Vårterminens föreläsningar 2018

 
Eftersom jag, just nu, arbetar så mycket på uppdrag av Kulturens Bildningsverksamhet har det inte blivit mycket föreläsningar under vårterminen. Men jag har besökt en gymnasieskola här i Gävle och för några veckor sedan gjorde jag ett häftigt uppdrag på Åland. Mitt första utlandsuppdrag, men som tur var behövde jag bara prata svenska. Jag gjorde två workshops på fyra timmar var och en föreläsning på nästan två timmar under två dagar. Det blev alltså två riktigt intensiva dagar, men samtidigt var det riktigt skoj. Personligen fick jag också lära mig massor om hur funktionshinderpolitiken är på Åland och i Finland.
 
Uppdraget på Åland fick jag genom talarbyrån Athenas. Det är faktiskt mycket intressant att konstatera att jag får allt fler föreläsningar tack genom talarbyråer. Och är det inte Athenas som ger mig jobb så är det Funka för livet. Lördagen den 21 april utbildar jag Kammarmusikförbundet, en föreläsning som bokats genom Funka för livet.

Boverkets samråd 8 mars 2018 - Del 4 av 4

Anders O Larsson, jurist på Boverkets enhet ”Tekniska egenskaper” redovisade myndighetens rapport ”En mer förutsägbar byggprocess. Förenklad kontroll av serietillverkade hus”. Rapporten skapades eftersom regeringen bett Boverket se över hur kommunernas byggnadsnämnder arbetar. När ett serietillverkat hus ska byggas gör landets kommuner olika tolkningar av byggreglerna. Trotts att ett serietillverkat hus alltid ser lika ut vart de än byggs godkänns bygglovsansökan ibland och avslås ibland i olika kommuner. Detta ger byggherrar och tillverkare av seriebyggda hus ekonomiska och tidsmässiga konsekvenser. De efterfrågar en större förutsägbarhet i ett tidigt skede av byggprocessen.
 
När Boverket nu utrett frågan så håller man med och föreslår regeringen att ändra lagstiftningen så ansvaret läggs på certifierade byggprojektföretag eller på de i dag 175 registrerade certifierade sakkunniga istället för kommunernas byggnadsnämnder. Det innebär att frågor om tillgänglighet och användbarhet inte ska granskas förrän i startbeskedet. Man frångår dagens ordning där frågorna kontrolleras under hela bygglovsprövningen. När Boverket utredde frågan kom man också fram till att det är svårt att säkerställa vad som egentligen är ett serietillverkat byggt hus. Därför tyckte myndigheten att man lika gärna kan föreslå att byggnadsnämndernas ansvar försvinner vid all nybyggnation.
 
- Poängen med kommunalt styre är att Sverige skiljer sig från kommun till kommun, förutsättningarna kan vara olika och då borde byggnadsnämnder få fatta olika beslut. Lagar skrivs så de är tolkningsbara, är det inte det som är demokrati? frågade jag.
- Jag menar ändå att lagstiftningen i PBL ska utgå från statligt inflytande och vara lika i alla kommuner, sa Anders O Larsson.
- Enligt FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har personer med funktionsnedsättning rätt att vara med och bestämma i frågor som berör dem. Staten Sverige har skrivit under konventionen och förbinder sig därmed att följa det. Kommuner måste därmed ha funktionshinderrörelsen som remissinstans och dialogen i exempelvis en bygglovsprocess sker därför via tillgänglighetsråd. Genom sedan länge inarbetade kanaler mellan funktionshinderrörelsen och kommunerna kommer bygglovsprocessen upp på tillgänglighetsrådens dagordning. Om byggnadsnämndernas ansvar plockas bort försvinner funktionshinderrörelsens möjlighet till insyn. En certifierad sakkunnig eller ett certifierat byggprojekteringsföretag har ingen skyldighet eller nått FN-krav att rådgöra med funktionshinderrörelsen, sa jag.
- Det är inget vi kan ta hänsyn till men eftersom Boverket har ansvaret och styr själva certifieringen går det kanske att försöka påverka där så certifierade uppmuntras till samråd med funktionshinderrörelsen, sa Anders O Larsson.
 
- Under alla år jag arbetat med tillgänglighetsfrågor har den ena bostadsministern efter den andra kommit med försämringsförslag. Men alltid när Boverket utrett har myndigheten varit mycket kritisk och sagt blankt nej till åtgärder som riskerar att minska på tillgänglighetskrav. Det har känts bra när Boverket dissat det ena regeringsdirektivet efter det andra. Men nu är det första gången jag upplever det totalt tvärt om. Boverket skriver till och med att förändringen i bygglovsprocessen troligtvis leder till att vissa nybyggnationer av bostäder blir otillgängliga. Ändå säger Boverket ja till förändringen, sa jag.
- Jag tror ändå inte att det blir sämre, och vi föreslår ju att detta bara ska gälla bostäder. Inte all nybyggnation. Skulle fel ändå uppstå kan det rättas till vid tillsyn i efterhand, sa Anders O Larsson.
Jag protesterade och menade att dagens tillsyn av tillgänglighet bland kommunerna är oerhört bristfällig. Det sker bara när person med funktionsnedsättning anmält en brist, och inte ens då tar byggnadsnämnderna alltid tag i frågan.
 
