Se möjligheterna - fastna inte i problem
Igår lämnade jag ön. Dagarna i Visby har varit intensiva så nu fortsätter jag bloggen på hemmaplan. Men trots att jag nu sitter på kontoret ska bloggen naturligtvis uppdateras minst två gånger per dag och ha allt fokus på Almedalen. Rosévin och snittar på mingel, spännande debatter under diverse seminarier, möten med intressanta och trevliga människor och kilometervis av kullersten. Det är min summering av mina senaste dagar. När det gäller seminarier har två ämnen totalt dominerat. Antingen handlar det om ett akut behov av bostadsbyggande och uppdaterad infrastruktur, eller så handlar det om hur vi minskar den arbetslöshet som är alldeles för hög.
När det gäller den generella arbetslöshetsstatistiken finns en liten ljusning. Arbetsförmedlingens prognos för utvecklingen under 2015 och 2016 visar att arbetsmarknaden är starkare nu. Men tyvärr säger samma prognos att det fortfarande är tufft för personer med funktionsnedsättning. Arbetsförmedlingen kategoriserar inskrivna personer som har funktionsnedsättning som en ”utsatt grupp”. Det handlar om personer långt från arbetsmarknaden. I april tillhörde 68 procent av de inskrivna arbetslösa någon av de utsatta grupperna men Arbetsförmedlingen räknar med att andelen ökar till 75 procent under andra halvan av 2016. I april hade var femte inskriven arbetslös en funktionsnedsättning. Det handlar om 75 000 personer.
Det finns förstås många faktorer som bidrar till att arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning är hög. Regeringen måste göra verkstad av Funka-utredningen. Men personligen tror jag att den största boven i dramat stavas okunskap och fel attityd bland arbetsgivare. När jag för många år sedan sökte jobb som växeltelefonist berättade jag aldrig i mitt CV att jag är rullstolsanvändare. Vad spelar det för roll, tänkte jag. Det handlar ju om att prata i telefon. På anställningsintervjun fick jag försvara mig eftersom jag inte berättat om min rörelseförmåga. Vad spelar det för roll att jag inte går, frågade jag. Arbetsgivaren berättade att microvågsugnen i personalmatsalen satt för högt för mig att nå. Arbetsgivaren sa att personaltoaletten inte var rullstolsanpassad. Arbetsgivaren sa att personalingången hade två trappsteg. Arbetsgivaren pratade på i säkert tio minuter, men frågade inte en enda gång hur bra jag var på att prata i telefon.
När det gäller den generella arbetslöshetsstatistiken finns en liten ljusning. Arbetsförmedlingens prognos för utvecklingen under 2015 och 2016 visar att arbetsmarknaden är starkare nu. Men tyvärr säger samma prognos att det fortfarande är tufft för personer med funktionsnedsättning. Arbetsförmedlingen kategoriserar inskrivna personer som har funktionsnedsättning som en ”utsatt grupp”. Det handlar om personer långt från arbetsmarknaden. I april tillhörde 68 procent av de inskrivna arbetslösa någon av de utsatta grupperna men Arbetsförmedlingen räknar med att andelen ökar till 75 procent under andra halvan av 2016. I april hade var femte inskriven arbetslös en funktionsnedsättning. Det handlar om 75 000 personer.
Det finns förstås många faktorer som bidrar till att arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning är hög. Regeringen måste göra verkstad av Funka-utredningen. Men personligen tror jag att den största boven i dramat stavas okunskap och fel attityd bland arbetsgivare. När jag för många år sedan sökte jobb som växeltelefonist berättade jag aldrig i mitt CV att jag är rullstolsanvändare. Vad spelar det för roll, tänkte jag. Det handlar ju om att prata i telefon. På anställningsintervjun fick jag försvara mig eftersom jag inte berättat om min rörelseförmåga. Vad spelar det för roll att jag inte går, frågade jag. Arbetsgivaren berättade att microvågsugnen i personalmatsalen satt för högt för mig att nå. Arbetsgivaren sa att personaltoaletten inte var rullstolsanpassad. Arbetsgivaren sa att personalingången hade två trappsteg. Arbetsgivaren pratade på i säkert tio minuter, men frågade inte en enda gång hur bra jag var på att prata i telefon.
Arbetsgivare måste sluta fastna i problem och istället fokusera på den arbetsförmåga som alla har, även personer med funktionsnedsättning. Jag fick jobbet. Efter tio år i telefonväxeln gick jag en skrivarkurs, skrev boken ”Livet rullar vidare” och fick jobb som reporter på en lokaltidning. Idag driver jag mitt eget företag och arbetar heltid sedan 2007 med att, nästan dagligen, hjälpa kommuner, landsting/regioner, myndigheter, företag och föreningar att skapa tillväxt genom att göra deras verksamheter mer tillgängliga för fler.
Kommentarer
Trackback
