Funka för livet i Linköping - del 4 av 4

Här kommer det sista kapitlet om mitt besök på Funka för livets rikskonvent om tillgänglighet i Linköping den 8-9 februari 2018. David Södergren Medin, från myndigheten för tillgängliga medier, gjorde en föreläsning som egentligen bara berättade vad myndighetens 110 anställda gör. De ska vara ett nationellt kunskapscentrum för tillgängliga medier. De gör taltidningar, talböcker, lättlästa böcker, punktskrifts och taktila böcker, tidningen 8 sidor osv... I lagstiftningen, FN-konventioner och EU-direktiv är det supertydligt att information till alla är en rättighet även för personer med funktionsnedsättning. En viktig demokratifråga.
 
Efter lunchen avslutades konferensen under fredagseftermiddagen med en föreläsning av Agneta Delin från Specialpedagogiska skolmyndigheten. Hon berättade vad deras 1200 anställda arbetar med. Myndigheten har inget tillsynsansvar utan är rådgivande, och ger kommunernas skolor kompetens och information. De ska vara Sveriges största kunskapsbank om tillgänglighet i skolan. Allt från förskolan till vuxenutbildningen. Hon berättade om hur en tillgänglig lärmiljö ska vara och det handlar både om pedagogiska, sociala och fysiska miljöer. Utredningar visar att orsaken till alla elever hoppar av skolan är, i de flesta fall, brister i den pedagogiska, sociala eller fysiska miljön. För att förbättra behövs fler specialpedagoger anställas och kunskapen om funktionsnedsättning och tillgänglighet öka bland anställda på skolor. Avslutningsvis presenterade hon myndighetens "tillgänglighetsmodell" med 22 indikatorer. Ett verktyg som alla kan använda för att skapa en mer tillgänglig skola.
 
Den sista programpunkten, sista konferensdagen var Mikael Klein från Funktionsrätt Sverige. Det handlade om deras nya namn, ett nytt begrepp i det svenska språket. Han vände och vred på funktionshinder, nedsättning och varierad. Även invalid, vanför, handikapp osv... Det är ju hindren i miljön som skapar funktionshinder och en diagnos, olycka eller sjukdom som skapar funktionsnedsättning i relation till omgivningen. Rätten till full delaktighet borde vara det tredje ordet. Alltså att personer med funktionsnedsättning som ställs inför otillgänglighet i form av funktionshinder har en funktionsrättighet. Det handlar om alla människors rätt till full delaktighet och lika villkor.
 
Min personliga avslutning på denna rapport blir en "recension" av dagarna. Generellt var där lättsamma, lärorika föreläsningar av engagerande föreläsare. Men det bästa under dagarna var alla spännande möten. Att prata med andra i publiken i pauser, byta erfarenheter och visitkort samt mingla bland utställare.

Funka för livet i Linköping - del 3 av 4

Dag två av Funka för livets rikskonvent om tillgänglighet inleddes med Agneta Lindqvist, ordförande i Funktionsrätt Östergötland. Hon berättade kort om deras arbete regionalt och lokalt i Linköping. Därefter intog Humanas Jonatan Aurenius scenen. Han föreläste om sina erfarenheter kring tillgänglighet och berättade om Humanas tillgänglighetsbarometer som genomförs för nionde gången i år. Den visar att femtio procent av kommunerna har en tillgänglighetsplan för skolgårdar. Endast några få kommuner i Sverige ger information om tillgänglighet till sportlovsaktiviteter. Sex av tio kommuner saknar mål i översiktsplan. Två av tre saknar god tillgänglighet på badplatser. Sex av tio saknar strategi för jobb till personer med funktionsnedsättning. Hälften av kommunerna har någon anställd med ansvar för tillgänglighet. Två av fem driver inte på privata aktörer och lika många ställer inte krav på uteserveringar.
 
Magnus Ingemarsson, Kone, och Stefan Jansson, Parasport Sverige, pratade om deras projekt där de försöker ta reda på om svenska idrottsanläggningar är tillgängliga för alla. De berättade om sitt stipendium till idrottsföreningar som arbetar med tillgänglighet, om parasportförbundet med 16 olika idrotter och paralympic som snart arrangeras i Sydkorea. En film om parasport visades och de pratade om sin undersökning bland 129 idrottsanläggningar med utgångspunkt i att tillgänglighetsfrågor handlar om allas rätt till ett aktivt liv. En av tio personer i Sverige har funktionsnedsättning, 20 procent av dem (200 000 personer) vet inte vad de ska göra på fritiden. I idrottsanläggningar är de vanligaste anpassningarna toaletter och parkeringsplatser. Minst vanliga är information i alternativa format och plattformsliftar. En av tre har ingen tillgänglighetsplan och 60 procent har inga planer på att överhuvudtaget göra några förändringar. Under föreläsningen fick publiken också veta att 70 000 av Sveriges flerbostadshus saknar hiss, och många av de fastigheter som har hiss har trappsteg vid entrén för att komma till hissen.
 
