Livet rullar vidare

Förra året instiftade DHR Gävleborgsdistriktet ett tillgänglighetspris som tilldelas någon i Gävleborg som gjort en bra sak för att skapa mer tillgänglighet för fler. Ägaren till en guldsmedsbutik i Bollnäs fick priset 2014 efter att ha byggt en ramp och installerat automatiska dörröppnare vid entrén.

För att uppmärksamma den Internationella funktionshinderdagen och uppmärksamma att det finns många goda exempel på tillgänglighet i Gävleborg ska årets vinnare snart avslöjas. Den 2 december ska representanter från Gävleborgsdistriktet bokstavligen överraska någon genom ett oanmält besök. I år har Gävleborgsdistriket fått tre nomineringar från medlemmarna. Distriktets styrelse har tagit ett beslut och utsett en vinnare.

DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder, har funnits i snart hundra år. En demokratisk organisation som är politiskt och religiöst obunden för personer med nedsatt rörelseförmåga. DHR jobbar genom 21 distrikt och runt 160 avdelningar i hela Sverige. Totalt cirka 11 000 medlemmar. DHR arbetar bland annat för ett mer tillgängligt samhälle för personer med nedsatt rörelseförmåga. DHR ser det som en rättighetspolitisk fråga, en fråga om mänskliga rättigheter. DHR nöjer sig inte med att erkänna principen om alla människors lika värde. DHR arbetar för att förverkliga den.

Internationella funktionshinderdagen infaller 3 december varje år. Den infördes efter ett beslut i FNs generalförsamling 14 oktober 1992. Över en miljard människor, eller cirka 15 procent av världens befolkning, lever med någon form av funktionsnedsättning. För mer information ta kontakt med Gävleborgsdistriktets vice ordförande, Lars-Göran Wadén.

Fortsättning från igår...

 

Handikappförbunden ville ha en grundlig förstudie och involvera referensgrupper, intressenter och användare innan bruksanvisningen togs fram, men fick inget gehör hos konsulterna. Jag föreslog att personer med egen erfarenhet av funktionsnedsättning måste kopplas nära arbetsgruppen med konsulterna. En referensgrupp med flera aktörer. Jag föreslog också att SKL (Sveriges kommuner och landsting) borde vara med. Jag fick stöd från Handikappförbunden men inget gehör hos konsulterna. Jag och Handikappförbunden föreslog också att FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning borde kopplas till arbetet för att få med ett rättighetsperspektiv. Vi fick stöd från Myndigheten för Delaktighet men svagt gensvar från konsulterna.

 

Hur slutade det då?

Det som först såg ut att om några månader bli en konsultproducerad instruktionsbok blev att Myndigheten för Delaktighet och Post och Telestyrelsen ska se över sina budgetar och försöka hitta pengar. Medel som ska användas för att konsulterna ska ta fram förslag till instruktionsbok. Samtidigt kontaktas standardiseringsförbundet för att se hur referensgrupper, intressenter och användare kan kopplas närmare arbetsgruppen. När vi har en manual för mer tillgänglighetskrav vid upphandling vet ingen. Vi vet, som sagt, knappt om vi ens har en ny upphandlingslag med tillgänglighetskrav som träder i kraft nästa år.

Ingen vet säkert men tuffare tillgänglighetskrav vid offentlig upphandling kan bli verklighet nästa år. Det har sagts att regelverket ska börja gälla från och med den första april 2016, men ännu har ingen lagrådsremiss dykt upp, så vi får se. De nya tillgänglighetskraven beror på en ny europeisk standard, ett dokument på 150 sidor som tagit närmare tio år att skapa. Det handlar om att produkter och tjänster ska vara tillgängliga och användbara för personer med funktionsnedsättning. Men eftersom många intressenter i många EU-länder haft åsikter och lagt näsan i blöt har EU-standarden om tillgänglighet blivit en kompromissprodukt som ingen är riktigt nöjd med. Parallellt har US tagit fram egna tillgänglighetskrav som Europas funktionshinderrörelse tycker är bättre ur personer med funktionsnedsättnings perspektiv, samtidigt som det amerikanska näringslivet vill att EU-standarden blir internationell. Asiatiska och sydafrikanska länder har deklarerat att de inte riktigt gillar varken EU eller USA-varianten.

