Barns delaktighet och inflytande del 3 av 3

Fortsättning från igår...
 
Helene Brändström, socionom och enhetschef barn och familj i Härnösand, berättade om "Västernorrlandsmodellen". Detta är ett resultat av Allmänna Barnhusets projekt för att stärka barn och ungas delaktighet i den sociala barnavården. Det handlar helt enkelt om att lyssna på barnen. Varje år läggs tid för att reflektera och analysera verksamheten utifrån barnens önskemål. "Västernorrlandsmodellen" är nu för tiden en av de vanligaste metoderna i hela landet och går till så här:
Från januari till september görs intervjuer med barn i den sociala barnavården. I oktober görs seminarium där alla anställda träffas, byter erfarenheter mellan varandra i arbetslaget och utifrån barnens önskemål från intervjuerna skrivs verksamhetsmål och visioner. I november görs socialförvaltningens årsrapport med konkreta förslag till verksamhetsutveckling utifrån oktoberseminariumet. Avslutningsvis rapporteras allt till socialnämndens politiker i december. "Västernorrlandsmodellen" har resulterat i flera förbättringar i möten med barnen. Nu för tiden får barn en personlig inbjudan till socialtjänsten, vid mötet bjuds det på fika och mötet görs i rum inredda för barnets bästa. Placerade barn får jul- och sommarhälsningar från socialtjänsten, socialtjänstens sekreterare har fått mobiltelefoner för att bli mer tillgängliga osv... osv...
 
Cecilia Moore, regional utvecklingsledare för Forskning och Utveckling i Sörmland, berättade hur Allmänna Barnhusets nationella projekt för barns delaktighet används i praktiken. I Sörmland har forskarcirklar visat sig ge bra resultat. Verksamhetschefer, socialnämndspolitiker, socialsekreterare och andra inbjuds först till en upptaktsträff och bara några dagar senare startade forskningscirkeln. Det första året genomfördes åtta träffar. Man började med att diskutera teori, praktik, regelverk och forskning, och fortsatte sedan reflektera kring det egna arbetet, arbetsplatsen och barns delaktighet. Man analyserar sitt eget jobb och intervjuandet av barn, och fördjupar diskussionen ytterligare kring arbetsplatsen och barns delaktighet.
 
Dagen avslutades med Kristina Vroland Nordstrand, forskare och utredare på samhällsmedicin Region Gävleborg, som redovisade sin avhandling om att involvera barn med funktionsnedsättning i den egna behandlingen. Avhandlingen är gjord på Karolinska institutet och fokuserar på barn i åldern 5 till 12 år. Barn med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning. Dagligen är barn engagerade i olika aktiviteter, allt från lek med kompisar och idrott till att borsta tänderna. Men barns funktionshinder påverkar hälsan eftersom de, i många fall, inte kan utöva allt. Habiliteringens uppgift är därför att ge insatser för att hjälpa så barnet kan göra mer. Men frågan är om habiliteringens mål utgår från vad föräldrar och habiliteringen tycker, eller vad barnet tycker.
 
Forskning visar att barn vill vara delaktiga och med ökad delaktighet ökar livskvalitén. Enligt hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen och Barnkonventionen är delaktighet en rättighet. Men trots forskning och lagar finns det brister.
- Om vi inte vet vad barnet vill, vet vi inte om insatsen vi ger är rätt, säger Kristina.
I sina studier har hon använt ett bildbaserat verktyg som heter PEGS (The Perceired Efficacy and Goal Setting System) och är utvecklat i Kanada. Barnen har intervjuats och föräldrar har fått frågeformulär.
 
I arbetet gjordes barnen själva delaktiga i att ta fram sina behov och realisera sin livssituation. Och när målen satts och träningen startat visar det sig att barn kan sätta egna mål för personlig vård, skola, fritid osv... Det visar sig att 77 procent av målen skiljer sig mellan föräldrar och barn. Barn tänker på lust, föräldrar på förnuft. Samtidigt visar studien att barnens mål faktiskt är realistiskt genomförbara och när barnen följer sina egna mål blir det, på kort sikt, bättre än när barnet följer förälderns mål. På längre sikt blir resultatet lika bra.
- Barn kan sitta mål och följa dem. Barn är oerhört kompetenta. Använd den kompetensen, säger Kristina.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0