Dialog med PTS

 
Varje gång som myndigheten Post- och Telestyrelsen träffar funktionshinderrörelsen ges utrymme för dialog. Alla representanter från de olika funktionshinderorganisationerna gör varsit inlägg. Här kommer några exempel. Synskadades riksförbund pratade om att deras medlemmar vill kunna personrösta i nästa riksdagsval. De vill att tysta elbilar ska låta och menar att många appar fungerar dåligt för dem som inte ser. Afasiförbundet önskade att displayer på kortläsare för betalning ska vara större eller att texten kan förstoras. De önskade också att Post- och Telestyrelsen tänker mer på deras målgrupps behov när myndigheten gör enkäter och telefonundersökningar. Olika mobiloperatörer har olika kostnader när mobilens datatrafik tar slut. Det ger en ökad kostnad för döva som använder videosamtal.
 
När det blev min tur berättade jag om Stelacon som på uppdrag av Post- och Telestyurelsen i våras skulle utvärdera talsvarssystem och teleoperatörers kuindtjänster. DHR och många andra funktionshinderorganisationer inbjöds att vara testpersoner. DHR kunde däremot inte vara med eftersom lokalerna där workshopen och testerna gjordes var otillgängliga för personer som använder rullstol. Jag berättade också att en DHR medlem bett mig framföra att SF Bios hemsida med information om appar för syntolkning och uppläst text är otillgänglig för personer med nedsatt synförmåga. Jag framförde också medlemmens åsikt om att antalet filmer som fungerar med apparna är för få samtidigt som bidrag till vanlig syntolkning dras in.
 
Många DHR-medlemmar förstår heller inte varför biljetter till teater och konserter kan köpas på nätet, men inte av dem som behöver sitta på rullstolsplats. Då måste biljetten bokas på telefon. Avslutningsvis tog jag upp tillägget i diskrimineringslagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering och Agenda 2030, FNs globala mål för hållbar utveckling. Jag önskade att kommande möte i mars 2017 kunde ta upp hur Agenda 2030 och diskrimineringslagen påverkar Post- och Telestyrelsens områden.

Hur tillgängliga är mobiloperatörer?

På uppdrag av Post- och Telestyrelsen har företaget Stelacon gjort en utvärdering av tillgängligheten i mobiloperatörers tjänster. Vi gör allt mer via appar och webbsidor, men hur bra fungerar det för personer med funktionsnedsättning? För att få svar har över 200 personer gjort användartester. De nio största mobiloperatörerna har intervjuats och Stelacon har själva ringt, chattat och skickat mail för att se hur lång tid det tar innan de får svar.
 
Stelacon har en lång rapport med diagram och resultat om vilken mobiloperatör som är bäst och sämst inom olika områden. Massor med statistik information som jag inte tänker redogöra för här. Undersökningen visade dock på många brister. Mobiloperatörer har appar med bilder som saknar tillhörande texter. Mobiloperatörer har generellt liten kunskap om personer med funktionsnedsättnings behov, många vet inte vad en skärmläsare är. Menyer behöver göras med tydligare struktur, abonnemangsvillkor beskrivas enklare och ofta är text för små med otillräcklig färgkontrast mot bakgrunden.
 
Utvärderingen gjordes genom att användarna först skulle hitta information om kundtjänst och närmaste butik. Sedan skulle ett abonnemang upprättas och när det var klart granskades "mina sidor", information om senaste fakturan, hur supporten fungerar osv. Avslutningsvis kontrollerades hur svårt eller lätt det är att avsluta ett abonnemang.

Arbete med att förhindra fulsälj

 
Myndigheten Post och Telestyrelsen arbetar tillsammans med branschorganisationen Telekområdgivarna för att försöka förhindra så kallad "fulsälj". Oseriösa företag lurar kunder in i långa avtal. Ofta är det telefonförsäljning till äldre och personer med kongnitiva funktionsnedsättningar. För att försöka förhindra de som strider mot Konsumentskyddslagstiftningen utövar Konsumentverket och Post och Telestyrelsen tillsyn. Genom Telekområdgivarna arbetar med också förebyggande.
 
Telekområdgivarnas vision är att telekom blir Sveriges bästa konsumetmarknad. Att konsumenterna ska bli bättre konsumenter och att operatörer blir bättre operatörer. Telekområdgivarna ger bland annat kostnadsfri konsumentrådgivning vid tvister om tv, telefoni och bredband. En handlingsplan för etiskhet har tagits fram som telekomoperatörer ska godkänna för att inte uteslutas från marknaden. Ett manus vid avtalsskrivning håller på att arbetas fram.

Snart slutar vissa hörselhjälpmedel fungera

År 2014 bestämde regeringen att användningsområdet för frekvenserna 700 mhz - 794 mhz ska ändras. Från och med den första januari 2017 verkställs beslutet vilket ger stora konsekvenser för personer med nedsatt hörselförmåga. Ändringen görs eftersom behovet av marksänd tv minskat samtidigt som behovet av bättre mobiltäckning ökar. Men när trådlösa sändare plötsligt inte får användas på frekvenserna 700 mhz - 794 mhz slutar många trådlösa mikrofoner och hörselhjälpmedel att fungera.
 
