Livet rullar vidare

Visste du att Gävle kommun har fått stadsmiljöpengar från näringslivsdepartementet? Jag fick veta det på kommunens senaste möte med tillgänglighetsgruppen där jag sitter med. Fram tills 2018 ska totalt två miljarder kronor utbetalas till landets kommuner. Efter första ansökningsomgången har sju kommuner fått pengar, och Gävle inkasserar 28,5 miljoner kronor till innovativa, kapacitetsstarka och resurseffektiva lösningar för kollektivtrafiken. För att få bidraget måste Gävle kommun satsa lika mycket egna pengar, göra diverse motprestationer och jag tycker förstås att de borde arbeta mer med tillgänglighetsfrågor. När det nu ska bygga nytt i stadsmiljön blir jag mycket besviken om kommunen fortsätter som förr och väljer att inte följa krav på tillgänglighet. Tyvärr har Gävle kommun en tradion av att inte följa tillgänglighetskrav till hundra procent. En mycket märklig tradition, tycker jag. Men från och med nu blir det väl bättre, eller?

 

Gävle kommun ska använda pengarna för att förbättra i centrum, göra busshållplatser i Höjersdal och Andersberg, fixa kollektivtrafik- och cykelprioritering i trafiksignaler samt förbättra busshållplatser vid Rådhuset. Det blir även mer markvärme på trottoarer i centrum och en ny busshållplats på Norra Strandgatan. Förbättringar av kollektivtrafikanslutning till Gavlehov och en bussgata längs Gavlehovsvägen ska också fixas. Avslutningsvis ska gång- och cykelvägar, hastighetssäkrade gångpassager och cykelparkeringar göras inom Gavlehov och i centrum.

 

Ansvarige för detaljplanen måste också se över om idrottsanläggningar, motionsslingor, parker, naturmiljöer och strövområden är tillgängliga. Tillgång till tillgänglighetsanpassad lekplats ska finnas i stadsdelen och möjlighet att nyttja samhällsservice och närheten till kollektivtrafiken ska kontrolleras. Det görs även en inventering för att ta reda på om det finns enkelt avhjälpta hinder inom området och om det finns förutsättningar att nå tillgänglighetskraven i BBR. Under 2015 körs nu checklistan som ett pilotprojekt på fyra detaljplaner för att se hur funktionell den är. Personligen tycker jag det ska bli mycket intressant att se om Gävle kommuns detaljplaner tillräckligt tar hänsyn till sociala frågor.

När jag gick i mellanstadiet provade jag på att spela boccia för första gången. Boccia är en bollsport som påminner om boule. Jag blev medlem i Sandvikens handikappidrottsförening och tränade och tävlade runt om i landet.

Det har hänt en hel del efter att stämningsansökan lämnats till Gävle tingsrätt. Media har uppmärksammat anmälan rejält och jag har fått flera nya och spännande föreläsningsuppdrag. Personer med funktionsnedsättning tar kontakt med mig för att få råd och tips om hur diskrimineringslagen kan användas. Efter att DHR - Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder lämnat in stämningsansökan har DHR bland annat skapat en unik plats på Twitter som heter #diskfall1 där den senaste aktuella informationen i ärendet publiceras. Med rubriken "Outbildad förare leder till stämning för diskriminering" har även tidningen Bussmagasinet skrivit om att jag inte kunde åka buss den 2 januari 2015.

 

Det är många som pratar om detta just nu, det är många som har åsikter och det är många som uppmärksammar stämningsansökan på olika sätt. Många skriver i tidningar, pratar i radion eller syns i en teveruta. Men nu har även jag fått möjligheten att personligen få säga exakt vad jag tycker. I Neuroförbundets tidning Reflex, som publiceras idag ger jag en exklusiv insyn i min historia över hela händelseförloppet. Och jag kan förstås inte låta bli att ge kritik till Diskrimineringsombudsmannen, samtidigt som jag vill ge DHR en eloge eftersom de valt att driva frågan vidare till domstol.

