Livet rullar vidare

Har du sett att YouTube blivit tillgängligare? Det handlar om att videodelningssajten har lanserat en ny funktion för döva och hörselskadade. Med hjälp av mjukvara från Google kan YouTubes användare texta videofilmer. Dessutom kan man få textningen översatt till flera olika språk. Hittills finns tjänsten endast på några av YouTubes kanaler men vad jag hört är målsättningen att alla filmer ska kunna textas på sikt. När jag hörde talas om detta lät det jättebra men efter att ha provat blir betyget bara godkänt. För att textfunktionen ska fungera måste filmens huvudperson nämligen tala långsamt och tydligt. Är det flera som diskuterar eller någon som pratar för fort blir det inte bra. Översätter man text från engelska till exempelvis svenska fungerar det men här förekommer också fel då och då eftersomi meningsbyggnaden inte fungerar. Bäst fungerar textning och översättning om videons upphovsman manuellt lägger in undertexter.

Nu är ännu ett föreläsningsuppdrag bokat. Eller rättare sagt handlar det om två. Den 17:e och 18:e oktober klockan 13.00 föreläser jag om tillgänglighet- och bemötandefrågor i Piteå.

Det är fredag och vi står inför ännu en helg. För många innehåller helgen ett krogbesök. En öl, eller varför inte en whiskey, är aldrig fel, men för att komma åt godsakerna måste man nå upp över en hög bardisk. Självklart underlättare det om krogen har en tillgänglig och användbar toalett och att inredningen är möblerad så det inte är allt för trångt att komma fram med rullstolen. Den främsta och allra viktigaste detaljen är ändå att överhuvudtaget komma in. Det är inte så lyckat, och strider garanterat mot krogens alkoholtillstånd, att dricka öl eller whiskey på trottoaren utanför krogens ytterdörr. Men finns det trappor vid entrén och ingen ramp är det kanske värt ett försök att tänja på alkoholtillståndet? Eller så gör man som GIL i Göteborg och hänger ut de krogar och restauranger som diskriminerar. Krogar med trappor utanför ytterdörren hamnar på utelistan samtidigt som tillgängliga krogar uppmärksammas och får positiv reklam. Ett bra initiativ tycker jag. Det borde genomföras på flera platser. Förhoppningsvis vill krogägare inte vara på utelistan och därför gör de allt de kan för att plocka bort enkelt avhjälpta hinder.



Läs mer här, eller här. Vill du ta del av GILs utelista klickar du här.

Du undrar hur mycket du egentligen kan påverka? En vän sa igår att det inte spelar någon roll ifall han röstar eller inte: ”Vad spelar en liten människas röst för roll bland alla miljoner i Sverige som har rösträtt?”. Om jag lyckades få honom på andra tankar törs jag inte lova, men jag gjorde i alla fall ett rejält försök att få honom att byta åsikt. Att övertyga honom om vikten av att gå och rösta. Det är en demokratisk rättighet, men jag ser det samtidigt som en skyldighet att helt enkelt ta sitt ansvar och göra sin röst hörd. Personligen vet jag att det går att påverka. Jag har flera exempel med allt från min tid som facklig förtroendevald i Statstjänstemannaförbundet till dagens engagemang inom handikappolitiken. Tack vare insändare, motioner, demonstrationer och medborgarförslag har jag definitivt påverkat. Och när det gäller valet kan det ibland hänga på några få röster om ”rätt” person  blir förtroendevald eller inte. Vem du röstar på är upp till dig att bestämma, men jag kräver att du gör ett seriöst val och varför inte läsa på lite om partierna och dess kandidater.

Först börjar du med att läsa tidningen Dagens debattartikel om att alla måste få rösta på lika villkor. Därefter läser du debattartikeln ”Politik också för funktionshindrade” i Värmlandstidningen nwt. Avslutningsvis gör du en djupdykning bland alla kandidater på sajten Valpejl och missar absolut inte Maria Johanssons fantastiska genomgång av partiernas valmanifest.