Representanterna från Lika Unika och Funktionsrätt Sverige höll med i min kritik och kompletterade med:
- Den privata sektorn har inget självklart ansvar för ett hållbart samhälle så det är fel att lägga ansvaret där. Det är ett naivt sätt att tro att byggbranschen själva kan ta ansvar för tillgänglighetsfrågor. Det kommer aldrig gå. Pressen på de certifierade sakkunniga kommer också bli oerhört stor. De som är petnoga och påtalar brister för byggherren kommer få mindre jobb än dom som inte granskar lika noga.
Trotts massiv kritik från hela funktionshinderrörelsen har Boverkets försämringsförslag lämnats till regeringen. Nu får vi se om det leder till någon lagändring.
- Det är mycket som Boverket gör utifrån regeringsuppdrag som aldrig leder vidare till exempelvis ny lag, sa Anders O Larsson.
Kanske var det bara jag som tyckte att rösten hade en ton av ursäktande samtidigt som där fanns ett hopp om att regeringen inte går vidare med detta.


Boverkets samråd 8 mars 2018 - Del 3 av 4

Ulrika Bensköld, på Boverket, berättade om myndighetens regeringsuppdrag att ta fram vägledning för kommunerna om hur funktionshindersperspektivet bör behandlas i kommunernas översiktsplaner. Ett förslag ska vara klart senast den 30 november. En arbetsgrupp har utsetts och de inhämtar just nu synpunkter från Myndigheten för delaktighet. Det kommer mer information om detta på kommande rådsmöten, men kanske leder det till att utbildning kring funktionshinderperspektiv i översiktsplaner blir en del i Boverkets PBL kompetens.I år startar Boverket en helt ny enhet. Kerstin Hannrup Broad, på Boverket, berättade att det innebär att myndigheten växer. Förutom sju personer som redan är anställda och jobbar i Karlskrona ska nio personer nyanställas för ett nytt Boverketkontor i Malmö. Enheten ska heta ”Hälsa och bygg” och ska ta hand om frågor kring skadedjur, radon, buller, drag, tak som rasar, miljö, utrymning, arbetsmiljö, ventilation, ljus, ljud, städbarhet, fukt och lukt. Boverkets regeringsuppdrag sträcker sig fyra år framåt med målsättningen att förstärka arbetet för en god inomhusmiljö.
 
Totalt får Boverket 16 miljoner kronor för att arbeta med detta i år. Kommande år fram till 2021 får myndigheten 28 miljoner kronor per år. Arbetet har tre huvudsakliga ben att stå på. För det första ska Boverket sprida information om god miljö för att fler ska få veta hur brister kan undvikas. För det andra ska BETSI uppdateras. Det handlar om att få en rättvisare och aktuell bild av bebyggelsens energianvändning och tekniska status inomhus är. För det tredje ska Boverket identifiera och analysera systematiska fel inom byggandet och ta reda på hur skador i bostadsbeståndet kan undvikas.
 
Hans Gustafsson, kommunikatör hos Boverket, berättade om myndighetens PBL kompetens. Det är fem delar i en webbutbildning till kommuner och Länsstyrelser så kompetensen ökar och tillämpningen av PBL förbättras bland alla yrkesverksamma som kommer i kontakt med Plan- och bygglagen. Jag menade att det borde vara tvingande från Boverket att alla anställda i kommuner och Länsstyrelser som arbetar med frågorna i alla fall tar del av webbens grundutbildning. Hans Gustavsson svarade att undersökningar visar att kompetensnivån varierar mycket beroende på vart man befinner sig i landet, att personalomsättning ofta innebär att mycket följer med den personal som går ut genom dörren och att det sägs att en nyanställd behöver jobba i fem år innan man är riktigt produktiv. Ändå finns inga planer på att göra PBL kompetens tvingande.
 
Emilie Gullberg, från SKL (Sveriges kommuner och landsting), informerade om SKL:s nya positionspapper i ”Funktionshinder och delaktighet”. För att tydliggöra sitt ställningstagande för medlemmarna (kommuner och landsting) har SKL 19 positionspapper. Sedan några månader tillbaka handlar ett av dem om funktionshinderpolitik. Ett vägledande dokument som beskriver vad SKL tycker, ett underlag för ett fortsatt arbete för att påverka i kommuner och landsting. Positionspappret ”Funktionshinder och delaktighet” innehåller 72 ”tycka” punkter. Det är allt från FN:s krav, Agenda 2030 och digitala tjänster till att staten borde vara huvudman för all stöd och service till personer med funktionsnedsättning. SKL vill också att den fysiska miljön och teknisk utrustning alltid utgår från universell design. Det behövs mer utbildning eftersom det finns stora kunskapsbrister, mer tillgång till information och tillgänglighetsfrågor efterfrågas och SKL anser att mer pengar borde satsas på forskning som berör funktionshinderpolitik. Det behövs mer och fler tydliga mål, bättre tillsyn och uppföljning av beslut. SKL förespråkar jämlik tillgång till vård och skola, att det ska bli lättare att gå från skola till arbete och att medlemmarna blir bättre på att rekrytera och nyanställa med ett mångfaldsperspektiv.
 
Jag påpekade att positionspappret har många vackra ord på många sidor, men all uppföljning av kommuners tillgänglighetsarbete visar i många fall på flera brister. Emelie Gullberg tyckte att funktionshinderrörelsen gärna får sprida positionspappret till företrädare lokalt i kommuner. Funktionshinderrörelsens representanter i kommunernas tillgänglighetsråd får gärna konkret lyfta frågan ”Hur jobbar kommunen för att leva upp till SKLs positionspapper”?

Del fyra om Boverkets senaste möte med funktionshinderrörelsen publiceras den 16 april 2018.
 

Boverkets samråd 8 mars 2018 - Del 2 av 4

Patrik Faming, från Boverket, berättade om regeringens arkitekturproposition 2017/18:110 ”Politik för gestaltad livsmiljö” och om Rådet för hållbara städer. Nuvarande politiska riktlinjer för arkitektur, form och design bestämdes 1998 så de måste uppdateras. För att tillgänglighetsfrågor och universell design inte ska glömmas bort har bland annat DHR varit med och påverkat. En utredning har gjort en nulägesanalys och kommit med förslag till ny lagstiftning. En utredning som ligger till grund för den arkitekturproposition som nu ligger hos regeringen. Nya mål för hållbara, levande städer är på gång och de berör tre departement (Näringslivs-, miljö- och kulturdepartementet).
 
