Boverkets samråd 07 oktober 2020

Onsdagen den 7 oktober 2020 genomfördes Boverkets samråd med funktionshinderorganisationerna under ledning av Hans-Olof Karlsson Hjort. Ny ordförande för samrådet. 18 deltagare via Skype trotts att vi från funktionshinderorganisationerna flera gånger påpekat att teams eller zoom är mer tillgängliga. Personligen anser jag att dagordningen var tunn. Ingen rapport från myndighetens många regeringsuppdrag. Men den nya ordföranden var bra på att ändå hålla mötet vid liv. Från funktionsorganisationerna var bara jag (DHR), HRF och SRF närvarande. Länsstyrelsen var med men inte SKR.

 

 

Boverket presenterade utvecklingsprojektet ”Bostadsbrist och segregation”. Ett eget initiativ från myndigheten för att kunna bidra till politiken och i samhällsdebatter. Boverket tror att detta blir en het valfråga och vill därför försöka förstå mer om hur bostadsmarknaden fungerar. Det finns flera mål med utvecklingsprojektet. Minska segregationen, få fler bostäder som möter behov för fler, intern kunskapsutveckling, ta fram förslag på lösningar och skapa ekonomiskt överkomliga bostäder. Man tittar på många områden. Jag räknar inte upp allt men det är allt från flexibla detaljplaner och mer odling till digital teknik och lokalproducerat. En del är att ta fram idéer för pilotprojekt och visa goda exempel. Tillsammans med kommunikationsavdelningen tänker man sig en kampanj utifrån universell design på den internationella funktionshinderdagen den 3 december. När samrådet tillfrågades om feedback på utvecklingsprojektet sa jag att mer och tydligare kriterier/krav behövs när statliga pengar delas ut till byggprojekt i kommunerna.

 

 

Sedan januari 2019 har Sveriges kommuner en riksarkitekt. Hon heter Helena Bjarnegård och gästade Boverkets samråd med funktionshinderorganisationerna. Hennes tjänst skapades när den nya arkitekturpolitiken ”Gestaltad livsmiljö” antogs. Hon höll en lång föreläsning om Gestaltad livsmiljö. Dess bakgrund och hur läget ligger just nu. Hon pratade om delmål, omsorgsfull design, hållbarhet och Agenda 2030. Hon nämnde till och med universell design flera gånger. En lång föreläsning med många vackra ord. När jag fick ordet pratade jag om DHRs arbete lokalt i kommuner och regionalt via distrikt. Den värld vi liver i på möten om detaljplaner i tillgänglighetsråd där det ibland känns som om tjänstemän inte förstår vad tillgänglighet är. Det dyker ständigt upp nybyggda miljöer som trots krav ändå är otillgängliga och begreppet universell design vet ingen knappt vad det betyder. Helena Bjarnegård sa att hennes erfarenhet är att det står vackra ord i kommunernas övergripande planer och policydokument. Men när det blir verkstad prioriteras saker lätt bort. Hon sa att detta är en av Boverkets utmaningar att arbeta med.

 

 

Avslutningsvis pratade Tor Borg om ett Boverketprojekt för att mäta bostadsbrist. Det handlade inte om antalet bostäder som saknas eller behöver byggas. De mäter antalet hushåll vars behov inte är uppfyllt och benämner det som bostadsbrist. Han pratade länge om en metod med sex behovsbaserade kriterier som boendeyta, rimlig boendekostnad, lagom avstånd till service, skola och arbete osv… Sedan visades siffror på hur det ser ut i Sverige. Där fanns information om utlandsfödda, ensamstående med barn, studenter, pensionärer och en mängd andra grupper. Men intresset svalnade radikalt när jag, efter att ha lyssnat på detta i minst 30 minuter, fick veta att personer med funktionsnedsättning inte är med i mätningen. Boverket funderar dock på att prata med Försäkringskassan… eller nån. Man visste inte riktigt hur man skulle få mätbara siffror på personer med funktionsnedsättning.


Tillgängliggöra tränings- och idrottsanläggningar

 
Fredagen den 9 oktober genomfördes en pilotutbildning, en test för Parasports Arvsfonden projekt Parame. Ett 20-tal personer satt i testpubliken och jag deltog som DHRs representant. 2018 skapade Parasportförbundet en rapport om varför det är så få personer med funktionsnedsättning som tränar och idrottar, ett Vinova projekt som låg till grund för Arvsfonden projektet Parame. I dag arbetar Parasportförbundet i Vinova projektet ”Kämpa arena” med att inventera tillgängligheten på tränings- och idrottsanläggningar. Parallellt drivs Parame-projektet där en utbildning och manual om att tillgängliggöra tränings- och idrottsanläggningar skapas. Utbildningens syfte är att öka kunskapen om främst fysisk tillgänglighet. Med föreläsning, gruppdiskussioner och övningar för egen reflektion gick man igenom allmänna, idrottspecifika och individuella anläggningskrav och behov. Plan- och bygglagen, diskrimineringslagen, FNs konvention, andra regler och standarder samt begrepp som enkelt avhjälpta hinder och universell design skyndades förbi samtidigt som normer och goda exempel fick ta mer plats. Min personliga åsikt är att detta inte är något nytt, jag har sett hundratals liknande utbildningar förr. De visade till och med de gamla klassiska filmerna från Myndigheten för delaktighet. Men å andra sidan är det självklart viktigt att alltid prata om tillgänglighetsfrågor och det är en rejält grundläggande utbildning som skapas för personer som ansvarar för idrotts- och träningslokaler.

RSS 2.0