 

Ett stort problem med EU-standarden är att inte ens de personer som varit med och skrivit tillgänglighetskraven i upphandlingsstandarden riktigt förstår hur de ska tillämpas. De svenska standardiseringsgrupperna ITS Working Group Human Factors och ITS Accessibility Forum har därför bestämt att en instruktionsbok bör skrivas. En manual som både hjälper tillverkare/leverantörer och beställare/upphandlare att göra rätt.

 

Till mötet, den 9 oktober i Myndigheten för Delaktighets lokaler i Sundbyberg, med de båda ITS-grupperna skulle konsulterna Bruno Von Niman och Clas Thorén ha tagit fram en förstudie. Planen var att ha en instruktionsbok klar om några månader. Men det visade sig att konsulternas arbete knappt resulterat i en projektplan. Det visade sig också att funktionshinderorganisationerna och Myndigheten för Delaktighet inte var överens med konsulterna i många frågor. Myndigheten för Delaktighet ville exempelvis att mest energi läggs på att hjälpa upphandlarna. Om upphandlarna börjar ställa krav måste leverantörerna leva upp till dem. Konsulterna menade att leverantörerna är viktigast för annars ställs upphandlingskrav som ingen kan leva upp till.

 

Fortsättning imorgon...

Fortsättning från igår...

 

På eftermiddagen diskuterade vi syftet med Boverkets samråd. Vad vill Boverket egentligen få ut av samrådet? Myndigheten svarade att det handlar om tre saker. För att sprida funktionshinderpolitik i Boverket, för att delge funktionshinderförbunden aktuell information och att myndigheten får stöd och hjälp från funktionshinderförbunden i sitt kontinuerliga arbete. I samrådets reglemente står det så här:

 

"Samrådet är ett rådgivande organ till Boverket där övergripande och principiella frågor av betydelse för personer med funktionsnedsättning behandlas. Genom dialog och kunskapsöverföring ska strategiskt viktiga frågor diskuteras i syfte att förbättra tillgängligheten och användbarheten i den byggda miljön. Boverket ska genom samrådet kunna ta del av funktionshindersrörelsens kunskap och som bygger på erfarenhet. Samrådet ska erbjuda både funktionshindersrörelsen och övriga aktörer verklig möjlighet att påverka."

 

Jag, och de andra representanterna från funktionshinderförbunden, vill ha mer information om regeringsdirektiv, Boverkets utredningar och få mer insyn i myndigheten. Vi önskade också att generaldirektören skulle närvara på samrådsmötena, och att samrådets representanter från funktionshinderförbunden borde vara arvoderade. Våra önskemål ska lyftas i myndigheten och målsättningen är att Boverket i god tid kontinuerligt skickar den senaste informationen via mail som funktionshinderförbunden kan ge respons på.

 

Jag berättade avslutningsvis om Lisa Bomble, en arkitekt som forskat vid Göteborgs universitet om hållbar stadsutveckling. Hon skriver att det finns tydliga ambitioner bland kommuner, landsting/regioner och myndigheter att ta hänsyn till medborgarna. Man vill att alla, även på gräsrotsnivå, ska få vara med och bestämma genom medborgardialoger, öppet hus, samrådsgrupper osv... vid stadsplanering. I dokumentet "Staden tillgänglig för alla" berättar Lisa Bomble att samrådssystemet är jättefint uttänkt i teorin, men egentligen är alla rörande överens om att systemet inte fungerar. Det största hindret, som Lisa ser det, är att vi ställer fel frågor vid fel tidpunkt. Man frågar medborgare om detaljer efter att helheten redan är bestämd. Lisa understryker vikten av att komma in tidigt i beslutsprocessen, helst redan på idèstadiet. Då ökar möjligheten att påverka hela sammanhanget, inte enbart utformningen av vissa slutliga detaljer.

 

Fortsättning från igår...

 

En annan punkt på dagordningen handlade om Fortifikationsverket. Vi fick en rejäl redogörelse om hur den myndigheten som äger flest fastigheter arbetar med tillgänglighetsfrågor. Fortifikationsverket hade bland annat räknat ut hur mycket det skulle kosta dem att åtgärda alla enkelt avhjälpta hinder. Jag frågade om myndigheten även tagit reda på hur mycket de kan tjäna genom att se tillgänglighetsåtgärder som investeringar. Svaret var nej. Fortifikationsverkets föreläsning var intressant men jag frågade om myndigheten inte har ett eget samråd med funktionshinderförbunden eftersom de tar Boverkets dyrbara tid.

