Almedalsveckan 2017

 
Vi står inför min fjärde Almedalsvecka. Under åren som gott har jag gjort allt från att intervjua beslutsfattare, politiker och företrädare från funktionshinderrörelsen till att anmäla Almedalsveckan för diskriminering på grund av otillgänglighet. Före, under och efter 100-tals seminarium och andra arrangemang har jag på olika sätt påverkat och lyft funktionshinderfrågor. Tittar du i bloggens historik från de senaste fyra somrarna så dyker det upp massor.
 

Det coola med att engagera sig funktionshinderpolitiskt är att det faktiskt går att påverka. Utan att göra detta blogginlägg till en allt för stor egotripp törs jag påstå att jag då och då gör skillnad. Vid en mängd tillfällen har jag varit med och planterat frön, ställt beslutsfattare mot väggen eller ändrat texter i beslutande dokument. Almedalsveckan har den senaste tiden fått kritik för att bara vara en ”personalfest” för de närmast sörjande av maktelit, lobbyister och journalister. Å ena sidan är det rätt, men å andra sidan kan jag personligen intyga utifrån egen erfarenhet att det går att påverka. Beslutsfattare, politiker och andra med makt är bara en armslängd från mig. Sträckerr jag ut armen och knackar lite på axeln så tar de sig tid och lyssnar.
 
Vi får se vad jag hittar på under Almedalsveckan 2017, men i år blir det inga intervjuer i bloggen som ifjol. Självklart kommer det dock dyka upp några uppdateringar som i text och bild berättar vad jag gör. Vill du ha det allra senaste live och direkt följer du mig enklast på Twitter och Facebook. Jag har gått igenom över 3500 arrangemang som görs under Almedalsveckan. Det finns massor av intressanta saker där jag inte kan låta bli att lägga näsan i blöt. Ett exempel är Tillgänglighetsarenan med en mängd spännande programpunkter under hela tisdagseftermiddagen.

 

Tävling 4 av 6

Det känns overkligt att jag livnärt mig på tillgänglighet- och bemötandefrågor på heltid i 10 år nu. Mitt företag "rullar" helt enkelt på riktigt bra. För att uppmärksamma att jag firar 10 år som företagare arrangerar jag bland annat en tävling här i min blogg. Den som först svarar rätt vinner en "Livet rullar vidare" överraskning. Totalt arrangeras 6 tävlingar under 2017. Vill du svara på tävlingens fråga skriver du svaret här i bloggen, som en kommentar i min blogg. Skickar du ett mail, skriver du på Facebook, om du Twittrar, om du lämnar svaret genom ett telefonsamtal eller på annat sätt så räknas det inte. Vill du inte registrera dig utan skriva anonymt besvarar du frågan med en kommentar som både innehåller ditt namn och ditt svar. Alla tävlande får bara lämna ett svar var. Tävling nummer 4 pågår från och med den 18 juni 2017 till den 30 juni 2017. Rätt svar och information om vem som vunnit publiceras i början av juli. Nu återstår bara frågan och vem som först svarar rätt genom en kommentar här i min blogg.
 

Jag har alltid skrivit. När jag var liten "trakasserade" jag vänner, släktingar och grannar med egna tidningar, serier och böcker. Min riktiga bok "Livet rullar vidare" kom år 2003 och innehåller allt från poesi och noveller till funktionshinderpolitiska krönikor. Mina texter tar ibland oväntade vägar. Texten "Tre ord", som inte är publicerad i min bok, blev plötsligt film en dag. Se filmen nedan. Jag har även skrivit en kärleksdikt, en kärleksförklaring med hjälp av godis. En text som jag än idag använder i mina föreläsningar ibland. Denna text har inspirerat andra att både måla tavor och skapa musik. Jag är till och med registrerad som textförfattare till låten i Stim. Men frågan är nu vad heter kärleksdikten?
 
 
 

Mitt sista möte med Norrbacka Eugeniastiftelsen?

Det har gått tre år sedan jag fick förtroendet att bli ledamot i Norrbacka Eugeniastiftelsen. När styrelsen träffades onsdagen den 7 juni 2017 i Reumatikerförbundets kansli på Hälsingegatan 43, var det mitt sista möte. Mandatperioden sträckte sig nämligen på tre år. Nu är det upp till funktionshinderrörelsen att nominera, och Socialdepartementet ska välja personer till ny styrelse. Personligen hoppas jag förstås att DHR även fortsättningsvis är representerad.
 
