Måndagen den 6 februari

"Människan är vårt uppdrag" är rubriken när Sandvikens kommun, som i år fyller 150 år, arrangerar en temadag kring funktionshinderpolitiska frågor med en mängd seminarier och utställare på Göransson Arena. Bandylaget SAIK slängs ut från arenan under en dag och lokalerna fylls istället med människor som arbetar med funktionshinderpolitiska frågor från hela regionen. Dagen invigs med tal av landshövdingen Barbro Holmberg, och förutom att jag kör ett 45-minutersprogram medverkar även bland annat Karl Grunewald.
ESF-projekt i samarbete med Tyskland
Den 19-20 januari var jag och Fredrik Lindgren i Berlin för att träffa representanter från det Tyska företaget Synapse. Under två spännande dagar fick vi lära känna Andreas, Claus, Anne och Mikael som berättade hur de arbetar med projekt i den Europeiska socialfonden (ESF) för att bland annat hjälpa personer med funktionsnedsättning ut på arbetsmarknaden. När Clause startade Synapse för 15 år sedan var det i liten skala, men under 2011 har totalt sju projekt varit igång och närmare hundra personer med speciella behov har givits arbetstillfällen. Synapse är indelat i tre huvudsakliga verksamhetsområden. Den största delen handlar om att driva projekt med pengar från ESF-fonden. Det börjar alltid med att de får en idé till ett projekt, letar partners, bygger nätverk och sedan skriver bidragsansökan. Men eftersom Synapse står som huvudägare för projekten krävs oftast mycket pengar för att först finansiera projekten innan ESF betalar ut bidragen i efterhand. Dessa medel tjänar företaget genom att å ena sida arbeta med lärande och konsultverksamhet samt å andra sidan sälja tjänster till funktionshinderorganisationer. Synapse tar även några procent av projektpengarna som betalning för all administration av projektledarskapet.
Vårt möte i Berlin handlade om att byta erfarenheter mellan varandra. Vi berättade både om hur Processtödet fungerar inom ESF-fonden i Sverige och hur funktionshinderrörelsen, Handisam och regeringen arbetar med handikappolitiska frågor i vårt land. Samtidigt lärde de oss en del om hur det är i Tyskland. Där finns exempelvis ingen motsvarighet till Handisam, det påminner mer om vårt tidigare system med en handikappombudsman. Där finns heller inget krav på att tillgänglighetsfrågan måste inkluderas i ESF-projekt för att få bidragspengar. Vi diskuterade också vad begreppet accessibility står för i jämförelse med barrer free som Tyskarna säger. Andra ämnen vi tog upp var vårt nätverk och den branschorganisation för tillgänglighetskonsulter som finns i Sverige, något liknade finns inte i Tyskland. Avslutningsvis samtalade vi mycket om att försöka hitta idéer och eventuellt samarbeta i något projekt under nästa programperiod för den Europeiska socialfonden eller i andra EU-program.
Vårt möte i Berlin handlade om att byta erfarenheter mellan varandra. Vi berättade både om hur Processtödet fungerar inom ESF-fonden i Sverige och hur funktionshinderrörelsen, Handisam och regeringen arbetar med handikappolitiska frågor i vårt land. Samtidigt lärde de oss en del om hur det är i Tyskland. Där finns exempelvis ingen motsvarighet till Handisam, det påminner mer om vårt tidigare system med en handikappombudsman. Där finns heller inget krav på att tillgänglighetsfrågan måste inkluderas i ESF-projekt för att få bidragspengar. Vi diskuterade också vad begreppet accessibility står för i jämförelse med barrer free som Tyskarna säger. Andra ämnen vi tog upp var vårt nätverk och den branschorganisation för tillgänglighetskonsulter som finns i Sverige, något liknade finns inte i Tyskland. Avslutningsvis samtalade vi mycket om att försöka hitta idéer och eventuellt samarbeta i något projekt under nästa programperiod för den Europeiska socialfonden eller i andra EU-program.