Under föreläsningen "kollektivtrafik för all?", med Thomas Wilhelm från Wilhelm & Partners, visades mängder av bilder med exempel på bra och dåliga tillgänglighetsåtgärder. Även han, som många andra, pratade om att åtgärder som är nödvändiga för personer med funktionsnedsättning ger vardags-nytta och är bekvämt för alla. Jag lärde mig en ny sak under denna programpunkt. Visste du att det sitter fotoceller under informationstavlor i SLs tunnelbana? Ställer man sig under skylten som sitter i taket börjar den prata och det som står på skylten blir uppläst. Är det en man som talar är det ett tåg som går söderut och om en kvinnlig röst berättar vad som står på skylten åker tåget söderut. Publiken fick också följa med under en person med rullstols resa från en förort utanför Stockholm till Härnösand med kollektivtrafik.
 
Olle Andersson Brynja, från diskrimineringsombudsmannen, fördjupade sig aldrig i att otillgänglighet är en diskrimineringsgrund. I hans föreläsning berättade han om hur DO-organisationen är uppbyggd, hur de anställda arbetar med exempelvis tillsyn och tog upp hela diskrimineringslagstiftningen generellt. I början, handlade DOs jobb bara om arbetslivet men under 2000-talet har skola, handel med varor och tjänster, bostäder osv... tillkommit. År 2014 kom nästan 500 anmälningar till DO utifrån diskrimineringsgrunden funktionshinder. 25 procent av anmälningarna handlade om arbetslivet, 24 procent om handel med varor och tjänster, 19 procent om socialtjänst, 18 procent om utbildning osv... Olle nämnde förstås tillägget från 2015 om otillgänglighet som diskrimineringsgrund. Han pratade kort om vad begreppen "tillgänglighet", "undantag" och "skäliga åtgärder" står för i lagens mening.
 
Fredagen den 16:e februari 2018 dyker den sista delen upp här i bloggen.

Funka för livet i Linköping - del 2 av 4

Här kommer del två av fyra om Funka för livets rikskonvent om tillgänglighet i Linköping 8-9 februari 2018. Efter lunchen, dag ett, var Carin Björses den första talaren på scenen. Hon arbetar på företaget SG Access och pratade om att skylta rätt, varför, när, var och för vem. Hon visade bland annat fina, enkla och tillgängliga utrymningsplaner. Hon menade att alla verksamheter borde upprätta en plan, en skyltstrategi där tillgängliga skyltar samspelar med ledstråken.
 
Med kort varsel drabbades konferensen av sjukdom, föreläsare kunde inte komma och programpunkter ställdes in. Det var synd eftersom två föreläsningar jag sett fram emot plockades bort. Jag hoppas få höra Boverkets Frida Jorup, om Boverkets byggregler, och Per Kernell Knutsson från Idé och kunskapscentrum om "500 000 års erfarenhet av tillgänglighet" en annan gång.
 
När Add Access tillgänglighetsrådgivare Zdenka Sramkova talade handlade det mest om fysisk tillgänglighet. Hon visade många bilder på bra och dåliga exempel, gick kort igenom Myndigheten för delaktighets bok "Riv hindren" och förklarade begreppet "Design för alla". Zdenka pratade också om vad ord som tillgänglighet och användbarhet betyder, vad en tillgänglighetsrådgivare gör och vad branschorganisationen Svensk Tillgänglighet är.
 
Karoline Hällgren, som arbetar på Linköpings kommun, pratade om tre positiva lokala projekt för att skapa mer tillgänglighet. För det första en lekplats med tillgängliga gungor, klätterställningar och upphöjda sandlådor. För det andra en park med sittplatser och gångstråk. För det tredje utomhusmiljöer med tillgängliga gångstråk och spångar som naturstigar, skyltning, sittplatser och toaletter.
 
