Exempel från mitt Almedalen 2014

Min "strategi" förra året, och den målsättning jag har även i år, är att besöka så många seminarier, mingel och andra aktiviteter som möjligt. Och målet är då att prioritera saker som egentligen inte har med funktionshinderpolitik att göra. Men samtidigt gjorde jag förstås ifjol en "turné" bland alla funktionshinderorganisationers montrar/tält. Tittade in hos några assistansbolag, besökte några funktionshinderpolitiska arrangemang osv.... Det kommer jag göra även i år, men min "känsla" är att jag gör mest nytta om jag lyckas blanda in funktionshinderfrågan på ställen där det inte är självklart att den annars dyker upp. Om jag nu ska göra försöka mig på lite provokation, så tycker jag att funktionshinderpolitiska arrangemang har en tendens att bli aktiviteter bara för de närmast sörjande.
 
Förra året besökte jag ett seminarium där bl.a. dåvarande bostadsministern Stefan Attefall medverkade. Det handlade allmännt om behovet av bostadsbyggandet, och pratade exempelvis om det akuta behovet av billigare,
små hyreslägenheter. Under seminariets timme nämndes personer med funktionsnedsättning ingenstans. Men under de sista minuterna då publiken fick möjligt att ställa frågor så tog jag mikrofonen. Jag protesterade mot
deras planer på att bygga otillgängliga små studentbostäder. Jag ifrågasatte varför fastighetsägare/kommuner inte tar sitt ansvar enligt ansvars och finnansieringsprincipen och gör tillgänglighetsåtgärder. Jag pratade om
förslagen kring ny bostadsanpassningslag som då var aktuellt.

En annan dag besökte jag ett seminarium som handlade om medias betydelse i Almedalen. Det hade absolut inget med funktionshinderpolitik att göra. Där stod chefredaktörer från Expressen och Aftonbladet och flera andra mediajättar och pratade i en timme om hur de bevakar aktuella händelser. Han från Expressen hade, tyckte jag, en mycket störande attityd och var helt säker på att om man skulle slå ihop alla aktiviteter och allt jobb som Expressen gör så skulle det visa sig att de var den mest aktiva aktörer i Visby. När publiken fick möjligheter att ställa frågor tog jag mikrofonen igen. Jag förklarade att det kryllar av assistansbolag, funktionshinderorganisationer och andra organisationer som gör seminarier, mingel och aktiviteter. Skulle allt detta slås ihop skulle det slå Expressen med hästlängder. Och ändå väljer media att aldrig lyfta någon funktionshinderpolitisk fråga under Almedalsveckan. Media fokuserar bara tråkigt och torrt på varje dags parti och dess partiledares tal. Ingenting annat.

På grund av mitt twittrande, bloggande osv... fick jag, några dagar innan Almedalsveckan 2014, kontakt med en organisation. De ställde diverse frågor och vi var flera som var aktiva i sociala medier och diskutterade och debatterade. Plötsligt fick jag, och några till, en inbjudan från organisationen om att medverka när de, en Visbydag, skulle ha workshop. Jag tackade ja och organisationen skrev att det skulle bli skoj att få träffa mig eftersom de tyckte jag hade många sunda åsikter. Mitt ja till att vara med, och organisationens kommentar om att jag hade många sunda åsikter, spred jag förstås genom att retweeta, blogga osv... Men när jag, den där Visbydagen, stod utanför lokalen där organisationen skulle ha sin workshop visade det sig att där inte var tillgängligt för mig i rullstol. Det blev en mycket "intressant" dialog mellan mig och dem där de fick beklaga sig. De var ju dem som bjudit in mig.... ville ha mig med.... Och hela denna "intressanta" dialogen publicerade jag förstås också överallt genom att blogga, retweeta osv...

Ja... det var tre exempel på mitt funktionshinderpolitiska arbete ifjol. Förresten... Vill du ses och prata funktionshinderpolitik med mig i Visby? Hör av dig på [email protected] Jag bjuder på en fika.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0