bedömning av områdets framtida utmaningar och hur arkitektur, form och design kan få ett ökat genomslag inom berörda samhällsområden", som det står i direktivet från Kulturdepartementet. När jag läste direktivet hittade jag bl.a. att "statens insatser för arkitektur, form och design är ett verktyg för att skapa goda livsmiljöer med människan som utgångspunkt". Det står också att "Det är angeläget att Sverige strävar efter att bibehålla och vidareutveckla ett internationellt anseende inom arkitektur, samhällsbyggande och hållbar stadsutveckling där miljötänkande kombineras med helhetssyn, socialt ansvar och funktionell och estetisk utformning." Utredaren Christer Larsson ska även beskriva hur hans förslag på ny arkitekturpolitik påverkar genom att "konsekvensbeskrivning ska göras utifrån mångfalds-, jämställdhets-, och barn- och ungdomsperspektiv." Varför ska ingen konsekvensbeskrivning göras utifrån funktionshinderperspektivet, ville jag fråga. Men tyvärr arrangerades seminariet i en otillgänglig lokal med trappsteg vid entrén så jag kom inte in. 

Vad får vi inte veta i Almedalen?

För mig är det första gången jag deltar i Almedalen och har därför fullt upp med att försöka lära mig om det heter på eller i Gotland. Här är så mycket folk och aktiviteter så jag blir snurrig. Personer från kommuner, landsting, myndigheter, företag och föreningar försöker få mig att intressera sig för just deras budskap. Men du som känner mig vet att det enda jag intresserar mig för är att hjälpa kommuner, landsting, myndigheter, företag och föreningar att skapa tillväxt genom att göra deras verksamheter mer tillgängliga för fler.

Mitt livs första seminarium i Almedalen arrangerades av Tidningsutgivarna och Institutet för mediestudier och handlade om vad vi inte får veta i Almedalen. Här är mediatrycket enorm, men vad beror det på att vissa nyheter får publicitet samtidigt som andra går obemärkta förbi. Hur gör media urvalet? Mitt uppdrag var att ta reda på varför media så sällan lyfter funktionshinderpolitiska nyheter. För några månader sedan gav FN rejäl kritik mot Sverige eftersom vi inte lever upp till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Nyss rapporterade Myndigheten för delaktighet hur arbetet går i kommuner, landsting och myndigheter utifrån regeringens strategi för genomförandet av funktionshinderpolitiken. Den 24 juni bestämde riksdagen att en ny lag införs från och med den första januari 2015 där otillgänglighet betraktas som diskriminering. Flera pressmeddelanden, insändare och debattartiklar pumpas dagligen ut från landets alla funktionshinderorganisationer. Men det är sällan/aldrig som dessa frågor får stort genomslag i mediabruset. Om personer med funktionsnedsättning syns handlar det bara om att de antingen är en hjälte som klarar sig bra trots allt, (kanske till och med tagit medalj) eller så är det synd om personen som inte kommer in på grund av otillgänglighet, inte kan leva som andra på grund av nerdragningar inom hjälpmedel och assistans, inte kan åka någonstans eftersom färdtjänsten slutat fungera.

Nu hinner jag inte blogga mer idag, men följ mig gärna på twitter för senaste nytt. Nu är det tal av  Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven som gäller. Imorgon ska jag förresten försöka krångla mig in på Socialdemokraternas mingel i St:a Karins ruin, vid Stortorget i Visby. Problemet är att jag inte vet om St:a Karins ruin är tillgänglig för rullstolsanvändare som mig. För att få svar mailade jag ansvariga för Socialdemokraterna i Almedalen och deras partikansli för över en vecka sedan. Jag har inte fått svar. Jag vet därför inte om partiet väljer att utestänga rullstolsanvändare från sitt Almedalsmingel, eller om Socialdemokraterna välkomnar alla.


Imorgon börjar det


Jag tar en paus i packandet för att skriva ett kort blogginlägg. Imorgon 
lämnar jag Gävle och båten till Gotland avgår klockan 10.55. Det är första 
gången jag deltar i Almedalen så jag befinner mig nu i ett förväntansfullt 
tillstånd med resfeber. Ska jag packa finskjortan ifall jag lyckas ta mig in 
på ett av de exklusiva minglen, eller räcker det med några bekväma T-tröjor? 
Jag har försökt att förbereda mig maximalt. Målsättningen är att jag ska gå 
på så många intressanta seminarium som möjligt och dela ut minst tio 
visitkort till nya spännande människor varje dag. Min plan är att plantera 
funktionshinderpolitiska frågor överallt, naturligtvis med fokus på 
tillgänglighet. Vill du följa med mig till Visby virituellt behöver du bara 
följa mig på Twitter eller Facebook. Jag rekomenderar också att du tittar in 
här i bloggen varje dag den närmaste tiden. Det kommer nämligen vara 
intensiv aktivitet även i min blogg. 

