Är det regionens fel att jag inte kunde åka buss?
Sedan den första januari 2015 har vi ett nytt tillägg i diskrimineringslagen. Sedan två och ett halvt år tillbaka betraktas även otillgänglighet som en diskrimineringsgrund. Vid årsskiftet hade omkring 450 anmälningar lämnats in till Diskrimineringsombudsmannen av personer med funktionsnedsättning som, på grund av otillgänglighet, känt sig diskriminerad. Lagen kritiseras ofta för alla undantag och skälighetsbedömningar. Diskrimineringsombudsmannen kritiseras ofta eftersom endast ett 50-tal anmälningar utretts och bara två lämnats in för prövning av en domstol.
Den andra januari 2015 skulle jag åka buss från Gävle men hindrades eftersom chauffören inte var utbildad i att hantera trappliften. Jag lämnade in en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen och blev ett av de första ärendena i Sverige som DO valde att utreda. Sedan följde en lång historia som pågick under ett år. En historia som jag, just nu, reser runt i landet och föreläser om för att utbilda andra i diskrimineringslagen. Vill du fördjupa dig i historien klickar du här och läser en mängd gamla blogginlägg.
Jag blev besviken när Diskrimineringsombudsmannen valde att lägga ner mitt ärende men lyckligtvis bestämde sig funktionshinderorganisationen DHR att driva frågan vidare. DHR lämnade in en anmälan till Gävle tingsrätt och den 8 december 2016 kallades jag till domstolsförhandlingar. Men tingsrätten kom aldrig fram till punkten som handlade om ifall jag diskriminerats eller inte. Det handlade istället om ansvarsfrågan. Är det bussbolagets fel (bussbolaget som vunnit Region Gävleborgs upphandling om att under några år få utöva kollektivtrafik), eller är det Region Gävleborgs fel. Min uppfattning är att Region Gävleborg har ett ansvar att se till så att även jag kan nyttja kollektivtrafiken och DHRs anmälan är riktad mot regionen.
Gävle tingsrätt ansåg att ansvarsfrågan var en allt för stor fråga, som till och med kan innebära en prejudicerande dom. Förhandlingarna avbröts och ansvarsfrågan skickades vidare för att prövas i självaste Högsta domstolen. Min busstur som aldrig blev av den 2 januari 2015 har plötsligt fått enorma proportioner. Min bussresa, som aldrig blev av, kan inte bara skrivas in i historieboken som Sveriges första rättegång om att otillgänglighet är en diskrimineringsgrund. Plötsligt handlar det också om att Högsta domstolen ska bestämma om ansvaret i att utöva kollektivtrafik är bussbolaget eller den som upphandlat, i detta fall Region Gävleborg. Den 8:e maj beviljade Högsta domstolen prövningstillstånd och man skriver så här:
”Hänskjutande enligt 56 kap. 13§ rättegångsbalken av fråga om ett landsting har tillhandahållit en tjänst – färd med buss – och därigenom ansvarar i förhållande till en passagerare för att diskrimineringslagens förbud inte överträds på grund av bristande tillgänglighet. (HD:s mål O 556-17)”
”Hänskjutande enligt 56 kap. 13§ rättegångsbalken av fråga om ett landsting har tillhandahållit en tjänst – färd med buss – och därigenom ansvarar i förhållande till en passagerare för att diskrimineringslagens förbud inte överträds på grund av bristande tillgänglighet. (HD:s mål O 556-17)”
Jönköping 23-24 maj 2017
Min vårtermin 2017 börjar lida mot sitt slut. Men ännu är det inte riktigt över, och innan sommaren kan jag konstatera att jag aldrig haft så mycket uppdrag som nu. Höstterminen är också mer eller mindre redan nu bokad och det händer förstås spännande saker även i sommar. Året då jag firar tio år som företagare ser ut att bli rekort i antalet uppdrag. Sedan över ett år tillbaka har jag arbetat i ett Arvsfonden projekt som ägs av Kulturens Bildningsverksamhet för att göra Sveriges mest tillgängliga teaterföreställning. I början på mars var det premiär i Västerås och sedan genomfördes arrangemanget i Luleå den 29-30 mars. Nyss var vi i Trollhättan och nu är det Jönköping som gäller den 23-24 maj. Och det handlar inte "bara" om en teaterföreställning. Under två dagar har vi ett sprängfullt program på Rosensalen med allt från föreläsningar till workshops. Självklart gör även jag föreläsningar om tillgänglighet, bemötandefrågor och lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering.
Västerås den 8-9 mars 2017
Vårterminen 2017 är nästan fullbokad. Jag har en mängd spännande uppdrag på gång och alla trogna bloggläsare kommer naturligtvis få den senaste informationen om allt jag gör. Sedan över ett år tillbaka har jag arbetat i ett Arvsfonden projekt för att göra Sveriges mest tillgängliga teaterföreställning. Nu är det snart premiär. Den 9 mars visas föreställningen Riv murarna för första gången, och sedan fortsätter turnén runt om i landet under hela 2017. Och det handlar inte "bara" om en teaterföreställning. Under två dagar har vi ett sprängfullt program med allt från föreläsningar och workshops till ståupp show. Självklart gör även jag föreläsningar om tillgänglighet, bemötandefrågor och lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering.
Hela programmet hittar du här.
Första rättegången om otillgänglighet
Om några dagar har det gått två år sedan bristande tillgänglighet blev en ny form av diskriminering. Över 450 anmälningar har skickats in till Diskrimineringsombudsmannen. Två av dem har myndigheten valt att gå vidare med till domstol efter att ha utrett ett 50-tal. Någon rättegång har aldrig inträffat, men nu blir DHR - Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder först i Sverige att testa lagen. Den 8 december är jag kallad till Gävle tingsrätt för att vittna.
Det känns förstås mycket spännande att något äntligen händer. Jag har tidigare varit kritisk mot Diskrimineringsombudsmannen eftersom otillgänglighet som diskrimineringsgrund aldrig prövas i domstol. Vad man än tycker om det nya tillägget i diskrimineringslagen, med många undantag och skälighetsbedömningar, har vi ju ändå äntligen en lag där personer som negativt drabbats av otillgänglighet kan få upprättelse. Och det känns därför bra att lagen, för första gången i svensk historia, nu används.
Om några dagar har det gått två år sedan jag ville ta bussen till min bror men tvingades avstå eftersom chauffören saknade utbildning på trappliften. En situation som jag upplevde diskriminerande. Jag anmälde händelsen till Diskrimineringsombudsmannen. DO utredde ärendet men valde att lägga ner och inte driva fallet till domstol. Tack vare funktionshinderorganisationen DHR lever frågan vidare. De övertog ärendet och en anmälan lämnades in till Gävle tingsrätt i början på 2016. Och i morgon är det första gången någonsin som ett ärende där diskrimineringsgrunden handlar om otillgänglighet lyfts i en svensk domstol.
I dag åker jag runt i Sverige och utbildar andra i tillgänglighet- och bemötandefrågor. Ofta får jag förstås dela med mig av min kunskap kring diskrimineringslagen och berätta om mina personliga upplevelser av att, tillsammans med DHR, vara den första som driver ett ärendet till domstol utifrån diskrimineringsgrunden otillgänglighet.
Mikrovågsugnen sitter för högt
Det kryllar av utredningar för att försöka förbättra situationen för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden. Det senaste jag läst kom från Arbetsförmedlingen och var ett regeringsuppdrag om att redovisa situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. Dokumentet hade 168 sidor med siffror, procent och bokstäver som bildade massor med ord. Det blev inte bättre för det. Allt beror helt enkelt på arbetsgivares attityder och dålig kunskap. Jag förklarar här hur jag menar när jag påstår att mikrovågsugnen sitter för högt.
