Boverkets samråd - Del 3 av 6
Problem i vardagen
På samrådets möten har vi en stående punkt på dagordningen som handlar om att vi generellt diskuterar problem vi upplever i vardagen. Till detta möte hade Emma Larsson från Astma- och Allergiförbundet skickat in några bilder. De föreställde bland annat en vägg med funktskada, felplacerat askfat vid entré, installation av ventilering och ett rum med heltäckningsmatta. Tillsammans diskuterade vi bilderna och kom fram till att de innehöll exempel på otillgänglighet även ur andra perspektiv som nedsatt syn-, hörsel och rörelseförmåga.
Boverkets byggregler
Boverket har nyligen fått ett regeringsuppdrag om att se över Boverkets byggregler, Boverkets konstruktionsregler samt myndighetens vägledningsarbete. I den här frågan finns ännu inget att rapportera. I dagsläget vet de inte ens vem som får uppdraget.
Fortsättningen får du den 23 februari. Då handlar det om plattformshissar...
Boverkets samråd - Del 2 av 6
Bristande tillsynsansvar
I min förra rapport berättade jag att Boverket och Länsstyrelsen har kontrollerat hur landets kommuner sköter sig när det gäller att plocka bort enkelt avhjälpta hinder. Det visar sig finnas stora brister. Sveriges byggnadsnämnnder borde arbeta mycket bättre och mer med kommunernas tillsyn. Vid förra mötet föreslog jag att bristerna borde uppmärksammas mer. Samtidigt borde Boverkets förslag på förbättringar, i en rapport till regeringen, spridas till fler. Min tanke var att skapa opinion, påverka och på sikt förbättra tillsynsarbetet. Jag hade därför skrivit ett förslag till debattartikel. Texten är fortfarande ett arbetsmaterial och ska därför inte spridas eller publiceras. Målsättningen är att få debattartikeln publicerad i så många tidningar som möjligt.
Boverket har bestämt att man som myndighet inte officiellt kan stå med och skriva under. Jag har därför skrivit texten, i samråd med Boverket, men i formen av en debattartikel från funktionshinderrörelsen. Nu återstår det att se om, när och hur detta publiceras och vilka reaktioner som min text kommer att ge.
Fortsättningen får du den 21 februari...
Boverkets samråd - Del 1 av 6
Igår var jag i Karlskrona på möte med Boverkets samråd med funktionshinderförbunden. Nu har jag flygit hem igen och skrivit en rapport om allt spännande som hände på mötet. De kommande dagarna kommer rapporten att publiceras här. Jag har delat upp texten i sex delar, sex kapitel som tar upp diverse aktuella funktionshinderpolitiska frågor.
Det har blivit några år nu. I över fyra år har jag varit DHRs representant i Boverkets samråd med funktionshinderförbunden. Men trotts alla år var det första gången jag besökte myndighetens huvudkontor när samrådet träffades torsdagen den 16 februari 2017 i Karlskrona. Boverket har roat sig med att visa samrådets ledamöter olika delar av den i många fall historiskt intressanta staden i anslutning till våra möten. Samtidigt har jag påpekat att vi inte borde använda våra dyrbara mötestimmar för studiebesök i Karlskrona. Detta möte arrangerades därför på Boverkets kontor, i ett sammanträdesrum i samma korridor som generaldirektörens kontor. Sammanträdesrumet var tillgängligt förutom en elakt hög tröskel vid entrén.
Almedalen
Jag berättade för Boverket att DHR träffat bostadsministerns sekreterare Alf Karlsson. Där lyfte DHR bl.a. att universell utformning måste vara en viktig utgångspunkt i bostadsbyggandet. DHR kommer att driva detta som en av förbundets prioriterade frågor fram till nästa riksdagsval. Enligt Boverkets tjänstemän har myndigheten beslutat att inte göra något eget arrangemang under årets Almedalsvecka. Samtidigt ställer de gärna upp och medverkar på andras aktiviteter. Jag fick uppdraget att efterforska mer kring detta och presentera det för Boverket.
Fortsättning följer den 19 februari..
