Livet rullar vidare

Fortsättning från igår...

 

På eftermiddagen diskuterade vi syftet med Boverkets samråd. Vad vill Boverket egentligen få ut av samrådet? Myndigheten svarade att det handlar om tre saker. För att sprida funktionshinderpolitik i Boverket, för att delge funktionshinderförbunden aktuell information och att myndigheten får stöd och hjälp från funktionshinderförbunden i sitt kontinuerliga arbete. I samrådets reglemente står det så här:

 

"Samrådet är ett rådgivande organ till Boverket där övergripande och principiella frågor av betydelse för personer med funktionsnedsättning behandlas. Genom dialog och kunskapsöverföring ska strategiskt viktiga frågor diskuteras i syfte att förbättra tillgängligheten och användbarheten i den byggda miljön. Boverket ska genom samrådet kunna ta del av funktionshindersrörelsens kunskap och som bygger på erfarenhet. Samrådet ska erbjuda både funktionshindersrörelsen och övriga aktörer verklig möjlighet att påverka."

 

Jag, och de andra representanterna från funktionshinderförbunden, vill ha mer information om regeringsdirektiv, Boverkets utredningar och få mer insyn i myndigheten. Vi önskade också att generaldirektören skulle närvara på samrådsmötena, och att samrådets representanter från funktionshinderförbunden borde vara arvoderade. Våra önskemål ska lyftas i myndigheten och målsättningen är att Boverket i god tid kontinuerligt skickar den senaste informationen via mail som funktionshinderförbunden kan ge respons på.

 

Jag berättade avslutningsvis om Lisa Bomble, en arkitekt som forskat vid Göteborgs universitet om hållbar stadsutveckling. Hon skriver att det finns tydliga ambitioner bland kommuner, landsting/regioner och myndigheter att ta hänsyn till medborgarna. Man vill att alla, även på gräsrotsnivå, ska få vara med och bestämma genom medborgardialoger, öppet hus, samrådsgrupper osv... vid stadsplanering. I dokumentet "Staden tillgänglig för alla" berättar Lisa Bomble att samrådssystemet är jättefint uttänkt i teorin, men egentligen är alla rörande överens om att systemet inte fungerar. Det största hindret, som Lisa ser det, är att vi ställer fel frågor vid fel tidpunkt. Man frågar medborgare om detaljer efter att helheten redan är bestämd. Lisa understryker vikten av att komma in tidigt i beslutsprocessen, helst redan på idèstadiet. Då ökar möjligheten att påverka hela sammanhanget, inte enbart utformningen av vissa slutliga detaljer.