Målen är formulerade så här:
”Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltande livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön. Det ska uppnås genom att (1) hållbarhet och kvalitet inte underställs kortsiktiga ekonomiska överväganden. (2) Kunskap om arkitektur, form och design utvecklas och sprids. (3) Det offentliga agerar förebildligt. (4) Estetiska, konstnärliga och kulturhistoriska världen tas till vara och utvecklas. (5) Miljöer gestaltas för att vara tillgängliga för alla, och (6) samarbete och samverkan utvecklas, inom landet och internationellt.
 
Boverket har fått 15 miljoner kronor av regeringen för att ta ett nationellt samordningsansvar för arkitekturfrågorna och hela politikområdet hos ArkDes, Riksantikvarieämbetet och Statens konstråd. Ett axplock av föreslagna arbetsuppgifter för Boverket är: Ta fram allmänna råd (skönhetsparagraferna), följa rättsutvecklingen, ge vägledning och metodstöd, sprida exempel, verka för erfarenhetsutbyte, ta fram arkitektur och gestaltningsprogram, arbeta med PBLs verktyg och kompletterande verktyg, skapa strategier- och kompetensutveckling, samla och stödja länsarkitekterna och andra myndigheter, samt ansvara för Arkitekturrådet och kanslier för samverkansmyndigheter och Rådet för hållbara städer. Arbetet i rådet för hållbara städer utgår från punkt 11 i Agenda 2030. Rådet består bland annat av Myndigheten för delaktighet, SKL, Länsstyrelsen och ett tiotal myndigheter och varje år ska de leverera åtgärdslistor på vad myndigheterna ska jobba med.

Del tre i min rapport från Boverkets senaste möte publiceras här i bloggen den 14 april 2018,
 

Boverkets samråd 8 mars 2018 - Del 1 av 4

Tre gånger per år träffar Boverket funktionshinderrörelsen för samråd om aktuella frågor som myndigheten arbetar med. 2018 års första möte arrangerades den 8 mars i Boverkets lokaler i Karlskrona. Jag deltog på uppdrag av funktionshinderorganisationen DHR. Nästa möte blir den 14 juni och ska handla om Enkelt Avhjälpta hinder. Regeringen har nämligen givit Boverket i uppdrag att se över nuvarande situation. Inga extra pengar har tilldelats myndigheten så arbetet måste rymmas inom ordinarie verksamhet. Agnes Jensen-Carlén ska vara klar den 31 oktober 2018 med en analys av reglerna för enkelt avhjälpta hinder och försöka ta reda på om de behöver förtydligas. Jag frågade om det betyder att saker som i dag är enkelt avhjälpta hinder kan plockas bort och/eller att fler nya åtgärder läggs till som enkelt avhjälpta? Svaret blev att det inte ryms i regeringsuppdraget. Agnes Jensen-Carléns arbete är helt enkelt att ta fram en nulägesanalys och ge förslag för framtiden.
 
Den kanske viktigaste delen är dock att hon ska fundera över om kommunerna borde ha krav på en tillsynsplan. Trots att regelverket funnits sedan 2001 om att enkelt avhjälpta hinder i den byggda miljön ska åtgärdas finns fortfarande många brister. Undersökningar, som exempelvis Länsstyrelsen gjort, visar att det allt för ofta saknas automatiska dörröppnare, hörselslingor osv. Myndigheten för delaktighet uttrycker ett behov av att definitionen av enkelt avhjälpta hinder förbättras och när Sveriges kommuner och landsting (SKL) frågar medlemmarna tycker kommunerna att begreppet enkelt avhjälpta hinder är svårtolkat. Representanterna från Funktionsrätt Sverige och Lika unika i Boverkets samråd menade att orsaken till att allt för få arbetar med tillsyn och åtgärdar enkelt avhjälpta hinder är att det inte finns några sanktioner. Ingen ”bestraffas” om man inte gör som man ska. Personligen föreslog jag att även ha morötter och samla en mängd positiva exempel. Sprida kunskap om hur positivt och bra en verksamhet blir efter att enkelt avhjälpta hinder åtgärdats. Företagaren som får fler kunder, kommunen dit fler flyttade, fastighetsägaren som fick fler hyresgäster, turistattraktionen som fick fler besökare osv...

En ny lagstiftning om bostadsanpassning är på gång. Efter flera års utredning, remissrunda och dialogkonferenser ska riksdagen ta beslut den 11 april och den nya bostadsanpassningslagen träder i kraft den första juli 2018. Parallellt med detta ska Boverket ta fram verksamhetsföreskrifter om hur lagen ska tillämpas. För att föreskrifterna ska bli så bra som möjligt skapas en referensgrupp med branschfolk, allt från fastighetsägare och arbetsterapeuter till kommunala tjänstemän och politiker. Två platser är reserverade för funktionshinderorganisationerna och jag föreslog att DHRs Karolina Celinska borde få en av dem.

Del två av min rapport kan du läsa den 12 april 2018.
 

ABFs studiekommitté 7/3 2018 - del 3 av 3

Dyslexiförbundet satsar hårt på att få fram sitt budskap under valåret genom att både medverka på Järvafälltet och Almedalen. Dyslexiförbundets tre valårskampanjer är tillgängliga skolor med fokus på det nationella provet, dyslexi i arbetslivet och tillgängligt kommun, landsting och riksdagsval. När det gäller medlemsantalet har man vuxit  de senaste åren och har snart 8000 medlemmar. På Facebook arbetar de i nätverksgrupper för att hjälpa varandra och byta erfarenheter. Deras senaste nyhet är att en ny kanslichef anställts. I oktober arrangerar dom även en dysleximässa under två dagar i Karlstad.
 
