Livet rullar vidare

Sedan några månader tillbaka har jag ett nytt uppdrag tack vare mitt rättighetspolitiska engagemang i DHRs Förbundsstyrelse. Jag sitter som expert (ja, det heter så) i en teknisk kommitté som utarbetar standarder. Swedish standard institut är en medlemsägd ideell förening som funnits sedan 1922. I dag har SIS närmare 1300 medlemmar, 170 anställda och en omsättning på cirka 225 miljoner kronor per år. Dess regeringsuppdrag är att fastställa svenska standarder och representera Sverige i europeisk (CEN) och global (ISO) standardiseringsarbete. Varje år arbetar SIS över 300 tekniska kommittéer med omkring 1500 standarder, antingen skapas nya eller så omarbetas och uppdateras gamla. I alla tekniska kommittéer sitter omkring 5000 experter och jag är en av dem. Jag finns i kommittén SIS/TK 380 Ergonomi och i en av dess arbetsgrupper, SIS/TK 380/AG2 Ergonomi vid människa-systeminteraktion.

 

Jag ska inte gå in för djupt i standardiseringsarbetet, alla förkortningar och engelsk terminologi. Ibland förstår jag inte ett skit när en ”standardiseringsproffs” går igång. För några år sedan råkade jag halka in på ett bananskal i en teknisk kommitté via mitt DHR-uppdrag i myndigheten Post och Telestyrelsens samråd med funktionshinderorganisationerna. Trotts att jag alltid verkligen försöker förstå hade jag migrän efter varje kommittémöte. Jag hade aldrig varit med om något så komplicerat och svårt att förstå. När jag fick förfrågan om att nu ingå i SIS/TK 380 Ergonomi och SIS/TK 380/AG2 Ergonomi vid människa-systeminteraktion tackade jag därför ja med skräckblandad förtjusning. Årets första månader, min första tid i dessa kommittéer, har jag dock ägnat åt att försöka förstå de 50-talet mejl som hittills kommit. Jag har lärt mig hantera de omfattande webbverktyg där allt standardiseringsarbete sker och grundkursen onsdagen den 13 mars i Stockholm var verkligen jättebra. Tro det eller ej men plötsligt förstår jag nu vad SIS-TS, CEN/TS, ISO/TS, WTO, CEN och ISO betyder. Mitt nästa steg, och det kommer jag ta inom de närmaste veckorna, blir att våga delta i någon av alla omröstningar om olika standardiseringar genom att lämna kommentarer och våga klicka på knappen ”vote”.

 

Del två publiceras fredagen den 22 mars 2019.

 

Boverkets landskapsarkitekt Ulrika Åkerlund pratade om ett regeringsuppdrag från 2013 som nu resulterat i en vägledning om rörelserikedom i stadsplaneringen. Vi rör på oss för lite och sitter stilla för mycket. Boverket menar att det beror på flera faktorer. Vi har fler stillasittande arbeten i dag. Vi transporterar oss mer med bil, har större mediekonsumtion och bara rör på oss i organiserad träning istället för att naturligt röra sig hela tiden. Forskning visar att var tionde dödsfall i dag kan bero på för lite fysisk aktivitet. Om någon faktor påverkar vår fysiska och psykiska hälsa så mycket brukar man prata om en pandemi och ta fram ett vaccin. Sedan ett år tillbaka har Sverige ett nytt Folkhälsopolitiskt program med åtta nationella mål. Två av dem handlar om boende och levnadsvillkor vilket definitivt påverkar Boverkets arbete. I myndighetens vägledningar till kommunerna påpekar man därför vikten att göra åtgärder på alla nivåer som exempelvis i översiktsplaner, detaljplaner och bygglov. Det är viktigt att planera in rörelserikedom genom exempelvis cykel- och gångvägar, lekområden samt frilufts och utevistelse. Man måste tänka på folkhälsan, dimensionering och strategisk mångfunktionalitet.

Eftersom förslag till ny svensk funktionshinderpolitik ännu inte presenterats (jag tror det blir i april) har Boverket inget nytt att berätta om vilka mål som myndigheten kommer att arbeta med kommande år.

Patrik Famling berättade att Rådet för hållbara städer inrättades i december 2017. En grupp som består av en mängd företag, myndigheter och organisationer inom kategorin samhällsutveckling och bostadsbyggande. Myndigheten för delaktighet är bland annat med. Förr låg ansvaret för rådet på både Kulturdepartementet, Näringsdepartementet och Miljödepartementet men i dag är allt samlat under Finansdepartementet. Under 2019 ska arbetet med det sociala perspektivet bli tydligare för rådet. Eftersom stuprörstänkande försvårar helhetslösningar kommer rådet också ta fram förslag på lösningar så staten kan ta tillbaka delar av ansvar som ligger på kommuner eller näringsliv i dag. Rådets uppgifter är annars att administrera utbetalning av medel som exempelvis stödet för gröna städer där 100 miljoner kronor utbetalades ifjol. Enligt rådets rapport 2019 handlar levande städer om en inkluderande och tillgänglig livsmiljö. Ett vardagsliv ska helt enkelt vara lätt att leva hållbart. Detta åstadkommer man genom olika sociala parametrar. Hållbara transporter, bättre luftkvalitet och hälsa, levande gröna och hälsosamma platser, hållbara och omsorgsfullt gestaltade miljöer samt integration.

I slutet av 2018 lämnade Boverket in en rapport till regeringen med flera förslag om förändringar om begreppet ”enkelt avhjälpta hinder”. Inför dagens samråd med funktionshinderrörelsen hade myndigheten tagit reda på om något nytt finns att rapportera. Men ingen reaktion har ännu kommit från departementet.

För en tid sedan lämnade Boverket arbetet i SIS – Swedish standards institutet tekniska kommitté 453 som arbetar med tillgänglighet och användbarhet i byggd miljö. Myndigheten har fått mycket kritik för att man inte deltar i arbetet. I dag förklarar man att orsaken handlar om problem i avtalsskrivandet mellan SIS och Boverket. Eftersom CEN, den europeiska standardiseringsorganisationen, ställer krav på att alla i en teknisk kommitté avsäger sig eventuell upphovsrätt. Inga andra Svenska myndigheter, företag och konsulter som är med i SIS många tekniska kommittéer för att ta fram nya standarder och utveckla gamla har något problem med avtalsskrivandet.

I Boverkets samråd med funktionshinderorganisationerna finns både SKL och Länsstyrelsen med. Representanten från Länsstyrelsen berättade om Länsstyrelsens nya regeringsuppdrag att arbeta mer med tillsyn och vägledning åt kommunernas byggnadsnämnder. År 2010 gjorde SKL en undersökning av tillgängligheten i form av ett spindeldiagram som uppstod när kommunerna inventerade åtta publika byggnader. Nu funderar Länsstyrelsen på att göra något liknande igen och när representanterna för Boverkets samråd med funktionshinderorganisationerna träffas nästa gång den 13 juni ska frågan diskuteras ytterligare.

