Livet rullar vidare

Det får inte vara som på 1700-talet när folk gick på cirkus och skrattade åt kortvuxna, udda individer och krymplingar. Samtidigt älskar jag att testa gränserna, driva med fördomar och spetsa situationen till det yttersta när det gäller "funkis-humor". Kännsliga personer varnas, men personligen älskar jag avsnittet Krazy Kripples i South Park. Seriens skapare Trey Parker och Matt Stone har funkis-tema på sitt råa men ändå härliga sätt.

foto: Håkan Selen

Jag har inte villa, volvo och vovve men törs ändå påstå att jag är en medelsvensson. För mig är det radhus, hyundai och katt som gäller. Trots att jag tar mig fram i livet med gummidäck istället för gummisulor är jag inte anorlunda på något sätt. Förutom några tillgänglighetsbekymer här och där samt en skvätt okunskapsattityd, rullar mitt liv vidare som alla andra. Jag har en nedsättning i min funktion, kan alltså inte gå lika bra som många andra, men bryr mig oftast inte så mycket om det. Förutom vid ett extremt tillfälle. Så fort den där konstiga, otäcka, vita, kalla, blöta och hala uppfinningen ramlar ner från himlen blir det tvärstopp. Snö, eller rättare sagt dålig snöröjning, ställer alltid till med bekymer och jag undviker att helt enkelt gå ut. Kommuner ansvarar för buss- och huvudgator samt många andra områden, men enligt ett beslut i riksdagen är det fastighetsägarna som har det största ansvaret för snöröjningen av trottoarer utanför deras hus. Dessa områden kallas svarta arealer på grund av att de ska hållas svarta, och inte bli vita vintertid. Men det slarvas och missköts. Självklart måste jag vara realist. Jag begär inte att de ska snöröja hela stan inom 24 timmar men jag har ett önskemål om att det borde finnas tydliga planer för viktiga, framkomliga stråk, där alla kan ta sig fram.


Läs mer här.... .... eller här.

Har gjort ett tillgänglighetsuppdrag idag. Sandvikens kommuns stadshus har kontrollerats. Det ska poängteras att kommunen väljer en lightversion och gör ingen fullständig riktig regelrätt inventering, men "tillgänglighetstänket" är förhållandevis inplanterat bland politiker och tjänstemän, och det är bra. Frågan är bara hur mycket jag kan kräva? Lightversionen beror troligvis på en kombination av otillräckliga personalresurser och pengabrist. Ska jag nöja mig med det? Naturligtvis hinner jag knappt börja förrän en otillgänglighet dyker upp. Trots att det bara handlade om en lightvariant ramlade jag över ett 30-tal fel inom stadshusets fem våningsplan. En av de allvarligaste handlar om att rörelsehindrade måste ha större blåsor eftersom det inte finns någon tillgänglig toalett på bottenvåningen. Eller ska jag nöja mig med att åka lite extra hiss varje gång jag behöver uträtta mina behov? Alla kan idag inte obehindrat ta på sig ett förtroendeuppdrag som politiker eftersom fullmäktigesalens talarstol är oåtkommlig, det finns ingen tillgänglig information för dyslektiker eller synsvaga och det saknas hörselslingor nästan överallt. Eller ska jag nöja mig med en bärbar mikrofon bredvid talarstolen, att någon ger läshjälp eller hänvisas till en pdf-fil på hemsidan och att man i alla fall planerar inköp av bärbara hörselhjälpmedel? Det finns heller ingen godkänd utrymningsplan så rörelsehindrade, hörsel- och synsvaga riskerar att inte ta sig ut om stadshuset börjar brinna. Eller ska jag nöja mig med det också? Om några halta, lytta, rullstolsanvändare, hörsel- och synsvaga brinner inne ger det ju kommunen generellt bara mindre problem?

kliver in på apoteket för att köpa kondomer och försöker med tecken att förklara sitt ärende. Apotekaren fattar ingenting. Till slut slänger killen fram sin snopp tillsammans med en 50-lapp på disken. Apotekaren sig sej omkring, drar fram sin snopp och stoppar 50-lappen i fickan. Den döve blir högröd i ansiktet och gestikulerar våldsamt åt apotekaren som lugnt säger:
- Om du inte kan ta en förlust ska du inte heller slå vad...