Mitt Almedalen 2016 - del 4 av 4
Första dagen i Visby gick jag runt bland alla tillfälligt byggda tält och montrar. De flesta har ramp, men den är alltid för brant. Detta irriterar mig så oerhört. Jag accepterar aldrig otillgänglighet, men att gamla lokaler innanför murarna i Visby är omöjliga att använda för personer i rullstol kan jag förstås förstå. Ett otillgängligt nybyggt tält eller montor på en gågata eller torg kan jag däremot inte begripa. Det finns tydliga regler kring hur man ska förhålla sig när någon söker bygglov. Tillgänglighet är en avgörande faktor vid nybyggnation. Den restaurangägare som exempelvis vill bygga uteservering måste förhålla sig till regler så att personer som använder rullstol kan komma in. Jag förstår inte varför det inte är lika självklart när montrar och tält byggs upp under Almedalsveckan. Det borde helt enkelt finnas ett regelverk hos Region Gotland som säger att den som ska bygga en monter på en gågata måste förhålla sig till diverse krav, exempelvis lutning på ramp.
Mer eller mindre alla har för branta ramper. När jag gick förbi Sveriges Riksdags monter blev det dock rekord i dumhet. En brant ramp till ett rejält trappsteg för att komma in (se bild ett). Jag tog naturligtvis kontakt med ansvariga och de lovade prata med en snickare. När jag gick förbi montern dagen efter (bild två) var rampen fortfarande för brant men ändå grymt mycket bättre.
Make Equal planerade att göra ett seminarium om att bli mångfaldshjälte. Ett program om diskriminering och att få bort omedveten exkludering. Seminariet skulle vara på Unionens plats under Almedalen. Innan politikerveckan påpekande jag att Unionens lokaler är otillgängliga och då bytte de lokal och arrangerade sitt seminarium på Södra Muréngatan istället. En grymt bra och tillgänglig lokal på alla sätt, ingen miljö som varken diskriminerar eller exkluderar. Almedalen 2016 års största pluss från min sida går oavkortat till stiftelsen Make Equal som tog ansvar, lyssnade, bytte lokal och därmed även välkomnade personer som använder rullstol till sitt arrangemang.
Almedalen 2016 års största minus vill jag ge till Sveriges Arkitekter. Jag har besökt Almedalen i tre års tid och varje år envisas Sveriges Arkitekter att ha sina seminarium i otillgängliga lokaler. Detta är extra tragiskt eftersom det går så enkelt att göra dem tillgängliga. Det som nu är huvudentré består av trappor, men det finns en bakdörr där jag och min rullstol kan komma in. Personligen gillar jag inte bakdörrar. Varför ska alla välkomnas via en huvudentré utom jag? Ingen skulle ha speciella entréer för rödhåriga så varför behöver jag ha det? Nu hoppas jag att Sveriges Arkitekter tar sitt förnuft till fånga och lyssnar på mig. Stäng entrén med trappor nästa år. När Almedalen 2017 arrangeas håller jag tummarna för att alla besökare till Arkitekturträdgården välkomnas via "bakdörren" så den förvandlas till huvudentré. Välkomna alla besökare i samma tillgängliga entré vare sig besökarna tar sig fram gående med gummisulor på skor eller rullande med gummidäck.
Min sista bild, i min rapport från Almedalen 2016, handlar om det häftiga i att jag verkligen fick vara med och påverka. Internationellt center för lokal demokrati arrangerade flera workshops under politikerveckan för att diskutera och fånga upp idéer kring hur Agenda 2030 kan implementeras i Sverige. När artikel nummer 11 diskuterades var jag förstås med för att ett hållbart framtida samhälle ska betyda att det är tillgängligt och användbart för alla.
Mitt Almedalen 2016 - del 3 av 4
Det kryllade av både positiva och negativa detaljer under årets Almedalen. En knasig grej är att Region Gävleborg arrangerade alla sina seminarier i tillgängliga lokaler ifjol. I år var jag utestängd från hälften. Jag begriper inte hur ansvariga inom Region Gävleborg tänker, och när jag berättade detta för en lokal regionpolitiker i Gävle sa han att det var katastrof. Han berättade att han ifjol noga kontrollerat så allt var tillgängligt, men i år var han inte inbladad i själva arrangerandet. Några roliga saker var alla tillgängliga seminarium jag besökte. Många handlade om mänskliga rättigheter, integration, mångfalld, FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och tillgänglighetsfrågor och diskrimineringslagen (bilden) förstås. Under onsdagen, på idrottens dag i Almedalen, passade jag förstås också på att prova lite idrott. Jag kastade bland annat varpa och fick lite användning av mina bocciakunskaper. Allt mingel är också ett härligt inslag. Alla dessa spännande möten med människor överrallt är oerhört inspirerande. Jag tappade räkningen, men delade säkert ut 50 visitkort.
Årets Almedalen gjorde jag tillsammans med kollegan Johan Seige.
Lilian på Vårdklockans kyrka bjöd på glass och kaffe. Jag betalade tillbaka genom att ge tips på hur kyrkans verksamhet kan bli mer tillgänglig för fler.
Assistansbolaget Särnmark arrangerade två spännande seminarium. Ett om varför det alltid handlar om kostnader när vi pratar om LSS och ett om tillgänglighet och funktionshinderpolitiska normer. Efter seminarium blev det mingel och jag delade ut några visitkort och hoppas på kommande sammarbete.
Plötsligt träffade vi projektledaren för Arvsfondenprojektet Kännbart. I nästa sekund lyssnade vi på ett seminarium om tillgänglighet till museer med Arvsfondenprojektet Funbktek.
Vi åt lammburgare tillsammans med Anno Paananen och planerade framtida projekt.
Nyheter 24 valde att göra en ny publicering av förra årets debattartikel med rubriken "Almedalen är öppen för alla - inte för mig".
Mitt Almedalen 2016 - del 2 av 4
Jag anser att Almedalen ska arrangeras på Gotland i Visby. Självklart finns där gott om kullersten, omöjligt branta backar och otillgänglig miljö, men om bara verksamhetsutövarna tar ett tillgänglighetsansvar är det inga problem. Alla aktörer som arrangerar seminarium, debatter och mingel eller står i montrar och tält behöver bara tänka på några få detaljer. Ha inte för mycket parfym på er och rök inte i närheten av verksamheten. Se till så där finns hörselslinga, använd syn- och teckentolk och tänk på att bygg din monter och var i en lokal som fungerar för personer som sitter i rullstol. Personligen tycker jag det är enkelt, men under Almedalsveckan visade det sig vara svårt för många.
Riksteatern arrangerade en kvällsaktivitet med rubriken "Hur skapar vi scenkonst för alla överallt?" med olika samakprov på föreställningar som kommer nästa säsong. Allt teckentolkades och det fanns hörselslinga i lokalen. men det saknades syntolk för blinda. Jag välkomnades genom en bakdörr. "Har ni speciella entréer även för rödhåriga?", undrade jag. Men den jag pratade med lyssnade inte. Det som Riksteatern ansåg vara huvudentrén hade ett trappsteg, precis bredvid låg den tillgängliga bakdörren. "Ni kan enkelt leva upp till er rubrik om att skapa scenkonst för alla", sa jag. "Lås den dörren ni nu betraktar som huvudentré, öppna bakdörren för alla och vipps har bakdörren blivit en tillgänglig entré där alla går in". Gotlands Länsteater finns i en gammal kyrka och fastigheten är K-märkt, sa den jag pratade med. "Men lyssna... Det handlar inte om att bygga om. Lås bara en dörr och öppna en annan", sa jag. Vi har funderat på att köpa en ramp, men det ser inte ut att fungera, sa mannen jag pratade med.