 

Boverkets första samrådsmöte med funktionshinderorganisationerna under 2019 genomfördes torsdagen den 14 mars. De senaste åren har vi alltid varit i myndighetens lokaler på Drottninggatan 18 i Karlskrona men på grund av minskad budget valde Boverket denna gång att genomföra mötet via Skype. Efter den obligatoriska presentationsrundan började mötet med att Patrik Famling berättade om Boverkets arbete med Gestaltad livsmiljö.

När Christer Larssons regeringsuppdrag att uppdatera politiken kring arkitektur, form och design var klar för några år sedan skickades utredning ut på remis. Sedan riksdagsbeslutet i maj förra året då en ny politik antogs arbetar Boverket lite annorlunda. I dag ses arkitektur som ett redskap för att möta samhällets utmaningar med människan i centrum. Den nya politiken går kortfattat ut på att bidra till ett mer hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle. Förutom att planera, bygga och förvalta ska Boverket (under ramarna för ”Gestaltad livsmiljö”) arbeta mycket med de globala målen i agenda 2030. Annat som står på myndighetens dagordning är följande:

Hållbarhet och kvalité ska inte underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden.
Offentliga aktörer, som statliga myndigheter, ska agera förebild.
Estetiska, konstnärliga och kulturhistoriska värden ska tas till vara och utvecklas.
Miljöer ska gestaltas för att vara tillgängliga för alla.
Samarbete och samverkan ska utvecklas mer nationellt.
Gestaltad livsmiljö ska integreras i Boverkets andra uppdrag.
Kvalitén på offentliga inköp och upphandlingar ska göras bättre.
Vårdens miljöer måste ses över och utvecklas mer.
Skolor och förskolors miljöer måste ses över och utvecklas mer.
Bättre förutsättningar ska skapas för Länsstyrelsens arkitekter i kommuner och regioner.
Boverket ska samordna politiken och myndigheter samt följa utvecklingen.
Boverket ska också följa och sprida rättsutvecklingen.

Jag påpekade att DHR tidigare givit kritik om att skrivningar om universell utformning mer eller mindre saknas, och att den kritiken kvarstår. Vi går just nu mot en tid då allt fler börjar prata om universell utformning och i kommande förslag till nya nationella funktionshinderpolitiska mål får också universell utformning gott om plats. Då är det olyckligt att det saknas i riktlinjerna för arkitektur, form och design. Patrik Famling bekräftar att ”Gestaltad livsmiljö” saknar universell design, han menar att där skriver man istället om social hållbarhet och att människan, den enskilda individen, ska vara i centrum. Det är inte samma sak förklarade jag. Patrik Famling berättade att de just nu arbetar med att försöka definiera begreppet ”god kvalité” i ”Gestaltad livsmiljö”. Han lovade undersöka om det går att få med universell utformning där. Boverket arbetar också med att ta fram vägledningar till kommuner hur de säkerställer att kommunerna lever upp till den nya arkitekturpolitiken. Där lovade Patrik Famling att också kontrollera om universell utformning kan vara med.

 

Del 2 publiceras 2019-03-18

 

Victoria Nordholm och Hanna Ohlin Pettersson från Boverket berättade om regeringsuppdraget ”Funktionshinderperspektiv i översiktsplanering”. De arbetar med att ta fram en vägledning till hur kommunerna bör implementera tillgänglighetsfrågor i hela byggprocessen. Övergripande tillgänglighetsplaner, program och policyn finns redan i Sveriges kommuner, men något som mer detaljerat styr planprocessen saknas. Från översiktsplaner och detaljplaner till byggstart, ritningar och tekniska egenskapskrav. Vägledningen förklarar översiktsplanens grund för tillgänglig fysisk miljö, redovisar avvägningar mellan intressen och tydliggör mål och ställningstaganden. De förklarar skillnader begrepp som funktionshinder och funktionsnedsättning, berättar om universell utformning och hänvisar till plan- och bygglagens andra kapitel, tredje paragrafen första stycket. Funktionshinderperspektivet ska vara med i hela planprocessen. Vägledningen består också i en kortfilm i Boverkets kunskapsdatabas. Hela rapporten ska presenteras för regeringen innan sista november.

 

Daniel André från Boverket berättade om myndighetens regeringsuppdrag ”Digitaliseringens möjliga påverkan på rumslig utveckling”. Det handlar inte om att digitalisera planprocessen utan handlar om hur ny teknik kan påverka byggda miljöer och rumsliga strukturer. Hur digitalisering påverkar när vi konsumerar, arbetar, möts, reser och lever våra liv på olika andra sätt. Vilka risker och vilka fördelar ger mer digitalisering? Under 2017 utsågs Uppsala, Malmö och Karlskrona till ”Framtidsstäder” och i samarbete med kommunerna har Boverket försökt ta reda på hur digitalisering påverkar på olika sätt. Boverket menar att det är viktigt med långsiktiga mål så planerare får konkret stöd för att kunna väga in hur digitalisering och ny teknik kan påverka byggd miljö. Under hösten 2018 tar Boverket fram kunskapsunderlag. Under vintern 2018-2019 arbetar man med problemformulering. Under 2019 ska man bygga upp en kunskapsbank, sprida den och utvärdera.

 

På uppdrag av regeringen har Agnes Jensen-Carlén på Boverket analyserat reglerna om ”Enkelt avhjälpta hinder” i HIN. Hennes färdiga rapport är nu inskickad till Näringsdepartementet. Uppdraget handlade om ifall EAH behöver förtydligas, och ändras, samt bedöma behovet av att införa krav på tillsynsplan för kommunernas byggnadsnämnder. Till att börja med konstaterar hon att tillgängligheten har ökat i de fall man arbetar med EAH. Men många avstår eftersom ansvarsfrågan anses svår, man är okunnig om den ekonomiska bedömningen och tillsynen är otillräcklig och inte systematiserad. Nu föreslår Boverket därför att regeringen gör om EAH så det tydligare framgår att det alltid är fastighetsägarens ansvar att åtgärda otillgänglighet som betraktas som enkelt avhjälpta. Boverket föreslår också en lagändring så de åtgärder som inte kostar så mycket plockas bort från skälighetsbedömningen om det är ekonomiskt försvarbart så de Enkelt avhjälpta hindren alltid ska åtgärdas direkt. Boverkets tredje förslag är att ställa krav på kommunerna om tillsynsplaner. Att kommunen ska kunna ta ut en sanktionsavgift om någon missköter sig och inte åtgärdar ett enkelt avhjälpt hinder. I dag finns redan möjligheten att kommunen utfärdar ett vitesföreläggande, men en sanktionsprocess skulle gå enklare och snabbare. De pengar som kommunen får i sanktionsavgifter kan användas för att finansiera tillsynen.