Snart är det val och frågan är naturligtvis vem som får min röst. I dagens blogginlägg gör jag det enkelt för mig genom att bara ta upp två alternativ. Under tidigare mandatperioder har det suttit politiker med dyslexi, syn- eller hörselnedsättningar och andra funktionshinder i riksdagen, men det har aldrig dykt upp en folkvald rörelsehindrad individ som använder rullstol för att exempelvis gå upp i talarstolen. Det finns personer som försökt men hittills har ingen rullstolsanvändare blivit invald. Inför den kommande mandatperioden är chansen dock stor att de rörelsehindrade skriver ett nytt kapitel i den Svenska historien. Det är antingen David Lega från Kd eller Jesper Odelberg från V som gäller, eller kanske båda.

Om jag tvingas välja... Om jag absolut inte har några andra alternativ... Om jag totalt bortser från Kristdemokraternas och Vänsterpartiets valmanifest eller generella ideologi... Vad skulle jag rösta på om jag helt enkelt bara tvingades välja mellan herr Lega eller herr Odelberg. Efter att ha läst en artikel i Svensk Handikapptidskrift och googlat på herrarna för att läsa/lyssna på diverse uttalande är valet enkelt. David Lega har gjort mycket bra och säger många tänkvärda saker i sina föreläsningar, men jag vill leva i ett samhälle där det är självklart att jag aldrig ska bli kränkt, sårad eller diskriminerad på grund av att jag råkar ta mig fram i livet med hjul, och därför röstar jag för Jesper Odelberg. Jag blir orolig när jag hör Lega säga ”som funktionshindrad måste man vara beredd att kortsiktigt anpassa sig till samhället för att på lite sikt nå resultat”. Jag håller däremot med till hundra procent när Odelberg säger ”att ett samhälle som är tillgängligt för alla är ett bättre samhälle för alla” och lovar att arbeta för en lag mot diskriminering av funktionshindrade.

I söndags startade jag en tävling som sträcker sig fram tills idag. För att vinna krävs det att någon läsare skickar in en bild på en rolig handikapparkeringsplats eller en annorlunda bild under temat handikapparkering. Sedan i söndags har jag haft flera hundra besökare av min blogg, men tyvärr har ingen rolig handikapparkering ännu dykt upp. Jag får helt enkelt själv bidra med tre bilder. Först en handikapparkering för helikoptrar.

Bild nummer två föreställer en av Sveriges vackraste handikapparkeringsplatser mitt i en vårvarm backe full av fina vitsippor.



Avslutningsvis vill jag även uppmärksamma min egen privata handikapparkering. Jag har nämligen målat en kärleksfull rullstolssymbol på golvet i mitt garage och därmed bokstavligen gjort mig en egen parkeringsplats där bara jag med mitt tillstånd i bilen får stå. Nu behöver jag inte längre oroa mig för att frugan använder garaget med sin bil. ;o)

Det finns gott om handikapparkeringar på diverse ställen. Om ingen bilist utan tillstånd redan tagit sig friheten att ta "min" parkeringsplats är handikapparkeringsrutan oftast ledig. Okej... en handikapparkering är inte "min" bara för att rullstolssymbolen är stämplad i astfalten, men sedan några dagar tillbaka har jag faktiskt en egen handikapparkering som bara är Min. Och den finns i mitt garage. De senaste veckorna har jag och min fru målat om en utevägg och eftersom det blev svart färg över passade det perfekt att "leka" lite. Mitt garage har förvandlats till en handikapparkering!



Har du sett någon riktigt udda handikapparkeringsplats? Har du en rolig bild under temat "handikapparkering" och skickar den till mig belönar jag de två fräckaste, snyggaste och bästa bilderna med ett exemplar av min bok "Livet rullar vidare". Jag hoppas att du vill vara med i min lilla impovicerade tävling. Skynda dig för tävlingen pågår bara till på tisdag.