Botkyrka kommun arrangerade många seminarium under Almedalsveckan. Eftersom arrangemangen genomfördes på Donnerska Husets terrass var personer som använder rullstol inte välkomna. Jo, alla är förstårs välkomna till alla våra arrangemang, berättade ansvariga från Botkyrka för mig. De berättade att kommunen använder sig av en eventbyrå för arrangemanget och att eventbyrån lovat att personal alltid ska stå vid trapporna för att bära upp rullstolar och personer som inte kan gå.
Vi har ramp till våra seminarium i Almedalen, sa personer på Unionen som jag pratade med. Men det visade sig vara två skenor som ligger i en brant trapp. Och innan trappen finns många elaka nivåskillnander. Jag bad att få prata med ansvariga på plats i Almedalen och det besked jag fick var att Unionen inte har råd att vara i andra lokaler. "Unionen väljer alltså att utestänga personer som använder rullstol från alla arrangemang ni gör i Almedalen?" frågade jag. De beklagade sig, höll med om att det förstås inte är bra, men sa att miljön i Visby är svår att göra tillgänglig. "Vad tycker Unionens medlemmar som är rullstolsanvändare om det här?" undrade jag men har inte fått svar. "Nästa år hoppas jag att Unionen tänker på att vara i tillgängliga lokaler", sa jag. Men ansvarig på Unionen som jag pratade med sa att det inte är aktuellt att byta lokal. Nästa år kommer alltså Unionens alla arrangemang i Almedalen också utestänga alla personer som använder rullstol.
Mitt Almedalen 2016 - del 1 av 4
Det händer massor på ön. Almedalen är ett kaos av oppinionsbildare och åsiktsbärare, och alla gör allt de kan för att höras och synas så mycket som möjligt så att just deras budskap ska nå flest och mest. Bestämmer jag mig från att gå från A till B tar det en kvart trots att det bara är ett tiotal meter, och när jag väl är framme har jag hamtat på C. Samtidigt är det detta jag älskar med Almedalen. Här finns "alla" spännande beslutfattare och makthavare. Med rätt taktik går det att påverka och göra skillnad. Du som följer mig på Twitter eller Facebook vet redan det mesta jag gjort under årets politikervecka. Men här kommer ändå en "rapport" i form av tre blogginlägg under tre dagar där jag berättar om mycket av det jag gjort.
Tillgänglighetsarenan
Måndagen den 4 juli arrangerade Hissförbundet, DHR, SPF Seniorerna, CASE och Parasport Sverige en Tillgänglighetsarena. Hela dagen fylldes med sex olika seminarier på teman kopplade till tillgänglighet. Självklart var jag där under minglet för att dela ut visitkort, lysna på Myndigheten för delaktighets generaldirektör Malin Ekman Aldén (bilden), äta gratismat, mingla bland DHR-kompisar (bilden med Ritva och Åsa) och andra samt höra bandet Paula Noel live som gjort Parasport Sveriges låt inför höstens Paralympics.
Fulldelaktighet och Tidningen 8 sidor
Under Almedalsveckan besökte jag Fulldelaktighet flera gånger. En arena tack vare Kaustik. Politikerveckan fylldes av funktionshinderpolitiska seminarium om assistans, arbetsmarknadsfrågor, tillgänglighet, mänskliga rättigheter, bemötandefrågor och mycket, mycket mer. Detta är en långsiktig satsning som ska pågå i minst två år till. Jag hade ett möte med Magnus Crossner (bild) eftersom jag och Kaustik har kommande, spännande gemensamma projekt på gång i framtiden (berättar mer en annan dag).
Plötsligt satt ministern Åsa Regnér hos Fulldelaktighet för att intervjuas i heta stolen. Självklart passade jag på att ta en bild på mig och henne. När tidningen 8 sidor undrade vad jag och Åsa Puide (8 sidors bild) tyckte efter hennes intervju svarade jag så här. "Politikerna pratar ofta om att personliga assistenter kostar för mycket. De borde prata om vad det skulle kosta att inte ha dem. Utan assistenter skulle många inte kunna jobba och de skulle ha ett dåligt liv. Det handlar om mänskliga rättigheter."
Bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund
Juristen Carl Lind, från Diskrimineringsombudsmannen (DO), var inbjuden till Boverkets samråd med funktionshinderrörelsen för att informera om att bristande tillgänglighet sedan år 2015 är en diskrimineringsgrund. Boverkets möte arrangerades den 9 juni 2016 i Karlskrona, och jag var där på uppdrag av funktionshinderorganisationen DHR.
Carl Lind gick kort igenom bakgrunden och berättade sedan hur lagen är konstruerad. Efter att ha berättat om alla undantag och skälighetsbedömningar förvånades jag över hur lite Boverkets anställda verkar känna till om diskrimineringslagen. Carl Lind var flera gånger mycket tydlig med att Diskrimineringsombudsmannens roll inte specifikt är att driva enskilda personers civilrättsliga ärenden i domstol. DO ska i första hand verka för att aktörer frivilligt ska ändra och ta bort det som diskriminerar.
Totalt, när det gäller alla diskrimineringsgrundet, får DO in närmare 3 000 anmälningar per år. Av dem utreds omkring 200 ärenden. Bara 15-20 anmälningar går till domstol varje år. När det gäller diskrimineringsgrunden otillgänglighet hade cirka 300 anmälningar lämnats in under lagens första år (2015). Ett 20-tal har utretts. Utredningar, som alla utom tre lagts ner. Men DO menar att utredningarna ändå påverkat så de aktörer som anmälts inte gör om diskrimineringen igen. Tre tillsynsbeslut har tagits om bristande tillgänglighet på en skolresa, bristande tolkning på riksgymnasiet för döva och otillgänglighet för en rullstolsburen elev på en skola. Det sistnämnda ärendet blir det första som DO planerar att driva till domstol. Men innan den historiska domstolsförandlingen inleds händer något riktigt spännande i höst eftersom DHR valt att lämna in mitt diskrimineringsfall direkt till Gävle tingsrätt. Vi blir därmed allra först i Sverige med att testa den nya lagen.
Ett myrsteg frammåt
Gårdagens stora funktionshinderpolitiska nyhet var att undantaget med 10 anställda i diskrimineringslagen föreslås att plockas bort. Min mobiltelefon ringde och ringde igår... Jag var med i radio och tidningar både här och där. Nästan alla lokala morgontidningar skrev om nyheten, kvällstidningarna också förstås och många radiokanaler. Ett exempel är P4 uppland och ett annat är Nerikes Allehanda. Andra exempel är Allt om juridik och tidningen Senioren och Aftonbladet och Sveriges Television. Du kan bland annat läsa om mig i tidningen Arbetarbladet. Funktionshinderrörelsen reagerade i stort sett postitivt och diskusionerna var hyfsat heta i sociala medier. Alla är förstås inte positiva. Vissa menar att det är dumt att ta bort undantaget för småföretagare. Andra skriver att regeringen vill dränera småföretag på mångmiljardbelopp. Svensk Handel och Svenskt näringsliv är kritiska och anser att en skärpt diskrimineringslag kan drabba småföretag. Nyheten har till och med tagit sig in på tidningarnas ledarsidor.
Men frågan är hur stor nyhet det verkligen är. Här kommer en krönika där jag förklarar hur jag menar.
Ett myrsteg framåt
Kultur och demokratiminister Alice Bah Kuhnke har aviserat att näringsidkare med färre än tio anställda inte längre ska undantas från lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering.