 

Boverkets fjärde förslag är att kretsen klagoberättigade ökar. I dag är det personen som direkt drabbats av otillgängligheten som kan anmäla ett enkelt avhjälpt hinder. Boverket vill att även funktionshinderorganisationer ska kunna anmäla. Förutom de fyra förslagen ser Boverket ett stort behov av mer utbildning om vad som gäller i regelverket. Informationsbehovet är stort och det var länge sedan man gjorde någon nationell kampanj. I dag är osäkerheten om hur regler och allmänna råd ska användas stort. Boverket funderar till och med på om Transportstyrelsen borde ta över kommunernas ansvar om tillgänglighet och användbarhet för vägar, gator, torg och busshållplatser. Då skulle otillgänglighet kunna åtgärdas mer enhetligt runt om i landet. När det gäller kravet på byggnadsnämnderna om tillsynsplan tror Boverket att planen bör sträcka sig minst tre år. Där ska framgå hur nämnden fördelar resurser. Planen ska följas upp, utvärderas och skickas till Länsstyrelsen för granskning. Hittills har inte många röster hörts vare sig för eller emot Boverkets rapport. Men Sveriges kommuner och landsting (SKL) har lämnat en skrivelse där man är mycket kritisk.

 

Sista delen imorgon... den 3 februari 2019.

 

Boverkets tredje samrådsmöte med funktionshinderorganisationerna under 2018 genomfördes torsdagen den 8 november i myndighetens lokaler på Drottninggatan 18 i Karlskrona. På grund av sjukdom och tjock dimma var många från funktionshinderrörelsen inte med, men jag representerade DHR. Mötet inleddes även denna gång med att generaldirektören Anders Sjelvgren hälsade välkommen och sa några ord. Han poängterade verkligen att han högt prioriterat att komma till vårt möte eftersom tillgänglighetsfrågorna är viktiga. Och en minut senare, eller kanske tre minuter senare, var han tvungen att gå. Han hann dock med att säga att tillgänglighet i den byggda miljön ständigt är aktuellt med utgångspunkt i mål 11 i de globala målen. I myndighetens strukturuppdrag om gestaltad livsmiljö ser man till att ge alla plats i offentliga inomhus- och utomhusmiljöer. Han tror också att staten kommer ta ett tydligare större ekonomiskt ansvar för den offentliga sektorn. Jag hann säga att tillgänglighetsfrågan borde ses i ett större perspektiv och att begreppet universell utformning borde få ta mer plats.

 

Under presentationsrundan kom det fram att Boverkets försök till ett nordiskt samarbete fortsätter. Man hoppas på mer forskning och erfarenhetsutbyte om hjälpmedels utformning, storlek på bostäder osv... Men inga nya pengar är hittills avsatta för fortsatta nordiska samarbetsförsök nästa år. Boverket ”skvallrade” att de nu även försöker se över möjligheterna att bygga om sin hemsida så den lever upp till lagkrav utifrån nya EU-direktiv. Tre nya bidragssatsningar är också på gång. Snart ska kommuner kunna söka statliga medel till ”Grönare städer”, ”Radonborttagning” och ”Innovativt och hållbart bostadsbyggande”.

 

Fortsättning i morgon.... den 2 februari 2019.

De senaste fyra åren har antalet kronor som stiftelsen delar ut i bidrag sakta men säkert minskat. Det beror på flera faktorer. Samtidigt som kapitalet ständigt ökar säger regelverket att vi bara får dela ut 90 procent av varje års avkastning. Tio procent måste alltid läggas till kapitalet. De senaste åren har vi finansierat några löner till doktorander och räntan är låg så det har varit mindre pengar kvar för bidrag. Men inför nästa år är ”projektet” med löner till doktorander över och vi förväntar oss mer avkastning 2020. Mer avkastning beror på att vi ifjol flyttade 30 miljoner kronor till en annan sparform. Under 2018 gav det en avkastning på nio procent istället för de cirka två procent som avkastningen annars generellt ligger på. Tack vare ett beslut från Länsstyrelsen har vi de senaste tre åren också kunnat använda 15 miljoner av kapitalet (fem miljoner per år i tre år), men nu är det slut på den möjligheten. År 2016 utdelade Norrbacka Eugeniastiftelsen tio miljoner kronor, år 2017 nästan 11 miljoner och ifjol fick alla som sökte pengar dela på åtta miljoner kronor. För 2019 budgeterar vi att utdela 7 535 000 kronor.

 

Inför styrelsemötet har styrelsen granskat 62 bidragsansökningar från föreningar om läger- och rekreationsresor och 25 bidragsansökningar från föreningar om tränings- och fritidsaktiviteter. Förra året skickades det in 58 ansökningar och 2017 inkom 66 ansökningar om läger- och rekreationsresor. Förra året skickades det in 25 ansökningar och 2017 inkom 34 ansökningar om tränings- och fritidsaktiviteter.

 

Stiftelsen följer speciella riktlinjer och praxis vid utbetalning av bidrag vilket betyder att det ibland skiljer sig rejält mellan ansökningar om vilket belopp som utbetalas av sökta medel. Det är exempelvis så att bidragsbeloppet per medhjälpare för resor/läger i Sverige är 1000-3000 kronor och 1000-4000 kronor för utlandsresor. Bidragsbelopp för dagsresor är 600 kronor per medhjälpare. Personligen bidrog jag med några avslag eftersom föreningar sökt pengar för tillgänglighetsanpassningar som fastighetens ägare själv borde betala. Efter att fem ansökningar fått avslag utbetalade vi totalt 1 182 200 kronor till föreningar för läger- och rekreationsresor. DHR är generellt dåliga på att söka pengar från Norrbacka Eugeniastiftelsen. Endast två avdelningar hade sökt och fick pengar. Efter att tre ansökningar fått avslag utbetalade vi totalt 705 000 kronor till föreningar för tränings och fritidsaktiviteter. Ingen DHR avdelning eller distrikt hade sökt några pengar för detta.

 

 

När Norrabacka Eugeniastiftelsen genomförde sitt första möte 2019 stannade jag hemma. Hela natten till tisdagen den 8 januari, och under hela dagen, snöade det kraftigt. Trafikverket hade klass två varning och E4-an drabbades av olyckor. Extra allvarligt blev det eftersom snöandet kombinerades med starka vindar. Jag stannade hemma, men deltog ändå aktivt på mötet via telefon. Om någon inte känner till stiftelsens bakgrund kan jag kort berätta att när institutionerna Eugeniahemmet och Norrbackainstitutet stängdes i början på 1970-talet fanns en massa pengar över. Personer med funktionsnedsättning skulle inte längre bo på skol- och sjukhem, och de pengar som blev över placerades i en stiftelse. I många år har jag nu, på uppdrag av DHR, haft förtroendet av regeringen att sitta i stiftelsens styrelse och dela ut bidragspengar till privatpersoner, föreningar och forskning. På mötet tisdagen den 8 januari var budgeten och utdelning av pengar till föreningar de två viktigaste punkterna på dagordningen.

