Livet rullar vidare

I dag, torsdagen den 31 maj, har riksdagens arbetsmarknadsutskott sagt ja till en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering. Alliansens företrädare är oeniga och velar. Oppositionen med Mp, S och V har lyckats få till en majoritet vilket betyder att arbetsmarkandsutskottet nu skickar ett tydligt uppdrag till regeringen: ”Regeringen bör vidta åtgärder för att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning omfattas av svensk diskrimineringslagstiftning och skyndsamt återkomma till riksdagen med ett lagförslag".

Följande nyhet glädjer mig enormt. Det känns som ett steg frammåt för alla oss som i många år arbetat för ett rättvisare samhälle. Samtidigt ger nyheten mig grubbleri. Kan någon svara på dessa frågor?
1. Exakt vilka ledamöter i arbetsmarknadsutskottet sa ja och vilka reserverade sig?
2. Vilken pondus har arbetsmarknadsutskottet i regeringens ögon?
3. Följer regeringen slaviskt allt som arbetsmarknadsutskottet säger eller rycker de på axlarna och går vidare?
4. Om en majoritet av ledamöterna i arbetsmarkandsutskottet kan enas, kan då majoriteten av riksdagens alla politiker göra detsamma och säga ja till ny diskrimineringslag?

Vi lever i en spännande tid. Det ska bli oerhört spännande att följa hur det här utvecklas.
Mer info läs i bloggen Fulldelaktighet.nu eller Vänsterpartiets pressmedelande eller arbetsmarknadsutskottets sajt.

För tionde året arrangeras i dag Marschen för tillgänglighet. Mer information här. Jag har sovit riktigt gott i natt för att vara hundra procent utvilad den här viktiga dagen. Tusentals männsiskor runt om i landet demonstrerar för att öka förståelsen för att otillgänglighet måste betraktas som diskriminering. I dag är det olagligt att klistra upp en pepparkaksgubbe på ytterdörren och med sockerglasyr skriva "Förbjudet för mörkhyade att komma in". Men det är inte olagligt med trappsteg vid entrén och inte bygga en ramp så rullstolsanvändare "förbjuds" att komma in. Regeringen har mer eller mindre lovat att de ska lämna ett besked under 2012. Vi ska få svar och kanske ett lagförslag om otillgänglighet på något sätt ska betraktas som diskriminering eller inte. Men tiden går, och går, och går, och inget svar kommer. Jag hoppas kunna lita på löftet från politiker trots att de generellt är duktiga på att bryta löften. Jag hoppas också att regeringen lämnar ett positivt besked och inte säger att jag, som är rullstolsanvändare, måste fortsätta leva utestängd från mycket och ofta stå ut med särlösningar.

Eftersom jag arbetar med tillgänglighets- och bemötandefrågor i hela landet blir det många resdagar, och mellan jobben flera timmar på hotellrum. Istället för att rulla tummar eller slötitta på teve använder jag ledig tid på tåg och flygplan eller hotellrum till att läsa en bra bok. En deckare är avkopplande och underhållande. Den senaste tiden har jag haft ”Mannen från bergen”, av författaren Kjell Eriksson, i resväskan. En spännande och medryckande historia om hämnd som utspelar sig i Uppsala. Läsaren får detaljrikt följa några människors vardag och arbetet med att driva restaurang. Handlingen går förhållandevist långsamt fram och personporträtten är ganska djupa men knarksmuggling och mord kryddar tillrättningen så det blir aldrig tråkigt. Boken är en kriminalroman men det är ingen ”vanlig” deckare som Beck eller Wallander där läsaren får följa några poliser som löser en gåta. Det finns naturligtvis med poliser som med hjälp av förhör, spaning och teknisk bevisning för historien frammåt, men det känns inte som de har den självklara huvudrollen. Personligen tycker jag ”Mannen från bergen” var bra. Det sticker inte ut tillräckligt för att bli en fullpoängare, men en svag fyra av fem känns som ett seriöst betyg.

Det finns dockor med ljus hy, blont hår och blåa ögon, andra har mörk hy, bruna ögon och svart hår. Jag har sett dockor som är rullstolsanvändare men fram tills i dag hade jag aldrig sett en docka med Cerebral pares. GIL har tagit fram en cp-docka som varken svär, har sex, dricker sprit eller bajsar. En docka för dig som tror du är fördomsfri. Personligen tycker jag det är ett genialt grepp i debatten kring bemötandefrågan. Många använder ett övertydlig prat med "bäbisröst", en nervärderande och överdriven välvilja i bemötandet av personer med funktionsnedsattning på ett sätt som får din "snällhet" och "omtanke" att bli en kränkande särbehandling. Vill du läsa mer och har ett uppdämt behov att gulla med ett cp kan du köpa en docka här.

Självklart stödjer jag den här kampanjen. Och personligen tycker jag det passar alldeles utmärkt att publicera detta i bloggen på självaste Norges nationaldag.

