Livet rullar vidare

Oftast gör jag föreläsningar som blandar tillgänglighet och bemötandefrågor, men ibland gör jag program som mest fokukuserar på det ena eller det andra. Torsdagen den 3 oktober handlar det mest om tillgänglighetsfrågor när jag föreläser under ett frukostmöte på uppdrag av företaget Göteborgslokaler. Jag ser verkligen fram emot att få vända ut och in på "tillgänglighetsgåtan" för dem och bland annat prata om att jag exempelvis anser att begreppet Enkelt avhjälpta hinder är världens flummigaste formulering.

Nu är min hösttermin igång. Efter att ha haft en ledig sommar där jag laddat batterierna inför en rolig och nästan fullbokad hösttermin, är det nu dags att packa väskan och göra de sista förberedelserna. Nyligen föreläste jag om tillgänglighet och bemötandefrågor i Mora, snart är det Vallentuna, Stockholm, Trollhättan och Växjö som gäller. Men onsdagen den 9 oktober åker jag norrut. Västbygdens byalag har anlitat mig för en underhållande, lärorik och inspirerande föreläsning sex mil nordväst om Östersund. Platsen heter Kluk och om jag inte sett fel på Enirokartan ligger det i Krokoms kommun.

I helgen har jag besökt Getaway rock festival, Gävles hårdrocksfestival. För flera år sedan, när festivalen föddes, fanns tillgänglighetsbrister. Första gången ursäktar sig alla alltid med att "vi tänkte inte på det", och jag med min rullstol får stå ut och blir lovad att man ska tänka på bättre tillgänglighet nästa gång. Persoligen står jag aldrig ut med otillgänglighet, och det går inte att ursäka sig med att "vi tänkte inte på det", men... efter ett helt liv som rullstolsanvändare har jag vant mig med att stå ut. Men när otillgängligheten inte åtgärdas andra året, när otillgängligheten även finns kvar då hårdrocksfestivalen arrangeras för tredje året, och nu när otillgängligheten fortfarande är kvar när hårdrockare från hela Sverige samlas för fjärde gången - står jag absolut inte ut.

 

Varje år har jag mailat, ringt och på plats pratat med arrangören, publikvärdar, ordningsvakter och säkert några andra stackare som fått stå ut med mitt tillgänglighetstjat. Jag har erbjudit mig att hjälpa dem med smarta, kostnadseffektiva, lösningar (det är ju det jag arbetar med varje dag) för att till och med göra så mer tillgänglighet skapar tillväxt (fler besökare). Ingen respons. Festivalområdets underlag, som delvis består av lösgrus, står jag ut med. Det går att ta sig fram med hjälp av korta omvägar, och lösgruset är endast på några få ställen. När det däremot handlar om tillgängligheten till toaletter och scenerna finns det inga ursäkter. På festivalområdet finns två stora utomhusscener och en mindre inomhusscen. Jag förstår inte hur arrangören tänker när de bara placerar en tillgänglig publikplats för rullstolsanvändare vid en av de tre scenerna. Detta blogginlägg är naturlivtvis mailat till festivalarrangören, så jag räknar med att kunna publicera ett svar från dem om några dagar.

 

Jag räknade inte alla toaletter på området, men det var säkert över 30 bajamajor. Tyvärr var bara en av dessa en tillgänglig variant. Den tillgängliga toaletten var öppen för alla festivalbesökare, och tömdes aldrig under hela eftermiddagen, kvällen och natten. På festivalområdet såg jag minst ett 20-tal rullstolsanvändare, några synskadade/blinda, ett par rullatoranvändare och ytterligare ett 20-tal med kryckor. Redan vid 22.00 översvämmade den tillgängliga toaletten, men inget gjordes och jag (och många andra) fick hålla sig tills vi kom hem.