Med Boverkets bygglagar och regler har vi idag förhållandevis tydliga bestämmelser. Regeringens handikappolitiska plan säger att alla enkelt avhjälpta hinder ska bort på allmänna platser och i offentliga lokaler. EU-direktiv och FN-konventioner handlar om samma sak. Förutom att otillgänglighet inte betraktas som diskriminering i Sverige har vi generellt ett ganska gott regelverk, problemet är att många helt enkelt struntar i det. Jag blir därför glad varje gång någon plockar fram lagboken och sätter den under näsan på dem som inte verkar förstå. Ett exempel är en fastighetsägare i Lund som vägrar installera automatiska dörröppnare vid två butiksentréer trots att kommunens byggnadsnämnd ställt hårda krav. Kommunens förelägganden överklagades av fastighetsägaren till länsstyrelsen som gick på kommunens linje. I november prövades ärendet i länsrätten och dommen är tydlig. Tunga entrédörrar måste förses med dörröppnare för att uppfylla lagen om enkelt avhjälpta hinder, kostnaden på 15 000 kronor per butik är inte orimlig och det finns ingen substans i påståenden om att dörröppnare ökar stöldrisken. Denna dom har en prejudicerande viktig betydelse eftersom det är den första i sitt slag. Nu får vi se om de som trillskas äntligen börjar följa landets lagar eller om det behövs ännu tydligare direktiv genom att ärendet överklagas till kammarrätten.

Jag blir så trött på alla undersökningar och utredningar där massor av energi läggs ner på att komma fram till saker jag redan vet. En undersökning som Sveriges Kommuner och Landsting, SKL genomfört visar att nio av tio kommuner har åtgärdat mindre än hälften av uppenbara tillgänglighetshinder. *Gäsp* Och många myndigheter har kommit på efterkälken i tillgänglighetsarbetet, visar statistik från Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning. *Gäsp* När människor hindras från att göra egna val och leva självständiga liv skapas ohälsa. En rapport från Statens folkhälsoinstitut visar att det är tio gånger så vanligt att personer med funktionsnedsättning upplever sig ha en dålig hälsa jämfört med den övriga befolkningen. *Gäsp* En stor del av denna ohälsa uppstår på grund av hinder i omgivningen som begränsar aktivitet och delaktighet. Folkhälsoinstitutet konstaterar att den dåliga hälsan för personer med funktionsnedsättning kan minska med en tredjedel om dessa hinder avlägsnas. Allt det här, och lite till, visste jag ju redan. Det är min vardag.

Internet är en djungel som det är lätt att gå vilse i. Och mitt i den här djupa djungeln bland den mest svåråtkomliga terrängen finns miljontals bloggar. Personligen har jag länge tvekat att starta en egen och ofta funderat hur folk egentligen har tid och ro att orka skriva, skriva och skriva om sina liv. Men så plötsligt har jag en egen och upptäcker att det är kul. Min tid räcker sällan till för att sitta och läsa andras bloggar, knappt för att uppdatera min egen. Jag arbetar för mycket för att hinna, men det finns dock några som intresserar mig extra och som jag läser då och då.
Gör det du också.

http://www.soderbona.se/
http://www.stil.se/default.asp?headId=4&subId=69&pId=69
http://cpmamman.blogspot.com/
http://dhr.typepad.com/
http://bjornthoren.se/blogg/
http://mytorex.blogspot.com/
http://legitimeradcp.blogg.se/
http://www.rullstolsmorsan.blogspot.com/
http://www.ungarorelsehindrade.se/blogg

En fransman ritade denna bild under en av mina föreläsningar.