Dagen avslutades med två korta föreläsningar. Först ut var Kristina Ullgren från RFSL som pratade om Funkisprojektet. Ett Arvsfondenprojekt som avslutades ifjol där bland annat DHR medverkat. Det handlade om att många personer med funktionsnedsättning har svårt att hävda sin hbtq-identitet och hbtq-personer har dåligt med kunskap om personer med funktionsnedsättning. Elin Sandström, Sveriges konsumenter, pratade också om ett Arvsfondenprojekt. Det handlar om att öka förståelsen bland butiksägare att göra sina verksamheter mer tillgängliga för personer med kognitiv funktionsnedsättning.
 
Del 3 kan du läsa här i bloggen onsdagen den 14 februari.

Funka för livet i Linköping - del 1 av 4

Den 8-9 februari 2018 arrangerade Funka för livet sitt första rikskonvent av fyra under året. Varje rikskonvent har ett speciellt tema och denna gång låg allt fokus på tillgänglighetsfrågor. Dagarna görs i ett nära samarbete med den lokala funktionshinderrörelsen, Region Östergötland och Linköpings kommun. Nästa rikskonvent arrangeras i Växjö och handlar om LSS och personlig assistans. Senare under året är det rikskonvent i Karlstad och Borås som gäller. Jag var där på uppdrag av DHR för att bevaka dagarna, och kommande dagar kan du läsa min rapport här i bloggen.
 
I anslutning till konferensen/konventet fanns en mässa med ett 40-tal utställare. I konferenspubliken satt närmare 200 personer, men mässans besökare var säkert det dubbla. En salig blandning av folk. Tjänstemän och politiker från kommuner, landsting och regioner, skolelever, representanter från assistansbolag och funktionshinderorganisationer samt personer som på olika sätt arbetar med tillgänglighetsfrågor i diverse företag var dag. Någon sa att där fanns folk från Ystad i söder till Härnösand i norr.
 
Den första konferensdagens förmiddag var väldigt lokal/regional, men ämnena kan förstås generaliseras och det är liknande situationer i övriga Sverige. Rebecca Hägg inledde med att kort prata om det regionala arbetet med tillgänglighet i samarbete med funktionshinderorganisationerna. Hon är ordförande i Region Östergötlands funktionshinderråd. Lotta Saleteg-Falk och Joakim Ekberg, från Region Östergötland, föreläste sedan om tillgänglighet genom digitalisering. E-hjälpmedel för att läsa sin journal, boka läkarbesök, beställa mediciner och mycket, mycket mer. De pratade också om vilka konsekvenser det ger för både sjukvårdsanställda och patienter.
 
Innan lunch pratade Ulrik Bergvall och Fredrik Andersson om en tillgänglig entrélösning. Ulriks företag Matting Solutions har tagit fram en ny produkt. Det handlade bara om blinda och synskadade. Det är vanligt att man lägger entrémattor över ledstråk, men företaget har tagit fram en lösning där ett taktilt och visuellt stråk går i mattorna. Även i/över exempelvis skrapgaller. De försökte också svara på frågan hur användaren/brukaren ska veta vart ledstråken leder genom att presentera en nytillverkad app. TAP är deras applikation till mobiler som hjälper människor att orientera sig. Matting Solutions tar fram tydliga målpunkter i en publik lokal där så kallade beacon sätts upp på golv, tak eller väggar. En blåtandssändare som genererar ett röst- och textmeddelande. I appen får användaren information om hur långt det är mellan målpunkter. Appen säger "hissen/receptionen är fem meter åt höger" eller "du är nu vid entrén och dörröppnaren sitter till vänster". När besökaren lämnar lokalen kan appen säga "tack för besöket, välkommen åter".
 
Del två av min rapport publiceras den 12 februari.

Gävle firar 100 000 Gävlebor

 
Gävle kommun växer så det knakar. Under 2017 passerade man 100 000 innevånare och det har uppmärksamats på olika sätt. Man har firat rejält helt enkelt. Ett projekt handlade om en fotoutställning med 100 portreterade Gävlebor. Ifjol fick boende i Gävle nominera Gävlebor och 100 personer valdes ut. Jag nominerades och blev en av alla utvalda vilket betytte att jag kallades till en fotoatelje för några månader sedan.
 
Fotoutställningen premiärvisades i stora Gasklockan mellan 27-30 december. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att närvara på vernisage och missade både invigningstal av kommunstyrelsens ordförande Inger Källgren Sawela och tal av juryns ordförande Birgit Elonen. Fotoutställingen på Gasklockan är slut men bilderna kommer användas under hela året runt om i kommunen. Så när du minst anar det kan du plötsligt ramla på en porträttbild av mig bland en massa andra Gävleprofiler. Just nu finns mitt porträtt uppställt på Högskolan. Efterson jag missade mellandagarnas fotoutställning måste jag försöka hinna en tur till Högskolan. Porträttet av mig är producerad av fotograf Albin Bogren och Sebastian Österman, art director på Gävle kommun. Fotografiet från Gasklockan är taget av Björn A Wallner, den kompis som även nominerade mig.
 