Många av de hörselhjälpmedel som i dag finns i kyrkor, föreningslokaler, idrottsanläggningar, skolor, konferensanläggningar och teatersalonger riskerar att sluta fungera. Ett arbete som för många verksamheter betyder kostnader på över 100 000 kronor om de allmänna lokalerna fortfarande ska vara tillgängliga för personer med nedsatt hörselförmåga. Kostnader för privata hörselhjälpmedel kommer troligtvis försökringskassan stå för, men den funktionshinderorganisation som köpt hörselhjälpmedel till föreningslokalen kan behöva köpa nytt. Den kommun som investerat hörselhjälpmedel i sina skolor, den teaterförening som skaffat hjälpmedlet till sin teatersalong och många, många fler kan tvingas köpa ny utrustning.

En variant av Siri i Iphone

 
På uppdrag av regeringen arbetar Post- och telestyrelsen med ett projekt som heter "Språkresursbanken" för att främja infrastrukturen av talbaserade tjänster. För det första tar myndigheten, i samarbete med Kungliga tekniska högskolan, fram en databas med ljudfiler. En mängd språkresurser som samlas och blir en variant av "Siri" i Iphone. Ju mer data ju bättre verktyg blir det. Fördelen med detta, mot andra system som exempelvis "Siri", är att talresursbanken är öppen för alla att använda utan kostnader och krångliga licenser. Ingen vet däremot hur framtiden blir. Vem som ska förvalta databasen och hur det ska finansieras är inte klart.
 
Den andra delen i regeringsuppdraget handlar om textning av program i SVT. I dag sitter någon med fingrarna på ett tangentbord och försöker skriva så fort den kan för att följa med det som sägs. Det kallas direkt textning. I många andra länder används andra metoder och nu har företaget Lingsoft fått uppdraget att ta fram en svensk prototyp av taligenkänningssystem. Det finns både fördelar och nackdelar med den gamla och den nya metoden. I dag blir det stavfel och den som skriver hinner inte alltid få med allt som sägs. I taligenkänningssystemet kan den som otydligt säger "jag åker bil" bli textad "jag åker pil". Med hjälp av workshops och användartester tar Lingsoft reda på personer med funktionsnedsättnings behov och åsikter.
 

DHR lämnar Post- och telestyrelsen

Bloggens sex kommande uppdateringar är nyheter med fokus på tillgänglighetsfrågan. Sex intressanta nyheter som handlar om myndigheten Post- och telestyrelsens verksamhetsområde. Den 3 oktober deltog jag på myndighetens samråd med funktionshinderrörelsen och fick verkligen veta många heta nyheter inom funktionshinderområdet. Visste du exempelvis att de flesta trädlösa mikrofoner och hörselhjälpmedel slutar fungera från och med nästa år? Det blir många kyrkor, teatersalongar, föreningar, skolor osv... som måste lägga mycket pengar på att köpa nya hjälpmedel. Jag berättar mer under kommande uppdateringar. Det blir alltså totalt sex uppdateringar under tolv dagar. Och här kommer nyhet nummer ett.
 
På uppdrag av funktionshinderorganisationen DHR har jag suttit i Post- och telestyrelsens samråd med funktionshinderrörelsen i några år. Det går inte att engagera sig i allt, min kalender är oftast sprängfylld med uppdrag, och jag måste prioritera. När Post- och telestyrelsen tog upp frågan om att en ny mandatperiod inleds från 2017 meddelade jag att jag inte ställer upp för omval. Och DHR bestämde samtidigt att inte tillsätta någon ny person utan lämnar sin plats i Post- och telestyrelsens samråd med funktionshinderrörelsen. När myndigheten träffade funktionshinderrörelsen senast, måndagen den 3 oktober 2016, var det både mitt, och DHRs, sista möte. Och alla nyheter som mötet innehöll dyker upp här i bloggen under de kommande dagarna.

ABFs arbete med tillgänglighetsfrågor - del 3 av 3

Tillgänglighet är en viktig fråga för ABF. Under de senaste månaderna har jag haft ett uppdrag för studieförbundet ABF i Gästrikebygden. Jag har inventerat all verksamhet i Ockelbo, Norrsundet, Gävle och Sandviken. Jag har kontrollerat alla vinklar och vrår, gått runt med måttband och fotograferat det mesta. All information har sedan publicerats i tillgänglighetsdatabasen TD. Länkar till resultatet hittar du här på ABF Gästrikebygdens hemsida.
 
Paralellt med inventeringsarbetet har en projektgrupp med representanter från funktionshinderrörelsen försökt skapa mer engagemang bland personer med funktionsnedsättning i föreningar ansluten till ABF. Nya hörselslingor har köpts in och installerats, hjälpmedel till synskadade och blinda finns till datorer och flera enskilda samtal med individer i lokala funktionshinderföreningar har genomförts. I Sandviken och Gävle har avdelningarna även flyttat till nya lokaler för att förbättra den fysiska tillgängligheten.
 