Vägmärken med rullstolssymbolen
Det finns gott om kluriga vägmärken och andra skyltar som ger diverse tvivelaktig information. När det gäller vägmärken med rullstolssymbolen bjuder jag här på tre varianter. För det första en skylt från Australien som varnar för krokodiler. För det andra en skylt som jag absolut inte har en aning om vad den står för, och för det tredje en skylt från Disneyland om att rullstolsanvändare ska ställa sig upp och gå.



Torsdagen den 8 mars

På måndag börjar min vårtermin. Förutom massor av administrativt pyssel med företagets bokslut och planering av kommande föreläsningsuppdrag börjar det ena handikappolitiska förtroendeuppdraget efter det andra att sakta men säkert rulla igång. Till julklapp önskade jag mig en manager men eftersom jag inte fick någon har jag mycket arbete med att boka hotellrum, tågbiljetter och se till så jag inte föreläser i Gällivare dag ett och Malmö dag två. Det är i alla fall kul att konstatera att jag redan har många spännande uppdrag på gång. Det blir en intensiv, men rolig vårtermin 2012. Det är verkligen skoj att intresset för mitt speciella sätt att utbilda andra i mångfalds-, tillgänglighets- och bemötandefrågor är stort. Om du är i Stockholm torsdagen den 8 mars och vill veta hur din verksamhet kan skapa tillväxt genom ett rätt bemötande och att den görs användbar för fler, tycker jag du ska titta närmare på Arbetsmiljöforums utbildning. Från klockan 13.00 till 17.00 kör jag en halvdagsutbildning där målgruppen är chefer/arbetsledare, HR-personal, Arbetsmiljöchefer samt medlemmar i arbetsmiljö- och skyddskommittéer. Vill du anmäla dig klickar du här.
OsteoLink Sverige
Sedan en tid tillbaka är jag med medlem i OsteoLink. För dig som inte redan vet det har jag över 20 frakturer på mitt samvete under ett snart 40-årigt liv. Jag är helt enkelt född med osteoporos, eller benskörhet som det heter på rikssvenska. Jag är naturligtvis medlem i Riksföreningen Osteoporotiker, men OsteoLink är något helt annat. Det är det första globala nätverket för dem som är som jag. Mina vänner, familjemedlemmar samt läkare och annan omsorgspersonal är också välkomna. En av medlemarna är förresten Georg Schottl. Det finns brister i kommunikationen om osteoporos men det vill IOF - International Osteoporosis Foundation och University of Geneva göra någonting åt genom att starta nätverket. Tack vare OsteoLink kan jag nu inte bara få kontakt med personer i hela världen i samma situation som jag. OsteoLink ger mig även de senaste nyheterna kring benskörhet. I januari växer OsteoLink ännu mer genom att starta ett samarbete med Netdoktor.se, Sveriges ledande hälsoportal. OsteoLink i Sverige är ett samarbete mellan Reumatikerförbundet, Riksföreningen Osteoporotiker och från professionen Svenska Osteoporossällskapet. Med stöd av Amgen/GSK.Twitter nyårslöfte
De flesta vet det nog redan, men om du fortfarande svävar i ovisset kan jag avslöja att jag sedan en tid tillbaka fastnat i "Twitter-träsket". I dag har jag över 300 läsare av bloggen, men på Twitter är antalet "följare" bara 30 personer. Mitt nyårslöfte blev därför att försöka få närmare 300 anslutna även till mitt Twitterkonto. Klicka här och bli en av mina "följare" så kan du läsa alla uppdateringar som jag gör flera gånger per dag. Några exempel på mina senaste inlägg hittar du här:
Vill göra en dokumentärfilm, en dogmafilm, om tillgänglighet. Behöver bara hitta någon med parkisons sjukdom som kan filma.
Gävle är havsstad, har slogan "Alla ombord". Borde då inte Bocken bytas mot en Strömming? Då är det ju bra om den eldas, böckling är gott.
Säg efter ledaren. Säg: "Vi är helt självständiga".
Smörj med kylbalsam på den begynnande utbrändheten.
Läste att den övre gränsen för att ställa upp i OS-boxning är 34 år och fick en liten ålderskris inför 40-årsdagen i januari.
