Tre ord
Jag skriver poesi ibland. För många år sedan gjorde jag ett experiment. Går det att skriva några bokstäver på ett papper, forma dem till ord och meningar så att den som läser får en klump i magen? Kanske till och med skriva så att läsaren börjar gråta? Ja, det var förstårs ett klurigt experiment, men plötsligt hade jag skrivit "Tre ord". För några veckor sedan fick jag mail från skolelever som hittat texten och ville använda mina ord till en film. Det var förstås grymt inspirerande att eleverna ville använda min poesi, och för några dagar sedan fick jag se filmen för första gången. Nu är det din tur. Här hittar du först min poesi och därefter filmen.
Tre ord
Jag minns det sista livstecknet i dina ögon.
När din mun försökte forma ett ord som aldrig kom fram, smekte jag lätt med min hand på din kind.
Och i en suck slöt du ögonen och var borta.
Solen skiner som om ingenting hänt.
Men jag minns.
Människor runtomkring planerar sina liv.
Men jag kommer ihåg, och jag kommer aldrig att glömma.
För mig knyts varje sekund motvilligt till nästa.
Tomma ögon.
Ett vidöppet gomvalv.
Struphuvudet blottat som om du visar underkastelse.
Hälspulsådern vibrerar tills det inte längre finns mer blod kvar för kroppen att publsera.
Under eftermiddagen hade du, framför spegeln, valt kläder och förberett dig för fest.
Jag mins billyktornas bländade sken som blandade sig med bromsskrik, och jag kommer aldrig glömma...
De kläder du valde. Din parfym. Du som gjorde mig så rik.
På festen steg ditt skratt som varmluft över alla festglada människor.
Du sprd liv. Du dansade. Berusade.
Jag kan fortfarande erinra...
Den alkoholdränkta andedräkten.
Chaufförens utandning bakom hans förtvivlade händer, gömda bakom ett chockat ansiktsutryck.
Han vänder.
Och går därifrån med poliserna.
Ditt ansikte liknar froststyvt gräs.
Den kvällen sa de flera gånger att musikvalet var det bästa du hört på länge.
Jag hörde ljudet av ben som krossades när din kropp rasade ihop på asfalten.
Det sägs att man genom motgång och smärta lär sig att känna.
Men ingen är starkare än sin svagaste punkt och det är alltid där som kärleken träffar.
Solen skiner som om ingenting hänt.
Jag lägger min handflata på asfalten och viskar tre ord.
Jag
Älskar
Dig
Jag undrar vad det var..
Det där sista...
Som du försökte säga mig?
Text: Lars-Göran Wadén
Kommentarer
Trackback