Det senaste året har det alltså hänt en hel del i ABF Gästrikebygden för att underlätta för personer med funktionsnedsättning. Personligen brukar jag alltid säga att tillgänglighet skapar tillväxt. Den som gör en tillgänglighetsåtgärd ska se det som investering, inte kostnad. Jag brukar ofta påstå att mer tillgänglighet för fler till och med, på sikt, kan öka din omsättning radikalt. Men denna gång hade jag fel. Jag kan inte förklara varför, men ABF Gästrikebygdens statistik visar att ju mer tillgänglig verksamheten blir ju mindre studietimmar blir det. 2012 beslutade ABFs förbundsstyrelse att all verksamhet ska bli mer tillgänglig. Men under 2010-2016 har antalet studietimmar i funktionshinderförbunden minskat med 50 procent.

ABFs arbete med tillgänglighetsfrågor - del 2 av 3

ABFs studiekommitté är till för att representanterna från funktionshinderorganisationerna kan träffas, byta erfarenheter och nätverka. Tack vare studiekommittén kan ABF också berätta om det senaste. En nyhet är att ABFs nya idéprogram, årsplanen och andra handlingsplaner snart finns i alternativa format som lättläst och i punktskrift. En annan nyhet är att två nya föreningar snart är ABF medlemmar. Föreningarna är Forum för kvinnor med funktionshinder samt Unga Funkisar.

Efter att ABFs förbundsmöte nyligen beslutat att studieförbundets tillgänglighetsarbete ska fortsätta är en ny (uppdaterad) tillgänglighetspolicy på gång. Målen som fastslogs 2012 förlängs till 2019 och kompletteras med bemötandefrågor. I projektet "Stärka folkrörelsen" är ett nytt utbildningsprogram på gång. Ett material som kan användas av en lokal avdelnings- eller distriktsstyrelse som ställer frågor som "vad vill vi med föreningen?" och "hur går vi vidare från ord till handling?". ABF vill också satsa mer på nyanlända personer med funktionsnedsättning. Genom att funktionshinderrörelsen och ABF får fler studietimmar och föreningarna får nya medlemmar.

ABFs förbundskansli har en handlingsplan för 2016 med många mål som berör personer med funktionsnedsättning. Alla ABF avdelningar och distrikt ska ha en handlingsplan för tillgänglighet, antingen en ny eller uppdaterad gammal variant som är relevant för 2016. Tyvärr hade det i somras bara lämnats in 35 stycken. När det gäller personer som är ansvariga för tillgänglighetsfrågor ser det bättre ut. En tillgänglighetsansvarig ska finnas i alla avdelningar och distrikt, och det uppfylls av alla utom fem avdelningar. Alla avdelningar och distrikt har ännu inte påbörjat sin tillgänglighetsinventering, men målet för 2016 har uppnåtts eftersom ungefär hälften av avdelningarna publicerat anläggningar i Tillgänglighetsdatabasen TD. Ungefär hälften av avdelningarna har även genomfört minst ett utbildningstillfälle för sin personal, cirkelledare och styrelse med fokus på tillgänglighetsfrågan. Under hösten är det klart att all publik information från förbundsexpeditionen ska vara tillgänglig för dem som använder talsyntes eller behöver annan anpassning. Ett nytt studiematerial i form av ett spel kring bemötande ska också skapas.


ABFs arbete med tillgänglighetsfrågor - del 1 av 3

Mitt fjärde möte med Studieförbundet ABFs studiekommitté, den 13 september 2016, handlade mest om hur en funktionshinderorganisation kan arbeta för att få fler nya medlemmar. I olika övningar delade vi också med oss av erfarenheter kring hur vi kan skapa mer engagemang bland de medlemmar vi redan har. Mötet arrangerades i ABF-huset på Sveavägen 41 i Stockholm och Marlene Wåhlstedt från ABFs förbundsexpedition var samtalsledare. Forskning visar att vi generellt är lika engagerade i dag som för 30 år sedan. Över hälften av befolkningen engagerar sig i snitt närmare 16 timmar per vecka i någon förening. Vi är däremot mer rörliga än förr, byter oftare förening och beter oss mer som kunder än traditionell medlem.

Övningarna utgick från boken "Medlemsmodellen". Det handlade helt enkelt om att bli mer attraktiv för att rekrytera, engagera och behålla medlemmar. Modellen är uppbyggd i åtta steg. Reflektera, analysera, attrahera, rekrytera, introducera, hantera, aktivera och utvärdera. I grupper diskuterade vi frågor som "hur tar vi reda på vad våra målgrupper attraheras av?". Vi valde därefter en ny målgrupp som vi ville få som medlemmar, funderade på vart man hittar målgruppen och vilket sätt som är bäst att bemöta och attrahera dem. Avslutningsvis tog vi fram vilka argument och invändningar målgruppen kan ha mot att bli nya medlemmar och vilka motargument vi har för att få dem som medlemmar ändå.