En kund glömmer vad den köpt och hur bra produkten var, men kommer alltid minnas ett gott bemötande och god tillgänglighet.
Vill göra en dokumentärfilm, en dogmafilm, om tillgänglighet. Behöver bara hitta någon med parkisons sjukdom som kan filma.
Gävle är havsstad, har slogan "Alla ombord". Borde då inte Bocken bytas mot en Strömming? Då är det ju bra om den eldas, böckling är gott.
Säg efter ledaren. Säg: "Vi är helt självständiga".
Smörj med kylbalsam på den begynnande utbrändheten.
Läste att den övre gränsen för att ställa upp i OS-boxning är 34 år och fick en liten ålderskris inför 40-årsdagen i januari.
En kund glömmer vad den köpt och hur bra produkten var, men kommer alltid minnas ett gott bemötande och god tillgänglighet.
Gott nytt år
Jag vill önska alla mina trogna bloggläsare (närmare 300 stycken) ett riktigt gott nytt år. Självklart vill jag även skicka en varm nyårshälsning till mina släktingar och vänner. Jag hoppas också att alla tusentals personer i vårt avlånga land som lyssnat till mina förälsningar under 2011 får ett fantastiskt 2012. Personligen ser jag verkligen fram emot nästa år, både av privata och företagsmässiga skäl. Utan att anslöja för mycket kan jag redan nu berätta att 2012 troligtvis blir mitt livs bästa år. Om du följer min blogg lovar jag att du kommer att förstå varför.

Nu tar jag "nyårssemester" från bloggandet i några dagar. Nästa blogguppdatering blir torsdagen den 5 januari 2012.

Nu tar jag "nyårssemester" från bloggandet i några dagar. Nästa blogguppdatering blir torsdagen den 5 januari 2012.
Punkterad folkhälsa
Landstinget i Gävleborg har verkställt en paragraf från 1986 och plötsligt är ingenting sig likt. Deras iver att spara pengar har vänt upp och ned på deras hjälpmedelsansvar. För mig innebär det drastiska konsekvenser då beslutsfattarna ifrågasätter vad ett hjälpmedel är. Det betyder att den som brutit ett ben får en gratis rollator som en del i behandlingen för att tillfriskna. Vill någon däremot införskaffa ett extra stöd för att ta en promenad i förebyggande syfte, för att hålla sig i form, behövs en egen plånbok med många tusenlappar för att köpa sig en egen rollator.
I dag efter jobbet kom jag för nära köpcentrumets anslagstavla efter att ha köpt ett smörgåspålägg till kvällsmackan. Jag lyckades ta mig hem men nu har hålet i mitt rullstolsdäck från anslagstavlans häftstift gjort att all luft är borta. Förr behövde jag bara ringa hjälpmedelscentralen och vips kom någon likt underrättelsetjänstens "Men in black" och raderade ut alla problem genom att gratis laga hålet eller byta slang. I dag är landstingsservicen, med en räkning på reservdelar, reseersättning samt arbetskostnader, dyrare än om däcket lämnas till stans cykelleverantör. Pengar som jag tvingas betala.
Cykelverkstans ägare vill hjälpa mig. Han ser det som en ny marknad när personer med en funktionsnedsättning tröttnat på landstingets byråkrati. Jag oroar mig för högre levnadskostnader. Vi går mot ett samhälle med ökat egenansvar när marknaden släpps fri. Leder det till billigare hjälpmedel? Om privata företagare ser att de tjänar pengar på produkterna ökar säkert utvecklandet av nya och förbättrade redskap, men jag bekymrar mig för att klassamhället stärks. Den som har pengar kan promenera ut i parken med rollatorn och ge duvorna mat samtidigt som den med sämre ekonomi får titta på från balkongen. Är det meningen att mina pengar ska användas till att laga punktering så att jag inte har råd att följa med kompisarna ut i helgen? Om någon ska betala är det köpcentrumets städpersonal som slarvat med att borsta bort häftstift från golvet.