 

Tidningen ”Forskning och funktionshinder pågår” (tidigare ”Handikappforskning pågår”) har givits ut med fyra nummer per år sedan 1992. Norrbacka Eugeniastiftlesen har tidigare varje år bidragit med 170 000 kronor, men denna gång bestämde vi att tidningen bara får 150 000 kronor under 2019. Revisionsbyrån Grant Thornton har granskat stiftelsen och har inget att anmärka. I sin rapport skriver de att stiftelsen har goda rutiner för sin löpande verksamhet och att styrelsens förvaltning av stiftelsen är god. Efter att ha gått igenom bokföringen, resultat- och balansräkningen samt budgeten anser de att det inte finns något att anmärka på vår hantering av bidrag och hur vi förvaltar stiftelsens finansiella tillgångarna.

 

Fortsättning med del två imorgon.

 

Regeringsuppdraget handlar inte om att plocka bort någon åtgärd som i dag ses som ett Enkelt avhjälpt hinder. Det handlar heller inte om att lägga till så annan otillgänglighet ingår i begreppet. Uppdraget är helt enkelt varför det är så svårt att få verkstad av det som i lagen kallas HIN där Enkelt avhjälpta hinder ingår. För att ta bort ett Enkelt avhjälpt hinder måste åtgärdandet av otillgängligheten exempelvis vara ekonomiskt försvarbar. I fokusgrupper runt om i landet har man bland annat pratat om det. Kanske borde vissa Enkelt avhjälpta hinder plockas bort från det ekonomiskt försvarbara kriteriet? Kontrastmarkering av trappor och glasytor kan vara ett exempel eftersom det är en så enkel och tydlig åtgärd som samtidigt uppfattas som säkerhetskrav. Fokusgrupperna har också kommit fram till följande. Den ekonomiska bedömningen är svår. Det behövs ett nytt och uppdaterat informationsmaterial samt mer utbildning. Teknisk kunskap i kombination med funktionshinderkunskap behövs för att åtgärderna ska vara användbara, men det är svårt att hitta entreprenörer med tillräcklig kompetens. Statusen på HIN behöver tydliggöras, eftersom kraven i dag uppfattas som frivilliga. Man måste se över problematiken med åtgärder i gränsen mellan fastighet och allmän plats när exempelvis en ramp sätts upp för att komplettera entré med trapp. Uppföljning och tillsynen måste tas mer på allvar. Det är oklarheter om vilka konsekvenserna blir om man inte åtgärdar och det finns då och då en problematik kring gränsdragningen för ansvarsfördelning.

Representanterna i Boverket satt nästan hela förmiddagen och hade en dialog om detta. Funktionshinderorganisationerna kände igen sig i vad fokusgrupperna kommit fram till. Och jag och de andra kompletterade även med mer: Vi upplever att språket i lagtexten genomgående har en svaghet i alla ”bör” som mer tydligt borde bytas ut till ”ska”. Kompetensen är bristfällig hos kommuners politiker och tjänstemän, tillsynen brister och om åtgärdandet är ekonomiskt försvarbart skiljer sig för stort mellan kommuner. Frågan och vem som ska åtgärda Enkelt avhjälpta hinder, verksamhetsutövaren eller fastighetsägaren är inte glasklart. Jag lyfte speciellt extra tydligt vikten av ett ska-krav på att kommuner ska ha tillsynsplaner. Kommer Boverket föreslår det, frågade jag. Agnes Jensen-Carlén svarade inte ja eller nej utan sa att mycket kan bli bättre med mer utbildning. Hon sa också att hon måste fundera på om ska-kravet verkligen medför att tillämpningen av Enkelt avhjälpta hinder blir bättre. Vi behöver också fundera över hur en tillsynsplan ska utformas, hur tillsynen verkligen ska gå till. Och varför händer så lite i dag? Om ingen anmäler otillgängligheten händer det knappt något. Och om någon anmäler är handläggningstiden innan ett beslut för lång. Jag påpekade dock att DHR, och många, många fler blir rejält besvikna om Boverket bara föreslår att det behövs mer utbildning istället för att myndigheten vågar ta ställning för ett införande av ska-krav på tillsynsplaner till kommuner.

Patrik Faming, Boverket, och Andreas Richter, från Myndigheten för delaktighet, besökte Boverkets samråd med funktionshinderorganisationerna för att prata om rådet för hållbara städer. Regeringen har under våren 2018 lagt fram propositionen ”Politik för gestaltad livsmiljö” och presenterat en strategi för levande städer. Dokumenten utgör, tillsammans med Rådet för hållbara städer, basen i Sveriges politik för arkitektur och stadsutveckling. Rådet ska bidra till en långsiktig utveckling av hållbara städer och vara en del av genomförandet av regeringens politik för hållbar stadsutveckling. Rådet, som består av Boverket, Formas, Länsstyrelsen, MFD, Naturvårdsverket, ArkDes, Energimyndigheten, Tillväxtverket, Trafikverket, Vinnova och SKL, har nu tagit fram en skrift med rubriken ”Åtgärder 2018” som grundar sig i Agenda 2030. Enligt FN är Sverige och Norge bäst i världen på att följa Agenda 2030. I skriften ger man förslag på åtgärder som Sveriges myndigheter kan göra. Åtgärderna är indelade i tre ämnesområden: Rätt kunskap, Utvecklad metodik och Arbetsprocess samt att stödja det lokala arbetet. Jag lyfte frågan om universell utformning, men ingenstans i skriften står något om det. Andreas Richter försäkrade dock att universell utformning alltid finns med på Rådet för hållbara städers möten, Vinnova gör speciella utlysningar osv... Jag svarade att de säkert jobbar bra med universell utformning men det är ändå synd att det också inte återspeglas i de åtgärder som rådet föreslår att myndigheter gör under 2018.

