Livet rullar vidare

Tisdagen den 15 december flög jag och Karolina Celinska till Gardermoen Airport i Oslo för att representera DHR/Sverige när Nordiska handikappförbundets nätverk om universell utformning och byggregler träffades. Nordiska handikappförbundet har funnits länge (bildades 1946) men nätverket är nytt och deltagarna träffades för första gången där i Oslo på Hotell Park Inn. Eftersom det var första gången hade nätverksträffen en lära-känna-varandra karaktär.

 

Eftersom funktionshinderorganisationerna i de nordiska länderna upplever att politiker, ministrar och myndigheter samarbetar allt mer över de nordiska landsgränserna kom DHRs förbundsordförande Rasmus Isaksson ifjol med förslaget att nordens funktionshinderorganisationer också borde samarbeta mer. Nätverket är till för att byta erfarenheter mellan varandra, men samtidigt ska det kunna vara ett bollplank där vi hjälps åt i det rättighetspolitiska arbetet. Främst genom mailkonversation ska nätverksdeltagarna kunna dela frågor, förslag, idéer och information mellan varandra.

 

Dagen ägnades mest till att varje land delgav för de andra hur den funktionshinderpolitiska situationen ser ut och hur respektive land arbetar. Det visade sig att vi inom universell utformning och regelverk vid ny- eller ombyggnation har vissa likheter. Men det är samtidigt anmärkningsvärt att vi i många fall också har stora olikheter. I Sverige pratar vi knappt om universell utformning samtidigt som det är den grundläggande utgångspunkten i hela Norges tillgänglighetsarbete. Finland har ännu inte skrivit under FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Mellan länderna skiljer det sig i måttkrav i olika fysiska tillgänglighetsfrågor och det som i vissa länder är lagkrav finns bara med i föreskrifter, rekommendationer eller vägledningar i andra länder.

 

Vi hittade några gemensamma nämnare. I alla länder hävdar byggindustrin och oftast ansvariga politiker att nuvarande krav gör det för dyrt att bygga nytt eller renovera, trots att flera bevis lyfts om att det inte stämmer. I alla länder använder regeringar, ministrar och myndigheter ofta argument som "att i X-land accepterar funktionshinderrörelsen detta så då borde vi väl kunna göra det även här". Detta ställer landets funktionshinderorganisationer mot väggen och det blir svårare att försöka stoppa minskade tillgänglighetskrav. Vi får se vart detta nätverkande mellan de nordiska länderna kan leda till. Personligen hoppas jag att de kontakter som nu påbörjades i Oslo kan leda till bra samarbeten och gemensamt påverkansarbete.