Det kryllar av grupper på Facebook. Det finns något för alla smaker. En av de senaste har Ing-Marie Lagher Kågerstig från Vänersborg gjort och handlar om de trottoarpratare som många köpmän envisas med att ställa i vägen. Ing-Marie skriver: "Ska det vara så svårt för handlarna att ställa trottoarpratarna så att folk kommer fram. Nej bort med allt skräp på trottoarerna så alla kan förflytta sig utan hinder. Totalförbud vore bra." Enligt Ing-Marie så har hon nu kämpat i åtta år för att försöka få bort dem, eller i alla fall flytta till ett lämpligt ställe. Nu har hon utökat antalet protestgrupper på Facebook genom att starta en egen. Jag är medlem, bli det du också.

Jag har absolut ingen aning om den här dagen blir något bra, men personligen tycker jag det låter spännande och därför värt att uppmärksamma i min blogg. Det handlar om 5-8 oktober och en kortkurs på Furuboda folkhögskola i Åhus. Rubriken är "Framtidens forskare" och meningen är att deltagarna ska få svar på flera frågor. Vad gör egentligen en forskare? Vad är forskning? Är forskning en lämplig karriär om man har en funktionsnedsättning? Kursen vänder sig alltså till alla som vill veta mer om hur personer med funktionsnedsättningar kan förverkliga sina forskardrömmar. Låter spännande tycker jag. Om min tid räcker till kanske jag anmäler mig genom att klicka på följande länk.

Programmet har lagts upp av projektet Från forskningsobjekt till medaktör i samarbete med Nätverket för forskare med egen erfarenhet av funktionshinder. Kursen innehåller aktiviteter på Furuboda folkhögskola och inspirerande stunder i Sjöstugan vid Hanöbuktens strand. Medverkar gör:
Bodil Jönsson, författare och tidigare professor i rehabiliteringsteknik
Hanna Bertilsdotter Rosqvist, forskar om Aspergeridentitet och crip theory
Per-Olof Hedvall, forskar om tillgänglighet och är föreståndare för Harec i Lund.
Anne Sjöberg, Emil Erdtman, Från forskningsobjekt till medaktör

Läs mer på www.handikappförbunden/forskning

I dag fick jag en rejäl nostalgisk upplevelse efter att ha städat skrivbordet. Längst ner i en av de högsta högarna av papper hittade jag boken ”Rullstolsidrott – Teknik och träning i friidrott”. Ett snyggt exemplar från den första upplagan tryckt 1982. En bok skriven av Ray Clark och översatt till svenska av journalisten Björn Wilhelmsson. Bokens närmare 200 bilder har tagits av Martin Nauclér och Bosse H Eriksson. Med andra ord en riktig kultförklarad raritet som säkert har högt nostalgivärde bland många idrottande funkisar. På altanen, i augustisolen, var det i dag en perfekt läsning.

Ray Clark var en av Sveriges främsta allroundidrottare i rullstol. Han har spelat rullstolsbasket i såväl USAs som Sveriges landslag och var en av de första stöttepelaren och utvecklarna i Sveriges friidrottslandslag för rullstolsanvändare. Inte minst är han känd för det tiotal Olympiska guldmedaljer han erövrat och de 36 världsrekord han slagit. Boken redovisar Ray Clarks samlade erfarenheter av eget idrottande och egen verksamhet som instruktör och lärare. Det är pedagogiskt skrivet, nästan nördigt och då och då lite gammalmodigt trots att det oftast poängteras att det (på 80-talet) handlar om de senaste teknikerna. Boken tar upp allt från regler och träningstips till teknikstudier och all annan information som en idrottsutövare i rullstol kan ha nytta av. I alla fall på den tiden.

