Livet rullar vidare

För tionde året arrangeras i dag Marschen för tillgänglighet. Mer information här. Jag har sovit riktigt gott i natt för att vara hundra procent utvilad den här viktiga dagen. Tusentals männsiskor runt om i landet demonstrerar för att öka förståelsen för att otillgänglighet måste betraktas som diskriminering. I dag är det olagligt att klistra upp en pepparkaksgubbe på ytterdörren och med sockerglasyr skriva "Förbjudet för mörkhyade att komma in". Men det är inte olagligt med trappsteg vid entrén och inte bygga en ramp så rullstolsanvändare "förbjuds" att komma in. Regeringen har mer eller mindre lovat att de ska lämna ett besked under 2012. Vi ska få svar och kanske ett lagförslag om otillgänglighet på något sätt ska betraktas som diskriminering eller inte. Men tiden går, och går, och går, och inget svar kommer. Jag hoppas kunna lita på löftet från politiker trots att de generellt är duktiga på att bryta löften. Jag hoppas också att regeringen lämnar ett positivt besked och inte säger att jag, som är rullstolsanvändare, måste fortsätta leva utestängd från mycket och ofta stå ut med särlösningar.

Eftersom jag arbetar med tillgänglighets- och bemötandefrågor i hela landet blir det många resdagar, och mellan jobben flera timmar på hotellrum. Istället för att rulla tummar eller slötitta på teve använder jag ledig tid på tåg och flygplan eller hotellrum till att läsa en bra bok. En deckare är avkopplande och underhållande. Den senaste tiden har jag haft ”Mannen från bergen”, av författaren Kjell Eriksson, i resväskan. En spännande och medryckande historia om hämnd som utspelar sig i Uppsala. Läsaren får detaljrikt följa några människors vardag och arbetet med att driva restaurang. Handlingen går förhållandevist långsamt fram och personporträtten är ganska djupa men knarksmuggling och mord kryddar tillrättningen så det blir aldrig tråkigt. Boken är en kriminalroman men det är ingen ”vanlig” deckare som Beck eller Wallander där läsaren får följa några poliser som löser en gåta. Det finns naturligtvis med poliser som med hjälp av förhör, spaning och teknisk bevisning för historien frammåt, men det känns inte som de har den självklara huvudrollen. Personligen tycker jag ”Mannen från bergen” var bra. Det sticker inte ut tillräckligt för att bli en fullpoängare, men en svag fyra av fem känns som ett seriöst betyg.

Det finns dockor med ljus hy, blont hår och blåa ögon, andra har mörk hy, bruna ögon och svart hår. Jag har sett dockor som är rullstolsanvändare men fram tills i dag hade jag aldrig sett en docka med Cerebral pares. GIL har tagit fram en cp-docka som varken svär, har sex, dricker sprit eller bajsar. En docka för dig som tror du är fördomsfri. Personligen tycker jag det är ett genialt grepp i debatten kring bemötandefrågan. Många använder ett övertydlig prat med "bäbisröst", en nervärderande och överdriven välvilja i bemötandet av personer med funktionsnedsattning på ett sätt som får din "snällhet" och "omtanke" att bli en kränkande särbehandling. Vill du läsa mer och har ett uppdämt behov att gulla med ett cp kan du köpa en docka här.

Självklart stödjer jag den här kampanjen. Och personligen tycker jag det passar alldeles utmärkt att publicera detta i bloggen på självaste Norges nationaldag.

För drygt två veckor sedan inledde Sveriges Ledarhundsförare en symbolisk flytt till Australien för att det landet sedan 1992 klassat otillgänglighet som diskriminering, medan Sverige alltjämt inte gjort det. Norge klassade 2009 otillgänglighet som diskriminering. Och därför vill nu många människor med rörelsehinder symboliskt flytta till Norge. Igår genomfördes en aktion i Stockholm för att få uppmärksamhet kring frågan och i dag när Norge firar nationaldag passar diverse radiostationer, tidningsredaktioner och tevekanaler på att berätta om detta kluriga initiativ.