Agnet Jensen-Carlén på Boverket arbetar nu med ett uppdrag från Regeringen om att analysera om reglerna kring Enkelt avhjälpta hinder behöver förtydligas eller ändras. Uppdraget innefattar också att fundera kring om kommuner borde ha ett ska-krav på att ha tillsynsplaner. Begreppet Enkelt avhjälpta hinder infördes 2003 och därefter har Boverket följt upp detta 2005, 2007 och 2010. Nu tyckte regeringen 2018 att det var dags igen. Sedan 2003 har också olika enkätundersökningar genomförts. Varje gång Enkelt avhjälpta hinder kommer på tal har man konstaterat att åtgärdandet av otillgängligheten går för långsamt. 2015 hade exempelvis endast 11 procent av kommunerna hörselslinga i sina receptioner. Och på något sätt har ett ”mantra” skapats och alla pratar om otydliga regler som är svåra att tillämpa. När Boverket denna gång analyserar görs tillämpningsundersökningar vilket betyder att man gör nerslag i diverse verksamheter som arbetat bort Enkelt avhjälpta hinder för att se hur det gått. På grund av resursbrister väljer Boverket ut bara nått Enkelt avhjälpt hinder och kan bara göra några nerslag. Redan konstaterar Agnes Jensen-Carlén dock att arbetet med Enkelt avhjälpta hinder mestadels bara ”projektfinansieras”. En verksamhet gör ett projekt en kortare tid, men åtgärdandet av otillgänglighet övergår inte i ordinarie verksamhetsplanering. Istället kan det till och med bli så att när personen som drivit enkelt avhjälpta hinder projektet försvinner kan åtgärder som förbättrats plötsligt bli otillgängliga igen efter några år utan underhåll.

På dagordningens punkt ”problem i vardagen” ombads jag berätta om DHRs anmälan av Region Gävleborg till Gävle tingsrätt med anledningen av att jag inte kunde åka buss. Jag beskrev händelseförloppet sedan 2015 kortfattat och berättade om tingsrättens dom den 11 juni 2018 som ger mig upprättelse genom att konstatera att den otillgänglighet jag utsattes för var diskriminering.  Representanten från Synskadades Riksförbund i Boverkets samråd berättade att SRF driver en diskrimineringsanmälan med hjälp av Diskrimineringsombudsmannen. Det blir tingsrättsförhandling i augusti i ett fall som handlar om en person som på grund av otillgänglighet inte kunnat hantera Försäkringskassans digitala tjänst för att anmäla vård av sjukt barn. Samrådets representant från Hörselskadades riksförbund berättade att de också driver ett diskrimineringsfall. Diskrimineringsombudsmannen utredde med valde att lägga ner så nu driver HRF själv ärendet i domstol. Det handlar om en möteslokal som saknat hörselslinga vilket medfört att en person inte kunnat vara delaktig i ett möte som andra.

Jakob Wranne på Boverket pratade om kommittén för modernare byggregler som just nu utreder hela BBR och förväntas komma med förslag på förändringar. Parallellt sitter Boverket också och gör översyn. Just nu arbetas det exempelvis med en förstudie om dagsljus. Förstudien ska resultera i en rapport om hur reglerna var förr, hur det är nu och hur nuvarande regler kan moderniseras. Det finns lag som säger att i alla fall lite dagsljus måste kunna komma in i en lägenhet. Samtidigt byggs det allt tätare i dag och det finns flerbostadshus som godkänts trots att vissa lägenheter bara får in tillräckligt mycket dagsljus en dag per år (midsommarafton). Förstudien görs för att byggbranschen upplever oklarheter i nuvarande regler, SIS-standarden har ändrats och det byggs allt tätare och högre. Men funderar också på om det bör finnas speciella regler för exempelvis skolor och kontor eller om det är ett ansvar som Arbetsmiljöverket eller Folkhälsoinstitutet ska ha.

Boverkets Frida Jorup, som är projektledare för nordisk harmonisering av byggregler, berättade om regeringsuppdraget som finansieras av Nordiska ministerrådet. Genom att samarbeta mellan de nordiska ländernas byggmyndigheter hoppas man kunna enas kring långsiktiga mål och hitta strategier som harmoniserar byggreglerna på tillgänglighetsområdet. En fast arbetsgrupp har bildats och deras uppgift blir att se över vad som tidigare gjorts, ta fram nya förslag och bedöma förslagens kostnader. I december 2017 träffades man i Norge för att bestämma hur man går vidare. Man gjorde också ett studiebesök på fullskalelaboratoriet i Gjövik där man exempelvis bygger upp ramper i olika lutningar och testar vad som är bäst. Tillsammans beslutade man att ha en gemensam nordisk forskningsdatabas där alla länders försöksresultat samlas. Man beslutade också att utrusta en långtradare som ett mobilt fullskalelaboratorium för att enkelt kunna utföra tillgänglighetsstudier på olika håll i norden. Ett mobilt laboratorium ger en större spridning av försökspersoner med egen erfarenhet av funktionsnedsättning och forskningsresultat blir effektivare och säkrare. Man bror att det minst behövs ett 20-tal personer i exempelvis rullstol som flera gånger testar olika lutningar av ramper vid olika tillfällen för att få ett hyfsat statistiskt säkert resultat.

Den 29 maj träffades arbetsgruppen senast och konstaterade att man alltså identifierat mål och planerar att arbeta vidare. De inser dock att politiska förändringar i respektive land kan äventyra fortsatt framtida finansiering. Det uttalande som arbetsgruppen gjorde ställde sig Danmark inte bakom. Uttalandet handlar om satsningen på forskning och resultat som ska leda till harmonisering av byggregler. Vilket i sig leder till lägre byggkostnader. Arbetsgruppen skriver bland annat så här: ”De årliga merkostnader som skillnader i nationella byggregler i norden leder till beräknas enligt en rapport från Nordisk Innovation ligga på mellan 40 och 60 miljoner euro enbart i Sverige. En ökad harmonisering kan leda till en mer integrerad marknad för arbete och produkter, med kostnadsfördelar för såväl fastighetsägare och byggentreprenörer som för den offentliga sektorn”.

De kommande dagarna kommer jag publicera min rapport från Boverkets samrådsmöte med funktionshinderorganisationerna den 14 juni 2018. Jag sitter i samrådet på uppdrag av funktionshinderorganisationen DHR. Här följer del ett.

 

Det var mest fokus på enkelt avhjälpta hinder när Boverket träffade funktionshinderorganisationerna i myndighetens samråd. Mötet genomfördes onsdagen den 14 juni i Karlskrona och inleddes av avdelningschef Peter Fransson på Boverket. Tyvärr blev allt försenat eftersom ingen hade tänkt på hörselslingan. Och innan den hittades, och innan en person som kunde hantera hörselslingan hittades, hade det gått 20 minuter. Då startade mötet, men utan hörselhjälpmedel hela förmiddagen eftersom utrustningens batteri inte laddats. Peter Fransson gjorde en kort genomgång av vad som är aktuellt just nu. Myndigheten arbetar på utifrån sina tre övergripande mål. Ekologisk hållbarhet, Ekonomisk hållbarhet och Social hållbarhet. Samtidigt växer Boverket med 50 nya anställda tack vare ett extra anslag med 50 miljoner kronor från regeringen. Många av dem tillhör Boverkets nya arkitekturuppdrag med kontor i Malmö.

