Livet rullar vidare

Jag firar i år tio år som företagare, tio år med att på heltid arbeta med tillgänglighet- och bemötandefrågor. Det är skoj att konstatera att jag har enormt mycket uppdrag under vårterminen 2017, jag hinner nästan inte med. Sedan över ett år tillbaka har jag arbetat i ett Arvsfonden projekt som ägs av Kulturens Bildningsverksamhet för att göra Sveriges mest tillgängliga teaterföreställning. I början på mars var det premiär i Västerås och sedan genomfördes arrangemanget i Luleå den 29-30 mars. Nu laddar vi om inför Funk i 4d i Trollhättan den 26-27 april 2017. Och det handlar inte "bara" om en teaterföreställning. Under två dagar har vi ett sprängfullt program på N3 med allt från föreläsningar och workshops till ståupp show. Självklart gör även jag föreläsningar om tillgänglighet, bemötandefrågor och lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering.

Läs mer här: http://www.funki4d.se/trollhattan-26-27-april-2017/

Detta blogginlägg skrivs på ett hotellrum i Östersund. Efter att ha åkt alla milen från Gävle är jag framme på Scandic city i Östersund och konstaterar irriterat att kvällens hockeymatch mellan Brynäs och HV71 inte visas på TV4. Här på hotellet finns ingen TV12-kanal i min tv och jag hittar ingen webbsida som visar SM-final nummer två utan att först tvingas binda mig i ett abonemang hos Viasat. Jag lyssnar på Sveriges radio P4 via nätet.

 

Anledningen till att jag är i Östersund är att jag just nu har ett uppdrag åt ABF. Studieförbundet arbetar en hel del med tillgänglighetsfrågan och har bland annat bestämt att alla ABF-avdelningar ska tillgänglighetsinventeras. Resultatet av inventeringen publiceras i Tillgänglighetsdatabasen. Jag har tidigare bland annat inventerat, och publicerat, tillgängligheten i ABF Gästrikebygdens lokaler i Sandviken, Gävle, Hamrångebygden och Ockelbo. Mitt uppdrag nu är att imorgon inventera tillgängligheten i Bräcke. På torsdag är det Ånge som gäller. Klicka på bilden nedanför och läs mer om ABFs Tillgänglighetspolicy.

 

 

 

Är du i Stockholm söndagen den 30 april och vill ta del av ett helt nytt funktionshinderpolitiskt evenemang med fokus på bemötandefrågor ska du ta dig till restaurang Mynchen. Restaurangens adress är Söder Mälarstrand 65 i Stockholm. Det blir en inspirerande, lärorik, humoristisk och tänkvärd dag som är sprängfylld av varierande programpunkter. Personligen ska jag göra ett kort framträdande och jag tar med mig min bok "Livet rullar vidare". Om du alltså är i Stockholm den sista april så hoppas jag att "ViSyns".

Norrbacka-Eugeniastiftelsen bytte revisor ifjol bara för att någon med nya ögon skulle få granska oss. Och det märktes att revisorn från Grant Thornton var nya. Han föreslog att vi ser över stiftelsens placeringspolicy och följer upp så vi får bästa möjliga avkastning på kapitalet, men det gör vi redan varje år. Vi bjuder till och med in representanter från bankerna till styrelsen så vi hela tiden förvaltar pengarna på bästa sätt. På ett ställe i en mening i förvaltningsberättelsen har Grant Thornton skrivit "företaget". Vi frågade om det inte borde stå "stiftelsen". Revisorn Johan Andersson medgav att det stod fel. Personligen undrar jag om revisionsbyrån tar rejält betalt för att kontrollera Norrbacka-Eugeniastiftelsen, men egentligen klipper och klistrar man in färdiga meningar i förvaltningsberättelser. Och här glömde man bort att Grant Thorntons inte gjorde ett företagsuppdrag.

 

Stiftelsens pengar växer så det knakar. Under stiftelsens första verksamhetsår utdelades från 1972-1974 totalt 1,3 miljoner kronor vilket var 4,1 procent av dåvarande förmögenhet. År 2016 utdelades totalt 10,1 miljoner kronor, 4,8 procent av nuvarande förmögenhet. Sista december 2016 hade vi nästan 225 miljoner kronor i olika aktie- och räntefonder.

