Livet rullar vidare

Hotellkedjan Scandic har lanserat ny förbättrad information som i detalj går igenom vilka anpassningar som finns på varje hotell. Du hittar informationen på deras hemsida. Jag övernattar ofta på Scandic när jag reser runt på olika föreläsningsuppdrag och upptäcker ständigt en mängd brister. Allt är absolut inte perfekt, med de har i alla fall inventerat sin verksamhet, är medveten om vilka åtgärder som behöver göras och gör även sakta men säkert förbättringar då och då. Deras satsningar är värd ett beröm och Magnus Berglund, speciellt anställd för att förbättra tillgängligheten, ser till att frågan ständigt aktualiseras. En av de senaste nyheterna handlar om att Scandic bygger 150 nya tillgängliga och användbara rum för alla under 2010.

Specialpedagogiska Skolmyndigheten har kommit fram till att digitala utbildningsplattformar på svenska skolor har så stora brister att de utestänger elever med funktionsnedsättningar. I sin rapport skriver myndigheten att det främst handlar om webbsidor där lärare, elever och föräldrar kan kommunicera och få tillgång till dokument, planering, övningar osv... Marknaden domineras av tolv plattformar. Samtliga får underkänt när det gäller teknisk tillgänglighet. För att alla ska kunna använda dem måste de göras om. Specialpedagogiska Skolmyndigheten har rangordnad de granskade digitala plattformarna och presenterar det nedslående resultatet enligt tabellen. I rapporten skriver man bland annat att en eleven kan utestängas helt eller delvis vilket kan betecknas som ren diskriminering.

Priset "Visa Vägen" från Samhall tilldelas i år bland annat till hamburgerrestaurangen Max som föregångare när det gäller att anställa personer med funktionsnedsättningar. Max-företaget får priset för att man kontinuerligt har rekryterat medarbetare via Samhall. Max målsättning är att det ska finnas minst en anställd med funktionsnedsättning på varje restaurang. I motiveringen för utmärkelsen menar Samhall att man genom sina ambitioner gjort det synligt och tydligt att personer med funktionsnedsättningar berikar och utvecklar arbetsplatsen. Och Max får självklart en guldstjärna från mig.

Gruvmuseet i Falun ska bli mer tillgängligt för individer med en funktionsnedsättning. Det står klart sedan stiftelsen Stora Kopparberget, som äger museet, har fått 800 000 kronor i bidrag från Boverket. Pengarna ska användas till ombyggnationer för att göra verksamheten användbar för alla. Vill du söka pengar från Boverket klickar du här.


Att prata om tre positiva tillgänglighetsnyheter utan att en av dem handlar om bloggen ”Till för alla” vore väldigt fel. Här skriver Kjell Winberg från Höör om stora och små nyheter med fokus på tillgänglighetsfrågan. Jag besöker hans sajt ofta, gör det du också.

Har du tänkt på att två bra saker, Facebook och DHR, faktiskt har samma färger i logotyperna? Och det finns ännu en gemensam nämnare när det handlar om mig och mitt företag. För en vecka sedan startade jag nämligen än fans-sida på Facebook som naturligtvis heter Livet rullar vidare. Gå med där du också! Igår fick jag ett mail som sammanfattar fans-sidans första vecka och det har blivit mer än bra. Totalt har hela 258 personer anmält sig och fans-sidan har haft 898 besök. Visste du förresten att min blogg har närmare 1000 läsare vare dag? Och nu till Facebook och DHRs andra gemensamma nämnare. Inom de närmaste veckorna ska DHR starta ett bloggnätverk för personer som har en funktionsnedsättning eller skriver om förbundets intressepolitiska frågor.  Efter att DHR-representanter läst min blogg under en tid är det nu klart att jag blir en av nätverkets bloggare. Målsättningen är att skapa en större samhörighet bland bloggare inom funkisområdet och försöka få upp funkisfrågorna oftare i media, i de sociala medierna och generellt på allas dagordningar. Det ska bli riktigt spännande tycker jag.