ABFs studiekommitté, under ledning av Carin Thurfjell (tillgänglighetsansvarig på förbundsexpeditionen), är mest en plattform där representanter från olika funktionshinderorganisationer kan träffas och nätverka över organisationsgränserna. Tack vare studiekommittén kan ABF också informera om det senaste. Alla nyheter som presenterades kan du läsa om imorgon här i min blogg.


Agenda 2030

 
I september 2015 antog FNs generalförsamling en resolution som heter Agenda 2030. Det är en 15-årig agenda med 169 delmål och 17 mål för långsiktig hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling. Den svenska regeringen har upprättat en delegation som ska göra allt den kan för att Sverige genomför målen. Men innan delegationen har ett förslag till handlingsprogram i mars 2017 ska landets myndigheter berätta hur dom ser på saken. Vilka mål i Agenda 2030 borde exempelvis Boverket ansvara för att de blir genomförda?
 
Jag svarade så här på frågan när Boverket senast träffade representanter från funktionshinderrörelsen.
Boverket borde fokusera på tre av de 17 målen. Mål 4 har rubriken "Säkerställa en inkluderande och likvärdig utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla". Här handlar det om att Boverket exempelvis ska göra allt de kan för att otillgängliga studentbostäder inte ska byggas. Mål 11 heter "Göra städer och bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara". Detta är förstås ett självklart mål för Boverket att arbeta med. Jag poängterade att begreppet universell design måste finnas med. En annan fråga som Boverket måste ha på mål 11 -dagordningen är att funktionshinderperspektiv och tillgänglighet tydligt avspeglas i översiktsplaner och detaljplanering. Många gånger är kommuner inte så bra på det.
 
Avslutningsvis borde Boverket även sätta tänderna i mål 16 som heter "Främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tillhandahålla tillgång till rättvisa för alla samt bygga upp effektiva och inkluderande institutioner med ansvarsutkrävande på alla nivåer". Här handlar det främst om att, tycker jag, Boverket borde se över kommunernas och länstyrelsens tillsynsansvar. Vi har i dag HIN som reglerar de enkelt avhjälpta hindren. Samtidigt visar undersökningar på stora brister eftersom lagarna inte följs och det saknas mer eller mindre ett seriöst tillsynsansvar.

Norrbacka-Eugeniastiftelsen del 3 av 3

Fortsättning från igår...
 
Sedan över ett år tillbaka har Norrbacka-Eugeniastiftelsen beslutat att betala några personers doktorandlöner. När detta gjordes senast år 2011 inkom 19 ansökningar. Den här gången hade 14 personer ansökt. I denna fråga har jag stridigt ganska hårt på det ena mötet efter den andra. Jag har inget emot forskning om vård, omsorg, medicin och rehabilitering men vill se mer forskning om arbetsmarknad, tillgänglighet och personlig assistans. När Norrbacka-Eugeniastiftelsen nu anställer med egna pengar borde vi, tycker jag, kunna påverka vad det forskas om.
 
Styrelsen har nu enats om sex personer, sex kvinnliga doktorander. En rambudget på nio miljoner har antagits för löner fram tills år 2020. Och jag känner mig nöjd. Det jag stridit för finns med. Doktoranderna ska forska om följande:
 
Personer med funktionsnedsättnings livstillfredsställelse och fysiska aktivitet bland vuxna som under en längre tid har levt med ryggmärgsskada.
Barns upplevda och faktiska möjligheter att påverka sin personliga ssistans.
Rehabilitering och ryggmärgsskadade för att komma tillbaka till arbetslivet.
Att göra och bli delaktig - hinder och möjligheter för unga vuxna med cerebral pares.
Livskvalitet och muskuloskeletala felställningar hos barn med cerebral pares.
Levnadsvanor och livskvalitet vid reumatoid artrit. Det handlar om personer med långvarig reumatisk sjukdom.
 
Den uppmärksamme ser att det inte finns något om tillgänglighet, men arbetsmarknad och assistans är med. Att få med två av tre önskemål är ändå inte så tokigt anser jag.

Norrbacka-Eugeniastiftelsen del 2 av 3

Fortsättning från igår...
 
Vi avslog ansökningar om bilinköp för personer som enligt bilregistret redan äger flera bilar. Vi avslog ofullständiga ansökningar och där det inte tydligt framgår att den sökande har nedsatt rörelseförmåga. Vi avslog en ansökan där personen på grund av övervikt ansåg sig ha nedsatt rörelseförmåga. Samtidigt gav i pengar för inköp av sportrullstol trotts att den sökande redan fått pengar 2013 för inköp av samma fritidshjälpmedel. Vi beslutade att sätta en gräns på tre år mellan varje gång en person får ansöka om nya pengar för nya sportrullstolar.
 
Två ansökningar om bidrag för inköp och utbildning av service- och signalhundar stog avslutningsvis på dagordningen. Inom ramen för socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen finns det inget hinder för kommuner, landsting eller regioner att förskriva service- och signalhundar. Men statistik visar att ingen, möjligtvis väldigt få, gör det. Regeringen har till och med givit Myndigheten för delaktighet i uppdrag att göra insatser som uppmuntrar till fler förskrivningar eftersom forskning visar att livskvaliten för personer med behov av service- och signalhundar är låg jämfört med den allmänna populationen i Sverige. Med hundens hjälp förbättras möjligheterna att bli mer delaktig i samhället.
 