Det ser allt svårare ut att nå Boverkets mål på 600 000 nya bostäder i Sverige till 2025. Vi bygger inte i den takt som behövs, det senaste året har tempot till och med minskat ännu mer. Boverket tror att minskningen beror på flera faktorer. Det är allt från bristande arbetskraft och möjlighet till finansiering till att Sverige har EU:s dyraste byggkostnaderna i kombination med många svaga små kommuner som inte kan ta finansiella risker. Och de renoveringar eller nybyggnationer som ändå görs blir dyra lägenheter där många inte har råd att bo. Annat som myndigheten lägger ner energi på är det växande behovet av särskilda boenden, den nya bostadsanpassningslag som gäller från första juli 2018 och det nordiska samarbetet för att försöka harmonisera egenskapskrav. Boverket är med och tar fram nya svenska funktionshinderpolitiska mål som under 2019 ska ersätta de mål som utgick 2016. Man arbetar vidare med sitt investeringsstöd, ett bidrag till hiss för fastighetsägare som bygger på en våning på sitt flerbostadshus. Man tar fram en vägledning för hur funktionshinderfrågan kan implementeras i översiktsplaner och har ett regeringsuppdrag om att analysera Enkelt avhjälpta hinder.

En gång  per år delar Norrbacka-Eugenia stiftelsen ut pengar till forskare som vill studera saker som kan förbättra för personer med nedsatt rörelseförmåga. Sedan många år tillbaka är jag en av styrelseledamöterna tack vare ett förtroendemandat från funktionshinderorganisationen DHR. Norrbacka-Eugenia stiftelsens ändamål är att på olika sätt underlätta personer med nedsatt rörelsehinders situation genom att ge bidrag för undervisning och utbildning, utöva hjälpverksamhet avseende bland annat boendeförhållanden, arbetsmöjligheter och rekreationsresor samt främja forskning och utvecklingsarbete. Alla år som jag suttit i Norrbacka-Eugenia stiftelsens styrelse har vi delat ut totalt tre miljoner kronor till olika forskningsprojekt. När styrelsen träffades måndagen den 18 september hade vi bara en budget på två miljoner kronor. Vill du veta varför läser du mina tidigare rapporter.

Förra året hade Norrbacka-Eugenia stiftelsens styrelse 64 forskningsansökningar att ta ställning till. I år var det exakt lika många. Men eftersom budgeten i år inte var tre utan bara två miljoner kronor, var det extra klurigt. Det var svårt att tuffare tvingas prioritera och gallra hårt bland många bra forskningsansökningar. Till slut hade 24 ansökningar beviljats. Det betyder att typ var tredje ansökan ändå fick pengar. Tio av dem har totalt fokus på barn och unga, och alla andra beviljade fick också ett ja utifrån stiftelsens stadgar. Tyvärr har ingen ansökan beviljats som handlar om kultur, resor eller skola. Det mesta handlar om vård, habilitering och rehabilitering. Fyra forskningsprojekt var dock arbetslivsinriktade. Och delvis tack vare min envisa argumentation om att pengar inte bara ska ges till forskning om vård, habilitering och rehabilitering, så fick några av dem pengar. Två ansökningar om att öka barns egna delaktighet i rehabilitering och att förbättra kommunikationen mellan barn, föräldrar och hälso- och sjukvårdspersonal avslogs dock trotts att jag hävdade att mer personcentrerad individuell habilitering är bra. På grund av dåligt med pengar tvingades vi ofta ge små bidrag. Den som sökte exempelvis 300 000 kronor fick 50 000 kronor. Vår erfarenhet är att de flesta som ändå får lite går i mål med sitt forskningsprojekt. Forskaren drar ner lite på ambitionsnivån eller söker bidrag även från andra håll. Och forskningen blir ändå genomförd.

 

På styrelsemötet antog vi sammanträdesdagarna för 2019, vi gick igenom resultatet av ett 20-tal färdiga forskningsprojekt som genomförts tack vare att Norrbacka-Eugenia stiftelsen beviljat pengar. Sedan den 25 maj har vi också en ny dataskyddslag att förhålla oss till. Vi diskuterade hur GDPR påverkar oss och tittade på vad andra stiftelser och fonder gjort. Till slut kom vi fram till att vi måste skapa en dataskyddspolicy där vi beskriver hur Norrbacka-Eugenia stiftelsen hanterar arkivering, databasen och ansökningsblanketten. Vi ska också utse en beslutsinformationsansvarig och ta fram en gallrings- och bevarandeplan.

Ett nytt år och ännu en gång befinner jag mig på Gotland under Almedalsveckan. Tidigare år har du kunnat följa mig här i bloggen genom dagboksliknande rapporter vad jag gjort dag för dag. Tidigare år har jag också haft intervjuer med allt från politiker till representanter från funktionshinderrörelsen i bloggen under Almedalsveckan. Ett år utsågs jag till och med som årets tredje bästa bloggare under Almedalsveckan. I år är det valår och min plan är att därför fokusera ännu mer på sociala medier. Min plan är att du som följer mig på Twitter och Facebook kommer att bombarderas med personliga reflektioner, debattinlägg, kommentarer och rapporter i kompination med att jag hela tiden berättar vad jag gör, ser och hör.

 

I år befinner jag mig i Visby på uppdrag av DHR. Från cirka 07.00 på morgonen till cirka 21.00 varje dag fram tills torsdag kommer jag köra funktionshinderpolitik så det ryker till 110 procent. Din uppgift blir att dela och sprida allt jag gör så mycket det bara går. Och följ med genom att klicka like, skriv kommentarer, skapa opinion och gör allt för att bidra till mitt och DHRs funktionshinderpolitiska arbete.

 

 

 

 

Det första jag tänkte på när jag vaknade i morse var det som hände igår. Och det lustiga med detta är att DHR och jag inte bara vann igår i Gävle tingsrätt mot Region Gävleborg. Vi är vinnare även i dag.

 

Efter att ha summerat gårdagen kan jag fortfarande inte riktigt förstå hur stort det här är, vilken unik historisk händelse i svensk funktionshinderpolitik som jag fick uppleva igår. Oj, vilken dag!! Min förhoppning är att detta inspirerar fler att använder diskrimineringslagstiftningen som jag. Min förhoppning är också att alla som pysslar med kollektivtrafik från och med nu tänker till en extra gång när det gäller tillgänglighetsfrågan. Det blev bokstavligen full rulle igår efter att jag hämtat domen. Tidningen Funktionshinderpolitik, Lagen som verktyg, Dagens arena, Sveriges Television och Sveriges Radio är bara några exempel på dem som hörde av sig. Jag har över 300 mejl att gå igenom nu och kommer inte hinna svara alla. Jag hinner heller inte med alla som det senaste dygnet ringt, skickat sms och skriver/delar/likes på Facebook och Twitter eller i bloggar. Men ni ska alla veta att jag är oerhört tacksam för ert stöd och alla "heja-rop".