Nu är jag hemma igen efter mina uppdrag i Göteborg och Jönköping. När jag reser är det oftast tåg och flyg som gäller. Efter en föreläsning är det skönt att luta sig tillbaka, varva ner och låta någon annan köra. Under mina resor har jag alltid med mig en bok. Den här gången läste jag Håkan Barcks antologi, som helt enkelt har namnet ”Antologi”. En liten bok på 50 sidor, utgiven av Recito Förlag AB 2009, och säljs av Litenupplaga.se. Boken blandar Håkan Barcks poesi och noveller, men handlar egentligen mest om Håkan Barcks personliga åsikter om vad som kan tituleras bra och läsvärd lyrik. Och jag känner mig kluven.

Den poesi och de korta noveller han bjuder på ger mig underhållning, det är stundtals riktigt bra. Men bokens långa partier som analyserar vad som är bra och dålig poesi, samt ger en kurs i skrivarkonsten, drar ner tempot radikalt. Tack vare Håkan Barck har jag visserligen lärt mig mer om exempelvis cesur, ellips och inrim, men jag hade föredragit mer poesi än ”skrivarkurs”. Håkan Barck, född 1964, är förtidspensionär och initiativtagare till nätverket Ordmakt inom Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) som arrangerar skrivarkurser, poesifestivaler och workshops med olika teman. Från mig får Håkans poesi betyget fyra av fem, men hela boken får bara betyget två.

Nu blir det inga fler uppdateringar av min blogg på några dagar. Söndagen den 20 mars åker jag från Gävle (1) till Göteborg. Under måndagen föreläser jag om bemötandefrågor för personal på Sahlgrenska sjukhuset (2). Efter föreläsningen åker jag till Skara (3) där jag övernattar. På tisdag fortsätter min "turné" från Skara till Jönköping (4) där jag föreläser om tillgänglighetsfrågor för köpmän och fastighetsförvaltare. Onsdagen den 24 mars kommer jag hem igen. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge... Under onsdagen, eller torsdagen, rekomenderar jag att du skriver in adressen till min blogg igen. Då ska jag skriva om... ja, den som väntar får se.

Den 11 januari 1972 föddes en liten kille på Gävle sjukhus. Nästan direkt visade det sig att han var född med benskörhet. 38 år och över 20 benbrott senare har barnet växt upp och utvecklats till att bli mig. En man, som likt Karlsson på taket, är i sina bästa år. En svensk som lever ett Svenssonliv trots att det inte är villa, volvo och vovve. För mig är det radhus, Hyundai och katt som gäller. Nu funderar jag på att flytta till Norge. Samma år som jag föddes öppnade en Vingbutik på den kända affärsgatan Karl Johan i Oslo. Jag har aldrig varit i Norge, men om jag hade flyttat dit och besöker reseföretaget hade jag tvingats vända i dörren. Min rullstol och entréns 14 centimeter höga tröskel är nämligen ingen bra kombination.

Trots otillgängligheten borde jag nog byta nationalitet och flytta till vårt nordiska grannland i väster. Förutsättningarna för människor med funktionsnedsättning är sedan 2009 nämligen betydligt bättre där än här. Till skillnad från i Sverige är människor med en fysisk funktionsnedsättning i Norge numera skyddade mot diskriminering i form av otillgänglighet.

Både i Sverige och Norge infördes nya diskrimineringsdagar från och med den första januari 2009. I Sverige slogs samtliga tidigare diskrimineringslagar ihop i en ny lag och alla diskrimineringsombudsmän har uppgått i en ny övergripande ombudsman. I vårt avlånga land ingår dock otillgänglighet inte som en diskrimineringsgrund.


