Boverkets samråd den 14 juni 2018 - del 4 av 4

Regeringsuppdraget handlar inte om att plocka bort någon åtgärd som i dag ses som ett Enkelt avhjälpt hinder. Det handlar heller inte om att lägga till så annan otillgänglighet ingår i begreppet. Uppdraget är helt enkelt varför det är så svårt att få verkstad av det som i lagen kallas HIN där Enkelt avhjälpta hinder ingår. För att ta bort ett Enkelt avhjälpt hinder måste åtgärdandet av otillgängligheten exempelvis vara ekonomiskt försvarbar. I fokusgrupper runt om i landet har man bland annat pratat om det. Kanske borde vissa Enkelt avhjälpta hinder plockas bort från det ekonomiskt försvarbara kriteriet? Kontrastmarkering av trappor och glasytor kan vara ett exempel eftersom det är en så enkel och tydlig åtgärd som samtidigt uppfattas som säkerhetskrav. Fokusgrupperna har också kommit fram till följande. Den ekonomiska bedömningen är svår. Det behövs ett nytt och uppdaterat informationsmaterial samt mer utbildning. Teknisk kunskap i kombination med funktionshinderkunskap behövs för att åtgärderna ska vara användbara, men det är svårt att hitta entreprenörer med tillräcklig kompetens. Statusen på HIN behöver tydliggöras, eftersom kraven i dag uppfattas som frivilliga. Man måste se över problematiken med åtgärder i gränsen mellan fastighet och allmän plats när exempelvis en ramp sätts upp för att komplettera entré med trapp. Uppföljning och tillsynen måste tas mer på allvar. Det är oklarheter om vilka konsekvenserna blir om man inte åtgärdar och det finns då och då en problematik kring gränsdragningen för ansvarsfördelning.

Representanterna i Boverket satt nästan hela förmiddagen och hade en dialog om detta. Funktionshinderorganisationerna kände igen sig i vad fokusgrupperna kommit fram till. Och jag och de andra kompletterade även med mer: Vi upplever att språket i lagtexten genomgående har en svaghet i alla ”bör” som mer tydligt borde bytas ut till ”ska”. Kompetensen är bristfällig hos kommuners politiker och tjänstemän, tillsynen brister och om åtgärdandet är ekonomiskt försvarbart skiljer sig för stort mellan kommuner. Frågan och vem som ska åtgärda Enkelt avhjälpta hinder, verksamhetsutövaren eller fastighetsägaren är inte glasklart. Jag lyfte speciellt extra tydligt vikten av ett ska-krav på att kommuner ska ha tillsynsplaner. Kommer Boverket föreslår det, frågade jag. Agnes Jensen-Carlén svarade inte ja eller nej utan sa att mycket kan bli bättre med mer utbildning. Hon sa också att hon måste fundera på om ska-kravet verkligen medför att tillämpningen av Enkelt avhjälpta hinder blir bättre. Vi behöver också fundera över hur en tillsynsplan ska utformas, hur tillsynen verkligen ska gå till. Och varför händer så lite i dag? Om ingen anmäler otillgängligheten händer det knappt något. Och om någon anmäler är handläggningstiden innan ett beslut för lång. Jag påpekade dock att DHR, och många, många fler blir rejält besvikna om Boverket bara föreslår att det behövs mer utbildning istället för att myndigheten vågar ta ställning för ett införande av ska-krav på tillsynsplaner till kommuner.


Boverkets samråd den 14 juni 2018 - del 3 av 4

Patrik Faming, Boverket, och Andreas Richter, från Myndigheten för delaktighet, besökte Boverkets samråd med funktionshinderorganisationerna för att prata om rådet för hållbara städer. Regeringen har under våren 2018 lagt fram propositionen ”Politik för gestaltad livsmiljö” och presenterat en strategi för levande städer. Dokumenten utgör, tillsammans med Rådet för hållbara städer, basen i Sveriges politik för arkitektur och stadsutveckling. Rådet ska bidra till en långsiktig utveckling av hållbara städer och vara en del av genomförandet av regeringens politik för hållbar stadsutveckling. Rådet, som består av Boverket, Formas, Länsstyrelsen, MFD, Naturvårdsverket, ArkDes, Energimyndigheten, Tillväxtverket, Trafikverket, Vinnova och SKL, har nu tagit fram en skrift med rubriken ”Åtgärder 2018” som grundar sig i Agenda 2030. Enligt FN är Sverige och Norge bäst i världen på att följa Agenda 2030. I skriften ger man förslag på åtgärder som Sveriges myndigheter kan göra. Åtgärderna är indelade i tre ämnesområden: Rätt kunskap, Utvecklad metodik och Arbetsprocess samt att stödja det lokala arbetet. Jag lyfte frågan om universell utformning, men ingenstans i skriften står något om det. Andreas Richter försäkrade dock att universell utformning alltid finns med på Rådet för hållbara städers möten, Vinnova gör speciella utlysningar osv... Jag svarade att de säkert jobbar bra med universell utformning men det är ändå synd att det också inte återspeglas i de åtgärder som rådet föreslår att myndigheter gör under 2018.

Agnet Jensen-Carlén på Boverket arbetar nu med ett uppdrag från Regeringen om att analysera om reglerna kring Enkelt avhjälpta hinder behöver förtydligas eller ändras. Uppdraget innefattar också att fundera kring om kommuner borde ha ett ska-krav på att ha tillsynsplaner. Begreppet Enkelt avhjälpta hinder infördes 2003 och därefter har Boverket följt upp detta 2005, 2007 och 2010. Nu tyckte regeringen 2018 att det var dags igen. Sedan 2003 har också olika enkätundersökningar genomförts. Varje gång Enkelt avhjälpta hinder kommer på tal har man konstaterat att åtgärdandet av otillgängligheten går för långsamt. 2015 hade exempelvis endast 11 procent av kommunerna hörselslinga i sina receptioner. Och på något sätt har ett ”mantra” skapats och alla pratar om otydliga regler som är svåra att tillämpa. När Boverket denna gång analyserar görs tillämpningsundersökningar vilket betyder att man gör nerslag i diverse verksamheter som arbetat bort Enkelt avhjälpta hinder för att se hur det gått. På grund av resursbrister väljer Boverket ut bara nått Enkelt avhjälpt hinder och kan bara göra några nerslag. Redan konstaterar Agnes Jensen-Carlén dock att arbetet med Enkelt avhjälpta hinder mestadels bara ”projektfinansieras”. En verksamhet gör ett projekt en kortare tid, men åtgärdandet av otillgänglighet övergår inte i ordinarie verksamhetsplanering. Istället kan det till och med bli så att när personen som drivit enkelt avhjälpta hinder projektet försvinner kan åtgärder som förbättrats plötsligt bli otillgängliga igen efter några år utan underhåll.