Landstinget försvarar sig med att hävda att funktionshinderorganisationerna alltid arbetar för ett rättvist samhälle där alla behandlas lika. De säger att ett likvärdigt liv också innebär samma krav på personer med en funktionsnedsättning som alla andra. Om en gående får punktering på ett cykeldäck måste hon själv bekosta reparationen, därför ska det vara lika för mig. Jag håller inte med. Mitt punkterade däck är som om du fått foten avhuggen. Den gående kan välja att laga däcket när ekonomin tillåter, för mig måste reparationen ske direkt för att jag ska leva ett normalt liv. Nu sitter jag här och har nyss lagt på telefonluren efter att ha förklarat att jag vägrar betala. Jag undrar om landstinget skickar kronofogden om de inte får några pengar? Undrar vad min arbetsgivare säger när jag ringer i morgon och förklarar att jag inte kommer på grund av mitt punkterade däck?
Har städat på kontoret i dag och hittade en krönika jag skrev 2004 för tidningen Utblick Folkhälsa. Personligen tycker jag att texten håller även i dag.
I dag efter jobbet kom jag för nära köpcentrumets anslagstavla efter att ha köpt ett smörgåspålägg till kvällsmackan. Jag lyckades ta mig hem men nu har hålet i mitt rullstolsdäck från anslagstavlans häftstift gjort att all luft är borta. Förr behövde jag bara ringa hjälpmedelscentralen och vips kom någon likt underrättelsetjänstens "Men in black" och raderade ut alla problem genom att gratis laga hålet eller byta slang. I dag är landstingsservicen, med en räkning på reservdelar, reseersättning samt arbetskostnader, dyrare än om däcket lämnas till stans cykelleverantör. Pengar som jag tvingas betala.
Cykelverkstans ägare vill hjälpa mig. Han ser det som en ny marknad när personer med en funktionsnedsättning tröttnat på landstingets byråkrati. Jag oroar mig för högre levnadskostnader. Vi går mot ett samhälle med ökat egenansvar när marknaden släpps fri. Leder det till billigare hjälpmedel? Om privata företagare ser att de tjänar pengar på produkterna ökar säkert utvecklandet av nya och förbättrade redskap, men jag bekymrar mig för att klassamhället stärks. Den som har pengar kan promenera ut i parken med rollatorn och ge duvorna mat samtidigt som den med sämre ekonomi får titta på från balkongen. Är det meningen att mina pengar ska användas till att laga punktering så att jag inte har råd att följa med kompisarna ut i helgen? Om någon ska betala är det köpcentrumets städpersonal som slarvat med att borsta bort häftstift från golvet.
Landstinget försvarar sig med att hävda att funktionshinderorganisationerna alltid arbetar för ett rättvist samhälle där alla behandlas lika. De säger att ett likvärdigt liv också innebär samma krav på personer med en funktionsnedsättning som alla andra. Om en gående får punktering på ett cykeldäck måste hon själv bekosta reparationen, därför ska det vara lika för mig. Jag håller inte med. Mitt punkterade däck är som om du fått foten avhuggen. Den gående kan välja att laga däcket när ekonomin tillåter, för mig måste reparationen ske direkt för att jag ska leva ett normalt liv. Nu sitter jag här och har nyss lagt på telefonluren efter att ha förklarat att jag vägrar betala. Jag undrar om landstinget skickar kronofogden om de inte får några pengar? Undrar vad min arbetsgivare säger när jag ringer i morgon och förklarar att jag inte kommer på grund av mitt punkterade däck?
Har städat på kontoret i dag och hittade en krönika jag skrev 2004 för tidningen Utblick Folkhälsa. Personligen tycker jag att texten håller även i dag.
God jul

Jag vill önska alla mina bloggläsare en riktigt mysig och god jul.
Julstress
Snön lyser med sin frånvaro på taken.
Allt i grått, svart, i midvinternattens plussgrader.
Stöveltramp i vattenpölar, för inköp av tidning.
Far står med mask och tomtedräkt, han hojtar i hallen.
Barnen framför teven har sett en anka bli galen.
Sett två jordekorrar misshandlat en hund.