Personligen gläds jag förstås av beskedet, men mest handlar glädjen om att Alice Bah Kuhunke äntligen slutat bryta sina löften. När Socialdemokraterna vunnit valet hösten 2014 och bildade regering med Miljöpartiet lovade stadsministern Stefan Löfven att diskrimineringslagens undantag skulle ses över. Ingenting hände. Tillägget i diskrimineringslagen om att otillgänglighet är en ny diskrimineringsgrund infördes den första januari 2015 och en månad senare lovade Alice Bah Kuhnke att lagens undantag skyndsamt skulle ses över. Ingenting hände igen och plötsligt förändrades Alice Bah Kuhnkes retorik från skyndsamt till att det ska vara klart innan sista december 2015.
I mellandagarna, strax efter att jag varit tomte för min treårige son och innan jag skålade gott nytt 2016, intervjuades både jag och Alice Bah Kuhnke av Sveriges radio. Ingenting hade fortfarande hänt. I början av 2016 var löftet att ett besked skulle komma i maj. Måndagen den 11 juli hände det. Tyvärr blev det endast ett myrsteg framåt. Efter all väntan kommer äntligen ett förslag om att näringsidkare med färre än tio anställda inte längre ska undantas i diskrimineringslagen. Målsättningen är att lagen ändras om ett år. Den röd-gröna regeringen har dock ett svagt styre i riksdagen så det är långt ifrån klart att lagen kan göras om.
Och skulle de röd-gröna få stöd av annat parti och lyckas få bort undantaget har diskrimineringslagen ändå så många andra undantag och skälighetsbedömningar kvar att den, i de flesta fall, inte kan användas. Om otillgänglighet hos dem som pysslar med varor och tjänster ska betraktas som diskriminering måste personen som anser sig vara diskriminerad på grund av otillgänglighet ha ett varaktigt förhållande till näringsidkaren innan en anmälan kan lämnas in. Näringsidkaren måste själv äga den lokal hon bedriver verksamhet i för att en person som anser sig vara diskriminerad på grund av otillgänglighet ska kunna anmäla. Fastigheten där verksamheten med varor och tjänster utförs måste vara hyfsat nybyggd, näringsidkaren får inte vara ovetande om diskrimineringslagen och näringsidkaren måste ha råd att åtgärda problemet för att en person som anser sig vara diskriminerad på grund av otillgänglighet ska kunna anmäla.
Kultur och demokratiminister Alice Bah Kuhnke har aviserat att näringsidkare med färre än tio anställda inte längre ska undantas från lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering.
Personligen gläds jag förstås av beskedet, men mest handlar glädjen om att Alice Bah Kuhunke äntligen slutat bryta sina löften. När Socialdemokraterna vunnit valet hösten 2014 och bildade regering med Miljöpartiet lovade stadsministern Stefan Löfven att diskrimineringslagens undantag skulle ses över. Ingenting hände. Tillägget i diskrimineringslagen om att otillgänglighet är en ny diskrimineringsgrund infördes den första januari 2015 och en månad senare lovade Alice Bah Kuhnke att lagens undantag skyndsamt skulle ses över. Ingenting hände igen och plötsligt förändrades Alice Bah Kuhnkes retorik från skyndsamt till att det ska vara klart innan sista december 2015.
I mellandagarna, strax efter att jag varit tomte för min treårige son och innan jag skålade gott nytt 2016, intervjuades både jag och Alice Bah Kuhnke av Sveriges radio. Ingenting hade fortfarande hänt. I början av 2016 var löftet att ett besked skulle komma i maj. Måndagen den 11 juli hände det. Tyvärr blev det endast ett myrsteg framåt. Efter all väntan kommer äntligen ett förslag om att näringsidkare med färre än tio anställda inte längre ska undantas i diskrimineringslagen. Målsättningen är att lagen ändras om ett år. Den röd-gröna regeringen har dock ett svagt styre i riksdagen så det är långt ifrån klart att lagen kan göras om.
Och skulle de röd-gröna få stöd av annat parti och lyckas få bort undantaget har diskrimineringslagen ändå så många andra undantag och skälighetsbedömningar kvar att den, i de flesta fall, inte kan användas. Om otillgänglighet hos dem som pysslar med varor och tjänster ska betraktas som diskriminering måste personen som anser sig vara diskriminerad på grund av otillgänglighet ha ett varaktigt förhållande till näringsidkaren innan en anmälan kan lämnas in. Näringsidkaren måste själv äga den lokal hon bedriver verksamhet i för att en person som anser sig vara diskriminerad på grund av otillgänglighet ska kunna anmäla. Fastigheten där verksamheten med varor och tjänster utförs måste vara hyfsat nybyggd, näringsidkaren får inte vara ovetande om diskrimineringslagen och näringsidkaren måste ha råd att åtgärda problemet för att en person som anser sig vara diskriminerad på grund av otillgänglighet ska kunna anmäla.
Förutom allt detta finns en formulering i diskrimineringslagen som ger undantag om det dyker upp något annat av stor betydelse. Vad det betyder vet ingen eftersom lagen aldrig prövats i domstol. Jag ger aldrig upp. Jag försöker alltid hitta ljusglimtar i ett mörker. Jag kämpar förstås envist så länge mitt hjärta kan slå för mänskliga rättigheter. Men det krävs gott om tålamod och lugna nerver. Den ”stora” nyheten är alltså att ett av alla knasiga undantag kanske är borta om ett år.
Vad tycker kultur och demokratiministern?
Kultur och demokratiminister Alice Bah Kuhnke
Personligen tycker jag att regeringen med socialdemokrater och miljöpartister beter sig märkligt när det gäller den nya lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering. När lagen godkändes av riksdagen under sommaren 2014 poängterade Miljöpartiet rejält tydligt att de inte gillande många av lagens konstiga undantag. Socialdemokraterna upplevde jag något mindre "bråkiga", men partiets officiella linje var ändå tydlig - man gillande inte exempelvis undantaget som gör att företag med färre än tio anställda får ha otillgänglighet som diskriminerar personer med funktionsnedsättning. Trots Socialdemokraternas och Miljöpartiets inställning röstade båda ja till lagen.
Några månader senare var det val. Alliansen förlorade och Socialdemokraterna tog regeringsmakten tillsammans med Miljöpartiet. Om man nu kan säga att de "tog makten" eftersom de inte har majoritet i riksdagen och stora delar av nuvarande mandatperiod ändå styrts av en Alliansbudget. Hur som helst så sa ändå självaste stadsministern Stefan Löfven i regeringsförklaringen hösten 2014 att diskrimineringslagens undantag ska ses över. Min uppfattning var att detta skulle ske så fort som möjligt. Stefan Löfven ville alltså mer eller mindre se över lagen innan den ens hade börjat gälla i Sverige.
Inget hände, vi fyrade jul och nyårsafton och vipps var lagen införd i Sverige från och med den första januari 2015. Den andra januari 2015 var jag först i Sverige med att lämna in en anmälan till Diskrimineringsombundsmannen. Det ärende som i dag tagits över av funktionshinderorganisationen DHR och är Sveriges första tingsrättsförhandling som nu testar den nya lagen. Efter regeringsförklaringen hösten 2014 har jag inte hört stadsministern Stefan Löfven sagt att diskrimineringslagen ska ses över, det verkar som om kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke har tagit över den stafettpinnen. I februari 2015 var hon nämligen väldigt tydlig med att detta inte skulle bli någon långrandig utredning. En snabb översyn av diskrimineringslagens undantag skulle göras och den skulle vara klar innan sommaren 2015.
När sommaren 2015 kom var Alice Bah Kuhnke lika tydlig med att innan årets slut skulle det i alla fall vara klart. I december 2015 intervjuades jag av radions ekonyheter, det gjorde Alice Bah Kunke också. Ingenting händer. Nu har det gått ytterligare ett halvår, vi beffinner oss i juli 2016 och det som socialdemokraternas stadsminister och miljöpartiets kultur och demokratiminister lovat lyser fortfarande med sin frånvaro. Under årets Almedalsvecka pratade jag med flera miljöpartister och socialdemokrater och alla säger att under denna mandatperiod kommer löftena i alla fall att hållas.