Boverkets samråd den 14 juni 2018 - del 2 av 4

På dagordningens punkt ”problem i vardagen” ombads jag berätta om DHRs anmälan av Region Gävleborg till Gävle tingsrätt med anledningen av att jag inte kunde åka buss. Jag beskrev händelseförloppet sedan 2015 kortfattat och berättade om tingsrättens dom den 11 juni 2018 som ger mig upprättelse genom att konstatera att den otillgänglighet jag utsattes för var diskriminering.  Representanten från Synskadades Riksförbund i Boverkets samråd berättade att SRF driver en diskrimineringsanmälan med hjälp av Diskrimineringsombudsmannen. Det blir tingsrättsförhandling i augusti i ett fall som handlar om en person som på grund av otillgänglighet inte kunnat hantera Försäkringskassans digitala tjänst för att anmäla vård av sjukt barn. Samrådets representant från Hörselskadades riksförbund berättade att de också driver ett diskrimineringsfall. Diskrimineringsombudsmannen utredde med valde att lägga ner så nu driver HRF själv ärendet i domstol. Det handlar om en möteslokal som saknat hörselslinga vilket medfört att en person inte kunnat vara delaktig i ett möte som andra.

Jakob Wranne på Boverket pratade om kommittén för modernare byggregler som just nu utreder hela BBR och förväntas komma med förslag på förändringar. Parallellt sitter Boverket också och gör översyn. Just nu arbetas det exempelvis med en förstudie om dagsljus. Förstudien ska resultera i en rapport om hur reglerna var förr, hur det är nu och hur nuvarande regler kan moderniseras. Det finns lag som säger att i alla fall lite dagsljus måste kunna komma in i en lägenhet. Samtidigt byggs det allt tätare i dag och det finns flerbostadshus som godkänts trots att vissa lägenheter bara får in tillräckligt mycket dagsljus en dag per år (midsommarafton). Förstudien görs för att byggbranschen upplever oklarheter i nuvarande regler, SIS-standarden har ändrats och det byggs allt tätare och högre. Men funderar också på om det bör finnas speciella regler för exempelvis skolor och kontor eller om det är ett ansvar som Arbetsmiljöverket eller Folkhälsoinstitutet ska ha.

Boverkets Frida Jorup, som är projektledare för nordisk harmonisering av byggregler, berättade om regeringsuppdraget som finansieras av Nordiska ministerrådet. Genom att samarbeta mellan de nordiska ländernas byggmyndigheter hoppas man kunna enas kring långsiktiga mål och hitta strategier som harmoniserar byggreglerna på tillgänglighetsområdet. En fast arbetsgrupp har bildats och deras uppgift blir att se över vad som tidigare gjorts, ta fram nya förslag och bedöma förslagens kostnader. I december 2017 träffades man i Norge för att bestämma hur man går vidare. Man gjorde också ett studiebesök på fullskalelaboratoriet i Gjövik där man exempelvis bygger upp ramper i olika lutningar och testar vad som är bäst. Tillsammans beslutade man att ha en gemensam nordisk forskningsdatabas där alla länders försöksresultat samlas. Man beslutade också att utrusta en långtradare som ett mobilt fullskalelaboratorium för att enkelt kunna utföra tillgänglighetsstudier på olika håll i norden. Ett mobilt laboratorium ger en större spridning av försökspersoner med egen erfarenhet av funktionsnedsättning och forskningsresultat blir effektivare och säkrare. Man bror att det minst behövs ett 20-tal personer i exempelvis rullstol som flera gånger testar olika lutningar av ramper vid olika tillfällen för att få ett hyfsat statistiskt säkert resultat.

Den 29 maj träffades arbetsgruppen senast och konstaterade att man alltså identifierat mål och planerar att arbeta vidare. De inser dock att politiska förändringar i respektive land kan äventyra fortsatt framtida finansiering. Det uttalande som arbetsgruppen gjorde ställde sig Danmark inte bakom. Uttalandet handlar om satsningen på forskning och resultat som ska leda till harmonisering av byggregler. Vilket i sig leder till lägre byggkostnader. Arbetsgruppen skriver bland annat så här: ”De årliga merkostnader som skillnader i nationella byggregler i norden leder till beräknas enligt en rapport från Nordisk Innovation ligga på mellan 40 och 60 miljoner euro enbart i Sverige. En ökad harmonisering kan leda till en mer integrerad marknad för arbete och produkter, med kostnadsfördelar för såväl fastighetsägare och byggentreprenörer som för den offentliga sektorn”.

Boverkets samråd den 14 juni 2018 - del 1 av 4

De kommande dagarna kommer jag publicera min rapport från Boverkets samrådsmöte med funktionshinderorganisationerna den 14 juni 2018. Jag sitter i samrådet på uppdrag av funktionshinderorganisationen DHR. Här följer del ett.
 
Det var mest fokus på enkelt avhjälpta hinder när Boverket träffade funktionshinderorganisationerna i myndighetens samråd. Mötet genomfördes onsdagen den 14 juni i Karlskrona och inleddes av avdelningschef Peter Fransson på Boverket. Tyvärr blev allt försenat eftersom ingen hade tänkt på hörselslingan. Och innan den hittades, och innan en person som kunde hantera hörselslingan hittades, hade det gått 20 minuter. Då startade mötet, men utan hörselhjälpmedel hela förmiddagen eftersom utrustningens batteri inte laddats. Peter Fransson gjorde en kort genomgång av vad som är aktuellt just nu. Myndigheten arbetar på utifrån sina tre övergripande mål. Ekologisk hållbarhet, Ekonomisk hållbarhet och Social hållbarhet. Samtidigt växer Boverket med 50 nya anställda tack vare ett extra anslag med 50 miljoner kronor från regeringen. Många av dem tillhör Boverkets nya arkitekturuppdrag med kontor i Malmö.

Det ser allt svårare ut att nå Boverkets mål på 600 000 nya bostäder i Sverige till 2025. Vi bygger inte i den takt som behövs, det senaste året har tempot till och med minskat ännu mer. Boverket tror att minskningen beror på flera faktorer. Det är allt från bristande arbetskraft och möjlighet till finansiering till att Sverige har EU:s dyraste byggkostnaderna i kombination med många svaga små kommuner som inte kan ta finansiella risker. Och de renoveringar eller nybyggnationer som ändå görs blir dyra lägenheter där många inte har råd att bo. Annat som myndigheten lägger ner energi på är det växande behovet av särskilda boenden, den nya bostadsanpassningslag som gäller från första juli 2018 och det nordiska samarbetet för att försöka harmonisera egenskapskrav. Boverket är med och tar fram nya svenska funktionshinderpolitiska mål som under 2019 ska ersätta de mål som utgick 2016. Man arbetar vidare med sitt investeringsstöd, ett bidrag till hiss för fastighetsägare som bygger på en våning på sitt flerbostadshus. Man tar fram en vägledning för hur funktionshinderfrågan kan implementeras i översiktsplaner och har ett regeringsuppdrag om att analysera Enkelt avhjälpta hinder.

Norrbacka-Eugeniastiftelsen den 18 september 2018

En gång  per år delar Norrbacka-Eugenia stiftelsen ut pengar till forskare som vill studera saker som kan förbättra för personer med nedsatt rörelseförmåga. Sedan många år tillbaka är jag en av styrelseledamöterna tack vare ett förtroendemandat från funktionshinderorganisationen DHR. Norrbacka-Eugenia stiftelsens ändamål är att på olika sätt underlätta personer med nedsatt rörelsehinders situation genom att ge bidrag för undervisning och utbildning, utöva hjälpverksamhet avseende bland annat boendeförhållanden, arbetsmöjligheter och rekreationsresor samt främja forskning och utvecklingsarbete. Alla år som jag suttit i Norrbacka-Eugenia stiftelsens styrelse har vi delat ut totalt tre miljoner kronor till olika forskningsprojekt. När styrelsen träffades måndagen den 18 september hade vi bara en budget på två miljoner kronor. Vill du veta varför läser du mina tidigare rapporter.