 

Du kan läsa min krönika här:

 

När förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet infördes den första januari 2015 hördes många kritiska röster. Representanter från funktionshinderrörelsen, som enträget arbetat i över 20 år för att förverkliga en nya lag, kände sig uppgivna eftersom resultatet blev så tandlöst. Jag håller med om att lagen kryllar av undantag och skälighetsbedömningar vilket gör att den i många fall är värdelös. Samtidigt har jag rest runt i Sverige för att inspirera och uppmuntra personer med funktionsnedsättning att använda den. Efter att ha gjort en djupdykning bland paragraferna tyckte jag mig se ljusglimtar. Men när Diskrimineringsombudsmannen (DO) nu besvarat en av mina tre anmälningar verkar det som DO totalt tappat rollen att stå på de diskriminerades sida.

Diskrimineringsombudsmannen har fått kritik från många håll i både bloggar och tidningsartiklar.

 

När kollektivtrafiken är tillgänglig åker jag ofta buss. Du som följer min blogg vet att jag reser mycket och gör olika uppdrag kring tillgänglighet- och bemötandefrågor runt om i landet. Oftast använder jag buss, tåg och ibland flyg. Men den 2 januari 2015 satte otillgänglighet bokstavligen käppar i mitt hjul. Bussen var utrustad med trapplift, men eftersom chauffören inte var utbildad på att hantera trappliften kunde jag inte åka med. Händelsen resulterade i en anmälan om diskriminering till Diskrimineringsombudsmannen. Och nu står jag inför en domstolsförhandling då Diskrimineringsombudsmannen valt att inte driva min anmälan samtidigt som DHR valt att testa lagen.

 

Den 27 januari 2016 lämnades stämningsansökan in till Gävle tingsrätt. Och i takt med att allt fler hör talas om att det nya tillägget i lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering nu testas för första gången i Sverige, ökar min arbetsbelastning. Jag har aldrig fått så många kommentarer och förfrågningar som nu. Mitt Facebook- och Twitterkonto är kanaler i den sociala mediadjungeln som just nu är välbesökt. När det gäller min blogg har jag haft flera hundra läsare per dag. Många hör av sig med frågor om hur de kan använda diskrimineringslagen i sina privata ärenden, och jag hjälper alla som vill veta mer. Jag märker också att fler förfrågningar dyker upp där man vill att jag ska delta i utbildningar, kurser och konferenser för att dela med mig av min erfarenhet att använda diskrimineringslagen.

 

Stämningsansökan har uppmärksammats i media och i bloggar. Läs mer här:

 

Det var länge sedan jag var "anställd". Sedan jag startade mitt företag 2007 är det bara mina föreläsningar och inventeringar om tillgänglighet och bemötandefrågor som jag livnärt mig på. Men tack vare ett spännande samarbete med Kulturens Bildningsförbund är jag, under 2016, anlitad månadsvis med en projektanställning på 20 procent. Mitt uppdrag är att vara kommunikatör och spindeln i nätet bland kommuner och funktionshinderorganisationer i ett nytt Arvsfondenprojekt. Och det handlar förstås om tillgänglighet.

 

Fortsättning från igår...

 

Det finns en hel del att berätta från det senaste mötet med Norrbacka-Eugeniastiftelsen. Styrelsen har fått en ny ledamot, Sara Hjalmarsson från Reumatikerförbundet. Vi i styrelsen sa ja till att fortsätta stödja utgivningen av Uppsala Universitets tidning "Forskning om funktionshinder pågår". Vi har under många år stöttat tidningen, som är unik i sitt slag, genom att lyfta frågor och nyheter om forskning om funktionshinder. Vi bidrar med 166 000 kronor per år till 2018. Norrbacka-Eugeniastiftelsen har också beslutat att från höstterminen 2016 stödja några doktorander lite extra genom att betala deras lön. Annonser om detta publicerades i slutet av 2015 i sju tidskrifter och sista ansökningsdag är den 29 februari 2016.

 

66 ansökningar hade inkommit från föreningar och organisationer som vill arrangera läger- och rekreationsresor. När alla kontrollerats sa vi i styrelsen ja till 64 ansökningar vilket betyder att vi totalt utbetalade omkring 1,5 miljoner kronor. Eftersom jag sitter i Norrbacka-Eugeniastiftelsen som DHRs representant är det tråkigt att konstatera att endast en DHR-avdelning ansökt om bidragspengar.