Jag har förstås inte tid och lust att vänta, kanske ända tills 2018, innan ett förslag dyker upp. Istället skrev jag nyligen ett mail till Alice Bah Kuhnke. Mitt mail var kort och jag ställde bara en fråga - Vad tycker kultur och demokratiministern om lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering? Jag fick följande svar:
Hej Lars-Göran,
På uppdrag av kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke sänder jag hennes varma tack för inbjudan till att medverka i din blogg inför Almedalsveckan. Kultur- och demokratiministern får i dagsläget väldigt många förfrågningar och jag måste dessvärre meddela att hon inte har möjlighet att delta på grund av tidsbrist.
Vi önskar dig lycka till med den fortsatta planeringen.
Vänliga hälsningar,
Alexandra Folkeryd
Departementssekreterare
Kulturdepartementet
På uppdrag av kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke sänder jag hennes varma tack för inbjudan till att medverka i din blogg inför Almedalsveckan. Kultur- och demokratiministern får i dagsläget väldigt många förfrågningar och jag måste dessvärre meddela att hon inte har möjlighet att delta på grund av tidsbrist.
Vi önskar dig lycka till med den fortsatta planeringen.
Vänliga hälsningar,
Alexandra Folkeryd
Departementssekreterare
Kulturdepartementet
Vad tycker du om diskrimineringslagen?
Årets Almedalen är över. Jag vill passa på att tacka alla som ställt upp och svarat på vad de tycker om diskrimineringslagen. Det är otroligt vad sociala medier och bloggar går varma under politikerveckan i Visby. Det senate året har jag haft omkring 100 läsare/besökare av min blogg. Under Almedalsveckan har antalet vissa dagar nästan uppgått till 1000. Personligen har jag pratat om tillgänglighet och bemötandefrågor med massor av spännande personer. Redan första dagen tappade jag räkningen på antalet visitkort jag delat ut.
Innan jag tar semester i några veckor från mitt arbete att nästan dagligen hjälpa kommuner, landsting, myndigheter, företag och föreningar att skapa tillväxt genom att göra verksamheter mer tillgänglig för fler kommer du få några fler blogginlägg med fokus på diskrimineringslagen, tillgänglighet och Almedalen. Imorgon avslöjar jag vad jag fick för svar när frågan "Vad tycker du om diskrimineringslagen?" ställdes till kultur och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Sedan kommer ett blogginlägg där jag rapporterar från Boverkets senaste samrådsmöte där en jurist från självaste Diskrimineringsombudsmannen hälsade på och berättade DOs syn på saken. Det kommer även dyka upp några blogginlägg där jag helt enkelt berättar vad jag varit med om de senaste dagarna i Visby.
Kommer du ihåg "diskriminerings-filmerna"? Dessa tre filmer visar tre exempel på situationer som diskrimineringar. Samtidigt anses dessa tre situationer inte vara diskriminering på grund av otillgänglighet enligt den nya lagen som trädde i kraft i Sverige den första januari 2015.
Vad tycker Autism- och Aspergerförbundet?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Autism- och Aspergerförbundet tycker om diskrimineringslagen. Det är förbundets ordförande Anne Lönnermark som svarat. Jag har gjort en kort intervju och hon svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Anne Lönnermark Ordförande Autism- och Aspergerförbundet
Utan tillgänglighet – ingen delaktighet
När bristande tillgänglighet skrevs in i diskrimineringslagen som en form av diskriminering 1 januari 2015 tändes ett hopp inom funktionshindersrörelsen och så även hos mig. Skulle det nu bli lite fart på arbetet med att göra samhället tillgängligt för alla? Nej, det kan man inte säga att det blev. DO drev det första ärendet till domstol först 16 månader efter att ändringen i lagen trädde i kraft. Dock kan ju anmälningarna generera förbättringar utan domstolsförfarandet men något riktigt tryck blir det inte.
Tillgänglighet är inte alldeles enkelt att definiera. Begreppet har successivt breddats och innefattar även kognitiv tillgänglighet. Det finns mycket kvar att göra, både när det gäller fysisk och kognitiv tillgänglighet, för att undanröja hinder för delaktighet. I detta arbete skulle vi behöva en fungerande diskrimineringslag, eller snarare en fungerande tillämpning.
Jag försöker ta på mig tillgänglighetsglasögon när jag är ute och reser och det blir snabbt tydligt att det är otillgängligt på många sätt, inte minst vad gäller information. Särskilt knöligt blir det vid oönskade ändringar. Oklara besked, felaktiga besked, uteblivna besked, det finns alla varianter. Inget av detta är speciellt trevligt för resenärerna men än svårare blir det om man t ex har autism och/eller utvecklingsstörning. En resa kan vara väldigt påfrestande även utan störningar. Förberedelser är viktiga för att klara av det. Oväntade förseningar och brist på stöd att hantera ev ombokningar, spårbyten m m kan göra resan helt ohanterbar. På mindre stationer finns det sällan personal att vända sig till och via telefon är det svårt att komma fram.
Även på internet kan det vara svårt. Många hemsidor är röriga och svåra att navigera på. När vi pratar alltmer om digitalisering måste tillgänglighetsflaggan hållas högt och användarperspektivet tas tillvara mycket mer, t ex som det har gjorts i Arvsfondsprojektet Begripsam.
Skolan är en annan arena där vi behöver prata mycket mer om tillgänglighet. Det är hög tid att på allvar ta hänsyn till personer med hög känslighet för intryck. Om all energi går åt till att hantera intryck finns det inget utrymme kvar för att inhämta kunskap och utveckla relationer. Tillgänglighet är också att sammanhanget är begripligt, att man får instruktioner man kan ta till sig, att man får det stöd man behöver för att kunna kommunicera och samspela.
För att varje individ ska kunna bli delaktig måste det finnas en flexibilitet och en vilja att hitta lösningar utifrån att alla är olika och därför ibland behöver något som inte alla behöver för att få samma chans till god hälsa, utveckling och ett rikt liv.
Anne Lönnermark
Ordförande, Autism- och Aspergerförbundet
När bristande tillgänglighet skrevs in i diskrimineringslagen som en form av diskriminering 1 januari 2015 tändes ett hopp inom funktionshindersrörelsen och så även hos mig. Skulle det nu bli lite fart på arbetet med att göra samhället tillgängligt för alla? Nej, det kan man inte säga att det blev. DO drev det första ärendet till domstol först 16 månader efter att ändringen i lagen trädde i kraft. Dock kan ju anmälningarna generera förbättringar utan domstolsförfarandet men något riktigt tryck blir det inte.
Tillgänglighet är inte alldeles enkelt att definiera. Begreppet har successivt breddats och innefattar även kognitiv tillgänglighet. Det finns mycket kvar att göra, både när det gäller fysisk och kognitiv tillgänglighet, för att undanröja hinder för delaktighet. I detta arbete skulle vi behöva en fungerande diskrimineringslag, eller snarare en fungerande tillämpning.
Jag försöker ta på mig tillgänglighetsglasögon när jag är ute och reser och det blir snabbt tydligt att det är otillgängligt på många sätt, inte minst vad gäller information. Särskilt knöligt blir det vid oönskade ändringar. Oklara besked, felaktiga besked, uteblivna besked, det finns alla varianter. Inget av detta är speciellt trevligt för resenärerna men än svårare blir det om man t ex har autism och/eller utvecklingsstörning. En resa kan vara väldigt påfrestande även utan störningar. Förberedelser är viktiga för att klara av det. Oväntade förseningar och brist på stöd att hantera ev ombokningar, spårbyten m m kan göra resan helt ohanterbar. På mindre stationer finns det sällan personal att vända sig till och via telefon är det svårt att komma fram.
