Livet rullar vidare

Jag reser mycket i mitt arbete som tillgänglighetsrådgivare. Bara den senaste månaden har jag arbetat i Sveg, Flen, Strömsund, Norge och Östersund. För att sysselsätta mig under tåg- och flygresor läser jag oftast en bok. Under min senaste resa igår från Jönköping avslutade jag Liza Marklunds "Du gamla du fria" som varit packad i resväskan en tid. Jag har läst alla Liza Marklunds böcker och följer med spänning huvudrollsinnehaverskan Annika Bengtzon. Böckerna är inget som kommer resultera i Nobells pris i litteratur, men jag tycker om historierna. Spännande fall som Annika Bengtzon löser och en inblick i en journalists vardag på jobbet och i privatlivet.

 

"Du gamla du fria" är inte som de andra Bengtzonböckerna. Annikas man Thomas kidnappas vid den Somaliska gränsen när han är på resa i Nairobi. För att få honom tillbaka levande kräver skurkarna att Annika betalar en hiskligt stor lösensumma. Det utvecklas till en blodig historia, och riktigt spännande blir det när Annika själv måste resa till Nairobi för att personligen överlämna pengarna. Jag rekommenderar "Du gamla du fria", och tror till och med att det är en av de bästa Bengtzonböckerna. Den får en fyra av fem i betyg.

Jag har troligtvis aldrig haft så mycket att göra som nu. Höstterminen är sprängfylld av föreläsningsuppdrag runt om i vårt avlånga land. Under hela hösten/vintern 2012 gör jag däremot endast en föreläsning/föreställning på hemmaplan. Det handlar inte om Gävle, utan grannkommunen Ockelbo. Alla som vill lära sig mer om tillgänglighets- och bemötandefrågor i mina hemtrakter har alltså bara en chans i höst/vinter. Onsdagen den 17 oktober är alla välkomna till adressen Vijgatan 1 i Ockelbo. Där arrangeras en cafékväll där jag gör ett underhållande, lärorikt och inspirerande program som startar klockan 19.00.

Detta skrivs på ett hotellrum i Strömsund. I tisdags föreläste jag i Sveg, igår här i Strömsund och min septemberturnè fortsätter i dag med en föreläsning i Östersund. Det är skoj att intresset för mitt speciella sätt att utbilda andra i tillgänglighets- och bemötandefrågor är stort. Jag har mycket att göra, och inte bara i september. Nu är det nämligen klart att jag även besöker politiker och tjänstemän i Värmdö. På eftermiddagen, torsdagen den 25 oktober, gör jag ett underhållande, lärorikt och inspirerade program för dem under två timmar.

Jag undrar hur många procent DHRs medelsålder sjunker nu när den, genom tiderna, yngsta medlemen är registrerad. Han heter Oscar, är min son och ligger nu i mitt knä och ser riktigt nöjd ut. Är man sju veckor gammal och precis fått mat och en ny blöja är livet inte så dumt ur pappas-knä-perspektivet.

 

Något jag undrar över är om personalen på landstinget Gävleborg gått "kurs" i hur man bemöter en nybliven förälder med funktionsnedsättning. Jag har oerhört svårt att bestämma om personalen i mitt fall gjort rätt eller fel. Alla jag haft kontakt med, och det är många, på mödravårdcentraler, sjukus, kvinnokliniker, barnavårdscentraler, förlosningsavdelningar, BB-avdelningar osv... har bokstavligen ignorerat min rullstol. Innan jag blev pappa funderade jag på hur det skulle bli. Skulle jag bli ifrågasatt, extra omhändertagen eller behandlad annorlunda på annat sätt? Skulle jag tvingas bevisa att jag klarar av min föräldraroll trotts rullstolen eller skulle omvårdnadspersonal "dalta" och ta hand om mig lite extra? Eller skulle personalen på BB kanske spricka upp i ett allt för löjligt jubel-leende och med huvudet på sne säga: "Men ååååå så sött att du kan ha honom i ditt knä så där", när jag för första gången själv skulle träna på blöjbyte? I dag kan jag konstatera att ingen sagt något, min rullstol har ignoreras totalt.