1990 blev USA det första landet att göra otillgänglighet till diskriminering i juridisk mening. Därefter har bland annat Australien, Storbritannien, Hong Kong, Sydafrika, Frankrike och nu Norge infört en lagstiftning som förbjuder exempelvis näringsidkare och offentliga organ att diskriminera människor genom otillgängliga verksamheter. Frågan är om Vingbutikens 14 centimeter höga tröskel på affärsgatan Karl Johan är ett brott mot Norges ”universella design”? Om det räknas som diskriminering bör ju Ving straffas med böter. Den norska motsvarigheten till Diskrimineringsombudsmannen har svaret på min fråga. Resebyrån och flera andra butiker efter Karl Johan anmäldes nämligen till ”Likestillings- og diskrimineringsombudet”.


De ansvariga för Ving förstår inte anmälan. De försäkrar att tröskeln inte varit något problem för rullstolsburna. Samtidigt försvar de sig genom att visa statistik på att allt fler generellt bokar resor via telefon eller Internet. De säger till och med att Ving har flera andra butiker i de centrala delarna av Oslo, och eftersom dessa lokaler är tillgängliga så kan ju rörelsehindrade gå dit. Men inga argument biter på Norges diskrimineringsombudsman. Domen blev glasklar. Det är Ving som har ansvaret för att butiken lever upp till ”universell design”, och eftersom kriterierna inte uppfylls måste tröskeln bort. Uttalandet från den norska diskrimineringsombudsmannen är inte juridiskt bindande, men den verksamhet som inte rättar sig efter uttalandet kan dras inför ”Likestillings- og diskrimineringsnämnda”. Nämnden kan i sin tur fatta beslut som tvingar Ving att tillgängliggöra entrén. Och om Ving struntar i beslutet åläggs de ett bötesbelopp för varje dag fram till dess ”universell design” har uppnåtts.

Det är alltid mycket roligare att skriva om positiva tillgänglighetsnyheter än negativa. I dag fredagsmyser jag lite extra eftersom Sandvikens kommuns hemsida var den första kommunwebbplats att nå 100 procent i den tillgänglighetsmätning som gjorts av validerat.se. Det betyder att Sandviken.se kan användas av så många som möjligt, oberoende funktionsnedsättning eller tekniska begränsningar. Alla kan enkelt tillgodogöra sig informationen. Undra hur tillgänglig min blogg är? Någon som vet hur man testar det? Eftersom jag arbetar heltid med tillgänglighet- och bemötandefrågor, och "kräver" att allt ska vara användbart för alla kan jag ju inte ha en blogg som inte alla kan läsa. Jag tar gärna emot tipps på hur man gör en blogg så tillgänglig som möjligt.

Det är MYCKET nu. I min blogg försöker jag alltid ta upp aktuella ”funkis-nyheter” och gärna ge egna reflektioner/kommentarer på det som sker. Just nu är det så mycket att jag mer eller mindre inte hinner med. I dag har jag suttit framför min dator och arbetat hela dagen med radion i bakgrunden och det dyker upp den ena nyheten efter den andra.

För det första har vi Läkaresällskapets etiska delegation som vill utreda frågan om dödshjälp. Nu handlar det om en svårt sjuk förlamad respiratorbunden kvinna som tagit kontakt med Socialstyrelsen och vill få hjälp att avsluta sitt liv. Enligt Läkaresällskapets riktlinjer måste läkare alltid respektera de patienter som vill att den livsuppehållande behandlingen avslutas. Samtidigt tolkar Socialstyrelsen lagtexten striktare. Man menar att lagen säger att dem som , genom en aktiv handling bidrar till dödshjälp, ska åtalas. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att det fortsätter vara så. Den som avslutar någons liv, vare sig individen vill de eller inte, förtjänar långa fängelsestraff. Jag vill vara grymt tydlig med att jag absolut inte har någon kunskap i det enskilda fallet. Men trots att jag inte vet något om den här kvinnan står jag fast vid att det vore en fruktansvärd utveckling om sjukvården inte alltid gör allt för att göra patienterna friska.


