Livet rullar vidare

Den 13-14 november medverkar jag på en utbildning i Malmö om tillägget i diskrimineringslagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Tidigaer i år arrangerade DHR en tvådagarsutbildning i Stockholm och det blev så populärt att utbildningen nu går i repris i Malmö. Det är en omfattande utbildning där lagen granskas rejält. Jag kan förstås heller inte låta bli att berätta hur det går för mina anmälningar, och mina erfarenheter av att ha kontakt med Diskrimineringsombudsmannen.

Föreställningen Blindgångaren är gjord tack vare pengar från Arvsfonden och är en del i Teaterprojektet Det funkar. Projektägare är Kulturens bildningsverksamhet, studieförbundet för kulturutövare. Samarbetspartner är Amatörteaterns riksförbund. Projektledare är Johan Seige. Med hjälp av humor vill Teaterprojektet Det funkar visa vardagliga situationer för att öka förståelsen för hur det är att leva med en funktionsnedsättning. Förutom föreställningen har projektet resulterat i sex kortfilmer och en antologi.

 

Vill du se föreställningen teckentolkad klickar du här.

 

Vill du se föreställningen syntolkad klickar du här:

 

 

 

Vill du se filmen syntolkad klickar du här.

 

Vill du se filmen syntolkad och textad klickar du här.

 

Vill du se filmen textad klickar du här.

 

 

 

 

Vill du se filmen syntolkad klickar du här.

 

Vill du se filmen syntolkad och textad klickar du här.

 

Vill du se filmen textad klickar du här.

 

Vill du se filmen textad klickar du här.

 

Vill du se filmen syntolkad klickar du här.

 

Vill du se filmen både syntolkad och textad klickar du här.

 

 

Filmen i en textad version hittar du här.

Filmen i en textad och syntolkad version hittar du här.

Filmen i en syntolkad version hittar du här.

 

 

 

Se filmen syntolkad här.

Se filmen textad här.

Se filmen både syntolkad och textad här.

 

 

 

 

Vill du se filmen syntolkad och textad klickar du här.

Vill du se filmen textad klickar du här.

Vill du se filmen syntolkad klickar du här.

 

Det funkar är ett teaterprojekt som behandlar och åskådliggör personer med funktionsnedsättningars vardag. Med hjälp av korta filmatiserade vardagssituationer blandade med humor, insikt, eftertanke och tillgänglighetsfokusering. Exempel: Hur slipper man öppna sex paket mjölk innan man hittar filen om man är blind? Hur stänger man av brandlarmet som sitter i taket om man sitter i rullstol? Hur kommunicerar en döv med en blind?

 

Projektet blev till tack vare pengar från Arvsfonden. Projektägare är Kulturens bildningsverksamhet, studieförbundet för kulturutövare. Samarbetspartners är Amatörteaterns riksförbund. Projektledare är Johan Seige. Med hjälp av humor vill Teaterprojektet Det funkar visa vardagliga situationer för att öka förståelsen för hur det är att leva med en funktionsnedsättning. Förutom sex kortfilmer har projektet resulterat i teaterföreställningen "Blindgångaren" och en antologi.

 

Jag kan förstås inte låta bli att lägga näsan i blöt och blanda mig in i spännande projekt som har med funktionshinderfrågor att göra. Under det senaste året har jag därför bidragit till projektet genom att hålla i skrivarkurser där personer med funktionsnedsättning varit med. Utvalda texter ligger till grund för den kommande antologin där jag förstås också har skrivit. Jag har även bidragit i manusarbetet till kortfilmerna. De närmaste dagarna kommer jag nu visa filmerna här i min blogg. Det är sex filmer, så det kommer alltså dyka upp en ny film varje dag under hela veckan. Avslutningsvis publicerar jag även en inspelning av pjäsen "Blindgångaren". Alla filmer hittar du förstås även på Youtube. Där finns filmerna också syntolkade och textade.