Som sagt så stödjer jag alla idéer som uppmärksamar att vi inte har någon lagstiftning i Sverige som betraktar otillgänglighet som diskriminering. Samtidigt undrar jag om någon räknat på hur Sverige verkligen skulle påverkas om alla blinda flyttar till Australien och alla rörelsehindrade flyttar till Norge. Gissningsvis handlar det om att Sveriges befolkning skulle minska med en halv miljon personer. Regeringens och kommunernas skatteintäkter minskar, svensk handel förlorar kunder och arbetsmarknaden förlorar en stor resurs. Men å andra sidan skulle Sveriges arbetslöshetsstatistik förbättras radikalt om arbetslösa rörelsehindrade och blinda räknades bort. Å andra sidan skulle regeringen få en fråga mindre på dagordningen eftersom det inte längre behövs en ny diskrimineringslagstiftning. Å andra sidan behöver inte fastighetsförvaltare, kommuner, landsting, myndigheter eller köpmän ta pengar ur sina plånböcker och tillgängliggöra sina verksamheter. Å andra sidan skulle pengar som i dag läggs på personlig assistans användas till annat. Om man noga räknar ihop alla plus och minus, skulle det då vara bra för Sverige om alla blinda och rörelsehindrade flyttar?

Ännu ett föreläsningsuppdrag är bokat. Torsdagen den 14 juni är jag i Ängelholm för att, under eftermiddagen, utbilda kommunens anställda i tillgänglighets- och bemötandefrågor. På kvällen, samma dag, gör jag även en öppen föreläsning för allmänheten. Om du i Ängelholm eller i dess närhet den 14 juni och vill lära dig mer om dessa aktuella ämnen är det klockan 18.30-20.00 du ska lägga på minnet. Tyvärr vet jag i dagsläget inte exakt vart föreläsningen arrangeras.

Elisabeths mage växer och i dag har vi köpt blöjor för första gången. Hon är "bara" i vecka 28, men när vi handlade kändes det spännande att införskaffa ett litet paket. Personligen har jag ingen erfarenhet av blöjor och tränar därför på katten.

Solen lyser och det är riktigt varmt ute. Inte riktigt sommar än men vårkänslorna kommer sakta krypande. Jag har redan använt några timmar till att sitta ute på min altan, naturligtvis med en bra bok och en kopp kaffe. Men i takt med att jag vill vara utomhus mer splittras mina vårkänslor. Innan jag igår föreläste i Uppsala tog jag en mumsig espresso på ett café i Uppsala centrum. Solen sken även då, men jag satt inomhus eftersom en otillgänglig uteservering "förbjöd" mig från en utomhusfika. När jag nyligen besökte Skara, i anslutning till min föreläsning i Tjörn, råkade jag ut för samma sak. När jag tidigare inventerade alla fastigheter i Waxholm fanns även där uteserveringar med trappor och ingen ramp. Och här hemma i Gävle ser jag hur den otäcka trenden fortsätter när kommunen ger tillstånd till caféer och restauranger att bygga provisoriska uteserveringar trots att de inte är tillgängliga.

Naturligtvis ifrågasätter jag otillgängligheten och protesterar så gott jag kan till kommunen, men det känns inte som om någon bryr sig. Istället får jag svar som: "Vi borde ha regler kring detta, men i år har vi inte det", "Jag tycker det borde vara de som bygger uteserveringen som själva ska tänka på det där", "Vi ska försöka få in det i föreskrifterna nästa gång så får vi se om det hjälper", "Vår policy har brister men vi gör så gott vi kan". Personligen blir jag verkligen orolig. Å ena sidan för att antalet otillgängliga uteserveringar ökar, men främst för att kommunernas tjänstemän och politiker uppenbarligen inte kan den nya plan- och bygglagen från 2 maj ifjol.

Enligt svensk lag är det olagligt att gå mot röd gubbe, göra ett bankrån, köra fortare än hastighetsbegränsningen och ge tillstånd till nybyggnationer av otillgängliga uteserveringar. Ändå visar en undersökning av 202 kommuner, från företaget Humana i samarbete med Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, att sex av tio kommuner inte ställer några krav om att uteserveringar ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning när de beviljar byggnadstillstånd.