Sett en orm slickat på en lejontass.
Sett tomteverkstans almanacka visa 24:e samtidigt som alla sjunger ”Tomorrow is a christmas day.”
Sett sju små missbildade gubbar försöka stöta på en tjej.
Sett en gubbsjuk skrattande tomte stämpla under kjolen.
Sett en geting bli rufsig i håret när en tjur satte sig på den.
Men framförallt har de lärt sig körlektioner under husvagnssemestern.
Och lärt sig att tyg förvandlas till vacker klänning bara man släpper in några råttor i garderoben.
Jul, jul, strålande jul.
Lugn och harmonisk, med stearinljus, allt i rött, allt kärleksfullt med släkt och vänner.
Sillsallad, jansons frestelse, köttbullar, korv, revbensspjäll, skinka, gröt och leverpastej.
Vittlöksill, senapssill, inlagd sill, bortlagd sill, rödbetssallad, potatisgratäng.
Pepparkaksbak, kolasmet, smält choklad och knäck så tänderna går sönder.
Julstäda på torsdag och barra ner hela huset på fredag.
Farmor, mormor, farfar, morfar, pappa, mamma, syster och bror.
Moster, morbror, kusiner, farbröder, sysslingar, grannar, vänner och hela tjocka släkten.
Glögg, russin, mandlar, nötter, dadlar, fikon, lussekatter, tomtenissar och stjärtkossar.
Nej, stjärngossar ska det vara!
Presenter, tejp, papper, snören, klister, över hela golvet.
Snubblar bland lådor, ramlar.
Julmust, ischoklad, fudge, vörtbröd, julklappsrim, julstjärnor och pepparkakshus.
Tomteluva, ljusstake, juldukar och julgardiner.
Kalkon, sylta, grynkorv, prinskort, julkorv, potatis, stark senap, lutfisk och dopp i grytan.
Risallamalta och marsipangris.
Kulorna hänger i gran och staken står i fönstret.
Lucia, julkalendern, mamma kysser tomten och pappa köper tidning.
Morbror Rudolf, han med röda mulen och från moster fick man ännu fler strumpor.
Bara mjuka paket.
Lillasyster skriker, känner igen tomten.
Renarna och släden är parkerad utanför.
Barrande julgran, katten river ner kulorna, pappa är full och brorsan simmar ryggsim under julgran.
Advetstjärnan sitter snett.
Jag hatar Arne Weise.
Vardagsrummet fullt av barr.
Ungarna skriker men farmor har somnat i soffan med löständerna utlagda på vardagsrumsbordet bredvid vinglögglaset.
Stilla natt.
Plötsligt är julen över, och det är tur att det är ett helt år till nästa gång.
Allt i grått, svart, i midvinternattens plussgrader.
Stöveltramp i vattenpölar, för inköp av tidning.
Far står med mask och tomtedräkt, han hojtar i hallen.
Barnen framför teven har sett en anka bli galen.
Sett två jordekorrar misshandlat en hund.
Sett en orm slickat på en lejontass.
Sett tomteverkstans almanacka visa 24:e samtidigt som alla sjunger ”Tomorrow is a christmas day.”
Sett sju små missbildade gubbar försöka stöta på en tjej.
Sett en gubbsjuk skrattande tomte stämpla under kjolen.
Sett en geting bli rufsig i håret när en tjur satte sig på den.
Men framförallt har de lärt sig körlektioner under husvagnssemestern.
Och lärt sig att tyg förvandlas till vacker klänning bara man släpper in några råttor i garderoben.
Jul, jul, strålande jul.
Lugn och harmonisk, med stearinljus, allt i rött, allt kärleksfullt med släkt och vänner.
Sillsallad, jansons frestelse, köttbullar, korv, revbensspjäll, skinka, gröt och leverpastej.
Vittlöksill, senapssill, inlagd sill, bortlagd sill, rödbetssallad, potatisgratäng.
Pepparkaksbak, kolasmet, smält choklad och knäck så tänderna går sönder.
Julstäda på torsdag och barra ner hela huset på fredag.