 

Jag kontaktades av Jenny Olwan på ABF efter att vi träffats och bytt visitkort under Almedalsveckan på Gotland. Hon studerar i New York och arbetar samtidigt med att skriva redaktionellt material till studieförbundets hemsida. Jenny ville göra en intervju med mig om DHR och DHRs samarbete med ABF. Vi hade ett långt samtal med hjälp av ett videokonferens-system. Artikeln publicerades den 19 augusti och blev så här:

 

DHR är med och arrangerar en konferens med rubriken "Ökad tillgänglighet till kulturarvet - vilka är utmaningarna?" tillsammans med Riksantikvarieämbetet och Certec. Det är många detaljer som ska fixas och därför hade jag nyss ett telefonmöte med myndigheten. Konferensen ska arrangeras den 22 oktober på Lunds Universitet med talare från Kulturrådet, Riksantikvarieämbetet, Myndigheten för delaktighet, Boverket, Hembygdsförbundet, Fastighetsverket, Funka, Certec och "lilla" jag. Dagen fokucerar på den fysiska tillgängligheten i offentliga byggnader med kulturhistoriska värden och hur digital teknik kan användas för att göra information och besöksmål mer tillgänglig för fler. Mitt uppdrag är att se till så att konferensen blir tillgänglig, men jag ska också medverka för att ge ett brukarperspektiv.

 

Med hjälp av Skype kontaktades jag av två män, grundare av en tillgänglighetsapp. I två timmar samtalade vi kring hur appen kan utvecklas och jag gav dem rådgivning. Det är exempelvis viktigt att det inte är för mycket information, det kanske räcker att användaren i ett första skedet ser om det finns en ramp vid entrén eller inte. Men en djupare nivå är också viktig för dem som vill ha mer. Många behöver ju veta hur mycket rampen lutar, om den har ledstång, avåkningsskydd osv... Jag berättade också om min tveksama ställning till användarrellaterad information. Om Kalle besöker ett bibliotek och använder appen för att berätta att biblioteket är tillgängligt, vet jag ju bara att Kalle tycker att biblioteket är tillgängligt för honom. Jag vet inte om entrén är tillgänglig för mig. Istället för att få information om hur Kalle upplever tillgängligheten och att han berättar att där finns en ramp, vill jag helt enkelt bara ha information om rampens lutning och en bild så jag själv kan bilda mig en uppfattning om det är tillgängligt eller inte. Privatpersoner/Användare som inventerar är också tveksamt för mig eftersom den information de insamlar, utan att få någon erkättning, sedan kan säljas av företagaren som äger appen.

Det har väl inte gått någon förbi att jag anmälde Almedalsveckan till Diskrimineringsombudsmannen för diskriminering. De marknadsför sig som Sveriges, kanske världens, mest demokratiska plats som är öppen för alla. Men när jag vill delta i debatter, lyssna på seminarier och besöka montrar eller andra arrangemang kommer jag inte in eftersom miljön är otillgänglig. Det kryllar av trappor där det hade kunnat vara ramper, och det är allt för många arrangörer som hyr lokaler som utestänger mig som använder rullstol. Min anmälan fick enorm medial uppmärksamhet. De flesta tidningar, radiokanaler och teveapparater pratade om otillgängligheten i Almedalen. Det blev en rejäl oppinionsbildande grej som fick Gotland att gunga till i några sekunder. Men nu har DO kommit med sitt svar.

 

DO har beslutat att avsluta mitt ärende.

"Du har anmält att du har blivit diskriminerad under Almedalsveckan på ett sätt som har samband med funktionsnedsättning. DO arbetar på olika sätt för att motverka diskriminering. Vi kan utreda och driva ett ärende till domstol, men vi har också andra möjligheter. De ärenden som DO beslutar att utreda är ärenden som vi bedömer kan ge störst effekt för att påverka utvecklingen framåt mot ett samhälle där det inte förekommer diskriminering. Efter att ha gått igenom uppgifterna i din anmälan har DO beslutat att inte starta en utredning, utan vi avslutar ditt ärende. Vi har inte tagit ställning till om du har blivit diskriminerad. Din anmälan - och den kunskap vi fått genom den - är viktigt för oss i vårt övergripande arbete mot diskriminering. Detta beslut går inte att överklaga. Om du själv vill driva ditt ärende kan du väcka talan i tingsrätt.

 

 

 

Nu får alla i Varberg se upp. Onsdagen den 7 oktober dyker jag nämligen upp med en föreläsning om den nya diskrimineringslagen på Folkets hus i Varberg. Min föreläsning börjar klockan 18.00 och håller på i två timmar, med en paus i mitten. Alla som vill lära sig mer om det nya i diskrimineringslagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering är välkomna.