 

Styrelsen beslutade att fastställa förvaltningsberättelsen för år 2016. Betgräffande bokslutet för år 2016 bestämde vi att dels tillföra bundet eget kapital med 525 000 kronor och dels att uppkommet underskott på 4,2 miljoner belastar fritt eget kapital. I rummet där styrelsemötet ägde rum, som troligtvis varit sovsal för minst tolv barn då Eugeniahemmet fanns, beslutade vi också att fastställa resultaträkning och balansräkning för 2016. Huset byggdes 1896 och verksamheten drevs av välgörenhetsföreningar innan staten gick in med ekonomiskt stöd från 1930-talet. I mötesrummet, som tidigare var sovsal, hade många barn från tre år och uppåt gråtit sig till sömns. De lämnades bort och fick endast träffa sina föräldrar några gånger per år.

 

Detta blogginlägg skulle jag lätt kunna förvandla till en bok. Efter att ha lyssnat på Karin Westlund, Rolf Johansson och Roland Petersson från föreningen Norrbacka och Eugeniahemmets vänner är jag påtagligt berörd. Deras personliga historier från en förhoppningsvis svunnen tid, där personer med funktionsnedsättning placerades på institutioner. Deras berättelser blev extra starka av att samtidigt vara på plats i den historiska miljön.

- Och titta ut genom fönstret där. Trähuset där borta användes till...

Nej. Jag skulle inte förvandla blogginlägget till en bok, och slutar därför att skriva. Det finns förresten redan mycket bra litteratur för dig som vill veta mer. Ett exempel är boken "Robert - anstalten blev mitt hem" av Roland Söderlnd. Ett annat exempel är boken "Ho klarer sej allti" av Karin Westlund.

 

Jag hade sett fram emot den här dagen, och det blev riktigt intressant. Sedan några år tillbaka sitter jag, utsedd av regeringen på ett DHR mandat, i Norrbacka-Eugeniastiftelsens styrelse och delar ut cirka nio miljoner kronor per år till personer med funktionsnedsättning, funktionshinderorganisationer och personer som forskar inom funktionshinderfrågor på universitet. Stiftelsens pengar kommer från den vinst som blev kvar när institutionerna Norrbacka och Eugeniahemmet stängdes på 1970-talet.

 

Tisdagen den 21 mars 2017 hade stiftelsen ett av sina fyra årliga möten, men denna gång var det inte vilket möte som helst. Efter mötet gjorde vi nämligen ett studiebesök vid Karolinska universitetssjukhuset, i de lokaler som förr var institution. Vi fick även träffa Karin Westlund (tidigare ordförande i DHR), Rolf Johansson och Roland Petersson som med egna erfarenheter av funktionsnedsättning berättade om hur det var att bo på Norrbacka och Eugeniahemmet.

 

Eftersom revisorn Johan Andersson var förskylld stannade han hemma och fick leverera en föredragning om hur stiftelsen förvaltar sitt kapital via högtalartelefon. Vi (stiftelsen) har god ordning och allt är välskött, enligt revisorn. Han informerade kort om den nya årsredovisningslag som gäller från 2016, men det påverkar inte stiftelsen mer än redaktionella ändringar i förvaltningsberättelsen.

 

 

Fortsättningen publiceras den 6 april 2017.

 

Det är alltid lika roligt att få arbeta med skolelever i alla åldrar. Att få dela med mig av min kunskap i tillgänglighet och bemötandefrågor till kommande generationer känns bra. Tisdagen den 4 april har jag ett spännande uppdrag. Tillsammans med elever i årskurs tre på Polhemskolan ska jag göra en prova-på-aktivitet på stan i Gävle. Vi träffas vid tågstationen och jag tar med mig både rullstolar och speciella glasögon så eleverna får prova på att både vara synskadad och rullstolsanvändare. Under en eftermiddag ska vi ta oss från tågstationen till torget, och jag har massor av både bra och dåliga inomhus och utomhusmiljöer som jag ska utsätta eleverna för.