Nya funktionshinderpolitiska mål behövs
Grundkurs - Standardisering för kommittédeltagare del 2 av 2
Vi var ett 40-tal personer från hela Sverige som representerade företag, organisationer och konsulter av alla de skilda slag. De som höll i kursen var verkligen pedagogiska och framförde all tung information på ett lättsamt sätt. Arbetet med att ta fram standarder kan påverka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Väldigt kortfattat kan egentligen vem som helst i Sverige framföra en idé, något för att exempelvis förbättra utformningen av något som skapar mer tillgänglighet. När SIS (Sverige) nappat och arbetat med idén kan det vips vara en fråga som 34 länder i Europa har på dagordningen (CEN). Och till slut kan det bli en global fråga (ISO) så det som från början var en liten idé från någon privatperson i Sverige plötsligt skapar förändring i 160 länder. Många EU-direktiv och EU-förordningar har grundlagt från standarder, alltså EU:s två högsta rättsakter som ligger till grund för mycket av vår svenska lagstiftning.
Sakta men säkert gick kursledarna igenom hur arbetet i en teknisk kommitté går till och hur det även går till inom CEN och ISO. Allt sker utifrån grundprinciperna öppenhet, konsensus, frivillighet och intressentstyrt. Man måste alltid tänka på miljön, små och medelstora företag, hållbarhet, tillgänglighet och innovationshänsyn. Standardiseringsarbetet skapades för att värna om frihandeln och inget får göras om det inte lever upp till WTO (World trade organization) och EU-förordningen 1025/2012 om standarder. Efter grundkursen förstår jag mer och tror mer på nyttan att arbeta med tillgänglighetsfrågan genom att påverka standarder. Enligt SIS visar till och med studier att produktivitet ökar med tio procent per år hos dem i nordiska länder som följer standarder. Samtidigt ska det erkännas att det återstår en hel del innan jag helt förstår standarders värde.
För det första kostar det mycket pengar för medlemsorganisationerna att vara med som experter i standardiseringsarbetat. För det andra tar det en fantastisk tid av mina dyrbara resurser att sätta mig in i de minst 50-talet mejl som kommit bara på några månader. Sedan arbetar en massa människor runt om i hela världen i flera år för att försöka komma överens om att ändra ett ”och” till ett ”men” i ett dokument. En standard som efter flera års diskuterande, röstande och resande till möten runt om i världen till slut anses klar. En standard som då absolut kan förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, men eftersom standarder är frivilla att följa kan alla länders företag, regeringar och organisationer även bara strunta i allt.
Grundkurs - Standardisering för kommittédeltagare del 1 av 2
Sedan några månader tillbaka har jag ett nytt uppdrag tack vare mitt rättighetspolitiska engagemang i DHRs Förbundsstyrelse. Jag sitter som expert (ja, det heter så) i en teknisk kommitté som utarbetar standarder. Swedish standard institut är en medlemsägd ideell förening som funnits sedan 1922. I dag har SIS närmare 1300 medlemmar, 170 anställda och en omsättning på cirka 225 miljoner kronor per år. Dess regeringsuppdrag är att fastställa svenska standarder och representera Sverige i europeisk (CEN) och global (ISO) standardiseringsarbete. Varje år arbetar SIS över 300 tekniska kommittéer med omkring 1500 standarder, antingen skapas nya eller så omarbetas och uppdateras gamla. I alla tekniska kommittéer sitter omkring 5000 experter och jag är en av dem. Jag finns i kommittén SIS/TK 380 Ergonomi och i en av dess arbetsgrupper, SIS/TK 380/AG2 Ergonomi vid människa-systeminteraktion.