Förra året hade Norrbacka-Eugenia stiftelsens styrelse 64 forskningsansökningar att ta ställning till. I år var det exakt lika många. Men eftersom budgeten i år inte var tre utan bara två miljoner kronor, var det extra klurigt. Det var svårt att tuffare tvingas prioritera och gallra hårt bland många bra forskningsansökningar. Till slut hade 24 ansökningar beviljats. Det betyder att typ var tredje ansökan ändå fick pengar. Tio av dem har totalt fokus på barn och unga, och alla andra beviljade fick också ett ja utifrån stiftelsens stadgar. Tyvärr har ingen ansökan beviljats som handlar om kultur, resor eller skola. Det mesta handlar om vård, habilitering och rehabilitering. Fyra forskningsprojekt var dock arbetslivsinriktade. Och delvis tack vare min envisa argumentation om att pengar inte bara ska ges till forskning om vård, habilitering och rehabilitering, så fick några av dem pengar. Två ansökningar om att öka barns egna delaktighet i rehabilitering och att förbättra kommunikationen mellan barn, föräldrar och hälso- och sjukvårdspersonal avslogs dock trotts att jag hävdade att mer personcentrerad individuell habilitering är bra. På grund av dåligt med pengar tvingades vi ofta ge små bidrag. Den som sökte exempelvis 300 000 kronor fick 50 000 kronor. Vår erfarenhet är att de flesta som ändå får lite går i mål med sitt forskningsprojekt. Forskaren drar ner lite på ambitionsnivån eller söker bidrag även från andra håll. Och forskningen blir ändå genomförd.
 
På styrelsemötet antog vi sammanträdesdagarna för 2019, vi gick igenom resultatet av ett 20-tal färdiga forskningsprojekt som genomförts tack vare att Norrbacka-Eugenia stiftelsen beviljat pengar. Sedan den 25 maj har vi också en ny dataskyddslag att förhålla oss till. Vi diskuterade hur GDPR påverkar oss och tittade på vad andra stiftelser och fonder gjort. Till slut kom vi fram till att vi måste skapa en dataskyddspolicy där vi beskriver hur Norrbacka-Eugenia stiftelsen hanterar arkivering, databasen och ansökningsblanketten. Vi ska också utse en beslutsinformationsansvarig och ta fram en gallrings- och bevarandeplan.

Almedalsveckan 2018

Ett nytt år och ännu en gång befinner jag mig på Gotland under Almedalsveckan. Tidigare år har du kunnat följa mig här i bloggen genom dagboksliknande rapporter vad jag gjort dag för dag. Tidigare år har jag också haft intervjuer med allt från politiker till representanter från funktionshinderrörelsen i bloggen under Almedalsveckan. Ett år utsågs jag till och med som årets tredje bästa bloggare under Almedalsveckan. I år är det valår och min plan är att därför fokusera ännu mer på sociala medier. Min plan är att du som följer mig på Twitter och Facebook kommer att bombarderas med personliga reflektioner, debattinlägg, kommentarer och rapporter i kompination med att jag hela tiden berättar vad jag gör, ser och hör.
 
I år befinner jag mig i Visby på uppdrag av DHR. Från cirka 07.00 på morgonen till cirka 21.00 varje dag fram tills torsdag kommer jag köra funktionshinderpolitik så det ryker till 110 procent. Din uppgift blir att dela och sprida allt jag gör så mycket det bara går. Och följ med genom att klicka like, skriv kommentarer, skapa opinion och gör allt för att bidra till mitt och DHRs funktionshinderpolitiska arbete.
 
Du följer mig på Twitter genom att klicka här.
 
Du följer mig på Facebook genom att klicka här.
 

Jag / DHR vann!!

 
Det första jag tänkte på när jag vaknade i morse var det som hände igår. Och det lustiga med detta är att DHR och jag inte bara vann igår i Gävle tingsrätt mot Region Gävleborg. Vi är vinnare även i dag.
 
Efter att ha summerat gårdagen kan jag fortfarande inte riktigt förstå hur stort det här är, vilken unik historisk händelse i svensk funktionshinderpolitik som jag fick uppleva igår. Oj, vilken dag!! Min förhoppning är att detta inspirerar fler att använder diskrimineringslagstiftningen som jag. Min förhoppning är också att alla som pysslar med kollektivtrafik från och med nu tänker till en extra gång när det gäller tillgänglighetsfrågan. Det blev bokstavligen full rulle igår efter att jag hämtat domen. Tidningen Funktionshinderpolitik, Lagen som verktyg, Dagens arena, Sveriges Television och Sveriges Radio är bara några exempel på dem som hörde av sig. Jag har över 300 mejl att gå igenom nu och kommer inte hinna svara alla. Jag hinner heller inte med alla som det senaste dygnet ringt, skickat sms och skriver/delar/likes på Facebook och Twitter eller i bloggar. Men ni ska alla veta att jag är oerhört tacksam för ert stöd och alla "heja-rop".
 
Avslutningsvis vill passa på att tacka DHR som vågade ta chansen och driva mitt ärende. Utan DHR, med ordförande Rasmus Isaksson och förra förbundsstyrelsen i spetsen, hade det inte blivit nått efter att DO lade ner min anmälan till Diskrimineringsombudsmannen. Tack också till DHRs Förbundskansli i Farsta och Langeborg juridik med Lotta Lagnander. Bra jobbat. För dig som vill läsa mer om detta finns det massor av gamla inlägg i min blogg. Du kan också klicka här.


Kulturrådets samråd med funktionshinderrörelsen - del 2 av 2

Under samrådet fick också funktionshinderrörelserna redogöra för vad organisationerna jobbar med just nu. Jag höll ett långt anförande om det mesta som DHR arbetar med, men väljer att inte rapportera/skriva ner allt här nu. Kulturrådet ville också höra funktionshinderrörelsens syn på utvecklingen inom den nationella funktionshinderpolitiken. Även här levererade jag ett inlägg som kortfattat handlar om att vi generellt ser försämringar inom de flesta områden. Allt mer individanpassas och statligt ansvar kommunaliseras. När Kulturrådet ville ha synpunkter och inspel på vad gäller utveckling för ökad tillgänglighet inom kultursektorn, behov och problematik, tog jag bland annat upp rullstolsanvändares problem med att beställa biljetter. Samtidigt som alla enkelt bokar biljetter till ett kulturarrangemang via en hemsida måste rullstolsanvändare sitta i telefonköer innan biljetten till rullstolsläktaren är bokad. Ett annat problem är att allt för få kulturutövare äger lokalen man bedriver verksamhet i vilket gör det svårare att ställa tillgänglighetskrav.
 