För drygt två veckor sedan inledde Sveriges Ledarhundsförare en symbolisk flytt till Australien för att det landet sedan 1992 klassat otillgänglighet som diskriminering, medan Sverige alltjämt inte gjort det. Norge klassade 2009 otillgänglighet som diskriminering. Och därför vill nu många människor med rörelsehinder symboliskt flytta till Norge. Igår genomfördes en aktion i Stockholm för att få uppmärksamhet kring frågan och i dag när Norge firar nationaldag passar diverse radiostationer, tidningsredaktioner och tevekanaler på att berätta om detta kluriga initiativ.

Som sagt så stödjer jag alla idéer som uppmärksamar att vi inte har någon lagstiftning i Sverige som betraktar otillgänglighet som diskriminering. Samtidigt undrar jag om någon räknat på hur Sverige verkligen skulle påverkas om alla blinda flyttar till Australien och alla rörelsehindrade flyttar till Norge. Gissningsvis handlar det om att Sveriges befolkning skulle minska med en halv miljon personer. Regeringens och kommunernas skatteintäkter minskar, svensk handel förlorar kunder och arbetsmarknaden förlorar en stor resurs. Men å andra sidan skulle Sveriges arbetslöshetsstatistik förbättras radikalt om arbetslösa rörelsehindrade och blinda räknades bort. Å andra sidan skulle regeringen få en fråga mindre på dagordningen eftersom det inte längre behövs en ny diskrimineringslagstiftning. Å andra sidan behöver inte fastighetsförvaltare, kommuner, landsting, myndigheter eller köpmän ta pengar ur sina plånböcker och tillgängliggöra sina verksamheter. Å andra sidan skulle pengar som i dag läggs på personlig assistans användas till annat. Om man noga räknar ihop alla plus och minus, skulle det då vara bra för Sverige om alla blinda och rörelsehindrade flyttar?

Ännu ett föreläsningsuppdrag är bokat. Torsdagen den 14 juni är jag i Ängelholm för att, under eftermiddagen, utbilda kommunens anställda i tillgänglighets- och bemötandefrågor. På kvällen, samma dag, gör jag även en öppen föreläsning för allmänheten. Om du i Ängelholm eller i dess närhet den 14 juni och vill lära dig mer om dessa aktuella ämnen är det klockan 18.30-20.00 du ska lägga på minnet. Tyvärr vet jag i dagsläget inte exakt vart föreläsningen arrangeras.

Elisabeths mage växer och i dag har vi köpt blöjor för första gången. Hon är "bara" i vecka 28, men när vi handlade kändes det spännande att införskaffa ett litet paket. Personligen har jag ingen erfarenhet av blöjor och tränar därför på katten.

Solen lyser och det är riktigt varmt ute. Inte riktigt sommar än men vårkänslorna kommer sakta krypande. Jag har redan använt några timmar till att sitta ute på min altan, naturligtvis med en bra bok och en kopp kaffe. Men i takt med att jag vill vara utomhus mer splittras mina vårkänslor. Innan jag igår föreläste i Uppsala tog jag en mumsig espresso på ett café i Uppsala centrum. Solen sken även då, men jag satt inomhus eftersom en otillgänglig uteservering "förbjöd" mig från en utomhusfika. När jag nyligen besökte Skara, i anslutning till min föreläsning i Tjörn, råkade jag ut för samma sak. När jag tidigare inventerade alla fastigheter i Waxholm fanns även där uteserveringar med trappor och ingen ramp. Och här hemma i Gävle ser jag hur den otäcka trenden fortsätter när kommunen ger tillstånd till caféer och restauranger att bygga provisoriska uteserveringar trots att de inte är tillgängliga.

Naturligtvis ifrågasätter jag otillgängligheten och protesterar så gott jag kan till kommunen, men det känns inte som om någon bryr sig. Istället får jag svar som: "Vi borde ha regler kring detta, men i år har vi inte det", "Jag tycker det borde vara de som bygger uteserveringen som själva ska tänka på det där", "Vi ska försöka få in det i föreskrifterna nästa gång så får vi se om det hjälper", "Vår policy har brister men vi gör så gott vi kan". Personligen blir jag verkligen orolig. Å ena sidan för att antalet otillgängliga uteserveringar ökar, men främst för att kommunernas tjänstemän och politiker uppenbarligen inte kan den nya plan- och bygglagen från 2 maj ifjol.

Enligt svensk lag är det olagligt att gå mot röd gubbe, göra ett bankrån, köra fortare än hastighetsbegränsningen och ge tillstånd till nybyggnationer av otillgängliga uteserveringar. Ändå visar en undersökning av 202 kommuner, från företaget Humana i samarbete med Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, att sex av tio kommuner inte ställer några krav om att uteserveringar ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning när de beviljar byggnadstillstånd.