ILKO har cirka 4000 medlemmar i 21 länsföreningar och 10 lokalföreningar. De har en ny tidning och en ny hemsida samt driver ett projekt som via telefon ger stöd åt anhöriga. Man arbetar också i ett nära samarbete med Sveriges regionala cancercentrum, planerar inför Almedalen och vänder sig till yngre genom Facebookgrupper för stöd och erfarenhetsutbyte. Tillsammans med TLV som levererar de hjälpmedel som ILKOs medlemmar behöver har man gjort en medlemsundersökning för att bland annat se vad som fungerar bra och vad som kan bli bättre. En metod de använt för att locka fler till föreningen är att arrangera lättsamma cafékvällar runt om i landet. Lyckade träffar som inte varit formella och utan traditionell dagordning och protokoll.
 
Astma och allergiföreningen har cirka 19 000 medlemmar i 120 föreningar. De syns mer i media, nyanställer på förbundskansliet, har lyckats starta och driva många projekt med extern finansiering och samarbetar med andra funktionshinderorganisationer. Samtidigt minskar medlemsantalet, man genomgår en generationsväxling på många håll och man har flera organisatoriska frågor som måste redas upp. Eftersom det är valår trycker man på regeringen lite extra om att skolmiljarden ska vara kvar. En ny medlemsstrategi, framtagandet av en ny föreningshandbok och webbplatsen allergismart.se är också nyheter.
 
Hela eftermiddagen ägnades åt en intressant föreläsning om hemberedskap av Mikael Olergård från Civilförsvarsförbundet. Det var, som sagt intressant, men handlade inte mycket om funktionshinderfrågor. På uppdrag av myndigheten för samhällsskydd och beredskap arbetar Civilförsvarsförbundet och andra aktörer med att utbilda folk om och ifall en krissituation uppstår. Vi gick igenom en mängd seminarium på grund av samhällskriser som elavbrott, översvämning, oväder med åska och storm osv... Vi lärde oss mer om skyddsrum, vad hemberedskap är och människans fem grundbehov som är vatten, information, värme, mat och sömn. Vi lärde oss mer om VMA (viktigt meddelande till allmänheten) och vad man bör ha hemma om en samhällskris uppstår. Jag lärde mig två nya saker. Får en person hjälp varje dag av kommunen med vardagssysslor har kommunen en skyldighet att på exempelvis ett gruppboende, i ett fängelse eller hemtjänst ge fortsatt stöd. Om personen med funktionsnedsättning däremot inte har någon kommunal insats kan personen inte självklart räkna med extra stöd i en krissituation. För det andra är kommuner skyldiga att vart fjärde år (valåret) se över och uppdatera kommunens risk och sårbarhetsanalys och krisberedskapsplan. Genom kommunernas tillgänglighetsråd kan funktionshinderrörelsen försöka påverka och arbeta för att personer med funktionsnedsättning tydligt finns med i risk och sårbarhetsanalysen och krisberedskapsplanen.
 

ABFs studiekommitté 7/3 2018 - del 2 av 3

När representanterna från funktionshinderrörelsen, under förmiddagen presenterade vilka funktionshinderpolitiska frågor man arbetar med redogjorde jag om allt som står i DHRs senaste nyhetsbrev. Representanten från Sveriges dövas riksförbund pratade om deras verksamhet på Leksands folkhögskola, Sveriges enda med teckenspråksmiljö. ”Engagera dig” är en kurs för SDRs medlemmar som bland annat tar upp ledarskap, föreningskunskap, hur de möter nyanlända och jämlikhetsfrågor. SDRs opinionsbildande funktionshinderpolitiska arbete handlar bland annat om Meetoo kampanjen och total rätt till tolk.
 
Reumatikerförbundet, med 172 föreningar runt om i landet, har medlemmar som tillhör närmare 200 sjukdomstillstånd och ett 80-tal diagnoser. Deras valfråga är ”Rätten till rörelse” som handlar om att rehabilitering är lika viktigt som medicinering. Reumatikerförbundet, med 35 anställda, har en ny grafisk profil och logga på gång. De har också gjort en enkätundersökning bland sina medlemmar om studier för att ta fram en långsiktig studiestrategi och en kunskapsbank. ”Av egen kraft” är ett material man använder för att medlemmar ska få hjälp att hantera sin situation med diagnos/sjukdomstillstånd. ”Reumakompis” är ett projekt i Stockholm som de ska försöka sprida i landet. Det är som en ”dating-sajt” för att hitta nya kompisar, hitta fler i liknande situation som sig själv, hjälpa varandra och byta erfarenheter.
 
Diabetesförbundet har riksstämma i maj, så mycket av deras arbete går just nu ut på att förbereda detta. För första gången ska de testa så kallade påverkanstorg för att göra debatten i talarstolen smidigare/mindre. De har flyttat sitt kansli från Sundbyberg till Globen och deras treårskontrakt med mediebolaget MTG har givit dem mer publicitet vilket resulterat i fler medlemmar. Teveprofilen Peter Jide syns här och där och pratar om sin diabetes, en gång per år arrangeras Diabetesgalan i teve och flera dokumentärfilmer är på gång. En helt annan nyhet är att Diabetesförbundet ska bli bättre på att erbjuda information på andra språk än svenska.
 
Synskadades riksförbund har drygt 12 000 medlemmar, ett 40-tal av dem är över 100 år gamla och över 1000 medlemmar är över 90 år. I oktober ifjol hade man kongress och nu håller en ny strategi för medlemsrekrytering på att ta form. Förutom deras kamp just nu för att säkra nuvarande handikappersättning så regeringen inte genomför sina föreslagna förändringar arbetar SRF med att utbilda medlemmar med materialet ”Ta makten över ditt liv”. Ett material som utgår från det synskadade och blinda arbetar med i USA – Freedom for the blind peaple.
 