Jag ska inte gå in för djupt i standardiseringsarbetet, alla förkortningar och engelsk terminologi. Ibland förstår jag inte ett skit när en ”standardiseringsproffs” går igång. För några år sedan råkade jag halka in på ett bananskal i en teknisk kommitté via mitt DHR-uppdrag i myndigheten Post och Telestyrelsens samråd med funktionshinderorganisationerna. Trotts att jag alltid verkligen försöker förstå hade jag migrän efter varje kommittémöte. Jag hade aldrig varit med om något så komplicerat och svårt att förstå. När jag fick förfrågan om att nu ingå i SIS/TK 380 Ergonomi och SIS/TK 380/AG2 Ergonomi vid människa-systeminteraktion tackade jag därför ja med skräckblandad förtjusning. Årets första månader, min första tid i dessa kommittéer, har jag dock ägnat åt att försöka förstå de 50-talet mejl som hittills kommit. Jag har lärt mig hantera de omfattande webbverktyg där allt standardiseringsarbete sker och grundkursen onsdagen den 13 mars i Stockholm var verkligen jättebra. Tro det eller ej men plötsligt förstår jag nu vad SIS-TS, CEN/TS, ISO/TS, WTO, CEN och ISO betyder. Mitt nästa steg, och det kommer jag ta inom de närmaste veckorna, blir att våga delta i någon av alla omröstningar om olika standardiseringar genom att lämna kommentarer och våga klicka på knappen ”vote”.
Del två publiceras fredagen den 22 mars 2019.
Boverkets samråd i mars 2018 - Del 2 av 2
Boverkets landskapsarkitekt Ulrika Åkerlund pratade om ett regeringsuppdrag från 2013 som nu resulterat i en vägledning om rörelserikedom i stadsplaneringen. Vi rör på oss för lite och sitter stilla för mycket. Boverket menar att det beror på flera faktorer. Vi har fler stillasittande arbeten i dag. Vi transporterar oss mer med bil, har större mediekonsumtion och bara rör på oss i organiserad träning istället för att naturligt röra sig hela tiden. Forskning visar att var tionde dödsfall i dag kan bero på för lite fysisk aktivitet. Om någon faktor påverkar vår fysiska och psykiska hälsa så mycket brukar man prata om en pandemi och ta fram ett vaccin. Sedan ett år tillbaka har Sverige ett nytt Folkhälsopolitiskt program med åtta nationella mål. Två av dem handlar om boende och levnadsvillkor vilket definitivt påverkar Boverkets arbete. I myndighetens vägledningar till kommunerna påpekar man därför vikten att göra åtgärder på alla nivåer som exempelvis i översiktsplaner, detaljplaner och bygglov. Det är viktigt att planera in rörelserikedom genom exempelvis cykel- och gångvägar, lekområden samt frilufts och utevistelse. Man måste tänka på folkhälsan, dimensionering och strategisk mångfunktionalitet.
Eftersom förslag till ny svensk funktionshinderpolitik ännu inte presenterats (jag tror det blir i april) har Boverket inget nytt att berätta om vilka mål som myndigheten kommer att arbeta med kommande år.
Patrik Famling berättade att Rådet för hållbara städer inrättades i december 2017. En grupp som består av en mängd företag, myndigheter och organisationer inom kategorin samhällsutveckling och bostadsbyggande. Myndigheten för delaktighet är bland annat med. Förr låg ansvaret för rådet på både Kulturdepartementet, Näringsdepartementet och Miljödepartementet men i dag är allt samlat under Finansdepartementet. Under 2019 ska arbetet med det sociala perspektivet bli tydligare för rådet. Eftersom stuprörstänkande försvårar helhetslösningar kommer rådet också ta fram förslag på lösningar så staten kan ta tillbaka delar av ansvar som ligger på kommuner eller näringsliv i dag. Rådets uppgifter är annars att administrera utbetalning av medel som exempelvis stödet för gröna städer där 100 miljoner kronor utbetalades ifjol. Enligt rådets rapport 2019 handlar levande städer om en inkluderande och tillgänglig livsmiljö. Ett vardagsliv ska helt enkelt vara lätt att leva hållbart. Detta åstadkommer man genom olika sociala parametrar. Hållbara transporter, bättre luftkvalitet och hälsa, levande gröna och hälsosamma platser, hållbara och omsorgsfullt gestaltade miljöer samt integration.
I slutet av 2018 lämnade Boverket in en rapport till regeringen med flera förslag om förändringar om begreppet ”enkelt avhjälpta hinder”. Inför dagens samråd med funktionshinderrörelsen hade myndigheten tagit reda på om något nytt finns att rapportera. Men ingen reaktion har ännu kommit från departementet.