DO avslutar min diskrimineringsanmälan
Från och med den 1 januari 2015 har vi ett tillägg i diskrimineringslagen. Nu har vi en lag som anser att även otillgänglighet kan betraktas som diskriminering. I mitt jobb reser jag mycket och det har alltid fungerat att åka tåg mellan Gävle och Stockholm, trots att jag är rullstolsanvändare. Men samma dag som den nya diskrimineringslagen infördes bestämde SJ att byta ut flera tåg. Plötsligt fanns inte bara nya, moderna och tillgängliga tåg på sträckan Gävle-Stockholm, många avgångar kördes med gamla och otillgängliga så kallade loktåg. Detta ledde till att jag inte kunde pendla lika enkelt längre. En gång tvingades jag vänta en timme och åka med ett tåg som hade dyrare biljett. En gång tvingades jag till och med åka dagen innan mitt möte och övernatta på ett hotell eftersom tågen, som tidigare fungerat prickfritt, plötsligt var gamla och otillgängliga varianter. Jag anmälde situationen till Diskrimineringsombudsmannen och nu har jag fått svar.
Svaret är fem sidor långt på byråkratiskt svårt språk med mängder av hänvisningar till lagar, eu-standarder och undantag. Enligt DO har jag inte diskriminerats. Myndigheten motiverar sitt beslut med att SJ renoverat de gamla tågen innan 2007, då tuffare krav på tekniska specifikationer för driftkompabiliteten infördes. Renoveringen handlade heller inte om saker som gör att krav på tillgänglighetsåtgärder behövs, enligt regelverken. Samtidigt har SJ fått ett undantagsbeslut från Transportstyrelsen som gör att de fick köra med tåg som helt utestänger personer som är rullstolsanvändare. Detta undantag försvann visserligen från och med den första januari 2015, men DO menar att mot bakgrund av undantaget kan man inte anse det skäligt att kräva att SJ vidtar mer än enklare åtgärder för att passagerare ska få tillgång till tågen. Enklare åtgärder kan vara att läsa upp en turlista eller hålla upp dörren för en kund. Och ingenting i DOs utredning tyder på att enklare åtgärder hade gjort så jag kunnat åka med i de aktuella gamla tågen. I min anmälan hävdade jag att situationen blev orättvis då jag inte har samma tillgång till antalet resor som andra mellan Gävle-Stockholm. DO menar att SJ nu åtgärdat detta genom att från och med 2016 ökat antalet tillgängliga avgångar igen.
Västerås den 8-9 mars 2017
Vårterminen 2017 är nästan fullbokad. Jag har en mängd spännande uppdrag på gång och alla trogna bloggläsare kommer naturligtvis få den senaste informationen om allt jag gör. Sedan över ett år tillbaka har jag arbetat i ett Arvsfonden projekt för att göra Sveriges mest tillgängliga teaterföreställning. Nu är det snart premiär. Den 9 mars visas föreställningen Riv murarna för första gången, och sedan fortsätter turnén runt om i landet under hela 2017. Och det handlar inte "bara" om en teaterföreställning. Under två dagar har vi ett sprängfullt program med allt från föreläsningar och workshops till ståupp show. Självklart gör även jag föreläsningar om tillgänglighet, bemötandefrågor och lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering.
Hela programmet hittar du här.
Svar på tävling 1 av 6
Eftersom jag firar tio år som företagare passar jag på att uppmärksamma jubileumet lite extra i min blogg. Under 2017 arrangerar jag sex tävlingar. Och de som vinner får Livet rullar vidare prylar. Den första tävlingsfrågan publicerades i januari och den som först svarade rätt blev vinnaren. Frågan handlade om vilken månad under 2007 som jag vågade ta steget och för första gången kunde titulera mig företagare. Rätt svar är augusti. Och snabbast att svara rätt var Björn A Wallner. Du som inte vann denna gång får en ny chans i början av mars.
SM veckan i Söderhamn 2017
Nu är det dags för SM veckan i Söderhamn. Den 30 januari – 5 februari 2017 arrangeras en av Sveriges största idrottsfester i Söderhamn. Under veckan bjuder Söderhamn även upp till folkfest med Vinterkalaset. Tyvärr hittar jag ingen information på deras hemsida om tillgänglighet så jag har ingen aning om ifall det går att ta del av tävlingarna som publik med någon funktionsnedsättning. Jag hittar ingen information på Söderhamns kommuns hemsida, det står inget på Visit Söderhamn och jag hittar inte ens informationen på SM veckans officiella sajt. Otroligt konstigt tycker jag. Naturligtvis kommer massor av personer med oloka behov vilja besöka Söderhamn för att se tävlingar, ha skoj på Vinterkalaset, äta och bo. Men det finns ingen information om vilka läktare som har hörselslinga, hur besökare som använder rullstol kan ta del av tävlingarna på bästa sätt, vart personer som är blinda kan få stöd i form av exempelvis ledsagning att hitta. Jag kan ingenstans läsa vart parkeringsplatser är för personer med ett handikapparkeringstillstånd i bilen, det går inte att se om det finns tillgängliga toaletter. Och den information om olika tävligar som publicerats på internet finns inte i alternativa format som lätt svenska, uppläst och teckenspråk. Otroligt märkligt, anser jag, att ett av Sveriges största idrottsarrangemang inte är tillgängligt för alla.