Norrbacka Eugeniastiftelsens ändamål är att underlätta situationen för personer med nedsatt rörelseförmåga genom att lämna understöd för undervisning och utbildning, utöva hjälpverksamhet samt främja forskning och utveckling. Cirka nio miljoner kronor delas ut varje år till forskning, funktionshinderorganisatioer och privatpersoner. Den 7 juni låg allt fokus på det sistnämnda. Totalt hade 571 ansökningar skickats in. Ett historiskt högt antal vilket resulterade i att stiftelsen utbetalade extra mycket pengar. Ifjol var antalet ansökningar 491 stycken. Förra året fick privatpersoner 2,8 miljoner kronor. I år utbetalades 3 049 600 kronor.
 
Av årets 571 ansökningar om bidrag till exempelvis rekreationsresor, badtunnor, mobiltelefoner, bilar, körkortsutbildningar, hjälpmedel, datorer, vitvaror, elcyklar och möbler returnerades 161 som inte uppfyllde krav enligt gällande regler. Två ansökningar diskuterades lite extra. Ett handlade om stiftelsen ska ge bidrag till bostadsanpassning när kommunen sagt nej till privatpersonens vädjan om hjälp. Det andra handlade om bidrag för inköp av Mollidräkt. Diskussionerna resulterade i att Norrbacka Eugeniastiftelsen ger bidrag till bostadsanpassningen eftersom kommunen sagt nej. Stiftelsen ger däremot inga pengar till inköp av Mollidräkt eftersom det finns för lite forskning som säkerställer att det ger ett positivt resultat.
 
Före styrelsemötet gav Christian Trahn, från Handelsbanken, en lägesrapport över den globala ekonomin och olika faktorer som påverkar värdetillväxt och direktavkastning. Eftersom vi för två år sedan flyttat kapital från sparande, med låg ränta, till aktier har stiftelsens pengar växt bra. Det har givit högre avkastning och mer utdelning. Samtidigt tar vi förstås en något större risk genom att ha mer aktier i portföljen. Jag väljer att inte rapportera detta i detalj men konstaterar att pengarna växt med närmare fyra procent de senaste två åren.
 
Andra programpunkter på dagordningen handlade om att vi antog en uppdaterad kapitalplaceringspolicy. I höst ska stiftelsens schablonbelopp ses över, men vi bestämde redan nu att höja bidragsbeloppet för inköp av sitski från 5 000 kronor till 10 000 kronor. Nästa år måste stiftelsen också se över beloppsgränser för årsinkomst. För att följa Skatteverkets regler bör vi exempelvis inte dela ut bidrag till enskilda med en årsinkomst över 179 000 kronor. Stiftelsens beloppsgräns för enskilda är just nu en årsinkomst på max 205 000 kronor.
 
På styrelsemötet hörde jag att DHRs bidragsstiftelse tagit kontakt med Norrbacka Eugeniastiftelsen för att eventuellt hitta ett samarbete. Avslutningsvis beviljade styrelsen också en ansökan om bidrag med 126 000 kronor för utgivning av ”Elevberättelser” från föreningen Norrbacka och Eugeniahemmets vänner.



Österåkers tillgänglighetspolicy

Det är inte många som känner till att jag varit med och tagit fram Sandvikens kommuns tillgänglighetsprogram. För över tio år sedan arbetade jag som lokalreporter på en tidning i Sandviken, men jag var intresserad av funktionshinderpolitik redan då. 2003 kom min bok "Livet rullar vidare" och fram tills att jag startade företag 2007 föreläste jag lite på fritiden. Min innan mitt liv som företagare gick igång tog jag plötsligt tjänstledigt från mitt arbete som lokalreporter och projektanställdes Sandvikens kommun för att skriva ett förslag till tillgänglighetsprogram. Ett dokument som lokalpolitikerna sedan antog. Efter att jag startat företag 2017 har jag tappat räkningen på alla föreläsningar, alla tillgänglighetsprogram som jag varit inblandad i. Jag gör ofta utbildningar för politiker och tjänstemän där jag berättar hur tillgänglighetsplaner, program eller en policy kan se ut. Nu är det klart att jag ska hjälpa Österåkers kommun. Uppdraget är att ge rådgivning, stödja och utbilda eftersom Österåkers kommun ska ta fram en tillgänglighetspolicy.