Även på internet kan det vara svårt. Många hemsidor är röriga och svåra att navigera på. När vi pratar alltmer om digitalisering måste tillgänglighetsflaggan hållas högt och användarperspektivet tas tillvara mycket mer, t ex som det har gjorts i Arvsfondsprojektet Begripsam.
Skolan är en annan arena där vi behöver prata mycket mer om tillgänglighet. Det är hög tid att på allvar ta hänsyn till personer med hög känslighet för intryck. Om all energi går åt till att hantera intryck finns det inget utrymme kvar för att inhämta kunskap och utveckla relationer. Tillgänglighet är också att sammanhanget är begripligt, att man får instruktioner man kan ta till sig, att man får det stöd man behöver för att kunna kommunicera och samspela.
För att varje individ ska kunna bli delaktig måste det finnas en flexibilitet och en vilja att hitta lösningar utifrån att alla är olika och därför ibland behöver något som inte alla behöver för att få samma chans till god hälsa, utveckling och ett rikt liv.
Anne Lönnermark
Ordförande, Autism- och Aspergerförbundet
Vad tycker Vänsterpartiet?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Vänsterpartiet tycker om diskrimineringslagen. Jag har gjort en kort intervju och partiet svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Hej!
Du har skrivit till Vänsterpartiet och flera av våra företrädare. Vänsterpartiet har jobbar länge för en lagstiftning om otillgänglighet som diskrimineringsgrund. När en sådan lag väl kom så var den inte tillräckligt bra och Vänsterpartiets hållning är att lagstiftningen måsta skärpas.
Här kan du läsa om vår politik i korthet, samt se våra mer omfattande riksdagsmotioner på temat.
http://www.vansterpartiet.se/politik/funktionsnedsattning
Allt gott!
Med vänlig hälsning
Vänsterpartiet
Du har skrivit till Vänsterpartiet och flera av våra företrädare. Vänsterpartiet har jobbar länge för en lagstiftning om otillgänglighet som diskrimineringsgrund. När en sådan lag väl kom så var den inte tillräckligt bra och Vänsterpartiets hållning är att lagstiftningen måsta skärpas.
Här kan du läsa om vår politik i korthet, samt se våra mer omfattande riksdagsmotioner på temat.
http://www.vansterpartiet.se/politik/funktionsnedsattning
Allt gott!
Med vänlig hälsning
Vänsterpartiet
Vad tycker Neuroförbundet och SRF?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Neuroförbundet och Synskadades riksförbund (SRF) tycker om diskrimineringslagen. Det är Neuroförbundets förbundsordförande Lise Lidbäck, SRFs ordförande och SRFs intressepolitiske handläggare Jimmy Pettersson som svarat. Jag har gjort korta intervjuer och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Lise Lidbäck, Neuroförbundets förbundsordförande
Hej Lars-Göran!
Uppskattar det du gör och här kommer några tankar från mig:
För mig är det en kompromisslös bestämd uppfattning att allas lika rätt till delaktighet i samhället är en självklarhet. Personer med funktionsvariationer som jag själv och över en miljon andra, möter trösklar, hinder och märkliga attityder varje dag. Dessa motverkar och diskriminerar våra möjligheter som samhällsmedborgare. De hindrar oss att yrkesarbeta, konsumera, resa, umgås med goda vänner och delta i familjeliv. Listan kan göras lång. I den bästa av världar är allas rätt till delaktighet en fullkomlig självklarhet. Men så fungerar det dessvärre inte och därför är en lag som betraktar otillgänglighet som diskriminering absolut nödvändig. Vi var många som jublade över lagen som äntligen skulle förändra våra livsvillkor på allvar. Jublet byttes dessvärre mycket snabbt ut mot en kompakt besvikelse. Den nya lagen har visat sig vara ett luftslott, som helt saknar såväl väggar som tak. Inte minst saknar det innehåll. För vilken annan lag stiftad i modern tid har så många undantag och märkliga förbehåll? Att i princip inget av hundratals anmälda fall hittills har prövats av DO betraktar jag som ett hån och en diskriminering i sig.
Uppskattar det du gör och här kommer några tankar från mig:
För mig är det en kompromisslös bestämd uppfattning att allas lika rätt till delaktighet i samhället är en självklarhet. Personer med funktionsvariationer som jag själv och över en miljon andra, möter trösklar, hinder och märkliga attityder varje dag. Dessa motverkar och diskriminerar våra möjligheter som samhällsmedborgare. De hindrar oss att yrkesarbeta, konsumera, resa, umgås med goda vänner och delta i familjeliv. Listan kan göras lång. I den bästa av världar är allas rätt till delaktighet en fullkomlig självklarhet. Men så fungerar det dessvärre inte och därför är en lag som betraktar otillgänglighet som diskriminering absolut nödvändig. Vi var många som jublade över lagen som äntligen skulle förändra våra livsvillkor på allvar. Jublet byttes dessvärre mycket snabbt ut mot en kompakt besvikelse. Den nya lagen har visat sig vara ett luftslott, som helt saknar såväl väggar som tak. Inte minst saknar det innehåll. För vilken annan lag stiftad i modern tid har så många undantag och märkliga förbehåll? Att i princip inget av hundratals anmälda fall hittills har prövats av DO betraktar jag som ett hån och en diskriminering i sig.
En skärpt lagstiftning är absolut nödvändig. Ett modernt samhälle erbjuder och kräver delaktighet för alla sina medborgare. Kampen för mänskliga rättigheter har bara börjat!
Önskar dig lyckat till och hoppas att vi ses i Almedalen!
Varma hälsningar
Lise
Lise
Håkan Thomsson, ordförande Synskadades Riksförbund (SRF)
Hej!
Lagen är inte tillräckligt kraftfull och behöver skärpas.
Vänligen
Håkan Thomsson
Lagen är inte tillräckligt kraftfull och behöver skärpas.
Vänligen
Håkan Thomsson
Jimmy Pettersson, Intressepolitisk handläggare SRF
Det är naturligtvis bra att bristande tillgänglighet betraktas som diskriminering enligt diskrimineringslagen, eftersom det ger mig som synskadad möjlighet att hävda min rätt och påverka min situation. Ytterst handlar detta om mänskliga rättigheter. Som förbudet mot bristande tillgänglighet är utformat idag finns stora brister.
Företag som har färre än 10 anställda är helt undantagna. Detta blir problematiskt, eftersom en majoritet av företagen i Sverige därmed står utanför diskrimineringslagen. Det måste finnas ett tillgänglighetskrav i en annan lag, som reglerar det man anmäler. Utöver kraven i lagstiftningen är det endast enklare åtgärder man kan kräva. Även om den här konstruktionen på sitt sätt är logisk, så är den också problematisk. Det finns många situationer där man skulle kunna uppleva sig som diskriminerad på grund av dåligt bemötande. Det borde också kunna finnas fall där den anmälda situationen faller mellan olika lagar. Bostäder är undantagna. Som hyresgäst kan man alltså inte anmäla sin hyresvärd för brister i tillgängligheten. Som synskadad kan brister i tillgängligheten handla om att tvättstugan eller porttelefonen ska gå att använda. Det kan också handla om att kontrastmarkeringar saknas eller att belysningen är bristfällig i de allmänna utrymmena.
