Jag arbetar heltid som föreläsare, konsult och utbildare i tillgänglighet- och bemötandefrågor. Den som följer min blogg får ta del av mitt liv ur min rullstols perspektiv. Jag garanterar spännande läsning.
Styrelsemöte med Norrbacka Eugeniastiftelsen i maj 2020
Jag har tappat räkningen på antalet år jag haft förtroendeuppdraget i Norrbacka Eugeniastiftelsens styrelse, över tio år. I höst är det dags för DHR att antingen förnya mitt förtroende med ny mandatperiod eller hitta någon annan person som kan ta min plats i styrelsen. Stiftelsen förvaltar pengar som blev kvar när anstalterna Norrbacka och Eugeniahemmet stängdes på 70-talet. Dåtidens LSS-boenden. Varje år delar stiftelsen ut många miljoner kronor till forskning, funktionshinderrörelsens föreningar och privat personer. När styrelsen ”träffades” den 19 maj 2020 med hjälp av ett telefonmöte, på grund av Corona-tider, handlade det om privatpersoner. Människor som sökt bidragspengar för exempelvis resor, habilitering, hjälpmedel och anpassningar. Totalt 418 ansökningar. Förra året skickades det in 338 ansökningar.
295 ansökningar fick bifall. Anledningen till 123 avslag är främst att personer som sökt har för hög årsinkomst eller inte kan styrka att man har nedsatt rörelseförmåga. Totalt delade Norrbacka Eugeniastiftelsen ut 2 038 200 kronor. Förra året utdelades 2 108 200 kronor. I år handlade flest ansökningar om resor (80 stycken), Möbler/vitvaror (68 stycken) och datorer (47 stycken). Antalet kronor som respektive sökande får styrs mestadels av schablonbelopp som styrelsen tidigare beslutat. Till kommande styrelsemöte i höst funderar vi på att förändra vissa schabloner. Vi hoppas få träffas och inte ha telefonmöte. Vi hoppas också få träffa SEB-representanten som förvaltar stiftelsens pengar och följa upp vår kapitalförsörjningspolicy.
Studerande på Sahlgrenska Akademin, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi/arbetsterapi har gjort en kvantitativ studie om vilken bidrag till körkort har för personer med fysisk rörelsenedsättning. Styrelsen fick ta del av resultatet. Slutsatsen är att bidrag möjliggör för personer med rörelsenedsättning att ta körkort och därmed bidrar till ökad livskvalité, delaktighet och självständighet. Hör av er om någon vill ta del av hela studien så skickar jag den till dig.
I över 13 år har jag rest runt i Sverige och föreläst om tillgänglighet och bemötandefrågor. Det jag oftast pratar om är, och har alltid varit, att tillgänglighet lönar sig. Den verksamhet som kompletterar entréns trapp med en ramp gör det möjligt för fler att enkelt komma in, och tillväxt skapas. Fredagen den 8 maj 2020 handlade det inte om den fysiska miljön, men allt fokus låg fortfarande på att tillgänglighet och användbarhet lönar sig. Det digitala seminariet, via Zoom, hade 71 deltagare. KTH var moderator och jag fanns med i egenskap av förbundsledamot i DHR. Några exempel på deltagare var SIS, MFD, DIGG, Independent living, Begripsam, Funktionsrätt, PTS, SKR och Vinnova. Det handlade om hur man inom IKT (Information och kommunikation) kan konkurrera med användbarhet och tillgänglighet genom att använda standarder.
Det var många timmar framför datorn med mycket intressant innehåll. För en tid sedan aviserade Vinnova för första gången att det fanns pengar att söka för att stärka Sveriges roll inom standardisering. KTH, tillsammans med Ergolab, SIS, Begripsam och Independent living, fick pengar för att ta reda på vilka standarder som kan användas för att konkurrera med användbarhet och tillgänglighet. Man skulle också undersöka hur företag, myndigheter och ideella organisationer arbetar med detta i dag. Jag skulle kunna skriva 20 sidor text om allt som sades, men väljer att sammanfatta och hålla mig kort. Vinnovaprojektets resultat visar att myndigheter använder standarder för att skapa mer tillgänglig och användbar verksamhet. Företag använder standarder för produktutveckling. Nästan ingen, inte ens den ideella sektorn, använder FNs Funktionsrättskonvention längre, men alla använder hållbarhetsmålen i Agenda 2030. På frågan om varför standarder är viktiga svarar de 30-talet intervjuade från myndigheter, företag och föreningar så här. Standardiseringsarbetet handlar om att uppfylla lagkrav, nå fler människor, maximera lönsamhet, främja innovation, ta ett samhällsansvar och vara en bra arbetsgivare.
Vinnovaprojektet kan tydligt visa att standardiseringsarbete ökar marknadsandelar och gör det möjligt att konkurrera med hjälp av tillgänglighet och användbarhet, men det finns ett jätteproblem. Standarder underlättar handel över gränser, höjer produkter och tjänsters kvalité, ökar produktsäkerheten, minskar miljöpåverkan, förbättrar arbetsmiljön, skyndar på tillgänglighetsanpassning, effektiviserar processer, skapar förtroende och innovation samt ökar välfärden i samhället. Men det finns, som sagt, ett problem. För det första är både myndigheter, företag och föreningar för dåliga på att arbeta med att leva upp till standarder. För det andra är användbarhet och tillgänglighet inte den hetaste på verksamhetsledares dagordning. Och alla talare på mötet var rörande överens om att det inte blir mycket verkstad om användbarhet och tillgänglighet inte uppfattas av ledningsgruppen på samma nivå som kvalité och säkerhet.