Svar på tävling 3 av 6

Eftersom jag firar tio år som företagare passar jag på att uppmärksamma jubileumet lite extra i min blogg. Under 2017 arrangerar jag sex tävlingar. Och de som vinner får Livet rullar vidare prylar. Den tredje tävlingsfrågan publicerades i maj och handlade om att jag arbetar med både inventeringar och utbildningar. Den som först svarade rätt på vilka tre ämnesområden jag utbildar i är Helena Riihiaho från Uppsala. Jag gör inspirerande och lärorika program om diskrimineringslagen, tillgänglighetsfrågor och.... bemötandefrågor. I den första tävlingen stod Björn A Wallner som vinnare och tävling nummer två var troligtvis svår eftersom inget rätt svar skickades in. Nu ropar vi ett jättestort grattis till Helena. En "Livet rullar vidare" -överraskning är på gång med posten. Och du som inte vann denna gång får en ny chans i juli.

Är det regionens fel att jag inte kunde åka buss?

 
Sedan den första januari 2015 har vi ett nytt tillägg i diskrimineringslagen. Sedan två och ett halvt år tillbaka betraktas även otillgänglighet som en diskrimineringsgrund. Vid årsskiftet hade omkring 450 anmälningar lämnats in till Diskrimineringsombudsmannen av personer med funktionsnedsättning som, på grund av otillgänglighet, känt sig diskriminerad. Lagen kritiseras ofta för alla undantag och skälighetsbedömningar. Diskrimineringsombudsmannen kritiseras ofta eftersom endast ett 50-tal anmälningar utretts och bara två lämnats in för prövning av en domstol.
 
Den andra januari 2015 skulle jag åka buss från Gävle men hindrades eftersom chauffören inte var utbildad i att hantera trappliften. Jag lämnade in en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen och blev ett av de första ärendena i Sverige som DO valde att utreda. Sedan följde en lång historia som pågick under ett år. En historia som jag, just nu, reser runt i landet och föreläser om för att utbilda andra i diskrimineringslagen. Vill du fördjupa dig i historien klickar du här och läser en mängd gamla blogginlägg.

 
Jag blev besviken när Diskrimineringsombudsmannen valde att lägga ner mitt ärende men lyckligtvis bestämde sig funktionshinderorganisationen DHR att driva frågan vidare. DHR lämnade in en anmälan till Gävle tingsrätt och den 8 december 2016 kallades jag till domstolsförhandlingar. Men tingsrätten kom aldrig fram till punkten som handlade om ifall jag diskriminerats eller inte. Det handlade istället om ansvarsfrågan. Är det bussbolagets fel (bussbolaget som vunnit Region Gävleborgs upphandling om att under några år få utöva kollektivtrafik), eller är det Region Gävleborgs fel. Min uppfattning är att Region Gävleborg har ett ansvar att se till så att även jag kan nyttja kollektivtrafiken och DHRs anmälan är riktad mot regionen.
 
Gävle tingsrätt ansåg att ansvarsfrågan var en allt för stor fråga, som till och med kan innebära en prejudicerande dom. Förhandlingarna avbröts och ansvarsfrågan skickades vidare för att prövas i självaste Högsta domstolen. Min busstur som aldrig blev av den 2 januari 2015 har plötsligt fått enorma proportioner. Min bussresa, som aldrig blev av, kan inte bara skrivas in i historieboken som Sveriges första rättegång om att otillgänglighet är en diskrimineringsgrund. Plötsligt handlar det också om att Högsta domstolen ska bestämma om ansvaret i att utöva kollektivtrafik är bussbolaget eller den som upphandlat, i detta fall Region Gävleborg. Den 8:e maj beviljade Högsta domstolen prövningstillstånd och man skriver så här:
Hänskjutande enligt 56 kap. 13§ rättegångsbalken av fråga om ett landsting har tillhandahållit en tjänst – färd med buss – och därigenom ansvarar i förhållande till en passagerare för att diskrimineringslagens förbud inte överträds på grund av bristande tillgänglighet. (HD:s mål O 556-17)
 

Jönköping 23-24 maj 2017

 
Min vårtermin 2017 börjar lida mot sitt slut. Men ännu är det inte riktigt över, och innan sommaren kan jag konstatera att jag aldrig haft så mycket uppdrag som nu. Höstterminen är också mer eller mindre redan nu bokad och det händer förstås spännande saker även i sommar. Året då jag firar tio år som företagare ser ut att bli rekort i antalet uppdrag. Sedan över ett år tillbaka har jag arbetat i ett Arvsfonden projekt som ägs av Kulturens Bildningsverksamhet för att göra Sveriges mest tillgängliga teaterföreställning. I början på mars var det premiär i Västerås och sedan genomfördes arrangemanget i Luleå den 29-30 mars. Nyss var vi i Trollhättan och nu är det Jönköping som gäller den 23-24 maj. Och det handlar inte "bara" om en teaterföreställning. Under två dagar har vi ett sprängfullt program på Rosensalen med allt från föreläsningar till workshops. Självklart gör även jag föreläsningar om tillgänglighet, bemötandefrågor och lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering.
 