 

Boverket informerade om att de, tillsammans med Myndigheten för delaktighet och Riksantikvarieämbetet, genomfört fem utbildningar i tillgänglighet under 2015. Representanter från andra myndigheter har fått lära sig mer genom teori och praktiska övningar. Boverket berättade också att myndigheten inlett ett samråd med de nordiska länderna om enhetliga byggregler. Mer om detta på kommande samråd.

 

Utredningen "Gestaltad Livsmiljö", där regeringen gav Malmös stadsarkitekt i uppdrag att ta fram förslag på ny politik för arkitektur, form och design. Jag har tidigare berättat om hur jag påverkat så regeringen kom med ett tilläggsdirektiv så att utredningen även skulle beröra tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Nu är utredningen klar och den 14 oktober fick Kultur och demokratiminister Alice Bah Kuhnke ta emot dokumentet. Utredningen borde skickas ut på remiss vilken dag som helst. Trotts regeringens tilläggsdirektiv har personer med funktionsnedsättning mer eller mindre glömts bort. På utredningens närmare tvåhundra sidor nämns ordet "Tillgänglighet" bara åtta gånger. Universell design omnämns ingenstans.

 

När miljonprogrammens flerbostadshus från 70-talet nu renoveras byggs förstås även hissar om. Men det finns inget enhetligt system för vad som händer med boende som är i behov av hissen. Vissa personer som av olika anledningar inte kan gå i trappor har fått bo på hotell i flera veckor, vissa isoleras och andra flyttas till annat tillfälligt boende i en källare. När jag tog upp frågan svarade Boverket att de inte har några riktlinjer kring detta. Boverket saknar kunskap om huruvida det alls finns några riktlinjer att sprida. Myndigheten tror att det kan vara en fråga för Hyresgästföreningen att titta på. Boverket hänvisade till hyreslagens paragraf elva.

 

Fortsättning i morgon...

När Boverket arrangerade 2015 års tredje samråd med funktionshinderförbunden, onsdagen den 11 november, var jag med i Karlskrona. Med start i dag kommer du att få en rejäl rapport från samrådet de kommande tre dagarna. Förutom samrådets ordinarie aktörer i form av representanter från funktionshinderförbunden, Länsstyrelsen och Boverket var Fortifikationsverket, Statens fastighetsverk, Karlskronas kultur och fritidsförvaltning, Region Blekinge samt Blekinge museum speciellt inbjudna. Som vanligt fanns ingen representant från Sveriges kommuner och landsting där.

 

Med hjälp av den ena bilden efter den andra, på bra och dåliga exempel på tillgänglighet, diskuterade vi kring den synliga och dolda tillgängligheten i mötet med arkitektur och kultur. Jag påpekade att den tillgänglighet som inte syns är bäst. Alltså de åtgärder som integreras i den ordinarie utomhus- eller inomhusmiljön och inte blir särlösningar. Vi pratade om en bank i Karlskrona som i många år bara haft trappor vid entrén så kunder som inte kom in fick göra bankärenden på trottoaren utanför. Vi pratade om hur Blekinge museums barockträdgård kan göras mer tillgänglig för fler. Vi pratade om en mängd utomhus- och inomhusmiljöer i Karlskrona och i Region Blekinge. Jag, och de andra som representerade funktionshinderförbunden, gav massor med tillgänglighetsrådgivning. Jag ifrågasatte dock om Boverkets samråd med funktionshinderförbunden verkligen ska användas för att Region Blekinge, Karlskrona kommun och Blekinge museum ska få hjälp med tillgänglighetsfrågor. Jag fick medhåll från de flesta.

 

Vi diskuterade om en tillgänglighetsåtgärd genom ramp till en bakdörr ändå kan vara okej. Istället för total otillgänglighet som helt utestänger borde väl ändå en tillgänglig bakdörr vara ett bra alternativ. Jag förklarade att jag ser mitt arbete med tillgänglighetsfrågor som ett arbete med mänskliga rättigheter. Ingen skulle komma på idén att göra olika entréer beroende på kön, sexuell läggning, religion, nationalitet eller ålder. Det är även enkelt att åtgärda otillgängligheten. Det räcker ju att stänga den dörr som nu betraktas som huvudentré och använda, den som nu kallas bakdörr, som entré för alla. Vi pratade även om kulturminnesmärkta byggnader som ska bevaras. Boverket menade att fastigheters utseende och design är viktigt, och vissa ska bevaras. Mattias Lundgren, Hörselskadades riksförbund, frågade varför vi värnar om fastighetens bevarande istället för mänskliga rättigheter. Människosynen borde vara att alla ska ges tillträde.