Farmor, mormor, farfar, morfar, pappa, mamma, syster och bror.
Moster, morbror, kusiner, farbröder, sysslingar, grannar, vänner och hela tjocka släkten.
Glögg, russin, mandlar, nötter, dadlar, fikon, lussekatter, tomtenissar och stjärtkossar.
Nej, stjärngossar ska det vara!
Presenter, tejp, papper, snören, klister, över hela golvet.
Snubblar bland lådor, ramlar.
Julmust, ischoklad, fudge, vörtbröd, julklappsrim, julstjärnor och pepparkakshus.
Tomteluva, ljusstake, juldukar och julgardiner.
Kalkon, sylta, grynkorv, prinskort, julkorv, potatis, stark senap, lutfisk och dopp i grytan.
Risallamalta och marsipangris.
Kulorna hänger i gran och staken står i fönstret.
Lucia, julkalendern, mamma kysser tomten och pappa köper tidning.
Morbror Rudolf, han med röda mulen och från moster fick man ännu fler strumpor.
Bara mjuka paket.
Lillasyster skriker, känner igen tomten.
Renarna och släden är parkerad utanför.
Barrande julgran, katten river ner kulorna, pappa är full och brorsan simmar ryggsim under julgran.
Advetstjärnan sitter snett.
Jag hatar Arne Weise.
Vardagsrummet fullt av barr.
Ungarna skriker men farmor har somnat i soffan med löständerna utlagda på vardagsrumsbordet bredvid vinglögglaset.
Stilla natt.
Plötsligt är julen över, och det är tur att det är ett helt år till nästa gång.
Paganinikontraktet
I dag får jag 100 nya exemplar av min bok "Livet rullar vidare" från tryckeriet vilket betyder att mitt lager av böcker fyllts på igen. Jag har tappat räkningen men tror att det är närmare 700 exemplar som totalt sålts, alltså omkring 700 böcker som finns runt om i landets bokhyllor och på diverse bibliotek. Det pirrar lite i magen när jag tänker på att det just nu kan finnas någon, någonstans, som sitter och läser min bok. Det är förresten några exemplar som även skickats till Danmark, Norge och Finland. Apropå böcker så läser jag alltid när jag sitter på tåg, flyg och hotellrum under mina föreläsningsturnéer. Det ligger alltid en bok i resväskan. Nyl
igen avslutade jag kriminalromanen "Paganinikontraktet".
Det är ingen direkt fortsättning på debutboken "Hypnotisören", som författarparet bakom pseudonymen Lars Kepler gjorde succé med för några år sedan, men huvudpersonen är densamma. Den här gången ställs kriminalkommissarie Joona Linna inför två kluriga gåtor. För det första hittas generaldirektör Carl Palmcrona hängd i sin våning på Östermalm, men det finns inget i rummet att klättra upp på. För det andra hittas en död kvinna på en fritidsbåt i Stockholms skärgård. Lungorna är fyllda av vatten så man tror att hon drunknat men båten flyter ju och hennes kläder och resten av kroppen är torra. Personligen tycker jag om författarparet Alexander och Alexandra Ahndorils sätt att skriva. Handlingen har hela tiden ett högt temop och de flesta personer som gestaltas är så psykologiskt kufiska och annorlunda att jag får rysningar. Boken "Paganinikontraktet" får betyget 4 av 5. Jag ser fram emot de kommande filmerna som bygger på böckerna och önskar mig samtidigt Lars Keplers tredje bok "Eldvittnet" i julklapp.
igen avslutade jag kriminalromanen "Paganinikontraktet".Det är ingen direkt fortsättning på debutboken "Hypnotisören", som författarparet bakom pseudonymen Lars Kepler gjorde succé med för några år sedan, men huvudpersonen är densamma. Den här gången ställs kriminalkommissarie Joona Linna inför två kluriga gåtor. För det första hittas generaldirektör Carl Palmcrona hängd i sin våning på Östermalm, men det finns inget i rummet att klättra upp på. För det andra hittas en död kvinna på en fritidsbåt i Stockholms skärgård. Lungorna är fyllda av vatten så man tror att hon drunknat men båten flyter ju och hennes kläder och resten av kroppen är torra. Personligen tycker jag om författarparet Alexander och Alexandra Ahndorils sätt att skriva. Handlingen har hela tiden ett högt temop och de flesta personer som gestaltas är så psykologiskt kufiska och annorlunda att jag får rysningar. Boken "Paganinikontraktet" får betyget 4 av 5. Jag ser fram emot de kommande filmerna som bygger på böckerna och önskar mig samtidigt Lars Keplers tredje bok "Eldvittnet" i julklapp.