 

Min åsikt är att jag lyckats bäst om dem i min närhet glömmer bort skalet och tar mig för bara den jag är. Glöm bort min rullstol.  Jag är en medelsvensson som alla andra förutom att jag tar mig fram med gummidäck istället för med gummisulor på skorna. Självklart är det därför bra att omvårdnadspersonal inte behandlar mig annorlunda, men å andra sidan hade det känts okej om det funnits lite extra stöd. Det borde i alla fall finnas en liten broschyr om föräldraskap ur ett funktionshinderperspektiv med tips och råd. Någon borde i alla fall ha viskat en frågan om jag önskar få kontakt med hjälpmedelsavdelningen eller behöver annat stöd. Kanske finns det tips och råd kring "rullstol + barn = sant" som jag inte kan, kanske har jag rättigheter eller skyldigheter som jag inte känner till?

Personligen börjar jag dock sakta men säkert vänja mig i föräldrarollen. Det är ett stort ansvar och mycket "jobb", men mest ändå mysigt och roligt på alla sätt. Min rullstol är inte något problem. Jag lyfter runt honom överrallt, och är det längre promenader är det bärsele som gäller. Tekniken för att klä av och på, byta blöjor och förstå Oscars olika ljud är idag inget märkvärdigare än vardagsrutiner.

Tillsammans med min kollega Marika Vaihinger föreläser jag i Borås tisdagen den 23 oktober. Tillsammans gör vi till och med två föreläsningsprogram samma dag då kommunen arrangerar en halvdag om tillgänglighets- och bemötandefrågor. Först en omgång på förmiddagen för en grupp kommunanställda och sedan ännu en omgång för fler kommunanställda på eftermiddagen. Halvdagsprogrammen arrangeras i Borås Stads kommunfullmäktigesal.

Den 28:e september arrangerar Neurolgiskt Handikappdes Riksförbund sin andra årliga Neurodag. Datumet är historiskt laddat då NHR bildades just den 28:e september. Runt om i landet genomför lokalföreningar olika aktiviteter och i Jönköping arrangeras en föreläsning med mig. Onsdagen den 26 september utbildar jag i tillgänglighets- och bemötandefrågor på uppdrag av NHR Jönköping-Huskvarna från klockan 17.00 i Handikapprörelsernas hus på Barnarpsgatan 33. Du är välkommen om du har tid och lust.

Nu måste alla som bor i Strömsund se upp. Onsdagen den 19 september 2012 arrangerar nämligen ABF en föreläsning med mig på Folkets Hus. Mitt program startar klockan 18.00 och håller på i två timmar med en kort paus i mitten. Naturligtvis handlar föreläsningen om hur du med hjälp av bra tillgänglighet och ett gott bemötande kan skapa tillväxt. Och naturligtvis blandar jag in både lite humor, några överraskningar och en skopa provokation i programmet.

Myndigheten för handikappolitisk samordning, Handisam, arbetar med att samordna funktionshinderspolitiken i Sverige. Nyligen presenterade de en ny undersökning där man jämfört tillgänglighetsarbetet mellan landets 275 myndigheter. Trots att det sedan tio år tillbaka finns en förordning från regeringen som säger att kommuner, landsting och myndigheter ska vara i framkant när det gäller grundläggande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning visar undersökningen att endast sex myndigheter lever upp till samtliga kriterier. Ingen domstol, polismyndighet, museum eller länsstyrelse är exempelvis godkända. Enligt analyschef Arvid Lindén finns det oroande tecken på att arbetet med tillgänglighetsfrågan avstannat och i 94 myndigheter är man till och med sämre än i fjol. Mer än en tredjedel av myndigheterna uppfyller inte ens hälften av Handisams krav. Myndigheter där det däremot gjorts stora framsteg är exempelvis Läkemedelsverket, Barnombudsmannen, Transportstyrelsen och Tullverket. Jämför myndigheterna på: http://www.handisam.se/oppnajamforelser


Texten är skriven för http://www.ottobock.se/ magasin Dialog.