För det andra har ett förslag från Folkpartiet till riksdagen trasslat till det för elöverkänsliga. Med anledning av den kalla vintern och höga elpriser har Folkpartiet föreslagit om att alla får en pryl som timvis avläser elmätarna för att hushållen själva ska kunna påverka kostnaden. Ur miljösynpunkt och min plånboks synpunkt är det ingen dum idé, men alla med tillgänglighetsglasögon och förståelse för alla individers behov är det ett förslag som borde kastas i Sverker ”konsumentmagasinet Plus” Olofssons soptunna. Eftersom elmätarna kan avläsas via distans genom att skicka trådlös elektronisk information får de negativa konsekvenser i form av huvudvärk, yrsel och andra besvär för elöverkänsliga. Det sägs att det minst finns 200 000 elöverkänsliga i Sverige. Om Folkpartiet vill ha 200 000 extra röster i höstens riksdagsval bör de alltså omedelbart göra om förslaget.

 

 

För det tredje satsar de politiska partierna stenhårt på sociala medier inför valet. Men problemet är att sajterna inte är konsekvent konstruerade, tillgängliga och användbara av individer med en funktionsnedsättning. Bloggar, Twitter, Facebook och annat smått och gott fungerar inte alltid för en synsvag, blind, dyslektiker eller generellt ovan Internetanvändare. Politikerna satsar på att marknadsföra sig själva och sin politik men väljarna kan inte ta del av budskapet. Undrar om nästa steg blir att politikerna, efter midsommarfestligheterna då valrörelsen ökar tempot på allvar, tänker fotsätta denna negativa informationstrend. Kanske blir nästa steg att alla politiker från midsommar till september bara får skriva och prata på Marsianska.

Från och med igår har Jernhusen och Banverket infört så kallade ”flexibla mötestider” för ledsagning på stationer. Den nya ledsagningstjänsten påbörjades redan vid årsskiftet och har under en provperiod verkligen fått utstå en rejäl test på grund av den elaka vintern som lett till många tågförseningar. Självklart har den nya tjänsten haft ”barnsjukdomar”, men problem är till för att lösas och enligt Jernhusens information har man åtgärdat brister och sakta men säkert blivit bättre och bättre. Har du, som läser min blogg, erfarenhet av ledsagning är jag oerhört tacksam om du tar dig tid och skriver en liten kommentar.

Citybladet i Gävle är en ny lokal gratistidning som kommer att ges ut på torsdagar varje vecka, med start torsdagen den första april. Det är en ”dålig” dag för en premiär eftersom vissa kan tolka det som ett aprilskämt, men jag försäkrar att Citybladet är en mycket seriös satsning.

 

Tidningen ska delas ut med posten till cirka 23 000 hushåll i de centrala delarna av Gävle samtidigt som den även distribueras till nära 3 800 företag i kommunen. För boende i kommunens ytterområden placeras tidningsställ på flera platser där Citybladet inte delas ut.

 

Den redaktionella ambitionen är att lägga fokus på det lokala livet i Gävle, allt från aktuella nyheter, väderprognos och sport till djupgående personporträtt, serier, tv-tablåer, korsord, stryktips, trav och annat smått och gott. Min personliga ambition är att då och då skriva läsvärda artiklar och publicera dem i Citybladet.

 

Nu har Paralympics börjat och det var länge sedan jag känt mig så nöjd och glad. Sedan Sverige deltog för första gången 1964 i Tokyo har de "vanliga" OS-tävlingarna resulterat i en mediabevakning dygnet runt samtidigt som de Paralympiska atleterna mer eller mindre ignorerats. Enligt Guldklubben fick Sverige sin första guldmedalj i de Paralympiska spelen 1968 i Tel Aviv i Israel då Ulla Lindström vann bordtennisturneringen. Därefter har det, fram tills i dag, erövrats totalt 598 medaljer under sommarspelen och 90 medaljer under vintern. Förutom några få, som exempelvis Jonas Jacobsson och Anders Olsson, är det endast få som känner till Sveriges Paralympikshjältar eftersom mediabevakningen varit urusel. Fram tills nu. Igår roade jag mig med att för första gången i Svensk tevehistoria se en hel match kälkhockey i direktsändning. Fantastiskt! Sveriges television ändrade till och med den ordinarie programtablån och flyttade Rapportsändningen eftersom hockeyn inte avgjordes förrän efter förlängning och straffdramatik. Vi står nu inför några härliga Paralympiksdagar som började med en knapp förlust med 3-4 mot Norge. För närvarande består Guldklubben av 139 guldmedaljörer och förhoppningsvis är de fler efter Vancouver.