 

Fortsättning i morgon...

Kulturrådet har fått i uppdrag av regeringen att föreslå hur en satsning för kulturverksamheter i vissa bostadsområden med lågt valdeltagande kan genomföras. Men innan Kulturrådet lämnar in sin delrapport kring detta ville de fråga vad jag och omkring 150 andra tycker. För att tänka, analysera och utveckla Kulturrådets utmaningar arrangerades en intensiv workshop där representanter från gräsrotsorganisationer, kulturorganisationer, myndigheter och andra relevanta aktörer med kunskap och erfarenheter av kultur och kulturstöd var inbjudna. Dagen hade rubriken "Öppna staden", med underrubrik "Inspiration och kollektiv utvecklingsworkshop om att skapa en kulturell ekologi där allas skapande kan mötas och växa". Datumet var den 2 november och jag hade fått en personlig inbjudan eftersom jag sitter i Kulturrådet och Riksantikvarieämbetets samråd med funktionshinderorganisationerna.

 

Det blev en mycket speciell dag. För att visionera och tillsammans vända och vrida på perspektiv och idéer användes en speciell metod. Jag har aldrig varit med om ett liknande organiserat kaos av postit-lappar, vikväggar med mallar att fylla i och blädderblocksark överallt på bord, golv och väggar. Ibland lite flummiga uppgifter där 150 personer rörde sig runt i den gigantiska hangaren. Men många övningar satte fart på hjärnans idéspruta och skapade innovationer. Och plötsligt kom jag på mig själv sittande i en intensiv diskussion med fyra främmande människor samtidigt som jag under tidspress skrev ännu fler postit-lappar. I högtalarna spelades ledmotivet till filmerna Mission Impossible och så slog någon ansvarig för workshopen i en gonggong och instruktioner för nästa uppgift levererades. Det flödade av kreativitet. Och trots att alla deltagare var starka oblyga individer som tog plats och hade tusen åsikter, var alla samtidigt lyhörda. Personligen tycker jag att mina inspel, ur ett funktionshinderpolitiskt perspektiv, fick mycket utrymme.

 

Jag var med och tog fram framtidens tidningsrubriker år 2015 som exempelvis att "personer med nedsättningar inte finns längre, allas funktionsvariationer tas tillvara". I mainmapps och intressentanalyser fick jag med att kulturaktörer måste blir bättre på att utgå från individers behov och ge kulturutövare verktyg och förutsättningar att använda alla sinnen. Den individ som exempelvis saknar synen kan använda hörsel, smak, känsel och lukt för att ta del av kultur eller vara aktiv kulturutövare. Självklart lyfte jag även att hjälpmedel och tillgänglig fysisk miljö, kommunikation och information är avgörande faktorer för att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta. Jag tog också upp att Kulturrådet måste ställa tydligare tillgänglighetskrav vid utbetalning av statliga projektpengar. Den slutliga visionen som jag, tillsammans med deltagarna i min arbetsgrupp, tog fram lyder: "Med relevanta, lokala aktörer som tar tillvara variationer inom kompetens utvecklas ett starkt demokratiskt ekosystem där kulturen är en faktor."

Fortsättning från igår...

 

Min föreläsning handlade om det tillgänglighetsarbete jag gjort på uppdrag av Länsstyrelsen Gävleborg i några av Världsarvets hälsingegårdar. Jag pratade även om hur bra/dåligt Riksantikvarieämbetet sköter sig när det gäller att leva upp till Sveriges strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken. Avslutningsvis blickade jag frammåt och menade att det är allas ansvar att göra allt mer tillgängligt för fler. Vi måste lyfta tillgänglighetsfrågan bort från att "bara" vara en "handikappfråga" och göra det till en tillväxtfaktor för fler. Vi måste sluta att främst se funktionsnedsättningen och hinder, och istället fokusera på människorna och vad de kan bidra med. Vi måste alla arbeta mer för att kontinuerligt ta bort alla enkelt avhjälpta hinder. Vi måste bli bättre på att se personer med funktionsnedsättning som resurser och möjligheter, och ha funktionsvariationer i mångfalldsarbetet vid nyanställningar.