Om du inte vet vart du ska vända dig i djungeln av vallöfen rekomenderar jag att du noga läser detta:
http://fulldelaktighet.nu/?p=1120
Denna blogg är generellt bra, och detta innlägg underlättar för den som vill veta vem man ska rösta på för ett tillgängligare samhälle. Men... bloggtexten utgår från partiernas valmanifest där de lovar och lovar. Ja, hoppas kan man ju alltid. Men det känns ofta som om det lovas massor utan att vallöftena uppfylls.
Den som lever får se... Jag vet i alla fall vem jag ska rösta på, och satsar på tillgängligheten.

Den som åker buss eller båt ska få samma typ av rättigheter som flyg- och tågresenärer. Det har EUs transportministrar beslutat. I båda fallen innehåller rättigheterna skrivningar om icke-diskriminering och rätt till assistans för personer med nedsatt rörelseförmåga. Konkret innebär det rätt till assistans i hamnar, på bussterminaler och ombord på fartyg och bussar. Transportören ska inte heller kunna neka någon att åka med på grund av att personen har en funktionsnedsättning. Låter riktigt bra tycker jag. De nya rättigheterna kommer alltså göra det lika bra på båtar och bussar som det i dag är på SJ-tågen (!) där ingen rörelsehindrad mer eller mindre fått åka X2000-tåg det senaste året. Otroligt bra.

Trots sommarvärmen ute närmar sig nu höstterminen med stormsteg. Det är många som på måndag återvänder till vardag och jobb. Jag har nu vara ledig och ladda batterierna efter en intensiv vårtermin, och nu börjar jag sakta men säkert komma igång igen med tillgänglighetsarbetet. Det är bland annat klart att jag föreläser på Växjö stadsbibliotek tisdagen den 21 september. Länsbiblioteket Sydost bjuder då in till en inspirationsdag om hur vi når målen för tillgänglighet 2010. Jag är en av flera föreläsare som fyller temadagens innehållsrika program. Min föreläsning pågår från klockan 13.00 till 15.00. Övriga föreläsare är Suzanna Mocevic, Växjö kommun, samt Martin Edberg och Jan Karlsson från Handikapprörelsens Idé- & Kunskapscentrum i Kronoberg.

Vill du anmäla dig klickar du här.

Jag röstar inte för särlösningar. Min målsättning är att alla, utifrån egna förutsättningar och individuella behov, ska ges lika möjligheter att ta sig fram i livet. Och därför gör Kristdemokraternas valmanifest mig riktigt besviken. Det handlar om 89 vallöften under 13 rubriker som döpts till ”13 steg och 89 vallöften för ett mänskligare Sverige”. Det som irriterar mig är ett vallöfte som bygger på att KD vill att individer med en funktionsnedsättning ska erbjudas tio tusen nya jobb i den offentliga sektorn. Mer pengar ska alltså avsättas till lönebidragstjänster.
– Alla som kan ska få jobba. Det behövs särskilda insatser för personer med funktionsnedsättningar, sa partiledaren Göran Hägglund.
Eftersom arbetslösheten alltid är högst bland individer med en funktionsnedsättning borde jag jubla, men det är särlösningen som irriterar.

Personligen vill jag inte vara bidragsberoende och ha ett arbete bara för att arbetsgivaren inte behöver betala många ören för att ”ta hand om mig”. Personligen vill jag inte välja mellan någon variant av förtidspensionering, sjukskrivning, speciella arbetslöshetsprojekt för funkisar eller en lönebidragsanställning. Jag vill kunna gå till vilken arbetsförmedling som helst och räkna med att lokalerna är tillgängliga och bli seriöst bemött av kunnig personal. Därefter vill jag gå igenom mina kvalitéer och svagheter, skriva ett CV och kastas ut i konkurrens med andra arbetslösa, vare sig de är individer från en annan nationalitet, annan planet, homosexuella, rödhåriga eller.... jag tänkte skriva ”vanliga”, men i så fall skulle jag vara ”ovanlig” och.... ja, kanske är jag lite ovanlig som tycker om ketchup till pannkakan.