 

Det går definitivt att tjäna pengar på tillgänglighet, speciellt inom resebranschen. I Sverige bor det cirka en miljon funktionsnedsatta, cirka två miljoner barnfamiljer och cirka två miljoner pensionärer. Med andra ord handlar det om en grupp konsumenter på totalt fem miljoner individer som älskar att resa. Naturligtvis föredrar de att åka till ”enkla” resmål. Platser som känns trygga och säkra att besöka även om man tar sig fram med exempelvis barnvagn, rullator eller rullstol. De resebolag som väljer att ge kunderna extra service genom att tydligt informera om resmålens tillgänglighet och hur användbara hotellen är får fler kunder.

Reseguden.se har just nu en kampanj där de bjuder på resan om resenären skriver om resmålet. En fantastisk idé tycker jag, och självklart hoppas jag få göra en resa och berätta om mina upplevelser ur ett rullstolsperspektiv för att locka fler funkisar, pensionärer och barnfamiljer att se världen. Det sägs att Barcelona är Europas mest tillgängliga stad så kanske går min nästa resa dit för att ta reda på om det stämmer. I dag finns det även resebolag som bara specialiserar sig på att underlätta för personer med funktionshinder. Ett exempel är företaget Unikresor i Norrköping som erbjuder tillgängliga möjligheter i Gran Canaria, Alanya och Helsingfors.

Nu kan jag inte uppdatera bloggen på två dagar. Det beror på att jag flyger till Ronneby imorgon. Den 11 mars mellan klockan 13.00-15.00 föreläser jag på Kulturcentrum i Ronneby under en konferens med temat "Bemötandefrågor och Tillgänglighet". Bakom arrangemanget står DHR Blekinge läns distrikt i samarbete med landstinget i Blekinge. Konferensen vänder sig till personal från kommuner och landsting, handikapporganisationer och alla andra som vill veta mer om bemötandefrågor och tillgänglighet.

Den 22 mars klockan 11.00-12.00 föreläser jag i Göteborg. Den här gången är det personal på Sahlgrenska universitetssjukhuset som ska få lära sig mer om bemötandefrågor. Jag planerar bland annat att berätta om det mycket speciella bemötandet jag fick för några år sedan när jag var på semester i Thailand.

Kristdemokraterna i Sandviken har sedan 1998 delat ut en särskild utmärkelse kallad Vitsippspriset. Utmärkelsen tilldelas den eller de personer eller organisation i Sandvikens kommun som på ett förtjänstfullt sätt gjort en osjälvisk insats för andra människor.

2010-års vitsippspris tilldelas FUB (Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) i västra Gästrikland.

Utmärkelsen motiveras med att företrädare för föreningen under flera år, helt utan tanke för någon egen vinning, arbetat hårt med att stå upp och slåss för barnens bästa och absoluta rättigheter trots motgångar från såväl politiker som myndigheter.

Det firas runt om i hela världen. Men frågan är om alla får vara med? Den internationella kvinnodagen uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Dagen firas av FN och i många länder är det en helgdag. Internationella kvinnodagen instiftades redan 1910 vid den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av Clara Zetkin, vilket betyder att det till och med är 100-årsjubileum. Men personligen vet jag inte om det är något att fira. Jag har nämligen hört talas om att flera aktiviteter, för att fira dagen, arrangeras i otillgängliga lokaler runt om i vårt avlånga land.