Norrbacka-Eugeniastiftelsen - Del 5 av 5
Det känns alltid bra att få vara med i Norrbacka-Eugeniastiftelsens styrelse och dela ut pengar till läger- och rekreationsresor efteftersom jag vet att dessa arrangemang betyder mycket för många. Den 10 januari 2017 var jag med och fördelade 1,4 miljoner kronor till 66 ansökningar. Förra året kom det också 66 ansökningar. Då utbetalades 1,5 miljoner kronor. En skillnad från ifjol är att fler DHR-avdelningar ansöker om pengar. Jag har försökt marknadsföra Norrbacka-Eugeniastiftelsen. Det har även skrivits om detta i tidningen Funktionshinderpolitik och i DHRs nyhetsbrev. I år fick tre DHR-avdelningar stöd till läger- och rekreationsresor, men det kan blir bättre. Antalet ansökningar från exempelvis RBU var sex stycken. Personskadeförbundet RTP hade fem ansökningar och Neuroförbundet hade 20 ansökningar.
Det känns alltid bra att även dela ut pengar till tränings- och fritidsaktiviteter, men denna gång protesterade jag högt vid tre tillfällen. Jag tycker mig nämligen se en trend när det gäller tillgänglighetsfrågan. Allt för ofta görs tillgänglighetsåtgärder i inomhus- och utomhusmiljöer i projektform. Tillgänglighetsfrågan ingår inte självklart i den ordinarie verksamheten, och tillgänglighetsåtgärden finansieras av bidragspengar istället för att ingå i verksamhetens ordinarie budget. Personligen tycker jag det vore mycket olyckligt om Norrbacka-Eugeniastiftelsen delar ut bidragspengar till generella tillgänglighetsåtgärder där fastighetsägaren borde betala. Totalt inkom 34 ansökningar och stiftelsen utbetalade 998 000 kronor. Förra året utbetalades 1 060 500 kronor till 39 ansökningar.
De tre ärenden jag "bråkade" om är förstås bra projekt som genom bidragspengar ger mer tillgänglighet för fler. Samtidigt känns det inte rätt längst ner i maggropen. Handikappföreningarna i Sörmland, i samarbete med kommunen, Länsstyrelsen och Naturskyddsföreningen ska bygga om fältstationen Rördammen. Ansvariga för en KFUM gård i skåne vill tillgänglighetsanpassa en badplats i närheten som är kommunens mark. Uppsala kommun äger ett ridhus och nu vill ridklubben att entrén byggs om.
50 000 kronor till Handikappföreningarna i Sörmland, 50 000 kronor till KFUM gården i skåne och 48 000 kronor till ridklubben utbetalades av Norrbacka-Eugeniastiftelsen trots mina protester. Jo, jag vet förstås att tillgänglighetsåtgärderna blir bra saker som gynnar många. Jag vet att detta troligtvis inte blivit mer tillgängligt för fler utan stiftelsens bidragspengar. Men jag vet också att vi till slut hamnar helt snett om fastighetsägare inte tar ett eget tillgänglighetsansvar och bara förlitar sig på bidrag. Mina protester röstades ner av övriga i styrelsen men jag fick i alla fall ett beslut om att styrelsen ska ha en principiell diskussion om detta vid ett kommande styrelsemöte. Vi ska försöka enas och försöka ta ett övergripande ställningstagande.
Norrbacka-Eugeniastiftelsen - Del 4 av 5
I mars 2016 tog styrelsen i Norrbacka-Eugeniastiftelsen kontakt med Socialstyrelsen för att höra om de vill ta över ansvaret att tillsätta ledamöter och suppleanter i Norrbacka-Eugeniastiftelsens styrelse. I dag är det regeringen som bestämmer vem som får vara med efter att personer nominerats av funktionshinderrörelsen. Nu har Socialstyrelsen svarat och de ställer sig positiva till att överta ansvaret. Den nuvarande förordningen löper ut den 30 juni 2017, så en ny styrelse ska snart utses. Då blir det alltså Socialstyrelsen som ordnar med det och även bestämmer vilket arvode ledamöterna ska ha.