Myndigheten för delaktighet rekommenderade oss i styrelsen att säga ja till ansökningarna om bidragspengar, min ideologiska grundinställning sa att vi borde säga nej samtidigt som jag med hjärtat förstås vill hjälpa individerna i behov av hjälp. Styrelsen diskuterade länge och väl, stötte fördelar mot nakdelar och funderade vilka konsekvenserna blir beroende på om vi säger ja eller nej. Vi beslutade att, den här gången, säga ja och utvärdera situationen till kommande år. Ett beslut som jag, efter många överväganden, trotts allt ställer mig bakom.
 
Fortsättning imorgon...

Norrbacka-Eugeniastiftelsen del 1 av 3

Sedan några år tillbaka sitter jag i Norrbacka-Eugeniastiftelsen som årligen delar ut drygt nio miljoner kronor. Det är allt från funktionshinderforskning på universitet till privatpersoner och föreningar som får pengar. När styrelsen träffades senast den 7 juni var det första gången jag besökte Reumatikerförbundets nya lokaler på Hälsingegatan 43 i Stockholm.
 
Efter några års erfarenhet av Norrbacka-Eugeniastiftelsen tycker jag att junimötet är bäst. Och så blev det även i år. Att få vara med och dela ut nästan tre miljoner kronor till privatpersoner känns stort. En mängd bidragspengar utdelades till träningskort, fritidshjälpmedel, möbler, inköp av bilar, körkortsutbildningar, resor, datorer, köksutrustning och studier.
 
Under 2014 och 2015 kom 477 respektive 536 ansökningar in från privatpersoner. I år hade vi 491 ansökningar att gå igenom. Efter den första urgallringen av ansökningar som inte uppfyller stiftelsens krav fanns 393 ansökningar kvar. Ifjol var det 370 så det var en liten ökning i år. Styrelsen diskuterar en hel del om många av ansökningarna. Och beroende av den sökandes ålder, tidigare ansökningar, årsinkomst och en hel hög av andra faktorer bestämmer vi hur mycket bidrag som ska betalas ut. Personligen strider jag hårt för att värna ansvars och finansieringsprincipen. En otillgänglighet som fastighetsägaren borde åtgärda eller ett hjälpmedel som kommun, landsting eller region borde tillhandahålla ska inte betalas med pengar från Norrbacka-Eugeniastiftelsen.
 
Fortsättning imorgon...

12 september i Västerås

Den 12 september föreläser jag för Länstyrelsen i Västmanland. Målsättningen är att lära dem mer om tillgänglighet- och bemötandefrågor. Föreläsningen ska ha mest fokus på hur man gör en verksamhet mer tillgänglig för fler. Och i många fall, med enkla medel som inte behöver kosta en förmögenhet, kan inomhus och utomhusmiljöer göras mer tillgänglig och användbar för fler.

För mig handlar det huvudsakligen om två saker. För det första att se tillgänglighetsåtgärder som investeringar, saker som på sikt till och med skapar tillväxt. För det andra gäller det att arbeta systematiskt. När inventeringen är klar är det viktigt att lägga upp en långsiktig åtgärdsplan och utifrån den åtgärda otillgängligheten. Först plockas de enkelt avhjälpta hindren bort och sedan allt annat i en lagom takt utifrån verksamhetens budget. Och i takt med att otillgänglighet åtgärdas ska verksamhetsutövaren naturligtvis marknadsföra sin arbetsinsats.

Tänk dig en pizzabagare som vill annonsera för att försöka få fler kunder till sin restaurang. Min önskedröm är att annonsen inte handlar om att pizzorna är extra goda, att de har mer fyllning och är större än andra pizzor eller att de är billigare. Min dröm är att annonsen handlar om att pizzerian är bäst eftersom alla är välkomna att äta där. Det spelar ingen roll om kunderna är långa, korta, smala eller tjocka. Oberoende kön, nationalitet, sexuell läggning, ålder, funktionsnedsättning osv... är alla välkomna.


Inventera tillgängligheten

Förhoppningsvis är sommaren inte riktigt över än, men den ledighet jag tagit de senaste veckorna börjar ta slut. Som egen företagare kan jag själv bestämma lite över arbetstider, och därför bestämmer jag nu att vardagen med föreläsningar, inventeringar och funktionshinderpolitiska förtroendeuppdrag sakta men säkert ska rulla igång igen. I höst har jag mycket spännande på gång, men höstterminens första blogginlägg tänker jag ägna åt alla mina inventeringsuppdrag.

När jag startade mitt företag 2007 var det föreläsningar som gällde till hundra procent. Jag hade skrivit boken "Livet rullar vidare" och reste runt i landet och berättade om mitt liv som bokstavligen rullar vidare. Mina föreläsningsprogram är än i dag personliga, men i takt med att min kunskap kring funktionshinderpolitik, plan- och bygglagen, Enkelt avhjälpta hinder, bemötandefrågor och lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering, har föreläsningarna förändrats. Det som däremot förändrats ännu mer är alla de inventeringsjobb jag får i dag.

