Livet rullar vidare

Jag är ersättare i ABFs förbundsstyrelse och en gång per år arrangeras ett styrelsemöte där både ordinarie ledamöter och ersättare är med. För tre år sedan, när jag var med för första gången, åkte jag taxi från tågstationen i Stockholm till Rönneberga konferens på Lidingö. Alla andra åkte tillsammans i en buss hyrd av ABF. Jag påpekade diskrimineringen. Jag vill ju åka tillsammans med de andra. För två år sedan åkte jag taxi igen och påpekade att det inte bara känns diskriminerande eftersom jag inte inkluderas med de andra. Om jag alltid åker taxi borde det ju bli mycket dyrare för ABF istället för att boka en tillgänglig buss med någon form av plattformshiss. För ett år sedan åkte jag taxi ännu en gång, och ännu en gång "bråkade" jag. I år åkte jag buss som alla andra!

 

Någon anser kanske att det är en obetydlig detalj ifall jag transporterar mig från Stockholm till Lidingö med buss eller taxi. Huvudsaken är väl att jag tar mig dit på ett tryggt, trafiksäkert och tillgängligt sätt? Men för mig är det viktigt. Jag vill inte gå in bakvägen, via en varuhiss, när övriga välkomnas i huvudentrén. Jag vill inte utsättas för särlösningar för att kunna bli en del av samhället. Jag vill helt enkelt vara som alla andra fast jag tar mig fram med gummidäck istället för gummisulor på skorna. Och efter tre år som ersättare i ABFs förbundsstyrelse får jag nu äntligen åka tillsammans med alla andra när vi har styrelsemöten.