Tidningen "Forskning om funktionshinder pågår" ges ut av Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet. Tidningen når minst 4 500 personer fyra gånger per år sedan 1992. Under 2016-2018 ger Norrbacka-Eugeniastiftelsen 166 000 kronor per år. Ett bidrag för att tidningen ska kunna produceras. Nu söker tidningen mer pengar. De vill ha 70 000 kronor till för att få sin verksamhet att gå ihop 2017. Jag, och den övriga styrelsen, sa ja till detta eftersom tidningen är en viktig kanal för att sprida resultat av den forkning som finansieras av Norrbacka-Eugeniastiftelsen.
En frilansfotograf har hört av sig till Norrbacka-Eugeniastiftelsen för att söka pengar till att tillverka en bok. Med texter och bilder vill frilansfotografen och en skribent göra en bok om en kvinna med funktionsnedsättning. Det ska handla om kvinnan före olyckan och efter olyckan när hon nu lever med en hjärnskada. Frilansfotografen behöver totalt 190 000 kronor. 20 procent ska funktionshinderorganisationen Personskadeförbundet RTP betala och 25 000 kronor vill frilansfotografen ha från Norrbacka-Eugeniastiftelsen. Jag, och de övriga i styrelsen, sa nej.
Fortsättning med del 5 dyker upp den 21 januari 2017...
Norrbacka-Eugeniastiftelsen - Del 3 av 5
2017 års första möte med Norrbacka-Eugeniastiftelsen ägde rum tisdagen den 10 januari 2017. Norrbacka-Eugeniastiftelsen delar varje år ut omkring nio miljoner kronor, av de medel som stiftelsen förvaltar från nerlagda Eugeniahemmet och Norrbackainstitutet. Stiftelsens ändamål är att underlätta situationen för personer med nedsatt rörelseförmåga genom att lämna understöd för undervisning och utbildning, utöva hjälpverksamhet avseende bland annat boendeförhållanden, arbetsmöjligheter och rekreationsresor samt främja forskning och utvecklingsarbete. Stiftelsen ger bidrag till organisationer och föreningar, enskilda personer, doktorander och till forskning. Men innan vi kunde dela ut pengar på detta möte var 2017 års budget tvungen att fastslås.
Under 2017 räknar vi med att använda nästan 16 miljoner kronor. Av dessa utbetalas 11 miljoner kronor i olika bidrag. Det är mer än ifjol eftersom vi tillfälligt betalar lön till doktorander. Santidigt är det ungefär lika budget som 2014. Eftersom vi betalar lönen till några doktorander minskas det budgeterade anslaget till forskningsbidrag med en miljon kronor. Avslutningsvis är det viktigt att poängtera att avkastningen på stiftelsens pengar är låg trotts att vi gjort omfördelningar av kapitalet. Länsstyrelsen har bestämt att vi får använda tre miljoner kronor av kapitalet under en begränsad tidsperiod. Om vi inte hade fått det hade nuvarande budget för 2017 lett till underskott.
Norrbacka-Eugeniastiftelsen har nyss bytt revisor och nu var det dags för Grant Thorton att lämna rapport efter sin första granskning. Stiftelsen har inte bytt revisor för att den gamla var dålig på något sätt. Vi har haft samma revisor i många år och det känns därför viktigt att byta så någon ny, med nya ögon, får granska. I revisionsrapporten ger Grant Thorton grönt ljus på alla punkter. Man bedömer att stiftelsen har goda rutiner för sin förvaltning och löpande verksamhet. Revisorn har inte funnit något att anmärka.
Fortsättning med del 4 dyker upp den 17 januari 2017...
Norrbacka-Eugeniastiftelsen - Del 2 av 5
Den 26 september 2016 delade Norrbacka-Eugeniastiftelsen ut totalt 3 060000 kronor. De flesta fick bidrag för forskning om vård och omsorg med ett patientperspektiv. Ett 20-tal fick bidrag för forskning om rehabilitering, de flesta med inriktning på att återgå till ett arbete. Sedan fanns det andra ansökningar som stack ut från mängden. Jag tycker förstås om forskning som fokuserar på vård, omsorg och rehabilitering, men personligen gör forskning inom andra områden mig extra nyfiken. Jag väljer därför att här räkna upp några exempel på intressant forskning som just nu pågår tack vare pengar från Norrbacka-Eugeniastiftelsen.