Det är ju löjligt. Kvinnor och män firar den internationella kvinnodagen, man arbetar för att ta bort ojämställdhet och diskriminering. Och så firar genom att vara i lokaler och ha en verksamhet som utestängs synsvaga, rörelsehindrade och hörselskadade.

Undersökningar som gjorts av exempelvis handikappolitiska Utredningsinstitutet visar att kvinnor med funktionsnedsättning oftare blir utsatta för våld än kvinnor utan en funktionsnedsättning. Det bordet betyda att Sveriges kvinnojourer arbetar extra intensivt med att hjälpa kvinnor med funktionsnedsättningar. Men tyvärr är det inte så. Undersökningar som gjorts i projektet "Dubellt Utsatt" vid Utvecklingscentrum i Göteborg har kommit fram till att tillgängligheten till kvinnojourers skyddade boenden är mycket dåliga och kunskapen kring individer med en funktionsnedsättnings behov är dålig bland dem som arbetar inom landets kvinnojourer. En kvinna som blir slagen kan söka skydd på en kvinnojour. Men hur ska hon ta sig dit om hon exempelvis inte kan gå? Hur ska hon komma in om jouren ligger på andra våningen och saknar hiss? Hur ska hon kunna bo i ett skyddat boende om det inte finns en tillgänglig toallet? Hur ska hon överhuvudtaget kunna fira den Internationella kvinnodagen när hon inte får komma in?

Egentligen behöver du bara min blogg. Läser du den varje dag håller du dig uppdaterad kring olika funkisfrågor och får ständigt mina reflektioner på diverse tillgänglighet- och bemötandefrågor. Jag är inte blygare och mer finkännslig än att jag kan erkänna att man klarar sig med bara min blogg om alla andra sajter på hela Internet skulle slockna.

Okej då... Funktionshinder.se finns ju också. Det är en perfekt mötesplats, diskussionsforum och kunskapsbank för alla som är intresserade av funkisfrågor. Självklart är jag medlem, bli det du också.

Jag förstår inte varför en rullstol måste vara en stol med fyra hjul. Dagens rullstolar är både snyggare, lättare och bättre på många sätt i jämförelse med gamla, tunga och fula stolar från förr. Det har hänt en hel del. Men jag förstår ändå inte varför produktutvecklare och uppfinnare inom Etac, Panthera och Permobil inte gjort mer. Varför har ingen exempelvis gjort en svävande variant? Skulle rullstolen flyga försvinner ju också mycket besvär från trappor och annan otillgänglighet. Det borde finnas mer valmöjligheter i färger och olika modeller. Tänk om man varje dag kunde välja stil på rullstolen utifrån humör, vilka kläder man sätter på sig och om det är vanlig arbetsdag eller dags för fest. Tänk om hjälpmedlet påminde om ett vackert smycke eller ett trendigt klädesplagg, kanske som en naturlig del av rullstolsanvändarens kropp.

Jag vill ”pimp my wheelchair”. Ordet pimpa betyder att man snofsar till något, kryddar det gråa och tråkiga med färger, glitter och glamour. Gärna något extremt och riktigt annorlunda. Jag röstar på allt från fartränder och tofsar till bling-bling. Alla som åker till Göteborg den 18 mars bör ta med sig målarfärger, färgglada ekrar, sprayfärger och klistermärken och ett rosa tyg till dynan. Mellan klockan 14.00-17.00, på adressen Olof Palmes plats 3, arrangeras en rullstolsmekar-eftermiddag med Pomona assistans och 3v-hif där alla rullstolsanvändare får hjälp att göra sin rullstol så fräck och snygg som möjligt.