Under bilden ville man ha en kort beskrivning, några sammanfattande ord om vem jag är. När jag funderat ett tag kom jag fram till "Hjulbent entreprenör och debattör".

Högsta domstolen har avgjort i ansvarsfrågan

 
För över ett år sedan kallades jag som vittne under förhandlingarna i Gävle Tingsrätt på Sveriges första rättegång om den nya tillägget i diskrimineringslagen. Sedan den första januari 2015 betraktas otillgänglighet som en ny form av diskriminering. DHR hade lämnat in en anmälan om diskriminering mot Region Gävleborg eftersom funktionshinderorganisationen och jag ansåg det vara diskriminering när jag inte kunde åka buss. Jag var förberedd, förväntansfull och förstås lite nervös eftersom jag aldrig satt min fot i en domstolsförhandling förr. Nu skulle äntligen diskrimineringslagens del om otillgänglighet testas för första gången, tänkte jag.
Men så blev det inte.
 
Jag trodde det skulle handla om Region Gävleborg, som jag och DHR anser ha diskriminerat, och att vi vill ha ett skadestånd på 100 000 kronor. Men Region Gävleborg menade att ansvaret inte ligger på dem. Regionen ansåg att om jag överhuvudtaget diskriminerats så är det bussbolagets fel. Rättegången fastnade plötsligt i ansvarsfrågan och ingen pratade längre om ifall jag diskriminerats eller inte. Gävle Tingsrätt funderade, men kom snabbt fram till att man inte kan ta beslutet utan skickade ansvarsfrågan till självaste Högsta Domstolen. Hela rättegången avbröts och Gävle tingsrätt ansåg att vi inte kan fortsätta förrän Högsta Domstolen bestämt vem som ansvarar för kollektivtrafiken.
 
Den 21 december 2017 kom Högsta Domstolens beslut. De skriver att:
"Högsta domstolen förklarar att Region Gävleborg, vid L-GWs försök att resa med buss den 2 januari 2015, tillhandahöll en tjänst (färd med buss) och därigenom ansvarade i förhållande till L-GW för att förbudet, enligt 2 kap. 12§ första stycket i diskrimineringslagen (2008:567), inte överträddes på grund av bristande tillgänglighet enligt 1 kap. 4§ i samma lag."
År 2018 inleds alltså riktigt spännande i mitt liv och under vårterminen kan jag räkna med ett brev från Gävle Tingsrätt. Detta har bland annat uppmärksammats i Bussmagasinet och i Funktionshinderpolitik.
Förhandlingarna återupptas och Gävle tingsrätt ska ta ställning till om jag diskriminerats eller inte. Nu ska Sveriges första rättegång om otillgänglighet äntligen avgöras.

God jul och gott nytt år

Nu tar jag lite jul- och nyårslov. Ett intensivt men roligt 2017 är över och jag konstaterar att jag går mot mitt elfte år som företagare. Den uppmärksamme bloggläsaren har säkert sett att jag lovat sex tävlingar under 2017 i bloggen för att fira företagets tioårsjubileum, men jag har bara publicerat fem. Min tid har helt enkelt inte räckt till, men jag lovar att den sista tävlingen tycker upp under 2018 istället.
 
2017 har varit ett extremt innehållsrikt år. Förutom all nerdragning inom den personliga assistansen har ett arbete med att förändra/förbättra Boverkets byggregler startats. Handikappersättningen ses över, bidraget för bilinköp har förändrats, en ny lagstiftning om bostadsanpassning är på gång, färdtjänsen utreds, allt fler får sina parkeringstillsånd indragna och ett av alla undantag i lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering har plockas bort. Jag har säkert glömt hälften. Och som om inte det vore nog beslutade rikstagen om en helt ny nationell funktionshinderpolitik i november.
 