"Att utmana med dans" - En studie om hur dansare använder kropp och blick för att utmana stereotypa idéer om människor med fysiska funktionsnedsättningar.
Ett försök att utveckla webbaserade patientrapporter tillsammans med unga med Juvenil Idiopatisk Artrit och deras familjer, för ökad kommunikation med sjukvårdspersonal.
"Leva livet" - barns faktiska och upplevda möjlighet att påverka sin personliga assistans.
"Att leva med cerebral pares och ryggmärgsbråck" - Konsekvenser för betyg, utbildning och arbetsmarknadsutfall av att leva med medfödda funktionsnedsättningar.
Ett projekt om arbetsförmedlares bedömningar av barriärer och resurser för personer med nedsatt rörelseförmåga utifrån genus och födelseland.
"Backoff" - Utvecklandet av personcentrerad app för att stödja ungdomar med ryggsmärta.
En studie om hästunderstödd rehabilitering för personer med neurologisk sjukdom eller skada - ridsjukgymnastik/ridfysioterapi som intensivbehandling.
Ett projekt om bristande tillgänglighet och upplevde diskriminering bland personer som använder rullstol.
En utredning om behandling vid osteogensis imperfecta (medfödd benskörhet). Kartläggning av samband mellan genetik, symptom och behandling.
Jag skriver ganska ofta om Norrbacka-Eugeniastiftelsen. I tidigare blogginlägg om Norrbacka-Eugeniastiftelsen har jag berättat om de doktorander som stiftelsen betalar hela lönen till för forskning under flera år. Det är nu helt klart att det blev sex kvinnliga forskare som får dela på 7,3 miljoner kronor under åren 2016-2019. Vilka ämnesområden de ska studera har jag grundligt redovisat i tidgare blogginlägg.
Fortsättning med del 3 dyker upp den 17 januari 2017...
Norrbacka-Eugeniastiftelsen - Del 1 av 5
Styrelsen i Norrbacka-Eugeniastiftelsen, där jag sitter sedan några år tillbaka, har fyra möten per år. Styrelsen har utsets av regeringen. I några blogginlägg de kommande dagarna kommer jag rapportera från det sista mötet 2016 och det första mötet 2017.
När vi sågs, den 20 september 2016 var det 2016 års sista möte och vi bestämde vilken forskning vi skulle stödja. Norrbacka-Eugeniastiftelsen delar varje år ut omkring nio miljoner kronor, av de medel som stiftelsen förvaltar från nerlagda Eugeniahemmet och Norrbackainstitutet. Stiftelsens ändamål är att underlätta situationen för personer med nedsatt rörelseförmåga genom att lämna understöd för undervisning och utbildning, utöva hjälpverksamhet avseende bland annat boendeförhållanden, arbetsmöjligheter och rekreationsresor samt främja forskning och utvecklingsarbete. Stiftelsen ger bidrag till organisationer och föreningar, enskilda personer och doktorander, men den 20 september 2016 låg fokus på forskningen.
Ett 100-tal ansökningar till bidrag inom kategorin forskning och utveckling hade kommit in till stiftelsen. Ett 20-tal kastades direkt eftersom de inte levde upp till stiftelsens krav. Efter beredningen föreslogs ytterligare 45 avslag. Att endast ungefär 40 procent av ansökningarna är okej är ett liknande resultat från ifjol. Styrelsen beslutade att informationen på hemsidan och ansökningsblanketten måste bli tydligare. Det ena ärendet efter det andra diskuterades. Vare sig jag eller de andra ledamöterna är tystlåtna, blyga och ja-sägare. Vi ifrågasätter beredningens beslut då och då och gör förändringar. Ansökningar som inte har ett tydligt fokus på barn och unga, de som inte handlar om att gynna personer med en varaktig funktionsnedsättning och de som inte berör personer med nedsatt rörelseförmåga går bort direkt.
Fortsättning med del 2 dyker upp den 15 januari 2017...