I årets regleringsbrev har Kulturrådet fått i uppdrag av regeringen att förbereda inrättandet av ett särskilt center för kulturskolefrågor. Centret ska ingå som en del av myndigheten och ha i uppdrag att samordna och stödja den kommunala kulturskolan. I uppdraget ingår också att fördela statliga bidrag, ansvara för statistik, följa och sprida forskning och identifiera utbildnings- och utvecklingsbehov. På samrådsmötet ville Kulturrådet höra funktionshinderrörelsens syn på saken. Jag påtalade att Kulturrådet naturligtvis måste ställa tillgänglighetskrav vid utdelning av statliga pengar. Och kravet borde inte bara ligga på tillgänglighet till den fysiska miljön, information och kommunikation för kulturskolans elever. Det ska också handla om verksamhet. Att kulturskolans personal behöver utbildas, att arbetsmiljön möjliggör anställning av personer med funktionsnedsättning och att hjälpmedel samt ett pedagogiskt stöd erbjudas elever med speciella behov.
 
Kulturrådet vill också göra en nulägesanalys för att ta reda på exempelvis de största hindren utifrån ett deltagandeperspektiv. Myndigheten ska fråga kommuner och ansvariga för kulturskolor, men man vill också fråga personer med egen erfarenhet av funktionsnedsättning. Kulturrådet hoppas på hjälp att framöver sprida ett frågeformulär bland funktionshinderrörelsen. Jag sa att DHR, eller kanske ännu hellre Unga Rörelsehindrade, säkert kan hjälpa till. Men då måste frågorna förstås tas fram i samarbete med oss och frågeformuläret måste vara tillgängligt för personer med funktionsnedsättning att använda. Jag sa också att svaren på frågor om de största hindren att delta i kulturskolan, mycket möjligt inte främst blir hinder som kulturskolan eller Kulturrådet kan åtgärda. Dålig ekonomi, otillgänglig kollektivtrafik eller en färdtjänst som inte passar tiderna samt assistanstimmar som inte räcker till är definitivt hinder för personer med funktionsnedsättning att delta i kulturskolan.

 

Kulturrådets samråd med funktionshinderrörelsen - del 1 av 2

Efter att Signe Westin och Karin Westling, från Kulturrådet, inlett med en kort presentation av både Kulturrådet och myndighetens samråd med funktionshinderorganisationerna var mötet igång. Sedan Kulturrådet utsågs år 2011 av regeringen till sektorsmyndighet med extra ansvar för tillgänglighet till kultur har frågorna varit på dagordningen lite extra. Det första samrådsmötet genomfördes år 2013 och därefter har Kulturrådet träffat funktionshinderrörelsen minst en gång per år. När Kulturrådets samrådsmöte genomfördes torsdagen den 17 maj 2018 var det första gången jag var i myndighetens egna lokaler på Borgvägen i Stockholm.
 
En av Kulturrådets huvudsakliga arbetsuppgifter är att, enligt Kultursamverkansmodellen, fördela statliga kulturbidragspengar till regioner och landsting. Pengarna delas sedan vidare till kulturinstitutioner och små och stora kulturutövare. Ifjol delade Kulturrådet ut 2,2 miljarder kronor. Och samtidigt som Kulturrådet ger med ena handen ställer man krav med den andra. Kraven har sakta men säkert stärkts med åren och det är i dag en hel del som kulturinstitutioner och kulturutövare måste leva upp till för att få statliga pengar. Alla som äger den lokal man bedriver verksamhet i ska arbeta bort enkelt avhjälpta hinder. Man ska även ha en handlingsplan för tillgänglighet, göra sin hemsida tillgänglig och informera om ett arrangemangs tillgänglighet. De tre sistnämnda kraven gäller även kulturinstitutioner och kulturutövare som får kulturrådets bidrag men inte äger sin lokal. Sedan år 2017 är kravställningen så hög att man riskerar att gå miste om statsbidrag om man inte lever upp till dem.
 
När Kulturrådet gör uppföljningar ser myndigheten att tillgängligheten förbättrats radikalt sedan år 2011. Kommande år ska Kulturrådet fortsätta uppmärksamma frågan så ännu fler skapar mer tillgänglig kultur trots att merparten lever upp till nuvarande krav. På samrådsmötet ville Kulturrådet få inspel från funktionshinderrörelsen om myndigheten kan gå vidare och utveckla frågan ännu mer. Jag påpekade att det nu är dags att också fokusera mer på själva kulturutövandet. Hittills har krav ställts för att göra kultur mer tillgänglig för fler personer med funktionsnedsättning i publiken. Varför inte ställa krav på verksamheter som får Kulturrådets pengar att de även ska kunna erbjuda personer med funktionsnedsättning att delta? Att vara en individ på scenen i en ensemble, att vara en aktiv bild och formgivare i en förening som äger en ateljé eller att kulturinstitutioner anställer fler personer med funktionsnedsättning. Jag efterfrågade också mer utbildning och varför inte jobba med att integrera funktionshinderperspektivet mer. Om en utställning exempelvis handlar om hur det var att leva i Sverige under 1800-talet borde det i alla fall finnas rekommendationer som säger att personer med funktionsnedsättning inte ska glömmas bort. En bild, av alla bilder i utställningen, borde i alla fall nämna personer med funktionsnedsättnings livssituation.

Del två dyker upp på måndag den 28 maj.
 

Nu ska rättegången om otillgänglighet som diskrimineringsgrund avgöras

Från och med den 1 januari 2015 har vi ett tillägg i diskrimineringslagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering. Den 2 januari 2015 skulle jag åka buss till min bror i Österfärnebo men stoppades eftersom busschauffören inte hade utbildning på bussens trapplift. Jag anmälde händelsen till Diskrimineringsombudsmannen som lade ner ärendet efter att ha utrett frågan i ett år. DHR tog över och lämnade in en anmälan mot Region Gävleborg till Gävle tingsrätt. Men eftersom Region Gävleborg menade att chaufförens okunskap var bussbolagets fel och Gävle tingsrätt inte kunde avgöra ansvarsfrågan skickades ärendet till Högsta Domstolen. Till slut beslutade Högsta domstolen att det är Region Gävleborg som har ansvaret för kollektivtrafiken. I dag (måndagen den 21 maj 2018) fortsätter rättegången i Gävle tingsrätt. Frågan ska avgöras - Har jag diskriminerats eller inte?
 
Så här kort, som stycket ovan, har jag nog aldrig sammanfattat allt. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan den första januari 2015. Jag har tappat räkningen på hur många föreläsningar jag gjort runt om i landet där jag utbildat andra i otillgänglighet som ny diskrimineringsgrund. Jag har ingen aning om hur många gånger jag uppmärksammat detta här i min blogg, hur många tidningsartiklar, andras blogginlägg, krönikor och debattinlägg som skrivits om detta. Men det är massor. Personligen brukar jag, i mina föreläsningar, sammanfatta hela historien på typ två timmar. Så en så här kort text, som stycket ovan, har aldrig gjorts.
 
När detta skrivs är det söndag kväll. Jag tittar på hockey-VM final och hoppas på Svenskt guld. Men om några timmar sitter jag alltså i Gävle tingsrätt och Sveriges första rättegång med otillgänglighet som diskrimineringsgrund ska avgöras. Jag hörde nått rykte om att domen kanske kommer redan innan midsommar. Nu ska funktionshinderpolitisk historia skrivas och det känns både spännande och inspirerande att få vara en del av detta. Vill du fördjupa dig ytterligare rekomenderar jag att du läser detta, eller varför inte lyssna på den här podden.