Sopsortera rullstolsanvändare
Samtidigt som den internationella funktionshinderdagen firas runt om i världen den 3 december, konstaterar jag att julbocken här i Gävle har brunnit. Eftersom varje bock är ganska dyr betyder det att närmare 150 000 kronor bokstavligen gick upp i rök. Personligen undrar jag varför Söders köpmän och Gävle kommun, envisas med att bygga bockar varje år istället för att lägga pengar på att bygga om den södra sidan av stan så att även jag som är rullstolsanvändare kan handla i butikerna. Och så från det ena till det andra. Visste du att företag som pysslar med återvinning nu satsar på att hitta nya saker att återvinna. Den dag jag ska skrota min rullstol så vet jag nu vart jag ska gå. Frågan är bara hur jag ska få in min gamla rullstol i det där lilla hålet?


Det tog några år innan jag började blogga, och det har tagit ännu längre innan jag fastnat för Twitter. Jag har länge haft ett Twitterkonto men varit totalt inaktiv fram tills nu. Jag vet inte vad som farit i mig, men från och med nyss Twittrar jag då och då, minst en gång per dag. Vill du följa med och få det allra senaste besöker du www.twitter.com/LGWaden och klickar på Follow. Tre av mina senaste inlägg är:
* Folkhälsoundersökning visar att "funkisar" upplever sig ha sämre hälsa än andra. 1/3 är onödig ohälsa, beror på otillgänglighet.
* Att vara med i en funktionshinderorganisation är ibland som att läsa Playboy för artiklarnas skull.
* Att arbeta med funktionshinderpolitik är ibland som att se en slowmotion av när Karpov flyttar bonden från D6 till D7.

Spännande och aktuella länkar
Den här blogguppdateringen handlar om några viktiga och aktuella tillgänglighetsnyheter, men samtidigt ett par roliga och mycket annorlunda hemsidor. För det första har vi en artikel från tidningen Föräldrakraft. Artikeln frågar när det blir förbjudet att diskriminera genom dålig tillgänglighet? I Norge blev det möjligt redan 2008. Och svenska politiker har upprepade gånger lovat att klassa otillgänglighet som diskriminering även här i Sverige. Men trots dessa löften är det fortfarande tyst från regeringen. Ett försök från Boverket, Sveriges Kommuner och Landsting och Handisam att gemensamt sätta fokus på tillgänglighetsfrågan är deras seminarium om Enkelt avhjälpta hinder och den nya Plan- och bygglagen den 9 december i Stockholm.
Trots att det är supergrått och regnar ute säger kalendern att det är första advent. Trots att jag absolut inte har några julkänslor ska jag väl försöka trycka i mig en pepparkaka. Det behövs julpyntas och julstädas lite här hemma också. Kanske ska jag överraska med en extra fin toalett i år? Min fjärde länk avslutar dagens blogguppdatering. Nu när julen närmar sig är det skönt att varva ner och bara ta det lugnt, att helt enkelt bara tänka på ingenting.
Trots att det är supergrått och regnar ute säger kalendern att det är första advent. Trots att jag absolut inte har några julkänslor ska jag väl försöka trycka i mig en pepparkaka. Det behövs julpyntas och julstädas lite här hemma också. Kanske ska jag överraska med en extra fin toalett i år? Min fjärde länk avslutar dagens blogguppdatering. Nu när julen närmar sig är det skönt att varva ner och bara ta det lugnt, att helt enkelt bara tänka på ingenting.
FNs Internationella funkisdag