Det är synd att tillgänglighet verkar vara en färskvara. Men det är uppenbarligen så att rådgivning kring tillgänglighet måste nötas gång på gång, varje år, för att det ska bli bra. När Getaway Rock festival 2013 arrangerades kritiserade jag arrangören rejält eftersom festivalområdet hade tillgänglighetsbrister och bara läktare för rullstolsanvändare vid en av tre scener. Inför festivalen 2014 kontaktades jag av arrangören och de lyssnade på mina råd. Det blev succé och tillgängligheten uppmärksammades i flera medier vilket gav positiv reklam för Getaway. Varje år har det varit många personer som använder rullstol i publiken, efter fjolårets uppmärksamhet kring den goda tillgängligheten upplevde jag det som att antalet personer i rullstol var ännu fler i år. Det är därför synd att konstatera att jag tillfrågades inte i år och tillgängligheten blev i vissa fall sämre igen.

 

Det finns gott om publikvärdar och de hjälper gärna till.

Biljettluckor för att köpa biljetter eller fylla på pengar i festivalarmbandet är lägre i år.

Det är bra att det fortfarande finns läktare för rullstolsanvändare vid alla tre scener.

 

 

Läktare för rullstolsanvändare är för små eftersom antalet festivalbesökare i rullstol är många.

Ramperna upp till rullstolsläktarna är för branta.

Läktarna var rangliga, gungade och risiga. Det var nån sort målar/byggställning med spackel och murbruk.

Läktarna hade håligheter mellan "plankor" som utgjorde golv där rullstolsdäck fastnade.

Antalet tillgängliga toaletter för rullstolsanvändare är för få.

Det är för mycket löst grus på festivalområdet trots att man marknadsför sig som hårdgjord yta.

Montrar och torgstånd som säljer mat, dryck och annat har oftast för hög disk.

 

I min vardag, som rullstolsanvändare, ställs jag nästan dagligen inför otillgänglighet som utestänger. Klassikern är butiksentréer med en, två eller kanske tre onödiga trappsteg. Du som känner mig vet att jag ibland tjatar ihjäl fastighetsägare, butiksägare och kommuner för att få någon att ta bort trappstegen. Tyvärr är det dessvärre inte alltid så lätt. Trottoaren vid husfasaden är för smal eller andra faktorer gör det omöjligt att bygga en ramp. En traditionell trapphiss är inte heller ett alternativ. Från och med nästa år ska Cibes SwingOn finnas på marknaden, och min förhoppning är att detta kommer göra skillnad.

 

SwingOn har en robust konstruktion. En av de största fördelarna är att den tar liten plats och lätt smälter in genom att sättas upp på en stolpe eller direkt på husets fasad. Ni skulle bara veta hur många ritningar och prototyper jag tittat på och testat, hur många detaljer jag poängterat som satt griller i huvudet på designers, tekniker osv. Jag har samarbetat med ett 15-tal personer. Några av alla "roliga" detaljer är att SwingOn har en tyst och mjuk gång, den är enkel att manövrera och anpassad för tuff utomhusmiljö. Lyftplattans bredd är 700 mm, den fixar en vikt på 350 kg och dess lyfthöjd är 500 mm.

 

 

 

När jag plockar bär eller svamp så går det till så här. Jag tar en bra bok och fixar en termos kaffe, sedan läser jag boken och dricker kaffet på en filt någonstans i skogskanten samtidigt som min fru och son traskar runt i skogen. I år blev det lite annorlunda. Hela familjen gav sig ut som vanligt, men vi kom till en skog med skogsväg/stig så att även jag kunde plocka lite svamp.

 

Men naturligtvis känns det ändå inte helt rättvist. Frugan och min son springer runt och plockar bär och svamp här och där, vart de vill, samtidigt är jag låst till vägen. När jag kom hem kunde jag därför inte låta bli att ta reda på om detta är diskriminering. Det heter ju "Allemansrätten". Är det en rättighet som gäller alla? Och kan jag då, i lagens mening, kunna betrakta mig som diskriminerad om jag inte erbjuds den rättigheten som alla andra?

Vad tycker du?

 

På Wikipedia kan jag läsa att Allemansrätten är en rätt för alla människor att färdas över privat mark i naturen, att tillfälligt uppehålla sig där och till exempel plocka bär, svamp och vissa andra växter. Enligt Naturvårdsverket nämner svensk lagstiftning bara om allas tillgång till och ansvar för naturen på ett övergripande sätt. Men de skriver också att Allemansrätten gör att vi alla har tillgång till naturen. Personligen hatar jag när det står "alla" och så verkar det inte gälla mig.