Mitt liv är alltid intensivt och fullbokat men i år har det varit extremt. Förutom alla mina föreläsningsuppdrag (ett 30-tal under året) runt om i landet har jag fått förtroendet att göra många inventeringar av utomhus- och innomhusmiljöer. Under hela året har jag även varit ute på turné med Kulturens bildningsverksamhets Arvsfonden projekt Funk i 4d och arbetat med att skapa mer tillgänglig kultur för fler. 2017 har också innehållit ett förbundsmöte med funktionshinderorganisationen DHR. Jag har, sedan länge, engagerat mig i DHR på olika sätt lokalt i Gävle och regionalt i Gävleborg. Även på nationella uppdrag i samråd med diverse mydigheter som Boverket, Kulturrådet, Riksantikvarieämbetet och Post- och Telestyrelsen. Men från och med i år är jag även förbundsstyrelseledamot.
 
Avslutningsvis vill jag önska alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Tillgänglighetspengar från Folkbildningsrådet

Den nya fördelningsmodellen av statsbidraget till studieförbund gör att 8 procent av de 1,7 miljarderna som fördelas genom Folkbildningsrådet är ett öronmärkt tillgänglighetsbidrag. När ABFs budget för 2017 sammanställdes avsattes 5,5 miljoner kronor till öronmärkta tillgänglighetspengar. Om ABF ville skulle de kunna få mer pengar om studieförbundet valt att arbeta mer med tillgänglighetsfrågorna. Men ABF satte samma belopp för 2017 som man hade 2016. I budgeten för 2018 är det fortfarande 5,5 miljoner som gäller.
 
Ett problem, som jag ser det, är att det i dag finns 2,4 miljoner kronor kvar av 2017 års tillgänglighetspengar trots att året snart är slut. När jag frågade ABF varför årets 5,5 miljoner kronor inte används menar förbundskansliet att man upplever det nya stadsbidrgets öronmärkta pengar som krångligt. De tror också att ABFs ombudsmän har dålig kunskap om hur pengarna får användas.

Hårloftet får tillgänglighetspris

På bilden syns Agneta Frid, ledamot i Gävleborgsdistriktet, Annika Löfquist på Hårloftet, Lisbeth Forsman ordförande i Gävleborgsdistriktet och mig.
 
1992 bestämde FN att utse den 3 december till en Internationell funktionshinderdag. Enligt statistiken har 15 procent av jordens befolkning någon form av funktionsnedsättning. Denna dag uppmärksammar personer med funktionsnedsättnings rättigheter. Tyvärr blir fokus ofta på brister och rättigheter som inte efterlevs. I Sverige är funktionshinderrörelsens kritik mot Regeringen, Socialdepartementet och Försäkringskassans agerande när det gäller den personliga assistansen högt på dagordningen när den Internationella funktionshinderdagen "firas". Förra veckan antog riksdagen en ny nationell svensk funktionshinderpolitik som är mer knuten till FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning än tidigare. Men den har fått mycket kritik eftersom strategin saknar tydliga, konkreta och mätbara mål.
 
Du som känner mig vet att jag är mycket engagerad i organisationen DHR. Förutom mitt spännande förtroendeuppdrag som förbundsstyrelseledamot är jag vice ordförande i både Gävleavdelningen och Gävleborgs läns distrikt. DHR Gävleborgs läns distrikt har de senaste åren uppmärksammat den Internationella funktionshinderdagen genom att dela ut en blomma och ett diplom till någon som gör något bra ur tillgänglighetssynpunkt.
 
Agneta Sundin på P4 Gävleborg intervjuar Annika Löfquist på Ateljé Hårloftet.
 
Ofta påpekar funktionshinderrörelsen brister. När rättigheter inte följs och otillgänglighet dyker upp står funktionshinderrörelsen där och protesterar. Det är viktigt, väldigt viktigt. Samtidigt är det även viktigt att lyfta goda exempel och berömma alla som gör något bra. År 2014 fick Peterson Guld och Ur i Bollnäs vårt tillgänglighetspris. År 2015 delades det ut till Hofors kyrka. Förra året fick Gävleborgs läns distriktet inte in någon nominering, men i år gick tillgänglighetspriset till Ateljé Hårloftet i Valbo. Tillsammans med P4 Gävleborg överraskade vi ansvariga för hårsalongen i förmiddags.

ABFs studiekommitté den 19 oktober 2017

Ett 30-tal personer, ABF-are från hela Sverige som arbetar med tillgänglighet, träffades för utbildning och erfarenhetsutbyte i tre dagar. Den tredje dagen var även ABFs studiekommitté med representanter från funktionshinderrörelsen närvarande. Och eftersom jag representerar DHR i studiekommittén var jag med den 19 oktober 2017. Från DHR närvarade också Fredrik Canerstam. Hela förmiddagen ägnades åt att alla representanter från funktionshinderrörelsen, som sitter i ABFs studiekommitté, presenterade sina organisationer.
 