Anders Olsson är världsmästare, paralympisk mästare och världsrekordinnehavare i simning. Nyligen belönades han på Idrottsgalan för bästa idrottare med en funktionsnedsättning. Utifrån de första två meningarna är det lätt att tro att inget kan stoppa honom, men det är fel. En nivåskillnad på bara några centimeter sätter bokstavligen käppar i hjulet. Jag vill passa på och skicka ett rejält grattis, men irriterar mig fruktansvärt på den otillgänglighet som gör att rullstollsanvändare inte obehindrat själva tar sig fram. När Anders Olsson i tevens direktsändning tog emot priset blev det extra tydligt. Rampen upp till scenen var allt för brant och världsmästaren tvingades be om hjälp. Den pampiga och värdiga entré han kunnat göra om tillgängligheten varit okej uteblev. Istället blev han påskjutsad likt en 93-årig gubbe som får lämna äldreboendet i några minuter och luftas genom att köras runt i en park. Det var bara filten över benen som saknades.

Klicka på bilden för mer information.

Imorgon är det den 19 januari och jag föreläser i Malmö för anställda inom vård- och omsorgsektorn. Föreläsningen äger rum klockan 13.30-16.00 i stadshuset, agust palms plats 1, i en lokal som heter stortorget. Just nu sitter jag på S:t Jörgens Scandichotell med datorn i knät och teven bredvid som visar idrottsgalan. Nyligen blev Anders Olsson belönad som årets bästa idrottare med funktionsnedsättning. Grattis Anders! Ett längre blogginlägg om honom kommer senare. Min resa från Gävle till Malmö gick bra. Men det beror inte på att SJ-tågen är tillgängliga eller att SAS-personalen har ett gott bemötande. Det beror på att jag är smidig och inte trasslar/bråkar mer än nödvändigt. Jag står ut med att åka ett regionaltåg i andra klass till Arlanda eftersom X2000-tåget inte fungerar med rullstol och en förstaklassbiljett inte kan bokas av en rullstolsanvändare. Jag står tyst ut med SAS-personalens kommentarer om att "vi har en rullstol ombord" istället för att ropa HALLÅ jag är ju med också. Efter lite slösurfande och tevetittande är det John Blund som gäller för att vara pigg till vårterminens första föreläsningsuppdrag.

Jag är övertygad om att attityder kring funkispersoner förändras om funktionsnedsatta ofta syns och hörs och tar plats i vardagen. Det är dörför viktigt att lyfta fram individer, personer bakom ett skal som exempelvis kan vara en rullstol. Media har en viktig uppgift att involvera funkisar på rätt sätt. En funktionsnedsatt ska inte bara synas i teve eller höras på radion när det handlar om att färdtjänsten inte fungerar, att den personliga assistansen förändras, att det är brister i tillgängligheten eller i en diskussion om dödshjälp. Som funktionsnedsatt handlar livet inte bara om vård- och omsorgsfrågor. Min dröm är att fler funkisar ska synas i helt andra sammanhang. Fram för fler "funkiskändisar" som exempelvis skådespelerskan Marlee Matlin, en döv kvinna som bland annat vunnit amerikanska versionen av Dansa med stjärnorna.



Klicka på bilden så får du veta ännu mer...
Känner du till fler funkistjärnor?

Att det finns gott om knasbollar är inget nytt. Ett försäkringsbedrägeri är heller inte så uppseendeveckande eftersom det sker då och då. Men det jag hörde talas om igår tar priset. En 33-årig man i Halmstad har i flera år påstått att han är rörelsehindrad och rullstolsanvändare. Han har fått ta del av alla rättigheter som ekonomiska bidrag och personlig assistans, men plötsligt upptäckte Försäkringskassan ett fotografi på mannen där han springer runt på Lisseberg och inte alls använder rullstol. Försäkringskassan hittade också en semestervideo där han dansar. Det visade sig att 33-åringen bara var en skicklig skådespelade, en bedragare av den mer spektakulära sorten. Igår dömdes han till fängelse i tre år.