 

Avslutningsvis radade jag upp vilka nya mål som jag tycker att Riksantikvarieämbetet borde ha i Sveriges nästa strategi för genomförandet av funktionshinderpolitiken.

1. Ställ tillgänglighetskrav vid bidragsgivning. Som när kulturmiljövårdsanslaget, stadsbidrag till ideella organisationer eller bidrag till forskning och utveckling betalas ut.

2. Anställ fler personer med funktionsnedsättning.

3. Sprid information, rådgivning och utbildning till alla som arbetar med kulturmiljöer.

4. Lyft positiva exempel där det blivit mer tillgängligt för fler.

5. Uppmuntra till integrering av funktionshinderperspektivet i ordinarie verksamhet.

 

I över ett halvår har jag tillsammans med Myndigheten Riksantikvarieämbetet och Lunds universitet planerat en stor nationell konferens om hur kulturarvet kan göras mer tillgängligt för fler. Min roll i planeringsarbetet har varit att se till så att konferensens information, kommunikation och fysiska miljö är tillgänglig. Jag har även sett till så att konferensens program influeras av ett brukarperspektiv. Målsättningen var en konferenspublik på 100 personer och det blev omkring 70, bestående av folk från hela landet som representerade myndigheter, länsstyrelser, kommuner och landsting, funktionshinderrörelsen och andra organisationer samt det privata näringslivet.

 

Konferensen "Tillgängligt kulturarv?" arrangerades den 22 oktober på Lunds universitet. Det handlade om hur vår historia och vårt kulturarv är en gemensam källa till kunskap och upplevelser. Tillgången till kulturarvet är en grundläggande förutsättning och en mänsklig rättighet. Men vilka möjligheter och utmaningar ställs vi inför då den fysiska miljön, information och kommunikation ska göras mer tillgänglig och användbar för personer med funktionsnedsättning. Konferensen var indelad i två spår. Ett om tillgänglighet i offentliga byggnader som handlade om hur god tillgänglighet uppnås i äldre offentliga byggnader utan att riskera kulturhistoriska värden. Det andra spåret var digital tillgänglighet och handlade om hur de senaste årens teknikutveckling kan skapa nya möjligheter att göra kulturarvet mer tillgängligt. Syftet med konferensen var att dels belysa forsknings- och utvecklingsbehov, dels att knyta kulturmiljöns aktörer närmare forskningen och funktionshinderorganisationerna. Det var också ett försök från Riksantikvarieämbetet att få förslag på vilka nya delmål som myndigheten borde ha i kommande strategi för genomförandet av svensk funktionshinderpolitik.

 

På Världsutställningen 1933 sa man att "vetenskapen finner, industrin applicerar och människan anpassar sig". Och så borde det förstås inte vara. Konferensens talare kretsade kring detta och det handlade om allt från 104 års tillgänglighetsarbete som började i en utredning om dåvarande institutioner till dagens verktygslåda i form av regelverk, direktiv, rapporter och lagar. Det handlade förstås också mycket om FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och hur enkelt avhjälpta hinder ska bort. På programmet fanns talare från Riksantikvarieämbetet, Kulturrådet, Myndigheten för delaktighet, Certec på Lunds tekniska högskola, Boverket, Statens fastighetsverk, Funka och Sveriges hembygdsförening. Och så jag förstås.

 

Fortsättning imorgon...

Fortsättning från igår...

 

Seminarium nummer två hade rubriken "Strävan för det universellt utformade - en förutsättning för allas delaktighet". Hans von Axelson från Myndigheten för delaktighet berättade att det händer massor inom tillgänglighetsområdet. Det handlade om allt från diskrimineringslagen och FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning till EU-direktiv och Sveriges strategi för genomförandet av funktionshinderpolitiken. Han presenterade den nya Myndigheten för delaktighet, tog upp begreppen hinder och nedsättning och lyfte frågan om att god folkhälsa och bra tillgänglighet hör ihop.

- Det som är livsnödvändigt för några få underlättar och är bra för alla, sa han och kom in på ämnet universell design.

Hans von Axelsson gav flera exempel på hjälpmedel och tillgänglighetsåtgärder som tagits fram för att personer med funktionsnedsättning ska ges möjligheter till mer självständiga liv. Saker som efter en tid visat sig underlätta vardagen för alla. Visste du exempelvis att rullstolssymbolen fanns på ikonen "hjälpmedel" i gamla Windowsversioner? Men när det visade sig att de flesta Windowsanvändare hade nytta av hjälpmedlen plockades rullstolssymbolen bort.