Hela eftermiddagen ägnades åt att ABF-anställda och alla representanter från funktionshinderrörelsen minglade. Jag pratade med många om att DHR förstås alltid behöver utbildning i föreningskunskap. Allt från konkret kunskap i att utföra förtroendeuppdrag som exempelvis ordförande, sekreterare och kassör till hur man skapar engagemang för att både behålla de medlemmar vi har och för att nyrekrytera. Och självklart vill DHR gärna använda ABF för annan cirkelverksamhet och kulturarrangemang. Men vi pratade förstås också om att DHRs avdelningar och distrikt är unika självständiga föreningar i organisationen. Centralt är DHR medlem i ABF, men ute i landet använder våra medlemmar även andra studieförbund. I samarbete med ABF arbetar DHR också med att ta fram ett studiematerial som lyfter DHRs idéologi och idéprogram.
 
Efter att ha pratat med "alla" ABF-anställda från olika delar av Sverige under eftermiddagens mingel konstaterar jag huvudsakligen två reflektioner. Lokalt har ABF runt om i landet en god kontakt med Funktionsrätt, tidigare Handikappförbunden. När ABF gör utskick om verksamhet hamnar det hos Funktionsrätt och sprids vidare till paraplyorganisationens medlemsföreningar. Eftersom DHR, i många fall, inte är knuten till paraplyet så glöms DHR lätt bort.
 
Reflektion två handlar om att funktionshinderrörelsens studietimmar hos ABF minskat de senaste åren. Det beror troligtvis inte i första hand på att DHR har mindre verksamhet. Anledningen kan vara att årsmöten i DHRs avdelningar och distrikt förr oftare valde en studieorganisatör lika självklart som att det ska finnas en ordförande. I dag tar allt färre på sig rollen som studieorganisatör. Studiefrågorna läggs som ett generellt ansvar på hela styrelsen. Detta gör att studiefrågan och ABF lätt glöms bort. Ingen kunnig studieorganisatör ser till att rapportera in verksamhetstimmar till ABF.
 

Söndagen den 19 november 2017

 
Söndagen den 19 november 2017 inträffar något riktigt spännande i Västerås. Organisationen MAIS (Musikarrangörer i samverkan) har sin årliga arrangörskonferens - Check 2017. Och eftersom jag uppmärksammar detta här i min blogg så förstår du säkert att årets upplaga av arrangörskonferensen har en programpunkt som handlar om att göra sin verksamhet mer tillgänglig för fler. Musikarrangörer, och andra kulturutövare, påverkas av Kulturrådets krav på att föreningarna måste arbeta med tillgänglighetsfrågan för att få statliga kulturbidragspengar. Personligen tycker jag det är bra. Fler myndigheter, som utbetalar statliga pengar till olika verksamheter, borde ställa samma krav. Och eftersom detta är en så viktig och aktuell fråga så har jag fått MAIS förtroende att lära musikarrangörerna mer kring hur de till och med kan skapa tillväxt och få sina verksamheter att växa genom att göra sina musikarrangemang mer tillgängliga för fler.

Tisdagen den 14 november 2017

Nu var det länge sedan jag uppdaterade min blogg igen. Jag har alltid mycket att göra i mitt företag som hjälper kommuner, landsting, regioner, myndigheter, företag och föreningar att skapa tillväxt genom att göra verksamheter mer tillgängliga för fler. Men just nu är det galet mycket att göra. Så mycket att jag inte ens hinner uppdatera min blogg. Jag brukar exempelvis alltid, i god tid innan en föreläsning, berätta för alla var och när jag gör mina föreläsningsuppdrag. Den 28 oktober gjorde jag ett uppdrag för Neuroförbundet på en av deras distriktsträffar i Malmköping. En föreläsning som jag helt enkelt inte hunnit berättat om här. Den föreläsningen hade både om tillägget i diskrimineringslagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering och att tillgänglighetsåtgärder skapar tillväxt och får en verksamhet att växa.
 