Förutom mitt heltidsarbete som tillgänglighetskonsult engagerar jag mig en hel del idéellt inom funktionshinderrörelsen generellt och i synnerlighet inom DHR. Eftersom DHR känns extremt engagerad i samhällsdebatten just nu och är blåslampan i baken på beslutsfattare i en mängd frågor, hinner jag knappt med. Men jag gör naturligtvis så gott jag kan, och lyckas vi alla DHR-medlemmar i alla fall göra en funktionshinderpolitisk insats och värva en ny DHR-medlem varje termin gör vi tillsammans en stor nytta.

Ska jag försöka recensera DHRs vårtermin 2012 visar det sig direkt att den varit hektisk och att den innehållit allt från protester för neddragningar inom tillståndsgivandet av handikapparkeringstillstånd och personlig assistans till önskan om ny diskrimineringslagstiftning med torsdagsauktioner och den kommande Marschen för tillgänglighet. Personligen har jag däremot två "DHR-grejer" som den senaste tiden etsat sig fast lite extra. En grej som jag gillar och en grej jag ogillar.

För det första handlar det om riktlinjerna i dokumentet "Principer för DHRs arbete med tillgänglighet och användbarhet" som antogs av förbundsstyrelsen på februarimötet. Personligen är jag mycket glad för nu finns det tydligt nedskrivet hur jag, som DHR-aktiv, ska arbeta med tillgänglighetsfrågan. Och alla som vill engagera sig i tillgänglighetsfrågan i DHRs namn vet vad som förväntas av dem. Jag kan mycket enklare även skilja på mina roller då jag ibland är på ett kommunmöte som DHR-förtroendevald och ibland som heltidsarbetande tillgänglighetskonsult.

För det andra handlar det om att DHR lämnar Handikappförbunden - HSO. Med motivet att DHR vill lägga patientperspektivet bakom sig bestämde förbundsstyrelsen på marsmötet att medlemskapet upphör vid årsskiftet 2012/2013. I samma andetag säger man visserligen att man inte tackar nej till diverse samarbeten i olika frågor med HSO och/eller andra funktionshinderorganisationer, men jag ogillar det ändå. Personligen oroar jag mig för en växande splittring mellan funktionshinderorganisationer och ser inte fram emot en framtid där exempelvis en kommun får ett 30-tal olika remissvar från 30 olika funktionshinderorganisationer med olika behov istället för att organisationerna enas kring ett starkt gemensamt remissvar tillsammans. Som tur är har förbundsstyrelsen sagt att DHRs avdelningar och distrikt är självständiga och själva bestämmer om man på lokal och regional nivå vill vara medlem i HSO eller inte. I Gävleavdelningen och i Gävleborgsdistriktet där jag arbetar tror vi att ensam aldrig är stark utan är HSO-medlem och samarbetar ständigt nära andra funktionshinderorganisationer.

Onsdagen den 13 juni ska jag göra något riktigt spännande. För första gången får jag äran att inviga ett projekt som resulterat i mer tillgänglig utomhusmiljö vid den berömda Eken i Kvillreservatet, Ramskulla, inte långt från Vimmerby. När jag ändå är där och gör en liten "invigningsgrej" passar jag naturligtvis på att även köra en föreläsning om tillgänglighetsfrågan där jag bl. a. pratar om hur utomhusmiljöer kan göras användbara för fler.

Det händer mycket just nu. Jag befinner mig mitt i en intensiv, men rolig, vårtermin. Nyligen genomförde jag föreläsningar i exempelvis Luleå och Lindesberg, i söndags arbetade jag i Gysinge, igår föreläste jag i Vallentuna och på lördag är det Tjörn som gäller. Snart åker jag på nätverksträff i branschorganisationen Svensk Tillgänglighet där jag är medlem. Naturligtvis fortsätter även mitt ideélla engagemang inom funktionshinderrörelsen samtidigt som allt fler efterfrågar mina tjänster som sakkunning i tillgänglighetsfrågan. I dag hjälper jag nästan varje dag kommuner, landsting, myndigheter, företag och föreningar att skapa tillväxt genom att göra verksamheter användbara för fler.