Mag- tarmförbundet har cirka 5000 medlemmar. Man anser dock att man borde haft en halv miljon eftersom statistik säger att det är så många som har mag- och tarmbesvär. De har nyss haft kongress och i november arrangerar dom ett barn- och familjeläger. Förbundet jobbar nu med allt från att få igång ungdomssektionen ”unga magar” och ge ut tidningen ”Allt om magen” till att ta fram ett studiematerial för att engagera fler samt driva ”Kompisprojekt” där personer under 30 år umgås på sociala medier för erfarenhetsutbyte.
 
Del tre publiceras i min blogg den 7 mars 2018.
 

ABFs studiekommitté 7/3 2018 - del 1 av 3

Två gånger per år kallar studieförbundet ABF sina medlemsorganisationer inom funktionshinderrörelsen till ett samråd man döpt till Studiekommittén. Vårterminens möte år 2018 arrangerades onsdagen den 7 mars i ABF huset på Sveavägen 41 i Stockholm. 42 medlemsorganisationer var inbjudna men endast nio var där. Jag var där som representant från funktionshinderorganisationen DHR. Hela förmiddagen ägnades åt att alla representanter från funktionshinderrörelsen pressenterade sina organisationer. Det är absolut intressant med erfarenhetsutbyte, men personligen hade jag önskat att tiden användes för dialog mellan studieförbundet och funktionshinderrörelsen. Att studiekommittén blev en sorts remissinstans där representanterna från funktionshinderrörelsen får reflektera, diskuttera och föreslå kring aktuella ABF frågor.
 
En uppdaterad ny strategi för att ABF ska bli mer tillgänglig för fler ska antas på studieförbundets kommande kongress. Ett dokument som påverkar ABFs arbete, under flera år, för att göra sin verksamhet mer användbar för personer med funktionsnedsättning. Tyvärr fick funktionshinderrörelsen ingen möjlighet att reflektera, diskutera och föreslå under mötet med studiekommittén för att tillsammans ta fram ett förslag till tillgänglighetsstrategi. Studieförbundet gör det själv internt inför kommande kongress.
 
I Halland har ABF testat ett nytt material med mycket gott resultat. Det heter ”Att jobba intressepolitiskt lokalt”. Ett material där handledare har utbildat andra i att exempelvis skriva medborgarförslag och lämna in till kommunen för att påverka. Studiematerialet ”Möte med styrelser”, eller ”Pepp för trötta styrelser” som det brukar kallas, är klart. Det kan beställas och användas av alla ABFs medlemsföreningar.
 
Studieförbundet lanserar snart en helt ny hemsida (ABF.se) som, enligt ABF, ska vara mer tillgänglig än den gamla. Den saknar dock teckenspråk och ingen representant från funktionshinderrörelsen har varit med i någon testgrupp. I år startar ABF också femårsprojektet ”Gör din röst hörd” med målsättningen att fler röstar i kommande kommun, landsting och riksdagsval. Personligen vet jag inte hur mycket funktionshinderperspektiv det finns i projektet. Men eftersom vallokaler ibland har fysisk otillgänglighet för personer med nedsatt rörelseförmåga, valsedlar på punktskrift saknas, valarbetare har för mycket doft på sig för att röstandet ska fungera för personer med astma eller allergi, vore det bra om ”Gör din röst hört” projektet hade lite funktionshinderperspektiv tycker jag. Folkbildningsrådet betalar varje år ut öronmärkta ”tillgänglighetspengar”. Jag vet att ABF skulle kunna få fler miljoner än man söker, och av de pengar man ändå får återbetalas en hel del som inte ABF använder. Därför föreslog jag att ”tillgänglighetspengar” borde användas både när nya ABF.se hemsidan utvecklas och i ”Gör din röst hörd” projektet.
 
Del två dyker upp den 5 mars 2018.

Norrbacka-Eugeniastiftelsen den 9/1-2018 - Del 2 av 2

Eftersom stiftelsens kapital ständigt ökar ansökte styrelsen för några år sedan till Länsstyrelsen om att få använda 15 miljoner. Det beviljades och den 29 november ifjol skickades ännu en ansökan om att få disponera ytterligare delar av det bundna kapitalet för utdelning. Vi bestämde också att efter Länsstyrelsens beslut se över arvodet till ledamöter, ersättare och ordförande i Norrbacka-Eugeniastiftelsen. Det har inte ändrats sedan 207. Det hade varit bäst om Socialstyrelsen hade bestämt arvodets belopp. De utser ju ledamöterna och ersättare. Men enligt Norrbacka-Eugeniastiftelsens riktlinjer så är det styrelsen som själva bestämmer arvodets nivå.
 
Övriga punkter på dagordningen handlade om att styrelsen godkände ett nytt samarbetsavtal med Reumatikerförbundet. Revisorerna har granskat räkenskapsåret 2017 och har inget att anmärka. Kansliansvarige informerade styrelsen om att nuvarande inkomstgräns för enskilda personer måste justeras för att följa regelverk från Skatteverket. För att Norrbacka-Eugeniastiftelsen ska bevilja bidrag får den taxerade inkomsten vara högst fyra prisbasbelopp. För 2018 gäller 182 000 kronor för ensamstående. Tillägg med ett prisbasbelopp för varje person boende i hushållet.
 