 

När vi kom till punkten där pengar för träning- och fritidsaktiviteter skulle utdelas var jag som mest engagerad. Fyra ansökningar handlade nämligen om bidrag för att bygga ramper eller tillgängliggöra på annat sätt. Jag påpekade att det är viktigt att ta reda på vem som äger fastigheten och vilket år den är byggd. Det känns inte okej att dela ut bidragspengar till en förening som har verksamhet i en kommunägd fastighet. Det är fastighetsägaren som ansvarar för tillgänglighetsfrågan, så ska exempelvis en ramp byggas ska fastighetsägaren betala. Det känns heller inte okej att dela ut bidragspengar till en förening som har verksamhet i en nybyggd fastighet. Bristande tillgänglighet i form av att det exempelvis saknas en ramp får inte åtgärdas med bidragspengar om fastigheten är nybyggd. När vi granskat de fyra ansökningarna lite extra beviljade styrelsen bidrag till tre. Totalt sa vi ja till 39 ansökningar och avslog sju. Totalt delade vi ut omkring en miljon kronor.

Norrbacka-Eugeniastiftelsen bildades 1974 efter en sammanslagning av Norrbackastiftelsen och Sällskapet Eugeniahemmets stiftelse. Styrelsen, där jag suttit i snart två år, utses av regeringen. Stiftelsens uppgift är att förvalta de pengar som blev kvar när Eugeniahemmet och Norrbackainstitutet stängdes. Stiftelsen delar ut omkring nio miljoner kronor per år i bidrag till organisationer och föreningar, enskilda personer, forskning och utvecklingsarbete samt doktorander. Tisdagen den 19 januari hade vi i styrelsen vårt första möte för 2016.

 

Mötets huvuduppgift var att dela ut pengar till rekreationsresor, läger, tränings- och fritidsaktiviteter, men först fanns andra punkter att avverka på dagordningen. Då stiftelsens ekonomi redovisades visade det sig att vår tidigare omplacering av kapital blev en lyckad affär. I budgeten för 2015 räknade vi med en avkastning på 5,9 miljoner kronor men det blev 7,5 miljoner kronor. När avgifter dragits, tio procent lagts till kapitalet, kapitalpengar som länsstyrelsen godkänt att vi får använda plussats på och administration dragits ifrån återstod 10,5 miljoner som kan delas ut 2016.

 

Sedan 2004 har Norrbacka-Eugeniastiftelsen anlitat BDO Mälardalen AB som revisor. Deras senaste granskning av oss i styrelsen visar att vi sköter oss exemplariskt på alla punkter. Men i styrelsen tror vi att förändring är bra ibland, att någon får granska oss med nya ögon. Vi har därför, sedan tidigare, bestämt att byta revisor. En utlysning/upphandling har gjorts och vi valde bland tre bolag. Till slut bestämde vi oss för Grant Thornton Sweden AB.

 

Fortsättning imorgon...

Har du hört talas om "Kunskapsnätet"? Ett projekt med Personskadeförbundet RTP som ägare, finansierat av Arvsfonden. Jag hade heller inte hört talas om det, och det är inte konstigt eftersom satsningen är helt ny. För en tid sedan kontaktades jag av Personskadeförbundet RTP. På grund av min kunskap och erfarenhet kring tillgänglighetsfrågor tillfrågades jag om att vara med. Och eftersom jag har svårt att låta bli att engagera mig när det gäller tillgänglighetsfrågor sa jag förstås ja direkt.

 

Projektet handlar om att jag får vara med och bygga upp en helt ny deltagarstyrd digital plattform under tre år. Plattformen ska heta "Kunskapsnätet" och kunna dela, skapa och utveckla kunskap i frågor som berör personer med funktionsnedsättning. Det kan handla om i stort sett vad som helst. Målsättningen är att fler ska få tillgång till kunskap och kunna vara delaktiga oavsett vem man är och var man bor. Under 2016 drar det igång med referensgrupper, testpaneler, nätverk, workshops, intervjuer och enkäter.

 

Du som vill läsa mer klickar här. Alla trogna läsare av min blogg kommer förstås kontinuerligt få mer information om min roll i projektet. Under de kommande åren kan du räkna med att det dyker upp många nyheter kring detta som jag självklart publicerar här i min blogg.