 

Avslutningsvis vill passa på att tacka DHR som vågade ta chansen och driva mitt ärende. Utan DHR, med ordförande Rasmus Isaksson och förra förbundsstyrelsen i spetsen, hade det inte blivit nått efter att DO lade ner min anmälan till Diskrimineringsombudsmannen. Tack också till DHRs Förbundskansli i Farsta och Langeborg juridik med Lotta Lagnander. Bra jobbat. För dig som vill läsa mer om detta finns det massor av gamla inlägg i min blogg. Du kan också klicka här.

Under samrådet fick också funktionshinderrörelserna redogöra för vad organisationerna jobbar med just nu. Jag höll ett långt anförande om det mesta som DHR arbetar med, men väljer att inte rapportera/skriva ner allt här nu. Kulturrådet ville också höra funktionshinderrörelsens syn på utvecklingen inom den nationella funktionshinderpolitiken. Även här levererade jag ett inlägg som kortfattat handlar om att vi generellt ser försämringar inom de flesta områden. Allt mer individanpassas och statligt ansvar kommunaliseras. När Kulturrådet ville ha synpunkter och inspel på vad gäller utveckling för ökad tillgänglighet inom kultursektorn, behov och problematik, tog jag bland annat upp rullstolsanvändares problem med att beställa biljetter. Samtidigt som alla enkelt bokar biljetter till ett kulturarrangemang via en hemsida måste rullstolsanvändare sitta i telefonköer innan biljetten till rullstolsläktaren är bokad. Ett annat problem är att allt för få kulturutövare äger lokalen man bedriver verksamhet i vilket gör det svårare att ställa tillgänglighetskrav.

 

I årets regleringsbrev har Kulturrådet fått i uppdrag av regeringen att förbereda inrättandet av ett särskilt center för kulturskolefrågor. Centret ska ingå som en del av myndigheten och ha i uppdrag att samordna och stödja den kommunala kulturskolan. I uppdraget ingår också att fördela statliga bidrag, ansvara för statistik, följa och sprida forskning och identifiera utbildnings- och utvecklingsbehov. På samrådsmötet ville Kulturrådet höra funktionshinderrörelsens syn på saken. Jag påtalade att Kulturrådet naturligtvis måste ställa tillgänglighetskrav vid utdelning av statliga pengar. Och kravet borde inte bara ligga på tillgänglighet till den fysiska miljön, information och kommunikation för kulturskolans elever. Det ska också handla om verksamhet. Att kulturskolans personal behöver utbildas, att arbetsmiljön möjliggör anställning av personer med funktionsnedsättning och att hjälpmedel samt ett pedagogiskt stöd erbjudas elever med speciella behov.

 

Kulturrådet vill också göra en nulägesanalys för att ta reda på exempelvis de största hindren utifrån ett deltagandeperspektiv. Myndigheten ska fråga kommuner och ansvariga för kulturskolor, men man vill också fråga personer med egen erfarenhet av funktionsnedsättning. Kulturrådet hoppas på hjälp att framöver sprida ett frågeformulär bland funktionshinderrörelsen. Jag sa att DHR, eller kanske ännu hellre Unga Rörelsehindrade, säkert kan hjälpa till. Men då måste frågorna förstås tas fram i samarbete med oss och frågeformuläret måste vara tillgängligt för personer med funktionsnedsättning att använda. Jag sa också att svaren på frågor om de största hindren att delta i kulturskolan, mycket möjligt inte främst blir hinder som kulturskolan eller Kulturrådet kan åtgärda. Dålig ekonomi, otillgänglig kollektivtrafik eller en färdtjänst som inte passar tiderna samt assistanstimmar som inte räcker till är definitivt hinder för personer med funktionsnedsättning att delta i kulturskolan.

 

Efter att Signe Westin och Karin Westling, från Kulturrådet, inlett med en kort presentation av både Kulturrådet och myndighetens samråd med funktionshinderorganisationerna var mötet igång. Sedan Kulturrådet utsågs år 2011 av regeringen till sektorsmyndighet med extra ansvar för tillgänglighet till kultur har frågorna varit på dagordningen lite extra. Det första samrådsmötet genomfördes år 2013 och därefter har Kulturrådet träffat funktionshinderrörelsen minst en gång per år. När Kulturrådets samrådsmöte genomfördes torsdagen den 17 maj 2018 var det första gången jag var i myndighetens egna lokaler på Borgvägen i Stockholm.

 

En av Kulturrådets huvudsakliga arbetsuppgifter är att, enligt Kultursamverkansmodellen, fördela statliga kulturbidragspengar till regioner och landsting. Pengarna delas sedan vidare till kulturinstitutioner och små och stora kulturutövare. Ifjol delade Kulturrådet ut 2,2 miljarder kronor. Och samtidigt som Kulturrådet ger med ena handen ställer man krav med den andra. Kraven har sakta men säkert stärkts med åren och det är i dag en hel del som kulturinstitutioner och kulturutövare måste leva upp till för att få statliga pengar. Alla som äger den lokal man bedriver verksamhet i ska arbeta bort enkelt avhjälpta hinder. Man ska även ha en handlingsplan för tillgänglighet, göra sin hemsida tillgänglig och informera om ett arrangemangs tillgänglighet. De tre sistnämnda kraven gäller även kulturinstitutioner och kulturutövare som får kulturrådets bidrag men inte äger sin lokal. Sedan år 2017 är kravställningen så hög att man riskerar att gå miste om statsbidrag om man inte lever upp till dem.

 

När Kulturrådet gör uppföljningar ser myndigheten att tillgängligheten förbättrats radikalt sedan år 2011. Kommande år ska Kulturrådet fortsätta uppmärksamma frågan så ännu fler skapar mer tillgänglig kultur trots att merparten lever upp till nuvarande krav. På samrådsmötet ville Kulturrådet få inspel från funktionshinderrörelsen om myndigheten kan gå vidare och utveckla frågan ännu mer. Jag påpekade att det nu är dags att också fokusera mer på själva kulturutövandet. Hittills har krav ställts för att göra kultur mer tillgänglig för fler personer med funktionsnedsättning i publiken. Varför inte ställa krav på verksamheter som får Kulturrådets pengar att de även ska kunna erbjuda personer med funktionsnedsättning att delta? Att vara en individ på scenen i en ensemble, att vara en aktiv bild och formgivare i en förening som äger en ateljé eller att kulturinstitutioner anställer fler personer med funktionsnedsättning. Jag efterfrågade också mer utbildning och varför inte jobba med att integrera funktionshinderperspektivet mer. Om en utställning exempelvis handlar om hur det var att leva i Sverige under 1800-talet borde det i alla fall finnas rekommendationer som säger att personer med funktionsnedsättning inte ska glömmas bort. En bild, av alla bilder i utställningen, borde i alla fall nämna personer med funktionsnedsättnings livssituation.