På styrelsemötet med Norrbacka-Eugeniastiftelsen den 9 januari 2018 antogs budget för 2018. Med nytt samarbetsavtal med Reumatikerförbundet ökar kostnaden till dem. Vi räknar med en årsavkastning under 2018 på 5,6 miljoner kronor. 2017 blev det 6,1 miljoner kronor. Förra året fördelade vi bidrag på totalt 10,9 miljoner kronor. I år beräknas den totala utdelningen bli 9,6 miljoner kronor. Dessa pengar tänker vi fördela ungefär så här:
Bidrag till enskilda = 3 miljoner kronor.
Forskning och utvecklingsprojekt = 2 miljoner kronor.
Finansiering av doktorander: 2,1 miljoner kronor.
Rekreationsresor och läger: 1,3 miljoner kronor.
Tränings- och fritidsaktiviteter: 800 000 kronor.
Övrig reservpost: 400 000 kronor.
 

Norrbacka-Eugeniastiftelsen den 9/1-2018 - Del 1 av 2

Nytt år och nya möten. Tisdagen den 9 januari 2018 träffades styrelsen för 2018 års första möte med Norrbacka-Eugeniastiftelsen. Som vanligt arrangerades styrelsemötet i Reumatikerförbundets lokaler på Hälsingegatan 43 i Stockholm. Och som tidigare år handlar årets första möte mycket om budget och utdelning av bidrag till föreningar.
 
Styrelsen gick igenom 58 ansökningar från organisationer som sökt bidrag för läger- och rekreationsresor. Sju ansökningar avslogs på grund av ofullständigt ifylld ansökan, att fokus inte handlar om personer med nedsatt rörelseförmåga eller att andra kriterier i stiftelsen inte efterlevs. En ansökan om bidrag för att täcka merkostnader för medhjälpare och assistenter under en rekreationsresa med buss kan beviljas bidrag. Men kostnaden för att hyra bussen kan Norrbacka-Eugeniastiftelsen inte betala. Totalt utdelades 1,3 miljoner kronor till exempelvis teaterkollo, tävlingsresor, olika läger, båtkryssning och utlandsresor. Förra året utbetalades 1,4 miljoner till 66 ansökningar. Personligen tycker jag det är anmärkningsvärt att DHR bara lämnat in en ansökan. Karlskogas avdelning fick pengar till en endagsresa för medlemmarna.
 
När det gäller organisationernas ansökningar om pengar till tränings- och fritidsaktiviteter hade det kommit in 25 ansökningar. Ingen var adresserad från DHR. Tre ansökningar avslogs. Styrelsen diskuterade några ansökningar från stiftelser och 4h-gårdar. Är de "organisationer" på samma sätt som en idrottsförening eller funktionshinderorganisation som vill ha bidrag? Vi beslutade att de får bidrag. Styrelsen avslog däremot ansökningar från kommunala dagliga verksamheter. Totalt utbetalades 847 000 kronor till exempelvis kälkhockeyutrustning, skidskälkar, en tillgänglig båt, personlift, träningshjälpmedel och elhockeystol. Förra året utbetalades 998 000 kronor till 34 ansökningar.
 
Del två kan du läsa här i bloggen den 23 februari.

Funka för livet i Linköping - del 4 av 4

Här kommer det sista kapitlet om mitt besök på Funka för livets rikskonvent om tillgänglighet i Linköping den 8-9 februari 2018. David Södergren Medin, från myndigheten för tillgängliga medier, gjorde en föreläsning som egentligen bara berättade vad myndighetens 110 anställda gör. De ska vara ett nationellt kunskapscentrum för tillgängliga medier. De gör taltidningar, talböcker, lättlästa böcker, punktskrifts och taktila böcker, tidningen 8 sidor osv... I lagstiftningen, FN-konventioner och EU-direktiv är det supertydligt att information till alla är en rättighet även för personer med funktionsnedsättning. En viktig demokratifråga.
 
Efter lunchen avslutades konferensen under fredagseftermiddagen med en föreläsning av Agneta Delin från Specialpedagogiska skolmyndigheten. Hon berättade vad deras 1200 anställda arbetar med. Myndigheten har inget tillsynsansvar utan är rådgivande, och ger kommunernas skolor kompetens och information. De ska vara Sveriges största kunskapsbank om tillgänglighet i skolan. Allt från förskolan till vuxenutbildningen. Hon berättade om hur en tillgänglig lärmiljö ska vara och det handlar både om pedagogiska, sociala och fysiska miljöer. Utredningar visar att orsaken till alla elever hoppar av skolan är, i de flesta fall, brister i den pedagogiska, sociala eller fysiska miljön. För att förbättra behövs fler specialpedagoger anställas och kunskapen om funktionsnedsättning och tillgänglighet öka bland anställda på skolor. Avslutningsvis presenterade hon myndighetens "tillgänglighetsmodell" med 22 indikatorer. Ett verktyg som alla kan använda för att skapa en mer tillgänglig skola.
 
Den sista programpunkten, sista konferensdagen var Mikael Klein från Funktionsrätt Sverige. Det handlade om deras nya namn, ett nytt begrepp i det svenska språket. Han vände och vred på funktionshinder, nedsättning och varierad. Även invalid, vanför, handikapp osv... Det är ju hindren i miljön som skapar funktionshinder och en diagnos, olycka eller sjukdom som skapar funktionsnedsättning i relation till omgivningen. Rätten till full delaktighet borde vara det tredje ordet. Alltså att personer med funktionsnedsättning som ställs inför otillgänglighet i form av funktionshinder har en funktionsrättighet. Det handlar om alla människors rätt till full delaktighet och lika villkor.
 
Min personliga avslutning på denna rapport blir en "recension" av dagarna. Generellt var där lättsamma, lärorika föreläsningar av engagerande föreläsare. Men det bästa under dagarna var alla spännande möten. Att prata med andra i publiken i pauser, byta erfarenheter och visitkort samt mingla bland utställare.