Hela programmet i Jönköping hittar du här.
 

Tävling nummer 3 av 6

Vårterminen 2017 är snart slut. Tiden går så fort när man har roligt, brukar folk säga, och för min del har vårterminen innehållit så galet många spännande arbetsuppgifter så jag förstår inte att det snart är sommar. Det känns även overkligt att jag livnärt mig på tillgänglighet- och bemötandefrågor på heltid i 10 år nu. Mitt företag "rullar" helt enkelt på riktigt bra. För att uppmärksamma att jag firar 10 år som företagare arrangerar jag bland annat en tävling här i min blogg. Den som först svarar rätt vinner en "Livet rullar vidare" överraskning. Totalt arrangeras 6 tävlingar under 2017. Vill du svara på tävlingens fråga skriver du svaret här i bloggen, som en kommentar i min blogg. Skickar du ett mail, skriver du på Facebook, om du Twittrar, om du lämnar svaret genom ett telefonsamtal eller på annat sätt så räknas det inte. Vill du inte registrera dig utan skriva anonymt besvarar du frågan med en kommentar som både innehåller ditt namn och ditt svar. Alla tävlande får bara lämna ett svar var. Tävling nummer 3 pågår från och med den 3 maj 2017 till den 31 maj 2017. Rätt svar och information om vem som vunnit publiceras i början av juni. Nu återstår bara frågan och vem som först svarar rätt genom en kommentar här i min blogg.
 
Jag titulerar mig tillgänglighetsrådgivare och brukar säga att jag, nästan dagligen, hjälper kommuner, landsting, regioner, företag och föreningar att skapa tillväxt genom att göra verksamheter mer tillgängliga för fler. Det jag arbetar med är inventeringar och utbildningar. När kunder hör av sig och vill att jag gör utbildningar handlar det om tre ämnesområden. Jag gör inspirerande och lärorika program med fokus på diskrimineringslagen, tillgänglighetsfrågor eller...
Frågan är vad det tredje ämnesområdet är?
 

Funk i 4d i Trollhättan 26-27 april 2017

Jag firar i år tio år som företagare, tio år med att på heltid arbeta med tillgänglighet- och bemötandefrågor. Det är skoj att konstatera att jag har enormt mycket uppdrag under vårterminen 2017, jag hinner nästan inte med. Sedan över ett år tillbaka har jag arbetat i ett Arvsfonden projekt som ägs av Kulturens Bildningsverksamhet för att göra Sveriges mest tillgängliga teaterföreställning. I början på mars var det premiär i Västerås och sedan genomfördes arrangemanget i Luleå den 29-30 mars. Nu laddar vi om inför Funk i 4d i Trollhättan den 26-27 april 2017. Och det handlar inte "bara" om en teaterföreställning. Under två dagar har vi ett sprängfullt program på N3 med allt från föreläsningar och workshops till ståupp show. Självklart gör även jag föreläsningar om tillgänglighet, bemötandefrågor och lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering.
Läs mer här: http://www.funki4d.se/trollhattan-26-27-april-2017/

Funk i 4d i Trollhättan

Inventering på uppdrag av ABF

Detta blogginlägg skrivs på ett hotellrum i Östersund. Efter att ha åkt alla milen från Gävle är jag framme på Scandic city i Östersund och konstaterar irriterat att kvällens hockeymatch mellan Brynäs och HV71 inte visas på TV4. Här på hotellet finns ingen TV12-kanal i min tv och jag hittar ingen webbsida som visar SM-final nummer två utan att först tvingas binda mig i ett abonemang hos Viasat. Jag lyssnar på Sveriges radio P4 via nätet.
 