Norrbacka-Eugeniastiftelsen den 15/5 2018 Del 2 av 2

Jag har tidigare berättat att Kammarkollegiet och Länsstyrelsen säger nej. Pengarna på banken växer men stiftelsen får inte ta medel av sitt kapital för utdelning. Vi får endast dela ut avkastningen, och när räntan nu är låg får vi mindre pengar att ge till privatpersoner, föreningar och till forskning. Vi skulle kunna förbättra situationen genom att placera mer kapital i aktier istället för räntebärande fonder. Samtidigt riskerar vi mer den dagen som börsen går ner. Vi kan också fortsätta som nu, hoppas på högre räntor någon dag och anpassa utdelningen tills dess.
 
Vi uppskattar att stiftelsen då kan dela ut cirka åtta miljoner nästa år och kanske sju miljoner år 2020.Styrelsen diskuterade och enades kring ett helt annat alternativ. Efter rådgivning från SEB och samtal med revisorn beslutade vi att ändra stiftelsens kapitalplaceringspolicy. Från och med nu får vi även placera pengar i en så kallad optionsdepå. Risktagandet ökar något, men istället för en ränta som kanske ger två procent på hela stiftelsens kapital ger detta 10-15 procent avkastning. Vi beslutade att avsätta tio procent, alltså 30 miljoner kronor, av stiftelsens kapital vilket får de 30 miljonerna att växa med 2-3 miljoner per år.
 
På styrelsemötet beslutade vi också att förlänga avtalet med vår nuvarande revisor. Vi diskuterade även vilka konsekvenser GDPR ger i vårt arbete med att behandla ansökningar. Styrelsen kom fram till att skriva ner och försöka samla all information om hur vi hanterar personuppgifter. Vi kontrollerar hur andra stiftelser gör och allmänt följer utvecklingen när detta nu införs i Sverige. Frågan kommer garanterat upp fler gånger på kommande styrelsemöten.


Norrbacka-Eugeniastiftelsen den 15/5 2018 Del 1 av 2

Norrbacka-Eugeniastiftelsen bildades genom ett beslut av kungen den 20 december 1974. Man slog ihop Norrbackastiftelsen och Sällskapet Eugeniahemmets stiftelse som förvaltat pengar efter de nedlagda institutionerna. I dag används stiftelsens medel för att ge bidrag till privatpersoner med rörelsenedsättning, föreningar och forskning. När styrelsen träffades tisdagen den 15 maj i Reumatikerförbundets lokaler i Stockholm var fokus främst på att ge stöd till privatpersoner.
 
Ifjol skickade 571 personer in ansökningar men i år var det endast 350 personer. Styrelsen diskuterade vad det kan bero på att ansökningarna minskat så drastiskt och kom fram till att vi borde marknadsföra Norrbacka-Eugeniastiftelsen mer i våra funktionshinderorganisationer. Vi tror dock att en avgörande orsak kan vara att kravet på inkomstgräns sänkts i år. Det är bara om man har en årsinkomst på max 182 000 kronor som man har chans att få bidragspengar. Styrelsen diskuterade också vilka vi egentligen beviljar pengar. Enligt stadgarna ska det bara handla om personer med nedsatt rörelseförmåga, men vi ser allt för få sökanden som anger ”traditionella” diagnoser som ger nedsatt rörelseförmåga. De diagnoser vi känner igen från våra funktionshinderorganisationer. Istället anger många sökande faktorer som ger smärta. Naturligtvis kan smärta å ena sidan ge nedsatt rörelseförmåga, men samtidigt är läkarintyg och diagnosbeskrivningar svårtolkade ibland.
 
När årets 350 ansökningar kontrollerats returnerades 117 stycken på grund av att den sökande har för hög inkomst eller inte har en rörelsenedsättning. Det kan också bero på att de bor i skåne, att ansökan är ofullständig, faller utanför ramarna eller att ansökan inkommit för sent. På styrelsemötet hade vi alltså 233 ansökningar att ta ställning till. Förra året var det 410 ansökningar.
 
Ifjol delade vi ut ganska exakt tre miljoner kronor. I år landade vi på 1 880 000 kronor. Av de 233 ansökningarna avslogs 50 av styrelsen. Resterande 183 fick bifall och bidrag utifrån våra schabloner kring exempelvis hjälpmedel, träning, vitvaror, möbler, fordon, körkort, studier och datorer. Ansökningar om bidrag till resor var flest.
 
Del två dyker upp på fredag den 18 maj.
 

Norrbacka-Eugeniastiftelsen den 20/3-2018 - Del 2 av 2

För varje år som går växer Norrbacka-Eugenia stiftelsens kapital allt mer, men det är bara den direkta avkastningen som får delas ut i bidrag. Eftersom det blir allt mer pengar på kontot har Länsstyrelsen flera gånger godkänt att lite av kapitalet ändå fått användas. Så länge som sparpengarna totalt ökar har stiftelsen beviljats att ta av kapitalet. 2014 fick vi senast veta av Länsstyrelsen att det är helt okej att vi tar 15 miljoner under en period av 3-5 år. I dag har vi samma stiftelselag som 2014 men när vi i år ansökte om att få ta ytterligare 15 miljoner under 3-5 år sa Länsstyrelsen nej. Det innebär att stiftelsen får allt mer pengar på banken, men mindre pengar att dela ut till verksamhet för personer med nedsatt rörelseförmåga i föreningar, till privatpersoner och forskning.

Det visar sig nu att Länsstyrelsen gjort fel i alla år. De får smisk på fingrarna av Kammarkollegiet eftersom det är Kammarkollegiet, och inte Länsstyrelsen, som får ta sådana beslut. Kammarkollegiet säger samtidigt att det inte är någon idé att Norrbacka-Eugenia stiftelsen skickar en förfrågan om att ta pengar av kapitalet. De säger nej. För att få jag krävs en omskrivning av stiftelsens ändamål, och det får vi inte heller göra eftersom det enligt lagstiftningen kräver ”synnerligen särskilda skäl”.

Johan Andersson, auktoriserad revisor, deltog på styrelsemötet och gick igenom den granskning som revisionsbyrån gjort av stiftelsens räkenskaper. Han hade inget att anmärka och ansåg att allt var i god ordning och reda.


Norrbacka-Eugeniastiftelsen den 20/3-2018 - Del 1 av 2

När jag, efter varje styrelsemöte med Norrbacka-Eugenia stiftelsen, summerar allt i en rapport handlar det oftast om att bidragspengar utbetalats. Antingen är det privatpersoner, föreningar eller forskare som fått pengar till verksamhet som gynnar personer med nedsatt rörelseförmåga. Men ett styrelsemöte per år delar vi inte ut någonting, och tisdagen den 20 mars 2018 var ett sånt möte. Istället för bidragsutdelning gjordes en rejäl översyn av stiftelsens kapital. I detta ingår även en omvärldsanalys av det ekonomiska läget och en revision.
 