Kommunerna måste ta ansvar
Sveriges kommuner slarvar. De står och stampar. Kommuner har ansvar för tillämpningen av en rad lagar som påverkar livsmöjligheterna för personer med funktionsnedsättning, men de gör inte som de ska. När FN granskade Sverige 2014 visade det sig att kommunerna inte lever upp till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. När Myndigheten för delaktighet senast följde upp regeringens strategi för genomförandet av funktionshinderpolitiken riktades kritik till kommunerna. I våras kontrollerade Boverket, i samarbete med Länsstyrelserna, hur bra kommunerna lever upp till plan- och bygglagen. Det visade bland annat på stora brister i att ta bort enkelt avhjälpta hinder.
Skillnaden mellan olika kommuner är stor, men generellt tyder allt på att kommunerna måste ta mer ansvar. Endast hälften av kommunerna använder FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i tillgänglighetsarbetet trots att Sverige skrivit under den juridiskt bindande konventionen. Ännu färre kommuner har en inarbetad organisation med en struktur mellan förvaltningar så att tillgänglighetsarbetet fungerar. Och ännu färre har mätbara mål. Vid nybyggnationer eller ombyggnationer av inomhus- och utomhusmiljöer finns inte alltid tillgänglighetsfrågan med. Vid handläggning av bygglov och tillsyn av byggprocesser förekommer också brister. När det gäller tillsyn visar Boverkets kartläggning att många kommuner inte gör någon kontroll överhuvudtaget.
Arbetsmarknadsministern Ylva Johansson har sagt att statliga myndigheter och kommuner ska vara föregångare som arbetsgivare av personer med funktionsnedsättning. Men statistiken visar att privata företag anställer flest. Inom utbildningsområdet använder ungefär hälften av kommunerna FNs konvention i arbetet med tillgänglighet. Det är sämre än ifjol. Endast en tredjedel har mätbara mål och tillgänglighet för elever i grundskolan. Folkhälsoinstitutets undersökningar visar att personer med funktionsnedsättning har sämre hälsa än befolkningen i stort. En faktor som påverkar är otillgängliga idrottshallar och gym. Myndigheten för delaktighet anser att kommunerna har mycket kvar att göra. Endast få kommuner ställer tillgänglighetskrav vid bidrag till idrottsföreningar och har mätbara mål för att plocka bort otillgänglighet. Inom kultursektorn är det ännu sämre. Trots att kommunerna driver kulturskolor, har ansvar för kulturlokaler och ger stöd till kulturlivet är det inte många som har handlingsplaner för ökad tillgänglighet i sina styrdokument.
Tävling nummer 1 av 6
Tänk vad tiden går. Det känns overkligt, men det är faktiskt så att jag livnärt mig på tillgänglighet- och bemötandefrågor på heltid i 10 år. För att uppmärksamma att jag firar 10 år som företagare arrangerar jag bland annat en tävling här i min blogg. Den som först svarar rätt vinner en "Livet rullar vidare" överraskning. Totalt arrangeras 6 tävlingar under 2017. Vill du svara på tävlingens fråga skriver du svaret här i bloggen, som en kommentar i min blogg. Skickar du ett mail, skriver du på Facebook, om du Twittrar, om du lämnar svaret genom ett telefonsamtal eller på annat sätt så räknas det inte. Vill du inte registrera dig utan skriva anonymt besvarar du frågan med en kommentar som både innehåller ditt namn och ditt svar. Alla tävlande får bara lämna ett svar var. Tävling nummer 1 pågår från och med den 2 januari 2017 till den 31 januari 2017. Nu återstår bara frågan och vem som först svarar rätt genom en kommentar här i min blogg.
Vilken månad under 2007 startade jag företaget "Livet rullar vidare" och började resa runt i hela Sverige för att utbilda andra i tillgänglighet- och bemötandefrågor?
Gott nytt år 2017
Jag vill önska alla mina bloggläsare ett riktigt gott nytt år. Hoppas att ditt 2017 blir ett mycket bra år. Jag firar tio år som företagare 2017 och kan nu avslöja att jag naturligtvis kommer att uppmärksamma detta på olika sätt. Under 2017 kommer jag exempelvis arrangera sex tävlingar här i min blogg. En tävling varannan månad under hela året. Och den som svarar rätt vinner exklusiva "Livet rullar vidare" prylar. Redan på måndag den 2 januari börjar det med den första tävlingen.