Anledningen till att jag är i Östersund är att jag just nu har ett uppdrag åt ABF. Studieförbundet arbetar en hel del med tillgänglighetsfrågan och har bland annat bestämt att alla ABF-avdelningar ska tillgänglighetsinventeras. Resultatet av inventeringen publiceras i Tillgänglighetsdatabasen. Jag har tidigare bland annat inventerat, och publicerat, tillgängligheten i ABF Gästrikebygdens lokaler i Sandviken, Gävle, Hamrångebygden och Ockelbo. Mitt uppdrag nu är att imorgon inventera tillgängligheten i Bräcke. På torsdag är det Ånge som gäller. Klicka på bilden nedanför och läs mer om ABFs Tillgänglighetspolicy.
 
 

ViSyns - Ett arrangemang 30 april 2017 om bemötande

På självaste valborgsmässoafton arrangeras "ViSyns - Du och jag och alla andra är vi." Det kostar inget att ta del av detta, men anmäl dig gärna här så arrangören vet hur många som kommer. Så här har arrangören beskrivit dagen.
 
"Du och jag och alla andra är vi, som lever tillsammans i samhället. Vi är med och formar framtiden, oavsett vi vill eller inte. Kanske är det helt enkelt så att våra olikheter är vår enda likhet. Vad ser du i mötet med andra?
Fokus på eventet är möten mellan människor och hur lätt det är att förstå varandra om vi väljer det. På olika sätt kommer människor att synliggöra bemötandet mellan dig, mig och alla andra som är vi, samtidigt som vi för fram osynliga talanger. Vi bjuder bl.a.. på: Föreläsningar, olika typer av musik, workshops, vernissage, mingel och en Modeshow med människor som dig och mig, exakt som vi ser ut, vi som lever i samhället. Ett axplock av ämnen - Introvert möter extrovert, lågaffektivt bemötande, bemötande ur rullstolsperspektiv, stå-upp av blind man, mötet med barnet och möten via musik, skulpturer, böcker, smycken, tavlor, kläder m.m."
 
Är du i Stockholm söndagen den 30 april och vill ta del av ett helt nytt funktionshinderpolitiskt evenemang med fokus på bemötandefrågor ska du ta dig till restaurang Mynchen. Restaurangens adress är Söder Mälarstrand 65 i Stockholm. Det blir en inspirerande, lärorik, humoristisk och tänkvärd dag som är sprängfylld av varierande programpunkter. Personligen ska jag göra ett kort framträdande och jag tar med mig min bok "Livet rullar vidare". Om du alltså är i Stockholm den sista april så hoppas jag att "ViSyns".

Ett besök på Eugeniahemmet - del 2 av 2

Norrbacka-Eugeniastiftelsen bytte revisor ifjol bara för att någon med nya ögon skulle få granska oss. Och det märktes att revisorn från Grant Thornton var nya. Han föreslog att vi ser över stiftelsens placeringspolicy och följer upp så vi får bästa möjliga avkastning på kapitalet, men det gör vi redan varje år. Vi bjuder till och med in representanter från bankerna till styrelsen så vi hela tiden förvaltar pengarna på bästa sätt. På ett ställe i en mening i förvaltningsberättelsen har Grant Thornton skrivit "företaget". Vi frågade om det inte borde stå "stiftelsen". Revisorn Johan Andersson medgav att det stod fel. Personligen undrar jag om revisionsbyrån tar rejält betalt för att kontrollera Norrbacka-Eugeniastiftelsen, men egentligen klipper och klistrar man in färdiga meningar i förvaltningsberättelser. Och här glömde man bort att Grant Thorntons inte gjorde ett företagsuppdrag.
 
Stiftelsens pengar växer så det knakar. Under stiftelsens första verksamhetsår utdelades från 1972-1974 totalt 1,3 miljoner kronor vilket var 4,1 procent av dåvarande förmögenhet. År 2016 utdelades totalt 10,1 miljoner kronor, 4,8 procent av nuvarande förmögenhet. Sista december 2016 hade vi nästan 225 miljoner kronor i olika aktie- och räntefonder.
 
Styrelsen beslutade att fastställa förvaltningsberättelsen för år 2016. Betgräffande bokslutet för år 2016 bestämde vi att dels tillföra bundet eget kapital med 525 000 kronor och dels att uppkommet underskott på 4,2 miljoner belastar fritt eget kapital. I rummet där styrelsemötet ägde rum, som troligtvis varit sovsal för minst tolv barn då Eugeniahemmet fanns, beslutade vi också att fastställa resultaträkning och balansräkning för 2016. Huset byggdes 1896 och verksamheten drevs av välgörenhetsföreningar innan staten gick in med ekonomiskt stöd från 1930-talet. I mötesrummet, som tidigare var sovsal, hade många barn från tre år och uppåt gråtit sig till sömns. De lämnades bort och fick endast träffa sina föräldrar några gånger per år.
 