Diskrimineringsombudsmannen borde också driva betydligt fler ärenden. Trots att lagen har funnits i ett och ett halvt år finns endast ett fall som DO valt att driva i domstol. Den nuvarande diskrimineringslagen är ett viktigt första steg och vår förhoppning är att de brister som jag tagit upp kommer att åtgärdas i framtiden. Regeringen måste gå från ord till handling och snarast stärka lagen.
Jimmy Pettersson
Intressepolitisk handläggare
Synskadades Riksförbund
Företag som har färre än 10 anställda är helt undantagna. Detta blir problematiskt, eftersom en majoritet av företagen i Sverige därmed står utanför diskrimineringslagen. Det måste finnas ett tillgänglighetskrav i en annan lag, som reglerar det man anmäler. Utöver kraven i lagstiftningen är det endast enklare åtgärder man kan kräva. Även om den här konstruktionen på sitt sätt är logisk, så är den också problematisk. Det finns många situationer där man skulle kunna uppleva sig som diskriminerad på grund av dåligt bemötande. Det borde också kunna finnas fall där den anmälda situationen faller mellan olika lagar. Bostäder är undantagna. Som hyresgäst kan man alltså inte anmäla sin hyresvärd för brister i tillgängligheten. Som synskadad kan brister i tillgängligheten handla om att tvättstugan eller porttelefonen ska gå att använda. Det kan också handla om att kontrastmarkeringar saknas eller att belysningen är bristfällig i de allmänna utrymmena.
Diskrimineringsombudsmannen borde också driva betydligt fler ärenden. Trots att lagen har funnits i ett och ett halvt år finns endast ett fall som DO valt att driva i domstol. Den nuvarande diskrimineringslagen är ett viktigt första steg och vår förhoppning är att de brister som jag tagit upp kommer att åtgärdas i framtiden. Regeringen måste gå från ord till handling och snarast stärka lagen.
Jimmy Pettersson
Intressepolitisk handläggare
Synskadades Riksförbund
Vad tycker Moderaterna?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Moderaterna tycker om diskrimineringslagen. Det är Cecilia Widegren (M), riksdagsledamot från Skaraborg och socialpolitisk talesperson som svarat. Jag har gjort en kort intervju och hon svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Cecilia Widegren (M) riksdagsledamot Skaraborg. Socialpolitisk talesperson
Hej Lars-Göran,
Tack för ditt engagerade mejl gällande tillgänglighet och bemötandefrågor avseende människor med funktionsnedsättning.
Frågor som rör moderniseringen av diskrimineringslagstiftningen avseende en ny diskrimineringsgrund är fortfarande oprövade. Det är centralt att alla lagar och regler som rör rättigheter följs upp noggrant och utvärderas. Vår moderata utgångspunkt är varje enskild människas rättigheter, skyldigheter och ansvar. Vi strävar efter att alltid se hela människan.
Tack för ditt engagerade mejl gällande tillgänglighet och bemötandefrågor avseende människor med funktionsnedsättning.
Frågor som rör moderniseringen av diskrimineringslagstiftningen avseende en ny diskrimineringsgrund är fortfarande oprövade. Det är centralt att alla lagar och regler som rör rättigheter följs upp noggrant och utvärderas. Vår moderata utgångspunkt är varje enskild människas rättigheter, skyldigheter och ansvar. Vi strävar efter att alltid se hela människan.
En viktig utgångspunkt i detta sammanhang är vår syn på rätt till personlig assistans och all annan stöd och hjälp till människor med en eller flera funktionsnedsättningar. Vi menar att stödet ska finansieras gemensamt, rättvist och solidariskt. Det ska ges efter behov alldeles oavsett vilken betalningsförmåga den enskilda har och var i landet hon eller han bor. Vår strävan är alltid ett värdigt liv för alla. Att de som exempelvis mist betydande delar av sin rörelseförmåga ska kunna fortsätta leva sitt liv så nära det tidigare livsmönstret som möjligt.
Det finns all anledning att följa upp och noga utvärdera hur den nya inriktningen i diskrimineringslagen gällande att bristande tillgänglighet ingår som en form av diskriminering fungerar i praktiken och hur rättsväsendet i sina prövningar framöver väljer att tolka lagstiftarens avsikter. Samtidigt är vi medvetna om att brister i efterlevnad av exempelvis rättighetslagar redan existerar. Det är naturligt att utvecklingen hela tiden går framåt och nya steg tas som följs av större eller mindre bakslag. Att tillgänglighet ska fungera så bra som möjligt för alla har alla med en funktionsnedsättning och anhöriga rätt att ställa krav på. Samhället förmår dock inte alltid leva upp till sina högt ställda målsättningar.
Cecilia Widegren (M)
riksdagsledamot Skaraborg
socialpolitisk talesperson
Det finns all anledning att följa upp och noga utvärdera hur den nya inriktningen i diskrimineringslagen gällande att bristande tillgänglighet ingår som en form av diskriminering fungerar i praktiken och hur rättsväsendet i sina prövningar framöver väljer att tolka lagstiftarens avsikter. Samtidigt är vi medvetna om att brister i efterlevnad av exempelvis rättighetslagar redan existerar. Det är naturligt att utvecklingen hela tiden går framåt och nya steg tas som följs av större eller mindre bakslag. Att tillgänglighet ska fungera så bra som möjligt för alla har alla med en funktionsnedsättning och anhöriga rätt att ställa krav på. Samhället förmår dock inte alltid leva upp till sina högt ställda målsättningar.
Cecilia Widegren (M)
riksdagsledamot Skaraborg
socialpolitisk talesperson
Vad tycker DO och DHR?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Diskrimineringsombudsmannen och DHR - Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder tycker om diskrimineringslagen. Det är DO Agneta Broberg och DHRs förbundsordförande Rasmus Isaksson som svarat. Jag har gjort korta intervjuer och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Agneta Broberg, Distriktsombudsmannen
Som diskrimineringsombudsman tycker jag förstås att det är mycket positivt att lagändringen till slut har kommit till stånd. Tillgänglighet är en förutsättning för att kunna åtnjuta sina rättigheter enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Att bristande tillgänglighet ska vara en del av skyddet mot diskriminering är något som DO, tillsammans med funktionshindersrörelsen, har arbetat för under lång tid. DO menar också att vi redan nu kan se att lagändringen har haft positiva effekter. Bland annat har vi kunnat se att fler verksamhetsutövare ser över sitt arbete för tillgänglighet. Vi ser också att det finns brister med denna nya form av diskriminering i lagen, till exempel att den ensidigt betonar individperspektivet, som gör att jag ifrågasätter om det räcker för att bidra till att lagen får önskad effekt på samhällsnivå.
Sammantaget är det alltså DO:s uppfattning att lagändringen är ett viktigt steg i rätt riktning men att det fortfarande finns delar som kan förbättras. Därför är det givetvis positivt med regeringens aviserade översyn av lagändringen. Man ska också vara medveten om att diskrimineringslagen i huvudsak är ett komplement till annan lag och att det är annan lagstiftning som ställer krav på tillgänglighet utöver enklare åtgärder.
Med vänlig hälsning,
DO Agneta Broberg
Sammantaget är det alltså DO:s uppfattning att lagändringen är ett viktigt steg i rätt riktning men att det fortfarande finns delar som kan förbättras. Därför är det givetvis positivt med regeringens aviserade översyn av lagändringen. Man ska också vara medveten om att diskrimineringslagen i huvudsak är ett komplement till annan lag och att det är annan lagstiftning som ställer krav på tillgänglighet utöver enklare åtgärder.