Funka för livet i Linköping - del 3 av 4

Dag två av Funka för livets rikskonvent om tillgänglighet inleddes med Agneta Lindqvist, ordförande i Funktionsrätt Östergötland. Hon berättade kort om deras arbete regionalt och lokalt i Linköping. Därefter intog Humanas Jonatan Aurenius scenen. Han föreläste om sina erfarenheter kring tillgänglighet och berättade om Humanas tillgänglighetsbarometer som genomförs för nionde gången i år. Den visar att femtio procent av kommunerna har en tillgänglighetsplan för skolgårdar. Endast några få kommuner i Sverige ger information om tillgänglighet till sportlovsaktiviteter. Sex av tio kommuner saknar mål i översiktsplan. Två av tre saknar god tillgänglighet på badplatser. Sex av tio saknar strategi för jobb till personer med funktionsnedsättning. Hälften av kommunerna har någon anställd med ansvar för tillgänglighet. Två av fem driver inte på privata aktörer och lika många ställer inte krav på uteserveringar.
 
Magnus Ingemarsson, Kone, och Stefan Jansson, Parasport Sverige, pratade om deras projekt där de försöker ta reda på om svenska idrottsanläggningar är tillgängliga för alla. De berättade om sitt stipendium till idrottsföreningar som arbetar med tillgänglighet, om parasportförbundet med 16 olika idrotter och paralympic som snart arrangeras i Sydkorea. En film om parasport visades och de pratade om sin undersökning bland 129 idrottsanläggningar med utgångspunkt i att tillgänglighetsfrågor handlar om allas rätt till ett aktivt liv. En av tio personer i Sverige har funktionsnedsättning, 20 procent av dem (200 000 personer) vet inte vad de ska göra på fritiden. I idrottsanläggningar är de vanligaste anpassningarna toaletter och parkeringsplatser. Minst vanliga är information i alternativa format och plattformsliftar. En av tre har ingen tillgänglighetsplan och 60 procent har inga planer på att överhuvudtaget göra några förändringar. Under föreläsningen fick publiken också veta att 70 000 av Sveriges flerbostadshus saknar hiss, och många av de fastigheter som har hiss har trappsteg vid entrén för att komma till hissen.
 
Under föreläsningen "kollektivtrafik för all?", med Thomas Wilhelm från Wilhelm & Partners, visades mängder av bilder med exempel på bra och dåliga tillgänglighetsåtgärder. Även han, som många andra, pratade om att åtgärder som är nödvändiga för personer med funktionsnedsättning ger vardags-nytta och är bekvämt för alla. Jag lärde mig en ny sak under denna programpunkt. Visste du att det sitter fotoceller under informationstavlor i SLs tunnelbana? Ställer man sig under skylten som sitter i taket börjar den prata och det som står på skylten blir uppläst. Är det en man som talar är det ett tåg som går söderut och om en kvinnlig röst berättar vad som står på skylten åker tåget söderut. Publiken fick också följa med under en person med rullstols resa från en förort utanför Stockholm till Härnösand med kollektivtrafik.
 
Olle Andersson Brynja, från diskrimineringsombudsmannen, fördjupade sig aldrig i att otillgänglighet är en diskrimineringsgrund. I hans föreläsning berättade han om hur DO-organisationen är uppbyggd, hur de anställda arbetar med exempelvis tillsyn och tog upp hela diskrimineringslagstiftningen generellt. I början, handlade DOs jobb bara om arbetslivet men under 2000-talet har skola, handel med varor och tjänster, bostäder osv... tillkommit. År 2014 kom nästan 500 anmälningar till DO utifrån diskrimineringsgrunden funktionshinder. 25 procent av anmälningarna handlade om arbetslivet, 24 procent om handel med varor och tjänster, 19 procent om socialtjänst, 18 procent om utbildning osv... Olle nämnde förstås tillägget från 2015 om otillgänglighet som diskrimineringsgrund. Han pratade kort om vad begreppen "tillgänglighet", "undantag" och "skäliga åtgärder" står för i lagens mening.
 
Fredagen den 16:e februari 2018 dyker den sista delen upp här i bloggen.

Funka för livet i Linköping - del 2 av 4

Här kommer del två av fyra om Funka för livets rikskonvent om tillgänglighet i Linköping 8-9 februari 2018. Efter lunchen, dag ett, var Carin Björses den första talaren på scenen. Hon arbetar på företaget SG Access och pratade om att skylta rätt, varför, när, var och för vem. Hon visade bland annat fina, enkla och tillgängliga utrymningsplaner. Hon menade att alla verksamheter borde upprätta en plan, en skyltstrategi där tillgängliga skyltar samspelar med ledstråken.
 
Med kort varsel drabbades konferensen av sjukdom, föreläsare kunde inte komma och programpunkter ställdes in. Det var synd eftersom två föreläsningar jag sett fram emot plockades bort. Jag hoppas få höra Boverkets Frida Jorup, om Boverkets byggregler, och Per Kernell Knutsson från Idé och kunskapscentrum om "500 000 års erfarenhet av tillgänglighet" en annan gång.
 
När Add Access tillgänglighetsrådgivare Zdenka Sramkova talade handlade det mest om fysisk tillgänglighet. Hon visade många bilder på bra och dåliga exempel, gick kort igenom Myndigheten för delaktighets bok "Riv hindren" och förklarade begreppet "Design för alla". Zdenka pratade också om vad ord som tillgänglighet och användbarhet betyder, vad en tillgänglighetsrådgivare gör och vad branschorganisationen Svensk Tillgänglighet är.
 