Detta blogginlägg skulle jag lätt kunna förvandla till en bok. Efter att ha lyssnat på Karin Westlund, Rolf Johansson och Roland Petersson från föreningen Norrbacka och Eugeniahemmets vänner är jag påtagligt berörd. Deras personliga historier från en förhoppningsvis svunnen tid, där personer med funktionsnedsättning placerades på institutioner. Deras berättelser blev extra starka av att samtidigt vara på plats i den historiska miljön.
- Och titta ut genom fönstret där. Trähuset där borta användes till...
Nej. Jag skulle inte förvandla blogginlägget till en bok, och slutar därför att skriva. Det finns förresten redan mycket bra litteratur för dig som vill veta mer. Ett exempel är boken "Robert - anstalten blev mitt hem" av Roland Söderlnd. Ett annat exempel är boken "Ho klarer sej allti" av Karin Westlund.
 

Ett besök på Eugeniahemmet - del 1 av 2

Jag hade sett fram emot den här dagen, och det blev riktigt intressant. Sedan några år tillbaka sitter jag, utsedd av regeringen på ett DHR mandat, i Norrbacka-Eugeniastiftelsens styrelse och delar ut cirka nio miljoner kronor per år till personer med funktionsnedsättning, funktionshinderorganisationer och personer som forskar inom funktionshinderfrågor på universitet. Stiftelsens pengar kommer från den vinst som blev kvar när institutionerna Norrbacka och Eugeniahemmet stängdes på 1970-talet.
 
Tisdagen den 21 mars 2017 hade stiftelsen ett av sina fyra årliga möten, men denna gång var det inte vilket möte som helst. Efter mötet gjorde vi nämligen ett studiebesök vid Karolinska universitetssjukhuset, i de lokaler som förr var institution. Vi fick även träffa Karin Westlund (tidigare ordförande i DHR), Rolf Johansson och Roland Petersson som med egna erfarenheter av funktionsnedsättning berättade om hur det var att bo på Norrbacka och Eugeniahemmet.
 
Eftersom revisorn Johan Andersson var förskylld stannade han hemma och fick leverera en föredragning om hur stiftelsen förvaltar sitt kapital via högtalartelefon. Vi (stiftelsen) har god ordning och allt är välskött, enligt revisorn. Han informerade kort om den nya årsredovisningslag som gäller från 2016, men det påverkar inte stiftelsen mer än redaktionella ändringar i förvaltningsberättelsen.
 
 
Fortsättningen publiceras den 6 april 2017.
 

Polhemskolans årskurs tre elever

Det är alltid lika roligt att få arbeta med skolelever i alla åldrar. Att få dela med mig av min kunskap i tillgänglighet och bemötandefrågor till kommande generationer känns bra. Tisdagen den 4 april har jag ett spännande uppdrag. Tillsammans med elever i årskurs tre på Polhemskolan ska jag göra en prova-på-aktivitet på stan i Gävle. Vi träffas vid tågstationen och jag tar med mig både rullstolar och speciella glasögon så eleverna får prova på att både vara synskadad och rullstolsanvändare. Under en eftermiddag ska vi ta oss från tågstationen till torget, och jag har massor av både bra och dåliga inomhus och utomhusmiljöer som jag ska utsätta eleverna för.

Svar på tävling 2 av 6

Eftersom jag firar tio år som företagare passar jag på att uppmärksamma jubileumet lite extra i min blogg. Under 2017 arrangerar jag sex tävlingar. Och de som vinner får Livet rullar vidare prylar. Den andra tävlingsfrågan publicerades i mars och det var meningen att den som först svarade rätt skulle bli vinnare. Frågan handlade om vad huvudpersonen i min bok "Livet rullar vidare" heter. Det verkade som om ni tyckte att den här tävlingen var svår eftersom jag inte fått ett rätt svar. Svaret är nämligen att huvudpersonen i bokens noveller inte har något namn. Jag spar de priser jag tänkte dela ut eftersom ingen blev vinnare den här gången, och så får du en ny chans i en ny tävling början av maj.
 

RSS 2.0
Läs även andra bloggares åsikter om handikapp, tillgänglighet, politik, funktionsnedsättning
Athenas förmedlar föredrag
Blogg listad på Bloggtoppen.se
Pinga Frisim bloggping

Följ mig på Twitter

DHRs bloggnätverk