För några år sedan, kanske 2011, arbetade jag med 30 procent inventering och 70 procent föreläsningar. I dag är det 50 procent på båda delarna. Ibland känns det som om inventeringsuppdragen är fler. De senaste åren har jag inventerat allt från hela Vaxholms kommuns fastighetsbestånd och Världsarvsgårgar i Hälsingland till Kungliga Konsthögskolans lokaler, Granön i Gysinge och Norrbys kulturarvsgård på Gotland. Och det känns riktigt bra när det byggs om utifrån mina rekommendation. En tillgänglig naturstig med riktigt fina sittplatser samt nya hörselhjälpmedel, bättre skyltning, kontrastmarkeringar, och en helt ny tillgänglig toalett på konsthögskolan är bara några exempel. Under sommaren har jag även hunnit med en inventeringsrapport om Wij Trädgårdar i Ockelbo.


Mitt Almedalen 2016 - del 4 av 4

 
Första dagen i Visby gick jag runt bland alla tillfälligt byggda tält och montrar. De flesta har ramp, men den är alltid för brant. Detta irriterar mig så oerhört. Jag accepterar aldrig otillgänglighet, men att gamla lokaler innanför murarna i Visby är omöjliga att använda för personer i rullstol kan jag förstås förstå. Ett otillgängligt nybyggt tält eller montor på en gågata eller torg kan jag däremot inte begripa. Det finns tydliga regler kring hur man ska förhålla sig när någon söker bygglov. Tillgänglighet är en avgörande faktor vid nybyggnation. Den restaurangägare som exempelvis vill bygga uteservering måste förhålla sig till regler så att personer som använder rullstol kan komma in. Jag förstår inte varför det inte är lika självklart när montrar och tält byggs upp under Almedalsveckan. Det borde helt enkelt finnas ett regelverk hos Region Gotland som säger att den som ska bygga en monter på en gågata måste förhålla sig till diverse krav, exempelvis lutning på ramp.
 
Mer eller mindre alla har för branta ramper. När jag gick förbi Sveriges Riksdags monter blev det dock rekord i dumhet. En brant ramp till ett rejält trappsteg för att komma in (se bild ett). Jag tog naturligtvis kontakt med ansvariga och de lovade prata med en snickare. När jag gick förbi montern dagen efter (bild två) var rampen fortfarande för brant men ändå grymt mycket bättre.
 
Make Equal planerade att göra ett seminarium om att bli mångfaldshjälte. Ett program om diskriminering och att få bort omedveten exkludering. Seminariet skulle vara på Unionens plats under Almedalen. Innan politikerveckan påpekande jag att Unionens lokaler är otillgängliga och då bytte de lokal och arrangerade sitt seminarium på Södra Muréngatan istället. En grymt bra och tillgänglig lokal på alla sätt, ingen miljö som varken diskriminerar eller exkluderar. Almedalen 2016 års största pluss från min sida går oavkortat till stiftelsen Make Equal som tog ansvar, lyssnade, bytte lokal och därmed även välkomnade personer som använder rullstol till sitt arrangemang.
 
Almedalen 2016 års största minus vill jag ge till Sveriges Arkitekter. Jag har besökt Almedalen i tre års tid och varje år envisas Sveriges Arkitekter att ha sina seminarium i otillgängliga lokaler. Detta är extra tragiskt eftersom det går så enkelt att göra dem tillgängliga. Det som nu är huvudentré består av trappor, men det finns en bakdörr där jag och min rullstol kan komma in. Personligen gillar jag inte bakdörrar. Varför ska alla välkomnas via en huvudentré utom jag? Ingen skulle ha speciella entréer för rödhåriga så varför behöver jag ha det? Nu hoppas jag att Sveriges Arkitekter tar sitt förnuft till fånga och lyssnar på mig. Stäng entrén med trappor nästa år. När Almedalen 2017 arrangeas håller jag tummarna för att alla besökare till Arkitekturträdgården välkomnas via "bakdörren" så den förvandlas till huvudentré. Välkomna alla besökare i samma tillgängliga entré vare sig besökarna tar sig fram gående med gummisulor på skor eller rullande med gummidäck.
 
Min sista bild, i min rapport från Almedalen 2016, handlar om det häftiga i att jag verkligen fick vara med och påverka. Internationellt center för lokal demokrati arrangerade flera workshops under politikerveckan för att diskutera och fånga upp idéer kring hur Agenda 2030 kan implementeras i Sverige. När artikel nummer 11 diskuterades var jag förstås med för att ett hållbart framtida samhälle ska betyda att det är tillgängligt och användbart för alla.
 