Jag såg nyheterna på teve igår och tycker att Erik Ljungberg och Anna gör ett riktigt bra jobb i Göteborg. Tänk att kollektivtrafikens regler stoppar rörelsehindrade samma dag som FN-konventionen för mänskliga rättigheter för personer med en funktionsnedsättning firar ett år i Sverige. Så lämpligt. Visste du förresten att regeringen har en speciell sammanställning över viktiga årtal om mänskliga rättigheter på sin hemsida. Jag vet inte varför, men "vår" FN-konventioner för alla funktionsnedsattas rättigheter är inte med. Beror det på att regeringen inte anser det vara ett viktigt datum?


Klicka på "knappen" här ovanför för att se nyhetsinslaget.

Den här filmen vill du INTE missa:

Aaron "Wheelz" Fotheringham är min senaste idol. Personligen skulle jag naturligtvis aldrig ge mig ut på så vilda åkturer, men det är skönt att se en rullstolsanvändare som testar gränserna och gör något annorlunda. Aaron har introducerat extremsporten Hardcore Sitting, ett mycket speciellt sätt att ta sig fram i rullstol.

Den bristande tillgängligheten och den allt svårare situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning är två exempel som svenska FN-förbundet lyfter fram. Personligen trivs jag inte med att leva i ett land som inte lever upp till FN-krav på mänskliga rättigheter. Läs mer här:
http://www.svenskhandikapptidskrift.se/index.php?page=archives&year=2009&news_id=643

En holländare har tagit det populära Wii sports spelet och gjort en handicap edition. Det här vill jag ha. Personligen tror jag att synen på funktionsnedsatta förbättras när personer med en nedsättning syns och hörs överrallt i vardagen. Stämpeln om att vi är anorlunda och därmed ska särbehandlas suddas ut om vi får visa att det egentligen sitter en vanlig medelsvensson i rullstolen. Attityderna förändras och bemötandet förbättras om en funkis betraktas som en unik individ med rättigheter och skylldigheter, inte som en i en grupp handikappade. Ett dataspel som Wii sport handicap edition är deffinitivt rätt väg att gå för att få bort stämpeln att en funkis är annorlunda och därmed ska behandlas anorlunda. Hoppas Wii-spelet blir en försäljningssuccé.
http://www.youtube.com/watch?v=J8OVWdJeCJc

Sveriges nationella plan för handikappolitiken går ut den sista december 2010. Ingen kommer att hinna uppnå planens mål, som fastslogs i maj år 2000, och frågan är nu om de nationella målen ska förlängas eller om hela planen ska skrivas om. Vilket politiskt parti får arbeta med det den första januari 2011? EU-direktiven blir allt strängare när det gäller tillgänglighetsfrågor, FN-regler är rykande aktuellt eftersom Sverige nyligen antog de senaste FN-föreskrifterna kring mänskliga rättigheter för personer med en funktionsnedsättning. Norge införde en ny lag från och med första januari 2009 som förbjuder otillgänglighet, och i Sverige utreder man just nu om dessa diskrimineringslagar ska införas även här. Det riksdagsparti som nu börjar "marknadsföra" frågor som berör pensionärer, barnfamiljer och funktionsnedsatta utifrån ett tillgänglighetsperspektiv vinner valet.

2003 skrev jag boken Livet rullar vidare som handlar om livet ur ett rullstolsperspektiv. Den kan lånas på biblioteket och finns även som talbok.

Jag arbetar heltid som föreläsare, konsult och utbildare i tillgänglighet- och bemötandefrågor. Den som följer min blogg får ta del av mitt liv ur min rullstols perspektiv. Jag garanterar spännande läsning.