Jag vill sitta i en anställningsintervju och bedömas utifrån mina individuella kvalitéer och svagheter, ingenting annat. Hade jag varit arbetslös hade jag velat ha jobb utifrån min kompitens och inte för att jag är en billig arbetskraft eller av barmhärtighet. Personligen röstar jag gärna på den politiker som förbättrar arbetsmarknaden för funktionsnedsatta, men det ska inte ske genom särlösningar. Det känns bra, tycker jag, att sedan 2007 vara en oberoende egenföretagare.

I december 2009 försökte jag boka en tågbiljett med X2000. Jag fick nej eftersom tågens lyftar inte fungerade. Dem jag pratade med bad om ursäkt för mina extra besvär eftersom jag tvingades åka de långsamma regionaltågen eller till och med ibland använda en rejäl särlösning och ta en taxi. De lovade att försöka åtgärda problemet så fort som möjligt. De hoppades bli klara inom några månader.
- Några månader! protesterade jag irriterat, så länge kände jag att det inte gick att vänta.
I mars, och även april och maj för den delen, försökte jag igen och svaren blev ungefär det samma varje gång. Fortfarande utestängde SJ mig och många andra trots att det till och med finns svenska lagar sedan många år tillbaka som säger att kollektivtrafiken ska vara användbar för alla.

I dag ringde jag SJ igen, och få ännu en gång samma svar. Nu har SJ dock bestämt sig för att byta ut alla 86 lyftar i de 43 tågseten, men de kan inte svara på när arbetet är klart. Min hösttermin, med föreläsningar runt om i hela Sverige, börjar sakta men säkert rulla igång. Min första höstföreläsning är i september och det är därför hög tid att planera resa/boende. Det är så skönt att åka tåg, slippa ansvaret med att köra själv, hitta parkeringar och åka vilse. Det är bara att hoppa ombord, följa med och i lugn och ro exempelvis läsa en bra bok. Men i höst överväger jag att helt strunta i SJ och köra bil. Kanske uppfattar du det som att jag givit upp "kampen" om att en dag få åka X2000 som alla andra? Kanske har jag det. Allt SJ-trassel i snart ett år har gjort mig så trött.

Kommunerna blir skyldiga att prova tillgänglighet och användbarhet i samband med ansökan om bygglov. Det är ett av ändringarna i regeringens förslag till ny Plan- och bygglag. Om bedömningen av en byggnads tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörlighet eller orienteringsförmåga görs i samband med bygglovsprövningen är det troligt att fler felaktigheter upptäcks tidigt i byggprocessen, skriver regeringen i förslaget. Det tror jag också. Ju tidigare "tillgänglighetstänket" blandas in ju bättre blir det. Och självklart, på sikt, även billigare då allt förhoppningsvis blir rätt direkt och inte efter flera ombyggnationer.

Källa: Tidningen Svensk handikapptidsskrift

Snart är jag hemma i Gävle igen och planerar att mer eller mindre uppdatera min blogg varje dag igen under hela höstterminen. Men fortfande har jag lite semester. För snart två veckor sedan började resan med några dagar i Skara och sedan dess har jag varit i Köpenhamn i två dagar med bl.a ett besök på Tivoli. Därefter körde vi vidare ner i Danmark, via bilfärjan, till Puttgarten i Tyskland och en dag i Burg. Förutom "standardbekymmer" som höga trottoarkänter, halvbra tillgängliga allmänna toallet och liknande brister har tillgängligheten under min resa varit godkänd. Efter billig whiskey, vin och öl i Burg kompenserade jag det hela med ett studiebesök i Lübeks domkyrka och ett intressant nunnekloster. Resan gick vidare till Hamburg där vi var i två dagar. En stor, stökig och lortig stad som inte blev min favorit. Därefter var det en dag i den mysiga staden Kiel som gällde. I morse vaknade jag i en trång hytt i den riktigt bra tillgängliga kryssningsfärjan från Kiel till Göteborg. Nu är jag i Skara igen och åker hem till Gävle imorgon.