För en tid sedan lämnade Boverket arbetet i SIS – Swedish standards institutet tekniska kommitté 453 som arbetar med tillgänglighet och användbarhet i byggd miljö. Myndigheten har fått mycket kritik för att man inte deltar i arbetet. I dag förklarar man att orsaken handlar om problem i avtalsskrivandet mellan SIS och Boverket. Eftersom CEN, den europeiska standardiseringsorganisationen, ställer krav på att alla i en teknisk kommitté avsäger sig eventuell upphovsrätt. Inga andra Svenska myndigheter, företag och konsulter som är med i SIS många tekniska kommittéer för att ta fram nya standarder och utveckla gamla har något problem med avtalsskrivandet.
I Boverkets samråd med funktionshinderorganisationerna finns både SKL och Länsstyrelsen med. Representanten från Länsstyrelsen berättade om Länsstyrelsens nya regeringsuppdrag att arbeta mer med tillsyn och vägledning åt kommunernas byggnadsnämnder. År 2010 gjorde SKL en undersökning av tillgängligheten i form av ett spindeldiagram som uppstod när kommunerna inventerade åtta publika byggnader. Nu funderar Länsstyrelsen på att göra något liknande igen och när representanterna för Boverkets samråd med funktionshinderorganisationerna träffas nästa gång den 13 juni ska frågan diskuteras ytterligare.
Boverkets samråd i mars 2019 - Del 1 av 2
Boverkets första samrådsmöte med funktionshinderorganisationerna under 2019 genomfördes torsdagen den 14 mars. De senaste åren har vi alltid varit i myndighetens lokaler på Drottninggatan 18 i Karlskrona men på grund av minskad budget valde Boverket denna gång att genomföra mötet via Skype. Efter den obligatoriska presentationsrundan började mötet med att Patrik Famling berättade om Boverkets arbete med Gestaltad livsmiljö.
När Christer Larssons regeringsuppdrag att uppdatera politiken kring arkitektur, form och design var klar för några år sedan skickades utredning ut på remis. Sedan riksdagsbeslutet i maj förra året då en ny politik antogs arbetar Boverket lite annorlunda. I dag ses arkitektur som ett redskap för att möta samhällets utmaningar med människan i centrum. Den nya politiken går kortfattat ut på att bidra till ett mer hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle. Förutom att planera, bygga och förvalta ska Boverket (under ramarna för ”Gestaltad livsmiljö”) arbeta mycket med de globala målen i agenda 2030. Annat som står på myndighetens dagordning är följande:
Hållbarhet och kvalité ska inte underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden.
Offentliga aktörer, som statliga myndigheter, ska agera förebild.
Estetiska, konstnärliga och kulturhistoriska värden ska tas till vara och utvecklas.
Miljöer ska gestaltas för att vara tillgängliga för alla.
Samarbete och samverkan ska utvecklas mer nationellt.
Gestaltad livsmiljö ska integreras i Boverkets andra uppdrag.
Kvalitén på offentliga inköp och upphandlingar ska göras bättre.
Vårdens miljöer måste ses över och utvecklas mer.
Skolor och förskolors miljöer måste ses över och utvecklas mer.
Bättre förutsättningar ska skapas för Länsstyrelsens arkitekter i kommuner och regioner.
Boverket ska samordna politiken och myndigheter samt följa utvecklingen.
Boverket ska också följa och sprida rättsutvecklingen.
Jag påpekade att DHR tidigare givit kritik om att skrivningar om universell utformning mer eller mindre saknas, och att den kritiken kvarstår. Vi går just nu mot en tid då allt fler börjar prata om universell utformning och i kommande förslag till nya nationella funktionshinderpolitiska mål får också universell utformning gott om plats. Då är det olyckligt att det saknas i riktlinjerna för arkitektur, form och design. Patrik Famling bekräftar att ”Gestaltad livsmiljö” saknar universell design, han menar att där skriver man istället om social hållbarhet och att människan, den enskilda individen, ska vara i centrum. Det är inte samma sak förklarade jag. Patrik Famling berättade att de just nu arbetar med att försöka definiera begreppet ”god kvalité” i ”Gestaltad livsmiljö”. Han lovade undersöka om det går att få med universell utformning där. Boverket arbetar också med att ta fram vägledningar till kommuner hur de säkerställer att kommunerna lever upp till den nya arkitekturpolitiken. Där lovade Patrik Famling att också kontrollera om universell utformning kan vara med.
Del 2 publiceras 2019-03-18