God jul
2016 har varit ett oerhört innehållsrikt år och 2017 blir ännu "värre" med exempelvis sverigeturné med Sveriges mest tillgängliga teater, Sveriges första rättegång om att otillgänglighet betraktas som diskriminering och mycket, mycket mer. Jag har massor med nytt som förstås ska avslöjas framöver. Jag har aldrig haft så mycket jobb i mitt företag som under 2016, och jag har aldrig skrivit så många blogginlägg, krönikor i tidningar och debattinlägg som under 2016. Antalet följare på twitter och facebook samt antalet läsare av min blogg har aldrig varit så många som nu. Och nästa år firar jag tio år som företagare, vilket förstås ska firas!
Jag väljer att inte göra någon djupar summering av 2016. Jag gör heller ingen mer uppladdning inför 2017 just nu. Jag tar helt enkelt lite ledigt i några dagar och önskar alla en riktigt god jul med en låt som blivit min favorit denna jul.
Deformerad persona
Jag tycker verkligen om att gå på teater. Att försvinna in i en annan värld och kanske lära mig något nytt är alltid inspirerande. En film fungerar förstås men live-känslan i en teater slår det mesta. Min höst har därför varit extra bra. Jag har sett den konstiga pjäsen "Den långa marschen" av Gunilla Heilborn på stadsteaterns lilla scen i Stockholm. Den handlade om vad som händer när några människor ger sig ut för att gå. En föreställning som jag inte tyckte om. Det var ju bara en massa människor som på det ena taffligare sättet efter det andra berättade hur det är att gå. Det fanns inget roligt eller lärorikt för mig i detta trots att jag trodde det var en komedi med ett djup i vår livslånga kamp (läs promenad) från födelse till död. Nej, jag vill glömma detta och rekommenderar istället "Deformerad persona".
Syskonparet Mattias och Ylva Andersson har inspirerats av Ingemar Bergmans "Persona" och skapat en föreställning om vårdkapitalism och beroende. Här finns grymma detaljer i manuset som "åker färdtjänst med tanter som dränkt in sig i parfym för att dölja inkontinensen". Generellt är det en mörk historia. En pjäs där alla karaktärer vill bort från den vardag de befinner sig i. Det är intressant, och trots att jag inte har personlig erfarenhet av assistans blir jag känslomässigt berörd. Scenen när assistenten klär av och tvättar personen i rullstol är otäckt motbjudande. Jag vet knappt vad jag ska säga/tycka om det här. Men det är svart och det berör. Och eftersom riktiga människor lever så där på riktigt blir det inte bara en svart pjäs - Det blir ännu värre. Utan att avslöja pjäsens innehåll för mycket så... Ja, det är väl så där som livet är. Och den "fruktansvärda plågan" som karaktärerna hela tiden återkommer till, det som hela tiden gör livet så besvärligt för personen i rullstol, är inte diagnosen eller otillgänglighet - det är assistansen.
Mångfaldsföretagarna
Nästa år firar jag tioårsjubileum som företagare. Tänk att "lilla" jag har kunnat leva på att arbeta med det jag mest av allt brinner för. Intresset för mina inspirerande föreläsningar om tillgänglighet- och bemötandefrågor verkar aldrig ta slut. Som företagare gäller det att ständigt vara på jakt efter nya projekt där jag kan bidra med min erfarenhet och mina kunskaper. Ibland provar jag idéer som går mindre bra, ibland fungerar det perfekt. Eftersom jag är ensam enmansföretagare känns det också viktigt att i olika forum hitta likasinnade att dela erfarenhet och samarbeta med.
Ett sådant exempel är att jag anslutit mig till Athena, ett företag som skapat en plattform för föreläsare som mig. Ett annat exempel är mitt medlemskap i branschorganisationen Svensk tillgänglighet, en organisation för alla professionella tillgänglighetsrådgivare. Sedan några månader tillbaka är jag även med i Mångfaldsföretagarna. Jag tar ett år i taget och så får vi se vad Mångfaldsföretagarna ger mig, men hittills verkar det vara en spännande konstellation av företagare. En branschorganisation som arbetar både för att det ska bli lättare att försörja sig på jämlikhet, mångfald och jämställdhet och för att medlemmarna ska kunna utvecklas som företagare. Jag brukar ofta säga att funktionshinderpolitik, med fokus på tillgänglighet är en mångfaldsfråga. Jag brukar också påstå att jag egentligen inte arbetar med funktionshinderfrågor. Det jag pysslar med handlar om mänskliga rättigheter vilket för att jag troligtvis passar jättebra som medlem i Mångfaldsföretagarna.