Michael Stjernström, från SEB som förvaltar stiftelsens förmögenhet, gjorde en nulägesanalys. Han menade att vi haft en ljus finansmarknad de senaste åren, med bra global handel (men vi får se hur det går efter USA:s presidents förslag om tullar), låga räntor och låg arbetslöshet. Det gungade något ifjol under ordkriget mellan USA och Nordkorea, men det lugnade ner sig lagom till vinter-OS. SEB uppskattar att svenska företag ska öka med närmare tio procent vilket betyder att börsen ökar i ungefär samma takt. Kinas tillväxt ökar så det knakar under 2018 med 6,6 procent samtidigt som USA och Europa ökar med 2,8 respektive 2,5 procent. De enda som går riktigt dåligt just nu är britterna. När Michael Stjernström tittar vidare i kristallkulan och spår framtiden ser han generellt höjda räntor globalt. I Sverige innebär det att dagens minus 0,50 procent blir minus 0,25 procent i december 2018 och kanske plus 0,50 procent i december 2019. Den svenska kronan kommer stärkas mot både dollarn och euron och Sverige får en bättre tillväxttakt än andra nordiska länder. Det beror bland annat på att svensk industri går bra, men i takt med allt mer bostadsbyggande sjunker bostadspriset.
 
I dag har stiftelsen ett kapital på cirka 97 miljoner kronor. Cirka 50 procent är placerat i aktiefonder som ger omkring tre procent i direkt avkastning. Räntefonderna ger en avkastning på mellan noll och en procent. Ju mer avkastning, ju mer pengar kan stiftelsen dela ut. Vi hade förstås fått mer att dela ut om mer av kapitalet sparades i aktier. Samtidigt är det en ”svajigare” sparform då aktier snabbt kan gå upp eller ner. Vare sig man väljer aktiefonder eller räntefonder ser banken till att stiftelsens pengar inte placeras i vapentillverkning, spelindustrin osv... De senaste åren har bankerna även tagit fram policyn för hållbarhet så pengar exempelvis inte sparas i kolindustrin.

Del två kan du läsa här i min blogg den 26 april 2018.

Vårterminens föreläsningar 2018

 
Eftersom jag, just nu, arbetar så mycket på uppdrag av Kulturens Bildningsverksamhet har det inte blivit mycket föreläsningar under vårterminen. Men jag har besökt en gymnasieskola här i Gävle och för några veckor sedan gjorde jag ett häftigt uppdrag på Åland. Mitt första utlandsuppdrag, men som tur var behövde jag bara prata svenska. Jag gjorde två workshops på fyra timmar var och en föreläsning på nästan två timmar under två dagar. Det blev alltså två riktigt intensiva dagar, men samtidigt var det riktigt skoj. Personligen fick jag också lära mig massor om hur funktionshinderpolitiken är på Åland och i Finland.
 
Uppdraget på Åland fick jag genom talarbyrån Athenas. Det är faktiskt mycket intressant att konstatera att jag får allt fler föreläsningar tack genom talarbyråer. Och är det inte Athenas som ger mig jobb så är det Funka för livet. Lördagen den 21 april utbildar jag Kammarmusikförbundet, en föreläsning som bokats genom Funka för livet.

Boverkets samråd 8 mars 2018 - Del 4 av 4

Anders O Larsson, jurist på Boverkets enhet ”Tekniska egenskaper” redovisade myndighetens rapport ”En mer förutsägbar byggprocess. Förenklad kontroll av serietillverkade hus”. Rapporten skapades eftersom regeringen bett Boverket se över hur kommunernas byggnadsnämnder arbetar. När ett serietillverkat hus ska byggas gör landets kommuner olika tolkningar av byggreglerna. Trotts att ett serietillverkat hus alltid ser lika ut vart de än byggs godkänns bygglovsansökan ibland och avslås ibland i olika kommuner. Detta ger byggherrar och tillverkare av seriebyggda hus ekonomiska och tidsmässiga konsekvenser. De efterfrågar en större förutsägbarhet i ett tidigt skede av byggprocessen.
 
När Boverket nu utrett frågan så håller man med och föreslår regeringen att ändra lagstiftningen så ansvaret läggs på certifierade byggprojektföretag eller på de i dag 175 registrerade certifierade sakkunniga istället för kommunernas byggnadsnämnder. Det innebär att frågor om tillgänglighet och användbarhet inte ska granskas förrän i startbeskedet. Man frångår dagens ordning där frågorna kontrolleras under hela bygglovsprövningen. När Boverket utredde frågan kom man också fram till att det är svårt att säkerställa vad som egentligen är ett serietillverkat byggt hus. Därför tyckte myndigheten att man lika gärna kan föreslå att byggnadsnämndernas ansvar försvinner vid all nybyggnation.
 
- Poängen med kommunalt styre är att Sverige skiljer sig från kommun till kommun, förutsättningarna kan vara olika och då borde byggnadsnämnder få fatta olika beslut. Lagar skrivs så de är tolkningsbara, är det inte det som är demokrati? frågade jag.
- Jag menar ändå att lagstiftningen i PBL ska utgå från statligt inflytande och vara lika i alla kommuner, sa Anders O Larsson.
- Enligt FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har personer med funktionsnedsättning rätt att vara med och bestämma i frågor som berör dem. Staten Sverige har skrivit under konventionen och förbinder sig därmed att följa det. Kommuner måste därmed ha funktionshinderrörelsen som remissinstans och dialogen i exempelvis en bygglovsprocess sker därför via tillgänglighetsråd. Genom sedan länge inarbetade kanaler mellan funktionshinderrörelsen och kommunerna kommer bygglovsprocessen upp på tillgänglighetsrådens dagordning. Om byggnadsnämndernas ansvar plockas bort försvinner funktionshinderrörelsens möjlighet till insyn. En certifierad sakkunnig eller ett certifierat byggprojekteringsföretag har ingen skyldighet eller nått FN-krav att rådgöra med funktionshinderrörelsen, sa jag.
- Det är inget vi kan ta hänsyn till men eftersom Boverket har ansvaret och styr själva certifieringen går det kanske att försöka påverka där så certifierade uppmuntras till samråd med funktionshinderrörelsen, sa Anders O Larsson.
 
- Under alla år jag arbetat med tillgänglighetsfrågor har den ena bostadsministern efter den andra kommit med försämringsförslag. Men alltid när Boverket utrett har myndigheten varit mycket kritisk och sagt blankt nej till åtgärder som riskerar att minska på tillgänglighetskrav. Det har känts bra när Boverket dissat det ena regeringsdirektivet efter det andra. Men nu är det första gången jag upplever det totalt tvärt om. Boverket skriver till och med att förändringen i bygglovsprocessen troligtvis leder till att vissa nybyggnationer av bostäder blir otillgängliga. Ändå säger Boverket ja till förändringen, sa jag.
- Jag tror ändå inte att det blir sämre, och vi föreslår ju att detta bara ska gälla bostäder. Inte all nybyggnation. Skulle fel ändå uppstå kan det rättas till vid tillsyn i efterhand, sa Anders O Larsson.
Jag protesterade och menade att dagens tillsyn av tillgänglighet bland kommunerna är oerhört bristfällig. Det sker bara när person med funktionsnedsättning anmält en brist, och inte ens då tar byggnadsnämnderna alltid tag i frågan.
 