De Göranssonska stiftelserna har använt över 240 miljoner för att bygga den nya multiarenan i Sandviken där Saik spelar inomhusbandy och melodifestivalen nyligen arrangerades. Det har lagts ner mycket tid på arenans arkitektur och inredning men i flera fall har tillgängligheten glömts bort. När Sveriges största innomhusarena invigdes i maj förra året visade det sig att Boverkets byggnormer uppfylls bara halvbra. Det som skulle bli Sandvikens stolthet har mest kantats av problem, allt från biljettsystemtrassel och interna strider om ledarskapet till taket som kanske inte håller på grund av snö och bristande tillgänglighet.

För några dagar sedan avslöjade lokaltidningarna Arbetarbladet och Gefle Dagblad att de Göranssonska stiftelserna putsar in ännu mer pengar. De som trodde att pengarna ska användas för att exempelvis åtgärda tillgänglighetsbrister har fel. Totalt lägger man en budget på 300 000 kronor för konstnärliga utsmyckningar. Alla yrkesverksamma konstnärer får skicka in förslag fram tills den 19 april, och sedan väljs ett vinnande bidrag ut. Eftersom jag driver ett eget företag, har F-skattsedel och anser mig själv mycket konstnärlig så borde jag få vara med. Jag har flera förslag som jag gärna delar med mig via min blogg. Nu håller jag tummarna och hoppas att jag vinner.

Efter att Sandvikens kommun valt bort tjänsten ”handikappkonsulent”, och därmed är en av landets få kommuner utan någon som samordnar funkisfrågor, funderar man på att även slå ihop äldreomsorgsnämnden och handikappomsorgsnämnden till en gemensam vård- och omsorgsnämnd. Jag ser det som en ytterligare försämring. Som tur är har en utredningsgrupp hittills bara lämnat ett förslag om kommunens omorganisation och inför fullmäktiges beslut är politikerna oeniga. Vissa tänker rösta för en sammanslagning och andra säger nej. Eftersom det är valår är jag, och många andra, extra intresserade av vem som är för och vem som är emot frågor som försämrar handikappolitiken.

Varför är jag så negativ till en sammanslagning? Det sparar säkert pengar på kort sikt, men jag är tveksam om det förbättrar arbetet, skapar tillväxt eller gör det bättre på annat sätt. Och det försämrar definitivt för äldre och funkisar. Personligen anser jag att sammanslagningar bara bidrar till att man inte hinner med viktiga frågor, att vissa saker till och med glöms bort. Den som påstår att äldrefrågor och handikappfrågor hör ihop har fel. Det hörs redan på namnet. ”Handikappomsorgsnämnden” arbetar med handikapp- och omsorgsfrågor. ”Äldreomsorgsnämnden” arbetar med äldre- och omsorgsfrågor. Om den nya ”Vård- och omsorgsnämnden” införs kommer de arbeta med vård- och omsorgsfrågor. Vart tar då äldre- och handikappfrågorna vägen? När en individ har en funktionsnedsättning eller är gammal handlar livet inte bara om vård och omsorg.

Politikernas oenighet gör att utredningsgruppen får en månads uppskov för att göra om förslaget så politikerna kan enas. Jag vet vad de borde göra. Kommunen har tecknat ett sponsoravtal med Emil Jönsson som säger att varje gång Sandvikenskidåkaren tar medalj eller pratar om kommunen i media så tjänar han många tusenlappar. Ett OS-guld hade gett honom 40 000 kronor. Som tur är uteblev OS-medaljerna och ingen i Kanada pratade om Sandviken så kommunens skattebetalare förlorade inte så mycket pengar. Jag tycker att de, istället för att ge bidrag till Emil, borde satsa kommunens pengar på att utveckla handikappolitiken och inte bara skära ner.

Den 23 mars föreläser jag i Jönköping för kommunens politiker, tjänstemän och stadens köpmän i citysamverkan. Min föreläsning arrangeras av kommunens stadsbyggnadskontor och pågår under 60 minuter någon gång mellan klockan 19.00-21.00. Arrangemanget äger rum på Jönköpings bibliotek.