Otillgängliget + diskriminering = sant

Innan jag tar lite "sommarlov" står jag inför två spännande veckor. Den här veckan ska riksdagen bestämma sig om det blir en ny lag som betraktar otillgänglighet som diskriminering. Du får naturligtvis veta det senaste genom att följa mig på Twitter. Men du kan också läsa det senaste här direkt från riksdag och regering. Nästa vecka är det Gotland, Visby och Almedalen som gäller. Det blir första gången jag deltar. Jag har gjort en rejäl djupdykning bland de seminarium, arrangemang och mingel som genomförs de dagar som jag är där. Du som följer mig på twitter kommer naturligtvis få kontinuerliga rapporter om vad som händer. Min målsättning är att försöka påverka, försöka få med funktionshinderpolitik och framförallt tillgänglighetsfrågan, så mycket som möjligt. Min målsättning är också att dela ut minst tio visitort varje dag.

Torsdagen den 18 september 2014

Nu är sommaren här och jag försöker vara ledig med semester och massor av bus med min son Oscar. Men självklart kan jag inte låta bli att jobba lite och planera kommande aktiviteter. Min hösttermin 2014 är rejält fullbokad så det är en hel del att göra. Torsdagen den 18 september gör jag exempelvis en föreläsning om tillgänglighet och bemötandefrågor i Stockholm i "ABF-Huset" på Sveavägen. Mellan klockan 18.30-21.00 framför jag ett underhållande, lärorikt och inspirerande program. Min förhoppning är att inte lämna någon oberörd.

Otillgängliga uteserveringar

Nu är sommaren här. För mig, som är rullstolsanvändare, är otillgängliga uteserveringar ett lika säkert sommartecken som Tomas Ledins "Sommaren är kort" på radion. Du som känner mig vet att jag alltid försöker påverka. Jag försöker alltid "bråka", protestera och hjälpa andra för att göra samhället mer tillgängligt och rättvist för fler. Otillgängliga uteserveringar är inget undantag. Men trots mina, och andras arbete, ställs vi rullstolsanvändare varje sommar inför diskriminerande utestägning. Det finns många aktuella exempel. Ett är Helsingborg, ett annat är Göteborg. Förra sommaren såg det ut så här för min del i Gävle. I Arbetarbladets artikel kan du läsa att "Nästa år ska en rullstolsburen själv kunna ta sig in, ut och mellan borden på stans uteserveringar". Enligt artikeln hoppas kommunens landskapsarkitekt Wiwiann Ågren att det ska bli betydligt bättre nästa år. För flera veckor sedan mailade jag Wiwiann Ågren för att höra om det blivit bättre, men jag har inte fått svar. Frågan är om Arbetarbladet vill följa upp sin artikel från ifjol? Står det i Gävle kommuns krav för tillståndsgivning av uteservering att den ska vara tillgänglig? Vad gör Gävle kommun för att kontrollera så att näringslivet följer kommunens regler? Vad gör Gävle kommun om de hittar exempel på att näringslivet inte följer kraven?
 

Tillgänglighet skapar tillväxt

Du som besökt min blogg förr vet redan att tillgänglighet skapar tillväxt. I mitt arbete som tillgänglighetsrådgivare är fokus alltid på att alla som arbetar med att göra verksamheter mer tillgängliga för fler skapar tillväxt och till och med ökar sin omsättning radikalt. Tack vare ett projekt, finansierat av Länsstyrelsen, kommer näringslivet i alla Gävleborgskommuner få sig en rejäl dos ökad kunskap i hur man konkret åtgärdar otillgänglighet och därmed får sin verksamhet att växa. Under hösten och vintern 2014 ska jag genomföra tio utbildningar, en i varje Gävleborgskommun, i samarbete med kommunernas näringslivskontor.
 
Ofta när tillgänglighetsfrågan dyker upp handlar det om att det är synd om en person med funktionsnedsättning som inte kommer in. Det kan även handla om diskriminering, stora kostnader och orimliga negativa besvär. Det vill jag ändra på. Jag vill plantera positiva idéer, ge konkreta tips och visa upp goda exempel på att alla som arbetar med tillgänglighet skapar tillväxt. Med hjälp av ett underhållande, lärorikt och inspirerande program vill jag sprida kunskap och ändra attityder. Min förhoppning med projektet är att hela Gävleborgs län växer.
 

RSS 2.0