Mitt Almedalen 2016 - del 3 av 4

 
Det kryllade av både positiva och negativa detaljer under årets Almedalen. En knasig grej är att Region Gävleborg arrangerade alla sina seminarier i tillgängliga lokaler ifjol. I år var jag utestängd från hälften. Jag begriper inte hur ansvariga inom Region Gävleborg tänker, och när jag berättade detta för en lokal regionpolitiker i Gävle sa han att det var katastrof. Han berättade att han ifjol noga kontrollerat så allt var tillgängligt, men i år var han inte inbladad i själva arrangerandet. Några roliga saker var alla tillgängliga seminarium jag besökte. Många handlade om mänskliga rättigheter, integration, mångfalld, FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och tillgänglighetsfrågor och diskrimineringslagen (bilden) förstås. Under onsdagen, på idrottens dag i Almedalen, passade jag förstås också på att prova lite idrott. Jag kastade bland annat varpa och fick lite användning av mina bocciakunskaper. Allt mingel är också ett härligt inslag. Alla dessa spännande möten med människor överrallt är oerhört inspirerande. Jag tappade räkningen, men delade säkert ut 50 visitkort.
 
Årets Almedalen gjorde jag tillsammans med kollegan Johan Seige.
 
Lilian på Vårdklockans kyrka bjöd på glass och kaffe. Jag betalade tillbaka genom att ge tips på hur kyrkans verksamhet kan bli mer tillgänglig för fler.
 

Assistansbolaget Särnmark arrangerade två spännande seminarium. Ett om varför det alltid handlar om kostnader när vi pratar om LSS och ett om tillgänglighet och funktionshinderpolitiska normer. Efter seminarium blev det mingel och jag delade ut några visitkort och hoppas på kommande sammarbete.
 
Plötsligt träffade vi projektledaren för Arvsfondenprojektet Kännbart. I nästa sekund lyssnade vi på ett seminarium om tillgänglighet till museer med Arvsfondenprojektet Funbktek.
 
Vi åt lammburgare tillsammans med Anno Paananen och planerade framtida projekt.
 
Nyheter 24 valde att göra en ny publicering av förra årets debattartikel med rubriken "Almedalen är öppen för alla - inte för mig".
 
 

Mitt Almedalen 2016 - del 2 av 4

Jag anser att Almedalen ska arrangeras på Gotland i Visby. Självklart finns där gott om kullersten, omöjligt branta backar och otillgänglig miljö, men om bara verksamhetsutövarna tar ett tillgänglighetsansvar är det inga problem. Alla aktörer som arrangerar seminarium, debatter och mingel eller står i montrar och tält behöver bara tänka på några få detaljer. Ha inte för mycket parfym på er och rök inte i närheten av verksamheten. Se till så där finns hörselslinga, använd syn- och teckentolk och tänk på att bygg din monter och var i en lokal som fungerar för personer som sitter i rullstol. Personligen tycker jag det är enkelt, men under Almedalsveckan visade det sig vara svårt för många.
 
 
Riksteatern arrangerade en kvällsaktivitet med rubriken "Hur skapar vi scenkonst för alla överallt?" med olika samakprov på föreställningar som kommer nästa säsong. Allt teckentolkades och det fanns hörselslinga i lokalen. men det saknades syntolk för blinda. Jag välkomnades genom en bakdörr. "Har ni speciella entréer även för rödhåriga?", undrade jag. Men den jag pratade med lyssnade inte. Det som Riksteatern ansåg vara huvudentrén hade ett trappsteg, precis bredvid låg den tillgängliga bakdörren. "Ni kan enkelt leva upp till er rubrik om att skapa scenkonst för alla", sa jag. "Lås den dörren ni nu betraktar som huvudentré, öppna bakdörren för alla och vipps har bakdörren blivit en tillgänglig entré där alla går in". Gotlands Länsteater finns i en gammal kyrka och fastigheten är K-märkt, sa den jag pratade med. "Men lyssna... Det handlar inte om att bygga om. Lås bara en dörr och öppna en annan", sa jag. Vi har funderat på att köpa en ramp, men det ser inte ut att fungera, sa mannen jag pratade med.
 
Botkyrka kommun arrangerade många seminarium under Almedalsveckan. Eftersom arrangemangen genomfördes på Donnerska Husets terrass var personer som använder rullstol inte välkomna. Jo, alla är förstårs välkomna till alla våra arrangemang, berättade ansvariga från Botkyrka för mig. De berättade att kommunen använder sig av en eventbyrå för arrangemanget och att eventbyrån lovat att personal alltid ska stå vid trapporna för att bära upp rullstolar och personer som inte kan gå.
 
 
Vi har ramp till våra seminarium i Almedalen, sa personer på Unionen som jag pratade med. Men det visade sig vara två skenor som ligger i en brant trapp. Och innan trappen finns många elaka nivåskillnander. Jag bad att få prata med ansvariga på plats i Almedalen och det besked jag fick var att Unionen inte har råd att vara i andra lokaler. "Unionen väljer alltså att utestänga personer som använder rullstol från alla arrangemang ni gör i Almedalen?" frågade jag. De beklagade sig, höll med om att det förstås inte är bra, men sa att miljön i Visby är svår att göra tillgänglig. "Vad tycker Unionens medlemmar som är rullstolsanvändare om det här?" undrade jag men har inte fått svar. "Nästa år hoppas jag att Unionen tänker på att vara i tillgängliga lokaler", sa jag. Men ansvarig på Unionen som jag pratade med sa att det inte är aktuellt att byta lokal. Nästa år kommer alltså Unionens alla arrangemang i Almedalen också utestänga alla personer som använder rullstol.
 