När jag, tisdagen den 14 november 2017, däremot föreläser på Finnåkers Kursgård i Fellingsbro för Västerås och Strängnäs stift, handlar det bara om "tillväxtgrejen". Med enkla, oftast billiga medel, går det att göra mycket. Och den som inte ser byggnationen av exempelvis en ramp som en kostnad utan en investering kommer på sikt att märka att det är precis så det är. Det finns i dag många exempel på dem som gjort en verksamhet mer tillgänglig för fler och sedan ökat sin omsättning radikalt. Jag ser alltid fram emot alla mina föreläsningsuppdrag. Det är alltid skoj att sprida kunskap till fler. Extra intressant blir det dock den 14 november eftersom stiften drivs i fastigheter (kyrkor) med kulturarvskrav. Men jag lovar dig... Det går att skapa tillväxt med hjälp av tillgänglighetsfrågan ändå.

Vuxenvistelse om OI 4-6/10 2017 - del 3 av 3

 
Under eftermiddagen, torsdagen den 5 oktober 2017, på OI-Vuxenvistelsen föreläste fysioterapeut Kristina Löwing och arbetsterapeut Eva Jönsson om träning och aktiviteter.UnBåda ingår i OI-teamet på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm. Regelbunden fysisk aktivitet har starka gynsamma effekter. Men det är viktigt att tänka på att en fysisk aktivitet inte behöver vara ett värsta träningspass. Huvudsaken är att man rör sig. Även en liten muskelaktivitet gör stor skillnad. Och tänk på att hälsoeffekten styrs av den totala energiförbrukningen, inte främst i antalet aktiviteter eller mängdansträngning. Börja försiktigt och öka långsamt, använd den egna kroppen istället för vikter och stabilisera överrörlighet. Träning visar sig också många gånger minska smärta. Eva Jönsson berättade också om sitt forskningsprojekt ”Hälsa hos vuxna personer med OI – Uppföljningar av behandling med bisfosfonat under barndommen”.

Kajsa Seeberg, dietist på Ängelholms sjukhus, berättade att varierad allsidig kost är viktigt. Ät regelbundet, minst 500 g grönsaker, rotfrukter, baljväxter, frukst och bär per dag, ät fisk gärna tre gånger i veckan och se till att få i dig D-vitaminberikade mejeriprodukter. Kalcium är viktigt. Vuxna bör få i sig 800 mg per dag. Ett glas mjölk är ca 100 mg. Men för mycket Kalcium är heller inte bra. Över 2000 mg per dag ökar risken för hjärtinfarkt. En mindre mängd magnesium är bra och det finns exempelvis i kaffe. Och när solen inte ger dig D-vitamin får man i sig vitaminerna genom att äta fisk, kantareller, ägg och berikat matfett. 10 mg D-vitamin är bra att få i sig per dag. Är man över 75 år behövs 20 mg per dag. Annat bra är K-vitamin som ger högre bentäthet, C-vitamin som är positivt för kollagenbildningen och E-vitamin som skyddar mot oxidativ stress.

Innan vi åkte hem innehöll fredagen den 6 oktober 2017 en föreläsning med tandhygienist Anna Nielsen Magneli från Mun-H-Center i Hovås. Vi hade även en gruppdiskussion om vardagsliv och samhällsinsatser. AnnCatrin Röjvik, höll i trådarna. Samtalet spelades in och när det har avidentifierats kommer resultatet publicerats på Ågrenskas hemsida.


Vuxenvistelse om OI 4-6/10 2017 - del 2 av 3

 
I din vackra miljön på Ågrenska, en bit från Göteborg, arrangerades nyss en Vuxenvistelse för personer med medfödd benskörhet, Osteogenesis imperfecta OI. Första gången som OI beskrivs i Svensk historia handlar om en familj med Typ 1 på 1700-talet i Uppsala. Men det finns även arkieloger som hittat OI i Egyptiska mumier. I dag kan man bland annat hitta OI hos rollfiguren Ivan den benlöse i tv-serien Vikings.

Osteaclaster bryter ner skellettet och Osteablaster bygger ben. Kollagenet är benets armeringsjärn och det är när detta har en förändrad struktur som personer får OI. Det finns i dag minst 24 kända gener som kan få mutationer och förändra kollagenet. Det är 50 procent risk/chans att sjukdomen går i arv, men vanligast är att det helt enkelt sker en mutation av en ren slump under graviditeten. Sympton på OI är benbrott, felställningar, skoleas. Tänder drabbas (dentionogenesis imperfekta) hälften av personer med OI får problem med hörseln och synen kan försämras. Personer med OI kan ha överrörliga leder (ligament) och det är vanligt med smärta. Personer med OI kan även drabbas av svettningar och få besvär med hjärta, blodkärl, lungor och andning. I dag behandlas personer med OI med allt från sjukgymnastik och operationer till smärtstillande och bisfosfonater. Det finns forskning och framtagande av nya metoder. Det senaste är försök med stamcellstransplanteringar på några barn i Sverige. Och i framtiden kanske det handlar om genterapi.

