En pirat på 2000-talet

Jag är född med osteoporos, använder rullstol och har haft över 20 frakturer under mitt 39-åriga liv (idag 44). Folk tror att jag har ett handikapp, men jag har aldrig spelat golf. På sommaren gillar jag däremot att segla och på vintern åker jag skicart nerför backen. Å ena sidan är jag en ”medelsvensson” trots att jag tar mig fram med gummidäck istället för skornas gummisulor. Å andra sidan har jag inte villa, volvo och vovve, utan lever med min fru i ett radhus, kör Hyundai och har katter. Ibland känner jag mig som en pirat.

Mitt liv är präglat av frakturer. Ett benbrott gör fruktansvärt ont. Varje gång tar det lång tid med sjukvård och rehabilitering innan jag återhämtat mig, men jag har aldrig betraktat mig som sjuk. Det är bara när jag blir riktigt förkyld som du ska tycka synd om mig. Stora delar av min uppväxt tillbringades på sjukhus. Skolgångens lektionstimmar från sjukhussängen, vinster och förluster i korridorernas rullstolsrallyn och en gång ville jag absolut inte hem eftersom rumskamratens pappa installerat en video och hyrt den senaste filmen med James Bond. Jag minns alla pennor jag tog ur sköterskornas bröstfickor och gömde i kuddrummet och den första gången jag kysste en tjej. Hon hade diabetes. Vi smet ut från avdelningen till hissarna och låtsades titta på utsikten om någon kom.

Efter gymnasiet, och några år som växeltelefonist, satsade jag på skrivandet. Jag arbetade som lokalreporter och var plötsligt författare till boken ”Livet rullar vidare”. I dag driver jag ett företag och titulerar mig tillgänglighetskonsult. Jag hjälper kommuner, landsting, myndigheter, föreningar och företag att skapa tillväxt genom att göra verksamheter användbara för fler. Mitt liv rullar bokstavligen vidare med min osteoporos som satt sina spår. Min livslånga erfarenhet av att vara rullstolsanvändare ger en unik kompetens. Tack vare, och på grund av, min funktionsnedsättning är jag den jag är. En individ som ser livet ur ett rullstolsperspektiv.

Problem försvinner inte om du blundar tillräckligt länge, tittar bort eller låtsas att de inte existerar. Kanske fungerar det för en gående, men för mig spelar det ingen roll hur hårt jag än kniper ihop ögonen. Orättvisor finns alltid i de vanligaste vardagssituationer. Jag kan leva med att jag aldrig kan vara tomte för barnbarnen på julafton och räkna med att barnen fortfarande tror på tomten. Men jag accepterar aldrig att en rullstolsanvändare utestängs, diskrimineras och tvingas avstå något på grund av att trappsteg är i vägen. Min uppgift med livet är att eliminera all otillgänglighet.

När Dr. Temperance Brennan i TV-serien Bones hittade ett skelett från en man med osteoporos tittade jag extra noga. Hon förklarade för sin kollega att benen är skörare och påminner om skelettet hos en pirat som varit ute till havs i många år och ätit näringsfattig föda. Pirat, tänkte jag, och såg mig själv vifta med Jolly Roger i en pimpad sjörövarutsmyckad rullstol. När en arkeolog om tusen år gräver i jorden och hittar benbitar från mig ska jag förändra hela den svenska historien. Jag kan redan nu se tidningsrubrikerna - ”Arkeolog har bevis, det levde pirater i Sverige på 2000-talet”.


Skriven 2011-07-13 för Osteoporosföreningens medlemstidning.
Publicerad i tidningen i augusti 2011.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0