Mitt Almedalen 2016 - del 1 av 4

Det händer massor på ön. Almedalen är ett kaos av oppinionsbildare och åsiktsbärare, och alla gör allt de kan för att höras och synas så mycket som möjligt så att just deras budskap ska nå flest och mest. Bestämmer jag mig från att gå från A till B tar det en kvart trots att det bara är ett tiotal meter, och när jag väl är framme har jag hamtat på C. Samtidigt är det detta jag älskar med Almedalen. Här finns "alla" spännande beslutfattare och makthavare. Med rätt taktik går det att påverka och göra skillnad. Du som följer mig på Twitter eller Facebook vet redan det mesta jag gjort under årets politikervecka. Men här kommer ändå en "rapport" i form av tre blogginlägg under tre dagar där jag berättar om mycket av det jag gjort.
 
Tillgänglighetsarenan
 
 
Måndagen den 4 juli arrangerade Hissförbundet, DHR, SPF Seniorerna, CASE och Parasport Sverige en Tillgänglighetsarena. Hela dagen fylldes med sex olika seminarier på teman kopplade till tillgänglighet. Självklart var jag där under minglet för att dela ut visitkort, lysna på Myndigheten för delaktighets generaldirektör Malin Ekman Aldén (bilden), äta gratismat, mingla bland DHR-kompisar (bilden med Ritva och Åsa) och andra samt höra bandet Paula Noel live som gjort Parasport Sveriges låt inför höstens Paralympics.
 
 
Fulldelaktighet och Tidningen 8 sidor
 
 
Under Almedalsveckan besökte jag Fulldelaktighet flera gånger. En arena tack vare Kaustik. Politikerveckan fylldes av funktionshinderpolitiska seminarium om assistans, arbetsmarknadsfrågor, tillgänglighet, mänskliga rättigheter, bemötandefrågor och mycket, mycket mer. Detta är en långsiktig satsning som ska pågå i minst två år till. Jag hade ett möte med Magnus Crossner (bild) eftersom jag och Kaustik har kommande, spännande gemensamma projekt på gång i framtiden (berättar mer en annan dag).
 
 
Plötsligt satt ministern Åsa Regnér hos Fulldelaktighet för att intervjuas i heta stolen. Självklart passade jag på att ta en bild på mig och henne. När tidningen 8 sidor undrade vad jag och Åsa Puide (8 sidors bild) tyckte efter hennes intervju svarade jag så här. "Politikerna pratar ofta om att personliga assistenter kostar för mycket. De borde prata om vad det skulle kosta att inte ha dem. Utan assistenter skulle många inte kunna jobba och de skulle ha ett dåligt liv. Det handlar om mänskliga rättigheter."
 
 

Bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund

Juristen Carl Lind, från Diskrimineringsombudsmannen (DO), var inbjuden till Boverkets samråd med funktionshinderrörelsen för att informera om att bristande tillgänglighet sedan år 2015 är en diskrimineringsgrund. Boverkets möte arrangerades den 9 juni 2016 i Karlskrona, och jag var där på uppdrag av funktionshinderorganisationen DHR.
 
Carl Lind gick kort igenom bakgrunden och berättade sedan hur lagen är konstruerad. Efter att ha berättat om alla undantag och skälighetsbedömningar förvånades jag över hur lite Boverkets anställda verkar känna till om diskrimineringslagen. Carl Lind var flera gånger mycket tydlig med att Diskrimineringsombudsmannens roll inte specifikt är att driva enskilda personers civilrättsliga ärenden i domstol. DO ska i första hand verka för att aktörer frivilligt ska ändra och ta bort det som diskriminerar.
 
Totalt, när det gäller alla diskrimineringsgrundet, får DO in närmare 3 000 anmälningar per år. Av dem utreds omkring 200 ärenden. Bara 15-20 anmälningar går till domstol varje år. När det gäller diskrimineringsgrunden otillgänglighet hade cirka 300 anmälningar lämnats in under lagens första år (2015). Ett 20-tal har utretts. Utredningar, som alla utom tre lagts ner. Men DO menar att utredningarna ändå påverkat så de aktörer som anmälts inte gör om diskrimineringen igen. Tre tillsynsbeslut har tagits om bristande tillgänglighet på en skolresa, bristande tolkning på riksgymnasiet för döva och otillgänglighet för en rullstolsburen elev på en skola. Det sistnämnda ärendet blir det första som DO planerar att driva till domstol. Men innan den historiska domstolsförandlingen inleds händer något riktigt spännande i höst eftersom DHR valt att lämna in mitt diskrimineringsfall direkt till Gävle tingsrätt. Vi blir därmed allra först i Sverige med att testa den nya lagen.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0