 

Under dagen minglade jag bland alla besökare och utställare vilket resulterade i flera erfarenhetsutbyten och nya kontakter. Många visitkort bytte ägare mellan varandra på de fyra våningsplanen sprängfyllda med utställare. Jag pratade bland annat med en robot som kan ge "social gemenskap" och spela spel, men också kan hjälpa till att bära saker och plocka upp det som ligger på golvet. Roboten hade även en övervakande funktions och larmade om "husse" eller "matte" behöver hjälp.

 

Jag testade också en mycket speciell liten produkt för personer med exempelvis besvär i rygg och nacke. En "spegel-pryl" som placerades på mina glasögon så jag kunde se rakt framåt och åt sidan på samma gång. Detta skulle också kunna användas för att se på teve och samtidigt läsa en tidning som ligger i knät utan att röra nacke eller rygg.

Certec är avdelningen för rehabiliteringsteknik inom institutionen för designvetenskaper vid Lunds tekniska högskola. Certecs mål är att genom forskning och utbildning ge bättre förutsättningar för människor med funktionsnedsättning. En gång om året öppnar Certec sina dörrar för alla som är intresserade av att se hur teknologi och design tillsammans kan skapa bättre förutsättningar för människor med funktionsnedsättning. Och när arrangemanget genomfördes för 25:e året i följd var jag där den 21 oktober 2015 för att ta del av intressanta seminarier och mingla bland utställarna.

 

En hel del fokus låg på 25-årsjubileumet när 400 personer hade samlats för "Certec informerar 2015". Det var människor som arbetar inom vård och omsorg, skola, planering och administration. Människor med egen erfarenhet av funktionsnedsättningar, anhöriga, kuratorer, personliga assistenter, läkare, lärare, LSS-handläggare, studenter, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, logopeder och politiker var också där. Professor Bodil Jönssons föreläsning var en jubileumskavalkad med nedslag i Certecs historia men samtidigt bjöd hon på drömmar, önskningar och behov i framtiden.

- Börja alltid med människan. Se till människan även om det handlar om hjälpmedel och ny teknik. Livet är ett konstverk som kräver den största uppmärksamhet, sa hon.

Bodil Jönsson, tidigare chef för Certec, hade även ett samtal med publiken tillsammans med nuvarande chef Per-Olof Hedvall. Det handlade bland annat om begreppet "Delaktighet". Jag tog mikrofonen och berättade kort om DHR och att vi i dag inte bara har en myndighet för delaktighet utan även en organisation som arbetar för delaktighet, handlingskraft och rörelsefrihet.

 

Bland alla seminarium väljer jag att speciellt rapportera om två. Först "Rullstolsakademien med fokus på egenmakt". Projektledaren Henrik Larsson, Sveriges första och enda professionella biljardspelare som använder rullstol, berättade att rullstolen är ett fantastiskt hjälpmedel men den måste användas rätt. Cirka 600 rullstolar skrivs ut i Skåne varje år utan en grundläggande bruksanvisning i handhavande. Rullstolsakademien är ett treårigt projekt som ägs av FIFH Malmö, är finansierad av Region Skåne och har till syfte att ändra på just detta. Upplevelsebaserad kunskap från förebilder i rullstol går hand i hand med medicinsk expertis från verksamhetsområde neurologi och rehabiliteringsmedicin. Både hjälpmedelsförskrivare och rullstolsanvändare får mer kunskap i form av både teori och praktik. Och det kan egentligen handla om allt. Hur når man saker som ligger högt om man är rullstolsanvändare? Hur går det till att flyga eller åka tåg, hur handlar man i en butik, hur tar man hand om sitt barn och hur går man i trappor med rullstolen. Projektet handlar också om vilken träning som är bäst för att förebygga förslitningar på grund av rullstolsanvändning.

 

Fortsättning imorgon...

Fortsättning från igår...

 

Dagarna innehöll inte bara Förbundsstyrelsens möte, det arrangerades även två lärorika föreläsningar. Två program som gav mig fruktansvärt ont i magen. Det handlade om fascism, rasism och nazism samt det ena människoödet och hemsk statistik efter det andra om dagens flyktingsituation. Två föreläsningar om hur agerandet från EU, Europas länder och människorna som bor här skapar så mycket mänskligt lidande.