Henrik Wehtje, ortoped och överläkare på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm, pratade om ortopedi vid Osteogenesis imperfecta. I dag väntar sjukvården inte på ett benbrott, man gör mycket förebyggande som att exempelvis operera in teleskoperande märgspik. När ett benbrott ändå uppstår är det kortast möjliga tid för stillasittande som gäller. För bäst läkning är belastning bra och så kallat mjukt gips är bättre än det traditionella.
 
 
Anders Kindmark, vuxendokrinolog på Akademiska sjukhuset i Uppsala, sa bland annat att personer mellan 20-30 år har mest skellett (peak bone mass). Många faktorer påverkar skellettet. Kalk och D-vitaminbrist, samt kortison är inte bra. Personer med OI behöver ett team av kompetens runt sig. Ortopeder, narkosläkare, sjukgymnaster, tandläkare, öron-, näsa-, hals- specialist och internmedicin är några exempel. Han pratade även om OI-passet som kan beställas från den internationella OI-föreningen www.oife.org. Andreas berättade om olika läkemedel. Det är mest medicin framtagen för osteoporos och man vet egentligen inte till hundra procent hur bra dom är för personer med OI. Andreas tror ändå att vi har en betydligt bredare pallett om tio år eftersom forskningen går sakta men säkert framåt.

 
Under OI-Vuxenvistelsen testade vi ny teknik. VR glasögon, ögonstyrd dator och en 3d-skrivare. Det tredje kapitlet i min rapport från dagarna på Ågrenska dyker upp här i bloggen den 28 oktober.

Vuxenvistelse om OI 4-6/10 2017 - del 1 av 3

 
Några mil från Göteborg, vackert beläget på Lilla Amundön nära havet i Hovås, ligger Ågrenska. Ågrenska är ett nationellt kompetenscentrum för sällsynta diagnoser och en unik mötesplats för barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättningar, deras familjer och professionella. Den 4-6 oktober 2017 arrangerades en vuxenvistelse för personer med Osteogenesis imperfecta, OI. Detta blogginlägg, och de kommande två, är min rapport från denna vuxenvistelse.
 
 
13 personer med medfödd benskörhet var där och tog del av allt från medicinsk information och munhälsa till diskussioner om vardagslivet, hälsa och gymnastik, ortopedi och vad som är bra att äta. Några av Sveriges främsta överläkare, ortopeder, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, dietister och tandhygienister föreläste. Jag lärde mig mycket men det allra bästa med OI-dagarna var att det fanns gott om tid för samtal och erfarenhetsutbyte med andra personer som har OI. En ”sekreterare” fanns med hela tiden och dokumenterade allt. När dokumentationen är klar publiceras allt på Ågrenskas hemsida. Eftersom dagarna summerats av ”sekreteraren” väljer jag att hålla min rapport ganska kort.
 
 
Hela eftermiddagen, onsdagen den 4 oktober 2017, satt vi och presenterade oss för varandra. Det blev en intressant dialog om att leva med Osteogenesis imperfecta. Problem och lösningar blandades med privata livssituationer om arbetsliv, fritid och vård, medicin och omsorg. Det dök upp en mängd frågor och dessa sparades för att ställas till dagarnas föreläsare. Det blev ett långt presentatonsblock, kanske för långt. Samtidigt var det stundtals spännande att få ta del av andra OI-personers livssituation. På kvällen genomfördes ett gympapass med inspiration för bättre hälsa av instruktör Anna Nordquist.

Förmidagen, torsdagen den 5 oktober 2017 var sprängfylld med intressanta föreläsare. En kritisk injektion är att det handlade för mycket om barn trots att vi var där på en vuxenvistelse. Å andra sidan lärde jag mig en hel del nytt och det är ju trotts allt barn med OI som flest arbetar och forskar med. Överläkaren Eva Åström, från OI-teamet på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm, inledde med grundkunskap om OI, en medicinsk översikt och om behandling. Vad hon pratade om kan du läsa när min blogg uppdateras nästa gång den 26 oktober 2017.


RSS 2.0
Läs även andra bloggares åsikter om handikapp, tillgänglighet, politik, funktionsnedsättning
Athenas förmedlar föredrag
Blogg listad på Bloggtoppen.se
Pinga Frisim bloggping

Följ mig på Twitter

DHRs bloggnätverk