Del två dyker upp på måndag den 28 maj.

 

Från och med den 1 januari 2015 har vi ett tillägg i diskrimineringslagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering. Den 2 januari 2015 skulle jag åka buss till min bror i Österfärnebo men stoppades eftersom busschauffören inte hade utbildning på bussens trapplift. Jag anmälde händelsen till Diskrimineringsombudsmannen som lade ner ärendet efter att ha utrett frågan i ett år. DHR tog över och lämnade in en anmälan mot Region Gävleborg till Gävle tingsrätt. Men eftersom Region Gävleborg menade att chaufförens okunskap var bussbolagets fel och Gävle tingsrätt inte kunde avgöra ansvarsfrågan skickades ärendet till Högsta Domstolen. Till slut beslutade Högsta domstolen att det är Region Gävleborg som har ansvaret för kollektivtrafiken. I dag (måndagen den 21 maj 2018) fortsätter rättegången i Gävle tingsrätt. Frågan ska avgöras - Har jag diskriminerats eller inte?

 

Så här kort, som stycket ovan, har jag nog aldrig sammanfattat allt. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan den första januari 2015. Jag har tappat räkningen på hur många föreläsningar jag gjort runt om i landet där jag utbildat andra i otillgänglighet som ny diskrimineringsgrund. Jag har ingen aning om hur många gånger jag uppmärksammat detta här i min blogg, hur många tidningsartiklar, andras blogginlägg, krönikor och debattinlägg som skrivits om detta. Men det är massor. Personligen brukar jag, i mina föreläsningar, sammanfatta hela historien på typ två timmar. Så en så här kort text, som stycket ovan, har aldrig gjorts.

 

När detta skrivs är det söndag kväll. Jag tittar på hockey-VM final och hoppas på Svenskt guld. Men om några timmar sitter jag alltså i Gävle tingsrätt och Sveriges första rättegång med otillgänglighet som diskrimineringsgrund ska avgöras. Jag hörde nått rykte om att domen kanske kommer redan innan midsommar. Nu ska funktionshinderpolitisk historia skrivas och det känns både spännande och inspirerande att få vara en del av detta. Vill du fördjupa dig ytterligare rekomenderar jag att du läser detta, eller varför inte lyssna på den här podden.

Jag har tidigare berättat att Kammarkollegiet och Länsstyrelsen säger nej. Pengarna på banken växer men stiftelsen får inte ta medel av sitt kapital för utdelning. Vi får endast dela ut avkastningen, och när räntan nu är låg får vi mindre pengar att ge till privatpersoner, föreningar och till forskning. Vi skulle kunna förbättra situationen genom att placera mer kapital i aktier istället för räntebärande fonder. Samtidigt riskerar vi mer den dagen som börsen går ner. Vi kan också fortsätta som nu, hoppas på högre räntor någon dag och anpassa utdelningen tills dess.

 

Vi uppskattar att stiftelsen då kan dela ut cirka åtta miljoner nästa år och kanske sju miljoner år 2020.Styrelsen diskuterade och enades kring ett helt annat alternativ. Efter rådgivning från SEB och samtal med revisorn beslutade vi att ändra stiftelsens kapitalplaceringspolicy. Från och med nu får vi även placera pengar i en så kallad optionsdepå. Risktagandet ökar något, men istället för en ränta som kanske ger två procent på hela stiftelsens kapital ger detta 10-15 procent avkastning. Vi beslutade att avsätta tio procent, alltså 30 miljoner kronor, av stiftelsens kapital vilket får de 30 miljonerna att växa med 2-3 miljoner per år.

 

På styrelsemötet beslutade vi också att förlänga avtalet med vår nuvarande revisor. Vi diskuterade även vilka konsekvenser GDPR ger i vårt arbete med att behandla ansökningar. Styrelsen kom fram till att skriva ner och försöka samla all information om hur vi hanterar personuppgifter. Vi kontrollerar hur andra stiftelser gör och allmänt följer utvecklingen när detta nu införs i Sverige. Frågan kommer garanterat upp fler gånger på kommande styrelsemöten.

Norrbacka-Eugeniastiftelsen bildades genom ett beslut av kungen den 20 december 1974. Man slog ihop Norrbackastiftelsen och Sällskapet Eugeniahemmets stiftelse som förvaltat pengar efter de nedlagda institutionerna. I dag används stiftelsens medel för att ge bidrag till privatpersoner med rörelsenedsättning, föreningar och forskning. När styrelsen träffades tisdagen den 15 maj i Reumatikerförbundets lokaler i Stockholm var fokus främst på att ge stöd till privatpersoner.

 

Ifjol skickade 571 personer in ansökningar men i år var det endast 350 personer. Styrelsen diskuterade vad det kan bero på att ansökningarna minskat så drastiskt och kom fram till att vi borde marknadsföra Norrbacka-Eugeniastiftelsen mer i våra funktionshinderorganisationer. Vi tror dock att en avgörande orsak kan vara att kravet på inkomstgräns sänkts i år. Det är bara om man har en årsinkomst på max 182 000 kronor som man har chans att få bidragspengar. Styrelsen diskuterade också vilka vi egentligen beviljar pengar. Enligt stadgarna ska det bara handla om personer med nedsatt rörelseförmåga, men vi ser allt för få sökanden som anger ”traditionella” diagnoser som ger nedsatt rörelseförmåga. De diagnoser vi känner igen från våra funktionshinderorganisationer. Istället anger många sökande faktorer som ger smärta. Naturligtvis kan smärta å ena sidan ge nedsatt rörelseförmåga, men samtidigt är läkarintyg och diagnosbeskrivningar svårtolkade ibland.

 

När årets 350 ansökningar kontrollerats returnerades 117 stycken på grund av att den sökande har för hög inkomst eller inte har en rörelsenedsättning. Det kan också bero på att de bor i skåne, att ansökan är ofullständig, faller utanför ramarna eller att ansökan inkommit för sent. På styrelsemötet hade vi alltså 233 ansökningar att ta ställning till. Förra året var det 410 ansökningar.

 

Ifjol delade vi ut ganska exakt tre miljoner kronor. I år landade vi på 1 880 000 kronor. Av de 233 ansökningarna avslogs 50 av styrelsen. Resterande 183 fick bifall och bidrag utifrån våra schabloner kring exempelvis hjälpmedel, träning, vitvaror, möbler, fordon, körkort, studier och datorer. Ansökningar om bidrag till resor var flest.

 

Del två dyker upp på fredag den 18 maj.