Representanterna från Lika Unika och Funktionsrätt Sverige höll med i min kritik och kompletterade med:
- Den privata sektorn har inget självklart ansvar för ett hållbart samhälle så det är fel att lägga ansvaret där. Det är ett naivt sätt att tro att byggbranschen själva kan ta ansvar för tillgänglighetsfrågor. Det kommer aldrig gå. Pressen på de certifierade sakkunniga kommer också bli oerhört stor. De som är petnoga och påtalar brister för byggherren kommer få mindre jobb än dom som inte granskar lika noga.
Trotts massiv kritik från hela funktionshinderrörelsen har Boverkets försämringsförslag lämnats till regeringen. Nu får vi se om det leder till någon lagändring.
- Det är mycket som Boverket gör utifrån regeringsuppdrag som aldrig leder vidare till exempelvis ny lag, sa Anders O Larsson.
Kanske var det bara jag som tyckte att rösten hade en ton av ursäktande samtidigt som där fanns ett hopp om att regeringen inte går vidare med detta.


Boverkets samråd 8 mars 2018 - Del 3 av 4

Ulrika Bensköld, på Boverket, berättade om myndighetens regeringsuppdrag att ta fram vägledning för kommunerna om hur funktionshindersperspektivet bör behandlas i kommunernas översiktsplaner. Ett förslag ska vara klart senast den 30 november. En arbetsgrupp har utsetts och de inhämtar just nu synpunkter från Myndigheten för delaktighet. Det kommer mer information om detta på kommande rådsmöten, men kanske leder det till att utbildning kring funktionshinderperspektiv i översiktsplaner blir en del i Boverkets PBL kompetens.I år startar Boverket en helt ny enhet. Kerstin Hannrup Broad, på Boverket, berättade att det innebär att myndigheten växer. Förutom sju personer som redan är anställda och jobbar i Karlskrona ska nio personer nyanställas för ett nytt Boverketkontor i Malmö. Enheten ska heta ”Hälsa och bygg” och ska ta hand om frågor kring skadedjur, radon, buller, drag, tak som rasar, miljö, utrymning, arbetsmiljö, ventilation, ljus, ljud, städbarhet, fukt och lukt. Boverkets regeringsuppdrag sträcker sig fyra år framåt med målsättningen att förstärka arbetet för en god inomhusmiljö.
 
Totalt får Boverket 16 miljoner kronor för att arbeta med detta i år. Kommande år fram till 2021 får myndigheten 28 miljoner kronor per år. Arbetet har tre huvudsakliga ben att stå på. För det första ska Boverket sprida information om god miljö för att fler ska få veta hur brister kan undvikas. För det andra ska BETSI uppdateras. Det handlar om att få en rättvisare och aktuell bild av bebyggelsens energianvändning och tekniska status inomhus är. För det tredje ska Boverket identifiera och analysera systematiska fel inom byggandet och ta reda på hur skador i bostadsbeståndet kan undvikas.
 
Hans Gustafsson, kommunikatör hos Boverket, berättade om myndighetens PBL kompetens. Det är fem delar i en webbutbildning till kommuner och Länsstyrelser så kompetensen ökar och tillämpningen av PBL förbättras bland alla yrkesverksamma som kommer i kontakt med Plan- och bygglagen. Jag menade att det borde vara tvingande från Boverket att alla anställda i kommuner och Länsstyrelser som arbetar med frågorna i alla fall tar del av webbens grundutbildning. Hans Gustavsson svarade att undersökningar visar att kompetensnivån varierar mycket beroende på vart man befinner sig i landet, att personalomsättning ofta innebär att mycket följer med den personal som går ut genom dörren och att det sägs att en nyanställd behöver jobba i fem år innan man är riktigt produktiv. Ändå finns inga planer på att göra PBL kompetens tvingande.
 
Emilie Gullberg, från SKL (Sveriges kommuner och landsting), informerade om SKL:s nya positionspapper i ”Funktionshinder och delaktighet”. För att tydliggöra sitt ställningstagande för medlemmarna (kommuner och landsting) har SKL 19 positionspapper. Sedan några månader tillbaka handlar ett av dem om funktionshinderpolitik. Ett vägledande dokument som beskriver vad SKL tycker, ett underlag för ett fortsatt arbete för att påverka i kommuner och landsting. Positionspappret ”Funktionshinder och delaktighet” innehåller 72 ”tycka” punkter. Det är allt från FN:s krav, Agenda 2030 och digitala tjänster till att staten borde vara huvudman för all stöd och service till personer med funktionsnedsättning. SKL vill också att den fysiska miljön och teknisk utrustning alltid utgår från universell design. Det behövs mer utbildning eftersom det finns stora kunskapsbrister, mer tillgång till information och tillgänglighetsfrågor efterfrågas och SKL anser att mer pengar borde satsas på forskning som berör funktionshinderpolitik. Det behövs mer och fler tydliga mål, bättre tillsyn och uppföljning av beslut. SKL förespråkar jämlik tillgång till vård och skola, att det ska bli lättare att gå från skola till arbete och att medlemmarna blir bättre på att rekrytera och nyanställa med ett mångfaldsperspektiv.
 
Jag påpekade att positionspappret har många vackra ord på många sidor, men all uppföljning av kommuners tillgänglighetsarbete visar i många fall på flera brister. Emelie Gullberg tyckte att funktionshinderrörelsen gärna får sprida positionspappret till företrädare lokalt i kommuner. Funktionshinderrörelsens representanter i kommunernas tillgänglighetsråd får gärna konkret lyfta frågan ”Hur jobbar kommunen för att leva upp till SKLs positionspapper”?

Del fyra om Boverkets senaste möte med funktionshinderrörelsen publiceras den 16 april 2018.
 

Boverkets samråd 8 mars 2018 - Del 2 av 4

Patrik Faming, från Boverket, berättade om regeringens arkitekturproposition 2017/18:110 ”Politik för gestaltad livsmiljö” och om Rådet för hållbara städer. Nuvarande politiska riktlinjer för arkitektur, form och design bestämdes 1998 så de måste uppdateras. För att tillgänglighetsfrågor och universell design inte ska glömmas bort har bland annat DHR varit med och påverkat. En utredning har gjort en nulägesanalys och kommit med förslag till ny lagstiftning. En utredning som ligger till grund för den arkitekturproposition som nu ligger hos regeringen. Nya mål för hållbara, levande städer är på gång och de berör tre departement (Näringslivs-, miljö- och kulturdepartementet).
 
Målen är formulerade så här:
”Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltande livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön. Det ska uppnås genom att (1) hållbarhet och kvalitet inte underställs kortsiktiga ekonomiska överväganden. (2) Kunskap om arkitektur, form och design utvecklas och sprids. (3) Det offentliga agerar förebildligt. (4) Estetiska, konstnärliga och kulturhistoriska världen tas till vara och utvecklas. (5) Miljöer gestaltas för att vara tillgängliga för alla, och (6) samarbete och samverkan utvecklas, inom landet och internationellt.
 
Boverket har fått 15 miljoner kronor av regeringen för att ta ett nationellt samordningsansvar för arkitekturfrågorna och hela politikområdet hos ArkDes, Riksantikvarieämbetet och Statens konstråd. Ett axplock av föreslagna arbetsuppgifter för Boverket är: Ta fram allmänna råd (skönhetsparagraferna), följa rättsutvecklingen, ge vägledning och metodstöd, sprida exempel, verka för erfarenhetsutbyte, ta fram arkitektur och gestaltningsprogram, arbeta med PBLs verktyg och kompletterande verktyg, skapa strategier- och kompetensutveckling, samla och stödja länsarkitekterna och andra myndigheter, samt ansvara för Arkitekturrådet och kanslier för samverkansmyndigheter och Rådet för hållbara städer. Arbetet i rådet för hållbara städer utgår från punkt 11 i Agenda 2030. Rådet består bland annat av Myndigheten för delaktighet, SKL, Länsstyrelsen och ett tiotal myndigheter och varje år ska de leverera åtgärdslistor på vad myndigheterna ska jobba med.

