Grundkurs - Standardisering för kommittédeltagare del 2 av 2

Vi var ett 40-tal personer från hela Sverige som representerade företag, organisationer och konsulter av alla de skilda slag. De som höll i kursen var verkligen pedagogiska och framförde all tung information på ett lättsamt sätt. Arbetet med att ta fram standarder kan påverka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Väldigt kortfattat kan egentligen vem som helst i Sverige framföra en idé, något för att exempelvis förbättra utformningen av något som skapar mer tillgänglighet. När SIS (Sverige) nappat och arbetat med idén kan det vips vara en fråga som 34 länder i Europa har på dagordningen (CEN). Och till slut kan det bli en global fråga (ISO) så det som från början var en liten idé från någon privatperson i Sverige plötsligt skapar förändring i 160 länder. Många EU-direktiv och EU-förordningar har grundlagt från standarder, alltså EU:s två högsta rättsakter som ligger till grund för mycket av vår svenska lagstiftning.

 

Sakta men säkert gick kursledarna igenom hur arbetet i en teknisk kommitté går till och hur det även går till inom CEN och ISO. Allt sker utifrån grundprinciperna öppenhet, konsensus, frivillighet och intressentstyrt. Man måste alltid tänka på miljön, små och medelstora företag, hållbarhet, tillgänglighet och innovationshänsyn. Standardiseringsarbetet skapades för att värna om frihandeln och inget får göras om det inte lever upp till WTO (World trade organization) och EU-förordningen 1025/2012 om standarder. Efter grundkursen förstår jag mer och tror mer på nyttan att arbeta med tillgänglighetsfrågan genom att påverka standarder. Enligt SIS visar till och med studier att produktivitet ökar med tio procent per år hos dem i nordiska länder som följer standarder. Samtidigt ska det erkännas att det återstår en hel del innan jag helt förstår standarders värde.

 

För det första kostar det mycket pengar för medlemsorganisationerna att vara med som experter i standardiseringsarbetat. För det andra tar det en fantastisk tid av mina dyrbara resurser att sätta mig in i de minst 50-talet mejl som kommit bara på några månader. Sedan arbetar en massa människor runt om i hela världen i flera år för att försöka komma överens om att ändra ett ”och” till ett ”men” i ett dokument. En standard som efter flera års diskuterande, röstande och resande till möten runt om i världen till slut anses klar. En standard som då absolut kan förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, men eftersom standarder är frivilla att följa kan alla länders företag, regeringar och organisationer även bara strunta i allt.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0