Nu är det klart att ännu ett föreläsningsuppdrag är bokat. Onsdagen den 2 maj samlas representanter från Länstyrelsernas naturmuseeum, Naturum, från hela norra Sverige i Gysigen. Under deras konferens passar jag på att under en timme på eftermiddagen utbilda dem i tillgänglighets- och bemötandefrågor. Under dagen ska även Zoomen vara med så alla som vill får prova på att ge sig ut i skogen med den eldrivna fyrhjulingen.

Vad beror det på att en björn som vaknar upp efter flera månaders dvala varken drabbats av benskörhet eller försvagade muskler under sin långa vintersömn? Skulle människan ta en tupplur som varar mellan fem till sju månader vaknar hon garanterat benskör och med förtvinade muskler. Frågar du ett barn som läst Bamse är svaret att björnen äter honung, men lägger man frågan på en mer seriös nivå är det något som verkligen förundrar forskarna. Sedan tolv år tillbaka studerar professor Raimo Hissa och hans kolleger vid Uleåborgs universitet i Finland den europeiska brunbjörnen för att försöka hitta svar. Man har bl. a. sett att björnens kropp kan reglerar kalciumhalten eftersom den har en unik balans i produktionen av PTH, parathyroideahormon. Ett hormon som tillverkas i bisköldkörtlarna hos alla däggdjur, och är till för att kontrollera blodets kalciumnivå. Målsättningen är att forskningen på sikt leder till nya behandlingsmetoder och läkemedel.

Artikeln är skriven för Ottobocks magasin Dialog och tidigare publicerad där.

Jag vill passa på att önska alla vänner, släktingar, mina trogna bloggläsare, publik som hört mig föreläsa samt kunder som valt att anlita mig som tillgänglighetsrådgivare en riktigt glad påsk.

Enligt reklamen kan man med hjälp av betaltjänster maila, smsa eller ringa olika företag och få svar på allt. Men när två kvinnor som använder rullstol kontaktade en telefonupplysningstjänst för att få veta vilka nattklubbar som saknar trappor, fick de till svar att nattklubbar är en olämplig miljö för personer i rullstol. I svaret kan man också läsa ”att rullstolen kan utgöra en fara för andra gäster på grund av den dämpade belysningen och därför är krogen en olämplig lokal för rullstolsanvändare”. Kvinnorna blev upprörda och anmälde händelsen till Diskrimineringsombudsmannen som nu gör bedömningen att företaget utsatt kvinnorna för diskriminering. Diskrimineringsombudsmannen och telefonupplysningstjänsten 118 100 ahhaaa AB har träffat ett avtal om förlikning som innebär att kvinnorna får en ursäkt samt 40 000 kronor var.

Artikeln är skriven för Ottobocks magasin Dialog och tidigare publicerad där.

2009 utredde regeringen om bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering. Hans Ytterberg, som utförde uppdraget, kom fram till att en ny diskrimineringslagstiftning är rätt väg för att minska utstängdhet och exkludering av personer med funktionsnedsättning på grund av otillgänglighet. Utredningen, ett dokument på över 800 sidor med titeln ”Bortom fagert tal”, var ute på remiss under 2010 bland kommuner, landsting, myndigheter, organisationer och föreningar. Men trots att det i dag gått över 400 dagar sedan remisstiden gick ut har inget konkret ställningstagande till en eventuell utökning av diskrimineringsskyddet kommit från regeringen. Ansvarig minister, integrationsminister Erik Ullenhag, säger att hans avsikt är att ”landa med frågan” under 2012. Erik Ullenhag vill dock vara tydlig med att det kan komma ett konkret förslag till riksdagen, men det kan också innebära att regeringen konstaterar att man inte lyckas nå en lösning. Finansdepartementet oroar sig nämligen för ökade kostnader och moderaterna är oense internt.

Artikeln är skriven för Ottobocks magasin Dialog och tidigare publicerad där.