 

Journalisten Henrik Arnstad, författare till boken "Älskade fascism", pratade bland annat om humanistisk fascism. Hur människor genom tiderna klappat någon på huvudet och trott sig hjälpa men egentligen sänks och förminskas dem som inte tillhör normen. I tron att "jag gör detta för ditt eget bästa" blir människor inte bara förtryckta utan till och med avrättade.

 

Christer Zettergren från Migrationsverket visade en tom bild i sin presentation och menade att vi borde agera innan vi ser bilder på döda barn. Frustrationen och den psykiska pressen ökar bland människor i takt med att asylprocesser tar allt längre tid. Och de som i dag kommer till Sverige tvingas vänta rekord länge. Jag tog upp frågan om hur flyktingar med funktionsnedsättning har det. De flesta blir aldrig flyktingar utan blir kvar i sina krigshärjade hemländer och dör. Några få människor som lyckats ta sig till Sverige ställs inför otillgängliga boenden och har ingen möjlighet att få den assistans och de hjälpmedel man behöver eftersom de inte är registrerade/skrivna som boende i en kommun.

Förutom alla "vanliga" förbundsstyrelsefrågor var fokus främst på Europas och Sveriges flyktingsituation när jag (som är ersättare i ABFs Förbundsstyrelse) var kallad till förbundsstyrelsemöte i Rönneberga (Stockholm) den 19-20 oktober 2015. Förbundsordförande Helén Pettersson inledde med en politisk nulägesanalys om allt från flyktingkrisen till regeringens budgetprocess. Närmare 7000 asylsökande deltar idag i ABF-verksamhet på ett 100-tal platser i landet. Över 100 engagerade cirkelledare arbetar ideellt för att ge stödjande och nödvändig hjälp till nyanlända. ABF planerar att ta initiativ och bjuda in till ett stort möte kring flyktingfrågan. Medlemsföreningar, samarbetsorganisationer samt andra studieförbund och organisationer är välkomna. Det blir en dag där alla samlas för att diskutera vad folkrörelsen gemensamt kan göra för att hjälpa och stötta flyktingarna.

 

Planeringen inför "Ordet fritt" under våren 2016 är i full gång. Jag poängterade att tillgänglighetsfrågan inte får glömmas bort. Något seminarium borde aktualisera frågan och hela "Ordet fritt" arrangemanget måste ha tillgänglig information, kommunikation och fysisk miljö. Det visade sig att ABFs ekonomi är god och i balans när förbundsexpeditionens ekonomiska rapport för januari till september 2015 samt riksbokslut för ABFs avdelningar för 2014 redovisades. Studieförbundets idéprogram har reviderats och skickas nu ut på remis. Målsättningen är att nytt idéprogram antas i vår på Förbundsmötet. En uppdaterad version av den interna fördelningen av ABFs statsbidrag har också tagits fram. De flesta kronorna går direkt till avdelningarna. I år är ABFs statsbidrag 473 miljoner kronor. Prognosen för nästa år är 461 miljoner kronor. Det är alltså mindre pengar men det kommer inte innebära mindre pengar till avdelningarna.

 

ABF har gjort två nya samarbetsavtal. De nya organisationerna som knutits närmare studieförbundet är Afrosvenskarnas riksförbund och Djurskyddet i Sverige. Dagordningens punkt 15 handlade om översyn och uppföljning av strategiska planer och aktuella handlingsplaner. Jag begärde ordet och pratade om ABFs tillgänglighetsplan. Den antogs av Förbundsmötet 2013, gäller studieförbundet i hela Sverige och säger att ABF ska vara tillgängligt för alla 2016. ABF borde utvärdera tillgänglighetsplanens mål under 2016 och ta fram en ny och uppdaterad plan som kan antas av Förbundsmötet 2017 och förslagsvis gälla till 2022.

 

Fortsättning imorgon...

I lagen "Straffskärpningsregeln BrB 29 kapitlet, paragraf 2 punkt 7", definieras de extra skyddade grupperna där hatbrott kan användas. Det står ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet". "Sexuell läggning" är lagens nyaste komplettering och "annan liknande omständighet" används aldrig. Där skulle eventuellt personer med funktionsnedsättning kunna ingå. Det kan innebära både positiva och negativa delar om personer med funktionsnedsättning inkluderas i hatbrott. Risken finns att fördomar som "tycka synd om" och att det är en "utsatt grupp" ökar. Fördelarna är att det stärker individerna som utsätts för brott och kan skrämma och förebyggande positivt minska brottsligheten. Ett plus är att den nuvarande regeringen intresserar sig mer än tidigare i frågan. Ett minus är att rättsväsendet visat svagt intresse.