Karoline Hällgren, som arbetar på Linköpings kommun, pratade om tre positiva lokala projekt för att skapa mer tillgänglighet. För det första en lekplats med tillgängliga gungor, klätterställningar och upphöjda sandlådor. För det andra en park med sittplatser och gångstråk. För det tredje utomhusmiljöer med tillgängliga gångstråk och spångar som naturstigar, skyltning, sittplatser och toaletter.
 
Dagen avslutades med två korta föreläsningar. Först ut var Kristina Ullgren från RFSL som pratade om Funkisprojektet. Ett Arvsfondenprojekt som avslutades ifjol där bland annat DHR medverkat. Det handlade om att många personer med funktionsnedsättning har svårt att hävda sin hbtq-identitet och hbtq-personer har dåligt med kunskap om personer med funktionsnedsättning. Elin Sandström, Sveriges konsumenter, pratade också om ett Arvsfondenprojekt. Det handlar om att öka förståelsen bland butiksägare att göra sina verksamheter mer tillgängliga för personer med kognitiv funktionsnedsättning.
 
Del 3 kan du läsa här i bloggen onsdagen den 14 februari.

Funka för livet i Linköping - del 1 av 4

Den 8-9 februari 2018 arrangerade Funka för livet sitt första rikskonvent av fyra under året. Varje rikskonvent har ett speciellt tema och denna gång låg allt fokus på tillgänglighetsfrågor. Dagarna görs i ett nära samarbete med den lokala funktionshinderrörelsen, Region Östergötland och Linköpings kommun. Nästa rikskonvent arrangeras i Växjö och handlar om LSS och personlig assistans. Senare under året är det rikskonvent i Karlstad och Borås som gäller. Jag var där på uppdrag av DHR för att bevaka dagarna, och kommande dagar kan du läsa min rapport här i bloggen.
 
I anslutning till konferensen/konventet fanns en mässa med ett 40-tal utställare. I konferenspubliken satt närmare 200 personer, men mässans besökare var säkert det dubbla. En salig blandning av folk. Tjänstemän och politiker från kommuner, landsting och regioner, skolelever, representanter från assistansbolag och funktionshinderorganisationer samt personer som på olika sätt arbetar med tillgänglighetsfrågor i diverse företag var dag. Någon sa att där fanns folk från Ystad i söder till Härnösand i norr.
 
Den första konferensdagens förmiddag var väldigt lokal/regional, men ämnena kan förstås generaliseras och det är liknande situationer i övriga Sverige. Rebecca Hägg inledde med att kort prata om det regionala arbetet med tillgänglighet i samarbete med funktionshinderorganisationerna. Hon är ordförande i Region Östergötlands funktionshinderråd. Lotta Saleteg-Falk och Joakim Ekberg, från Region Östergötland, föreläste sedan om tillgänglighet genom digitalisering. E-hjälpmedel för att läsa sin journal, boka läkarbesök, beställa mediciner och mycket, mycket mer. De pratade också om vilka konsekvenser det ger för både sjukvårdsanställda och patienter.
 
Innan lunch pratade Ulrik Bergvall och Fredrik Andersson om en tillgänglig entrélösning. Ulriks företag Matting Solutions har tagit fram en ny produkt. Det handlade bara om blinda och synskadade. Det är vanligt att man lägger entrémattor över ledstråk, men företaget har tagit fram en lösning där ett taktilt och visuellt stråk går i mattorna. Även i/över exempelvis skrapgaller. De försökte också svara på frågan hur användaren/brukaren ska veta vart ledstråken leder genom att presentera en nytillverkad app. TAP är deras applikation till mobiler som hjälper människor att orientera sig. Matting Solutions tar fram tydliga målpunkter i en publik lokal där så kallade beacon sätts upp på golv, tak eller väggar. En blåtandssändare som genererar ett röst- och textmeddelande. I appen får användaren information om hur långt det är mellan målpunkter. Appen säger "hissen/receptionen är fem meter åt höger" eller "du är nu vid entrén och dörröppnaren sitter till vänster". När besökaren lämnar lokalen kan appen säga "tack för besöket, välkommen åter".
 
Del två av min rapport publiceras den 12 februari.

Gävle firar 100 000 Gävlebor

 
Gävle kommun växer så det knakar. Under 2017 passerade man 100 000 innevånare och det har uppmärksamats på olika sätt. Man har firat rejält helt enkelt. Ett projekt handlade om en fotoutställning med 100 portreterade Gävlebor. Ifjol fick boende i Gävle nominera Gävlebor och 100 personer valdes ut. Jag nominerades och blev en av alla utvalda vilket betytte att jag kallades till en fotoatelje för några månader sedan.
 
Fotoutställningen premiärvisades i stora Gasklockan mellan 27-30 december. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att närvara på vernisage och missade både invigningstal av kommunstyrelsens ordförande Inger Källgren Sawela och tal av juryns ordförande Birgit Elonen. Fotoutställingen på Gasklockan är slut men bilderna kommer användas under hela året runt om i kommunen. Så när du minst anar det kan du plötsligt ramla på en porträttbild av mig bland en massa andra Gävleprofiler. Just nu finns mitt porträtt uppställt på Högskolan. Efterson jag missade mellandagarnas fotoutställning måste jag försöka hinna en tur till Högskolan. Porträttet av mig är producerad av fotograf Albin Bogren och Sebastian Österman, art director på Gävle kommun. Fotografiet från Gasklockan är taget av Björn A Wallner, den kompis som även nominerade mig.
 
Under bilden ville man ha en kort beskrivning, några sammanfattande ord om vem jag är. När jag funderat ett tag kom jag fram till "Hjulbent entreprenör och debattör".

RSS 2.0
Läs även andra bloggares åsikter om handikapp, tillgänglighet, politik, funktionsnedsättning
Athenas förmedlar föredrag
Blogg listad på Bloggtoppen.se
Pinga Frisim bloggping

Följ mig på Twitter

DHRs bloggnätverk