Del tre i min rapport från Boverkets senaste möte publiceras här i bloggen den 14 april 2018,
 

Boverkets samråd 8 mars 2018 - Del 1 av 4

Tre gånger per år träffar Boverket funktionshinderrörelsen för samråd om aktuella frågor som myndigheten arbetar med. 2018 års första möte arrangerades den 8 mars i Boverkets lokaler i Karlskrona. Jag deltog på uppdrag av funktionshinderorganisationen DHR. Nästa möte blir den 14 juni och ska handla om Enkelt Avhjälpta hinder. Regeringen har nämligen givit Boverket i uppdrag att se över nuvarande situation. Inga extra pengar har tilldelats myndigheten så arbetet måste rymmas inom ordinarie verksamhet. Agnes Jensen-Carlén ska vara klar den 31 oktober 2018 med en analys av reglerna för enkelt avhjälpta hinder och försöka ta reda på om de behöver förtydligas. Jag frågade om det betyder att saker som i dag är enkelt avhjälpta hinder kan plockas bort och/eller att fler nya åtgärder läggs till som enkelt avhjälpta? Svaret blev att det inte ryms i regeringsuppdraget. Agnes Jensen-Carléns arbete är helt enkelt att ta fram en nulägesanalys och ge förslag för framtiden.
 
Den kanske viktigaste delen är dock att hon ska fundera över om kommunerna borde ha krav på en tillsynsplan. Trots att regelverket funnits sedan 2001 om att enkelt avhjälpta hinder i den byggda miljön ska åtgärdas finns fortfarande många brister. Undersökningar, som exempelvis Länsstyrelsen gjort, visar att det allt för ofta saknas automatiska dörröppnare, hörselslingor osv. Myndigheten för delaktighet uttrycker ett behov av att definitionen av enkelt avhjälpta hinder förbättras och när Sveriges kommuner och landsting (SKL) frågar medlemmarna tycker kommunerna att begreppet enkelt avhjälpta hinder är svårtolkat. Representanterna från Funktionsrätt Sverige och Lika unika i Boverkets samråd menade att orsaken till att allt för få arbetar med tillsyn och åtgärdar enkelt avhjälpta hinder är att det inte finns några sanktioner. Ingen ”bestraffas” om man inte gör som man ska. Personligen föreslog jag att även ha morötter och samla en mängd positiva exempel. Sprida kunskap om hur positivt och bra en verksamhet blir efter att enkelt avhjälpta hinder åtgärdats. Företagaren som får fler kunder, kommunen dit fler flyttade, fastighetsägaren som fick fler hyresgäster, turistattraktionen som fick fler besökare osv...

En ny lagstiftning om bostadsanpassning är på gång. Efter flera års utredning, remissrunda och dialogkonferenser ska riksdagen ta beslut den 11 april och den nya bostadsanpassningslagen träder i kraft den första juli 2018. Parallellt med detta ska Boverket ta fram verksamhetsföreskrifter om hur lagen ska tillämpas. För att föreskrifterna ska bli så bra som möjligt skapas en referensgrupp med branschfolk, allt från fastighetsägare och arbetsterapeuter till kommunala tjänstemän och politiker. Två platser är reserverade för funktionshinderorganisationerna och jag föreslog att DHRs Karolina Celinska borde få en av dem.

Del två av min rapport kan du läsa den 12 april 2018.
 

ABFs studiekommitté 7/3 2018 - del 3 av 3

Dyslexiförbundet satsar hårt på att få fram sitt budskap under valåret genom att både medverka på Järvafälltet och Almedalen. Dyslexiförbundets tre valårskampanjer är tillgängliga skolor med fokus på det nationella provet, dyslexi i arbetslivet och tillgängligt kommun, landsting och riksdagsval. När det gäller medlemsantalet har man vuxit  de senaste åren och har snart 8000 medlemmar. På Facebook arbetar de i nätverksgrupper för att hjälpa varandra och byta erfarenheter. Deras senaste nyhet är att en ny kanslichef anställts. I oktober arrangerar dom även en dysleximässa under två dagar i Karlstad.
 
ILKO har cirka 4000 medlemmar i 21 länsföreningar och 10 lokalföreningar. De har en ny tidning och en ny hemsida samt driver ett projekt som via telefon ger stöd åt anhöriga. Man arbetar också i ett nära samarbete med Sveriges regionala cancercentrum, planerar inför Almedalen och vänder sig till yngre genom Facebookgrupper för stöd och erfarenhetsutbyte. Tillsammans med TLV som levererar de hjälpmedel som ILKOs medlemmar behöver har man gjort en medlemsundersökning för att bland annat se vad som fungerar bra och vad som kan bli bättre. En metod de använt för att locka fler till föreningen är att arrangera lättsamma cafékvällar runt om i landet. Lyckade träffar som inte varit formella och utan traditionell dagordning och protokoll.
 
Astma och allergiföreningen har cirka 19 000 medlemmar i 120 föreningar. De syns mer i media, nyanställer på förbundskansliet, har lyckats starta och driva många projekt med extern finansiering och samarbetar med andra funktionshinderorganisationer. Samtidigt minskar medlemsantalet, man genomgår en generationsväxling på många håll och man har flera organisatoriska frågor som måste redas upp. Eftersom det är valår trycker man på regeringen lite extra om att skolmiljarden ska vara kvar. En ny medlemsstrategi, framtagandet av en ny föreningshandbok och webbplatsen allergismart.se är också nyheter.
 
Hela eftermiddagen ägnades åt en intressant föreläsning om hemberedskap av Mikael Olergård från Civilförsvarsförbundet. Det var, som sagt intressant, men handlade inte mycket om funktionshinderfrågor. På uppdrag av myndigheten för samhällsskydd och beredskap arbetar Civilförsvarsförbundet och andra aktörer med att utbilda folk om och ifall en krissituation uppstår. Vi gick igenom en mängd seminarium på grund av samhällskriser som elavbrott, översvämning, oväder med åska och storm osv... Vi lärde oss mer om skyddsrum, vad hemberedskap är och människans fem grundbehov som är vatten, information, värme, mat och sömn. Vi lärde oss mer om VMA (viktigt meddelande till allmänheten) och vad man bör ha hemma om en samhällskris uppstår. Jag lärde mig två nya saker. Får en person hjälp varje dag av kommunen med vardagssysslor har kommunen en skyldighet att på exempelvis ett gruppboende, i ett fängelse eller hemtjänst ge fortsatt stöd. Om personen med funktionsnedsättning däremot inte har någon kommunal insats kan personen inte självklart räkna med extra stöd i en krissituation. För det andra är kommuner skyldiga att vart fjärde år (valåret) se över och uppdatera kommunens risk och sårbarhetsanalys och krisberedskapsplan. Genom kommunernas tillgänglighetsråd kan funktionshinderrörelsen försöka påverka och arbeta för att personer med funktionsnedsättning tydligt finns med i risk och sårbarhetsanalysen och krisberedskapsplanen.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0