 

Historiskt kan man se att det varit intresseorganisationers hårda påtryckningsarbete som givit resultat och tillfört en ny skyddad grupp. Det talar för att DHR har chansen att lyckas om förbundet pekar på de nationella och internationella åtaganden som Sverige har. DHR bör också göra undersökningar, opinionsbilda och ta fram mer fakta och statistik för att lyckas. Ett problem däremot är att personer med funktionsnedsättning inte är en tillräckligt homogen grupp. Ett annat problem är att många brott mot personer med funktionsnedsättning äger rum i hemmet. Det betraktas som övergrepp istället för våldsbrott, och när en anhörig utför brottet kan det inte ses som ett brott mot en skyddad grupp och betraktas som hatbrott.

 

Ingrid Aspelund, kampanjledare Norges Handikapforbund, berättade om "Stopp Hatprat". Ett internationellt ungdomsprojekt som Norge deltar i och handlar om fördomar, främst texter, bilder och symboler på Internet som är diskriminerande mot personer som tillhör en grupptillhörighet. Under hösten 2015 har särskilt fokus varit på personer med funktionsnedsättningar. Ingrid Aspelund sa bland annat att inkluderande formuleringar och positiva kommentarer och omdömmen om varandra motverkar och är positivt förebyggande. I Norge finns ingen lag som definierar vad hatbrott innefattar, men i "Straffparagrafen 185 - Hatefulle ytringer" nämns personer med funktionsnedsättning.

 

Dagen avslutades av Anneli Svensson, socionom och legitimerad psykoterapeut, som pratade om vad som sker med individen som utsätts för hatbrott. Hon refererade till Evelyn Kallens "Ogiltigförklarandets tre steg". Först den ogiltigförklarande myten/fördomen där en utpekad grupp utmålas som underlägsen och/eller farlig. Sedan den ogiltigförklarande ideologin. Där utvecklas skymfande teorier, stöttande argument och "bevis" för att rättfärdiga ett förnekande av de mänskliga rättigheterna. Avslutningsvis uppstår utgångspunkter för hatbrottet i det hat som piskas fram, liksom tillfogandet av skada och förnekandet av mänskliga rättigheter.

Måndagen den 19 oktober 2015 träffades representanter från nordens funktionshinderorganisationer för erfarenhetsutbyte, utbildning och diskussion om hatbrott och funkofobi. Hatbrott är ett brott mot mänskliga rättigheter eftersom det angriper principen om alla människors lika värde. En viktig fråga som jag drev i Almedalen sommaren 2015. Våld, hot och kränkningar förekommer mot personer med funktionsnedsättning. 11 procent av de DHR medlemmar som svarade, när en undersökning nyss genomfördes, uppgav att de utsatts för våld eller hot om våld det senaste året. 49,1 procent har utsatts för kränkningar fler än en gång det senaste året.

 

Dagen började med en hel timmes fika och det var perfekt för mingel och erfarenhetsutbyte. Trots att jag är dålig på språk pratade jag förstås med människor från Norge, Finland, Danmark och Island. En hel del visitkort delades ut. Sedan inleddes en diskussion bland deltagarna från de nordiska handikappförbunden. Flera direkta (och hemska) exempel på kränkande personangrepp togs upp från Danmark. Det visade sig generellt inte vara lite illa för minoritetsgrupper i Norge, men frågan är förstås aktuell även där. Finland är det enda land i norden som i lagen tydligt definierar att brott mot personer med funktionsnedsättning kan vara hatbrott.

 

David Brax, Göteborgs Universitet, berättade att begreppet hatbrott kommer från "Civil rights" rörelsen i USA. Det handlar om brott som är kopplade till fördomar och fientlighet mot en skyddad grupp, brott som anses allvarligare än andra brott. I Sverige görs cirka 500 hatbrottsanmälningar per år, men få döms för hatbrottet. En anledning till att personer med funktionsnedsättning inte ingår i kategorin hatbrott i Sverige är att EU tvingar medlemsstaterna att ha hatbrott i brottsbalken, men det står inget om vilka de skyddade grupperna ska vara.

 

Fortsättning imorgon...