Första rättegången om otillgänglighet
Om några dagar har det gått två år sedan bristande tillgänglighet blev en ny form av diskriminering. Över 450 anmälningar har skickats in till Diskrimineringsombudsmannen. Två av dem har myndigheten valt att gå vidare med till domstol efter att ha utrett ett 50-tal. Någon rättegång har aldrig inträffat, men nu blir DHR - Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder först i Sverige att testa lagen. Den 8 december är jag kallad till Gävle tingsrätt för att vittna.
Det känns förstås mycket spännande att något äntligen händer. Jag har tidigare varit kritisk mot Diskrimineringsombudsmannen eftersom otillgänglighet som diskrimineringsgrund aldrig prövas i domstol. Vad man än tycker om det nya tillägget i diskrimineringslagen, med många undantag och skälighetsbedömningar, har vi ju ändå äntligen en lag där personer som negativt drabbats av otillgänglighet kan få upprättelse. Och det känns därför bra att lagen, för första gången i svensk historia, nu används.
Om några dagar har det gått två år sedan jag ville ta bussen till min bror men tvingades avstå eftersom chauffören saknade utbildning på trappliften. En situation som jag upplevde diskriminerande. Jag anmälde händelsen till Diskrimineringsombudsmannen. DO utredde ärendet men valde att lägga ner och inte driva fallet till domstol. Tack vare funktionshinderorganisationen DHR lever frågan vidare. De övertog ärendet och en anmälan lämnades in till Gävle tingsrätt i början på 2016. Och i morgon är det första gången någonsin som ett ärende där diskrimineringsgrunden handlar om otillgänglighet lyfts i en svensk domstol.
I dag åker jag runt i Sverige och utbildar andra i tillgänglighet- och bemötandefrågor. Ofta får jag förstås dela med mig av min kunskap kring diskrimineringslagen och berätta om mina personliga upplevelser av att, tillsammans med DHR, vara den första som driver ett ärendet till domstol utifrån diskrimineringsgrunden otillgänglighet.
DHR Gävleborgs tillgänglighetspris
Trogna läsare av min blogg vet redan att jag inte bara arbetar med tillgänglighets- och bemötandefrågor, jag pysslar med det på fritiden också. Ideellt engagerar jag mig mest i funktionshinderorganisationen DHR, både lokalt, regionalt och centralt. När det gäller det regionala är jag vice ordförande i Gävleborgs distriktsstyrelse. Personligen anser jag att personer med funktionsnedsättning, och funktionshinderrörelsen, allt för ofta är klagande, tjatande och gnällande. Självklart ska otillgänglighet, neddragningar inom assistansen, en färdtjänst som inte fungerar eller annat poängteras. Brister, fel och stöd som saknas ska naturligtvis upp på dagordningen och högljutt kritiseras. Men tyvärr ser jag allt för många som klagar och gnäller istället för att taktiskt vara påläst och saklig och ge konstruktiv kritik.
För några år sedan tänkte jag att DHR Gävleborg inte ska vara klagande och bara fokusera på brister. DHR bokstäverna, som står för Delaktighet, Handlingskraft och Rörelsefrihet, får inte ändras så att DHR bokstäverna blir Dissad, Hatad och Ratad. Oftare borde vi sätta fingret även på goda exempel, positiva lösningar och dem som försöker göra allt de kan för att personer med funktionsnedsättning ska ha det så bra som möjligt.
För tre år sedan föreslog jag att Gävleborgsdistriktet till och med skulle införa ett tillgänglighetspris till någon som gjort något bra. År 2014 gick priset till en guldsmedsbutik i Bollnäs. År 2015 gick priset till Hofors församling. År 2016 går priset till... Ja, frågan är vem som vinner i år? I december varje år har priset utdelats men i år har det inte kommit in någon nominering. Kan det vara så illa att inget nytt och bra har gjorts för att förbättra tillgängligheten i Gävleborg under 2016? Och plötsligt känns det som om jag behöver klaga lite på det. Eller är det Gävleborgs DHR medlemmar jag ska klaga på som i år inte lämnat in ett enda förslag på något som blivit tillgängligt och bra? Nej... Jag är inte den som klagar. Istället ser jag framåt, struntar i 2016 och hoppas att vi under 2017 hittar någon i Gävleborg som gjort något bra för att förbättra tillgängligheten.