Med vänlig hälsning,
DO Agneta Broberg
DHRs förbundsordförande Rasmus Isaksson
Hej Lars-Göran,
I grunden vet du nog var jag står. För många undantag, lagen skulle skärpas men regeringen segar, DO är för långsamma och att "det går långsamt framåt" är inte tillräckligt. Politiker borde tydligt ta chansen att offentligt värna om tillgängligheten i fler sammanhang. Man missar det ibland och en del förslag på senare tid har inte gått i rätt riktning t.ex. vad gäller studentbostäder, slopat hisskrav i migrationsverkets anläggningsboenden, osv. Saknas i stort tydlig politisk vilja. Viljan kanske finns men den är svår att upptäcka. Politiker måste våga stå upp för rättigheter utan brasklappar - även om det skulle reta upp finansfolket.
Med vänliga hälsningar
I grunden vet du nog var jag står. För många undantag, lagen skulle skärpas men regeringen segar, DO är för långsamma och att "det går långsamt framåt" är inte tillräckligt. Politiker borde tydligt ta chansen att offentligt värna om tillgängligheten i fler sammanhang. Man missar det ibland och en del förslag på senare tid har inte gått i rätt riktning t.ex. vad gäller studentbostäder, slopat hisskrav i migrationsverkets anläggningsboenden, osv. Saknas i stort tydlig politisk vilja. Viljan kanske finns men den är svår att upptäcka. Politiker måste våga stå upp för rättigheter utan brasklappar - även om det skulle reta upp finansfolket.
Med vänliga hälsningar
Rasmus Isaksson
Vad tycker Miljöpartiet?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Miljöpartiet tycker om diskrimineringslagen. Det är Maria Ferm, Miljöpartiets gruppledare i riksdagen som svarat. Jag har gjort en kort intervju och hon svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Maria Ferm, Miljöpartiets gruppledare i riksdagen
Jag och Miljöpartiet tycker att det är väldigt bra och viktigt att otillgänglighet tillkommit som diskrimineringsform. Dels för att det öppnar för att ställa de som inte tillgänglighetsanpassar till svars men ännu mer för att det sänder en signal om att detta är viktigt och därigenom fungerar förebyggande. Vad vi förstått har den nya lagen redan efter ett drygt år fått effekt, även om det första ärendet precis tagits upp av DO. Många företag har redan gjort eller inlett tillgänglighetsanpassningar.
I nuläget gäller lagen bara för företag som har över 10 anställda. Tanken med undantaget är att skydda småföretag från för höga kostnader. Problemet är att gränsen är väldigt godtycklig och det kan bli stora skillnader i vad ett företag förväntas prestera om det har en anställd mer eller mindre. Parallellt med denna gräns finns en skälighetsklausul som även kan undanta större företag om till exempel ombyggnationer anses oskäliga pga vilken byggnad det är frågan om eller liknande.
Miljöpartiet vill att undantaget gällande 10 anställda tas bort. Huvudregeln ska vara att företagslokaler ska kunna användas oavsett funktionsvariation men att varje fall ska bedömas individuellt där antal anställda kan finnas med som en parameter i skälighetsbedömningen men inte vara en tröskel för hur högt ställda tillgänglighetskrav som gäller. Vårt förslag bereds just nu inom regeringskansliet och vi hoppas så småningom på en lagändring i enlighet med detta.
Vi har i regeringsställning kraftigt förstärkt arbete mot diskriminering: resurser till DO och antidiskrimineringsbyråer har ökats, även funktionshinderrörelsen har fått ökade anslag (via Socialdepartementet). Vi har dessutom lämnat en proposition till riksdagen om aktiva åtgärder (i diskrimineringslagen) där alla diskrimineringsgrunder nu fullt ut ska inkluderas i bestämmelserna om förebyggande arbete. Det är ett viktigt steg för en heltäckande diskrimineringslag.
Vänligen, Maria
Vänligen, Maria
Vad tycker HRF och Lika Unika?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Hörselskadades riksförbund och Lika Unika tycker om diskrimineringslagen. Det är Marianne Rogell Eklund, Intressepolitisk samordnare och enhetschef på Hörselskadades Riksförbund, och Maria Johansson, Lika Unikas ordförande, som svarat. Jag har gjort två korta intervjuer och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Marianne Rogell Eklund, Intressepolitisk samordnare och enhetschef
Hörselskadades Riksförbund (HRF)
Hörselskadades Riksförbund (HRF)
Hej Lars-Göran
Apropå ditt mail till HRF om diskrimineringslagen:
HRF var från början tveksam till att den nya bestämmelsen i diskrimineringslagen om bristande tillgänglighet skulle ha någon större betydelse för hörselskadade. Anledningen till vår tveksamhet har varit att det inte finns någon bra lagstiftning som backar upp kraven i ”tillgänglighetslagen” . Tillexempel är Enkelt avhjälpta hinder (HIN) för klen i sina krav som ställs på anpassningar för hörselskadade. Nu har dock ett par personer med stöd av kraven i BBR om ny- och ombyggnad anmält en konferensanläggning för diskriminering på grund av bristande tillgänglighet. DO har tagit detta som ett tillsynsärende, vilket indikerar på att ärendet är av principiellt intresse. Vi följer med stort intresse förloppet.
En annan anmälan har gjorts av kommun som inte tillgängliggjort kommunens medborgarceremoni för hörselskadade. Anmälaren menar att det inte funnits någon infrastruktur för tillgänglighetsarbetet i kommunen (avseende hörselskadade) I den anmälan har en begäran framförts om klarläggande ifall MFDs uppföljningar varit tillräckligt konkreta för att öka kommunens kunskap om behovet av tillgänglighet respektive uppbyggnad av infrastruktur för kommunens tillgänglighetsarbete. Nu avvaktar vi vad DO kommer att göra även med detta ärende.
Med bästa hälsningar
Marianne Rogell Eklund, Intressepolitisk samordnare och enhetschef
Hörselskadades Riksförbund (HRF)
Maria Johansson, ordförande Lika Unika
Hej Lars-Göran,
Så här svarar jag på din fråga:
Det var ett historiskt steg när Sverige, nästan 25 år efter USA, gjorde det möjligt att - också juridiskt - kalla utestängning på grund av bristande tillgänglighet vid sitt rätta namn, diskriminering. Nu måste vi se till att denna nya diskrimineringform leder till ökad tillgänglighet och får det preventiva syfte som var meningen. Med hundratals anmälningar men endast två fall tagna till domstol efter ett och ett halvt år går det alldeles för långsamt. Lagens undantag för företag med färre än tio anställda, när det gäller tillhandahållande av varor och tjänster, måste tas bort. Att titta på skälighet utifrån vad som redan borde vara åtgärdat, utifrån att det praktiskt går och utifrån att den som ska betala faktiskt har råd ingår ju redan i bedömningen. För att säkerställa "fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället" - så som 10-årsjubilerande FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning stadgar, krävs en helt annan politik för tillgänglighet.
Så här svarar jag på din fråga:
Det var ett historiskt steg när Sverige, nästan 25 år efter USA, gjorde det möjligt att - också juridiskt - kalla utestängning på grund av bristande tillgänglighet vid sitt rätta namn, diskriminering. Nu måste vi se till att denna nya diskrimineringform leder till ökad tillgänglighet och får det preventiva syfte som var meningen. Med hundratals anmälningar men endast två fall tagna till domstol efter ett och ett halvt år går det alldeles för långsamt. Lagens undantag för företag med färre än tio anställda, när det gäller tillhandahållande av varor och tjänster, måste tas bort. Att titta på skälighet utifrån vad som redan borde vara åtgärdat, utifrån att det praktiskt går och utifrån att den som ska betala faktiskt har råd ingår ju redan i bedömningen. För att säkerställa "fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället" - så som 10-årsjubilerande FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning stadgar, krävs en helt annan politik för tillgänglighet.
Vi ses på Gotland!
Varma hälsningar
Maria
Varma hälsningar
Maria
