Vad tycker Autism- och Aspergerförbundet?

Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Autism- och Aspergerförbundet tycker om diskrimineringslagen. Det är förbundets ordförande Anne Lönnermark som svarat. Jag har gjort en kort intervju och hon svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
 
Anne Lönnermark Ordförande Autism- och Aspergerförbundet

 
Utan tillgänglighet – ingen delaktighet

När bristande tillgänglighet skrevs in i diskrimineringslagen som en form av diskriminering 1 januari 2015 tändes ett hopp inom funktionshindersrörelsen och så även hos mig. Skulle det nu bli lite fart på arbetet med att göra samhället tillgängligt för alla? Nej, det kan man inte säga att det blev.  DO drev det första ärendet till domstol först 16 månader efter att ändringen i lagen trädde i kraft. Dock kan ju anmälningarna generera förbättringar utan domstolsförfarandet men något riktigt tryck blir det inte.

Tillgänglighet är inte alldeles enkelt att definiera. Begreppet har successivt breddats och innefattar även kognitiv tillgänglighet. Det finns mycket kvar att göra, både när det gäller fysisk och kognitiv tillgänglighet, för att undanröja hinder för delaktighet. I detta arbete skulle vi behöva en fungerande diskrimineringslag, eller snarare en fungerande tillämpning.

Jag försöker ta på mig tillgänglighetsglasögon när jag är ute och reser och det blir snabbt tydligt att det är otillgängligt på många sätt, inte minst vad gäller information. Särskilt knöligt blir det vid oönskade ändringar. Oklara besked, felaktiga besked, uteblivna besked, det finns alla varianter. Inget av detta är speciellt trevligt för resenärerna men än svårare blir det om man t ex har autism och/eller utvecklingsstörning. En resa kan vara väldigt påfrestande även utan störningar. Förberedelser är viktiga för att klara av det. Oväntade förseningar och brist på stöd att hantera ev ombokningar, spårbyten m m kan göra resan helt ohanterbar. På mindre stationer finns det sällan personal att vända sig till och via telefon är det svårt att komma fram.

Även på internet kan det vara svårt. Många hemsidor är röriga och svåra att navigera på. När vi pratar alltmer om digitalisering måste tillgänglighetsflaggan hållas högt och användarperspektivet tas tillvara mycket mer, t ex som det har gjorts i Arvsfondsprojektet Begripsam.

Skolan är en annan arena där vi behöver prata mycket mer om tillgänglighet. Det är hög tid att på allvar ta hänsyn till personer med hög känslighet för intryck. Om all energi går åt till att hantera intryck finns det inget utrymme kvar för att inhämta kunskap och utveckla relationer. Tillgänglighet är också att sammanhanget är begripligt, att man får instruktioner man kan ta till sig, att man får det stöd man behöver för att kunna kommunicera och samspela.

För att varje individ ska kunna bli delaktig måste det finnas en flexibilitet och en vilja att hitta lösningar utifrån att alla är olika och därför ibland behöver något som inte alla behöver för att få samma chans till god hälsa, utveckling och ett rikt liv.

Anne Lönnermark
Ordförande, Autism- och Aspergerförbundet


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0