Norrbacka-Eugenastiftelsen 19 september 2017 - del 2 av 2

På Norrbacka-Eugeniastiftelsens möte den 19 september låg det huvudsakliga fokuset på bidrag till forskning. Varje år brukar vi utbetala omkring tre miljoner kronor men eftersom stiftelsen just nu även finansierar några doktoranders löner hade vi bara två miljoner att fördela. Tyvärr innebar det att vi tvingades säga nej till forskning som borde fått pengar. Det var bara att gallra hårt, ”kill my darlings” och sprida ut lite pengar till fler istället för att få får de belopp de egentligen sökt. Förra året inlämnades 100 ansökningar. I år hade det, som tur var med anledningen av mindre pengar, endast skickats in 85 ansökningar. Många får avslag direkt på grund av slarvigt ifylld ansökan, att det saknas tydligt fokus på personer med nedsatt rörelseförmåga eller bristfällig specifik information som tydligt berättar vad pengarna ska gå till och vad forskningen ska leda till. Innan vi bestämde vilka som skulle få pengar kasserades 14 av de 85 ansökningar på grund av olika fel.
 
Självklart är forskning om medicin, vård, omsorg, habilitering, rehabilitering och fysisk träning viktig. Samtidigt har min ”roll” i Norrbacka-Eugeniastiftelsen blivit att jag gör allt jag kan för att skapa mer forskning om teknikutveckling av hjälpmedel, tillgänglighet i den publika miljön, hur assistans påverkar livskvalité, hur är det i vardagen att leva med nedsatt rörelseförmåga och forskning som bidrar till mer möjligheter för fler personer med nedsatt rörelseförmåga att komma ut i arbetslivet. Jag har tidigare till och med bidragit till att texter i stiftelsens annonser, broschyrer och på hemsidan ändrats. Men på grund av många slarvigt och felaktigt skrivna ansökningar i kombination med mindre pengar var det svårt att leva upp till mina ambitioner denna gång. Fem ansökningar inriktade sig på hjälpmedelsutveckling och tre handlade om tillgänglighet. Ingen av ansökningarna fick några pengar. Det fanns ingen ansökan om forskning kring assistans. Av tre ansökningar om arbetslivsfrågor beviljades en pengar och av åtta ansökningar kring forskning om hur det i vardagen är att leva med nedsatt rörelseförmåga fick en jag till pengar. Totalt beviljades 25 forskningsprojekt pengar, en historiskt låg andel i förhållande till antalet inskickade ansökningar.
 
Jag brukar sällan skriva om dagordningens punkt ”Anmälningsärenden”. Punkten handlar om att vi går igenom redovisningar och rapporter från ärenden där vi tidigare beviljat pengar. En av de färdiga forskningsarbetarna var en slutrapport från Björn Slaug vid Lunds universitet. Det handlar om tillgänglighet i den publika miljön och Björn Slaug har tagit fram ett forskningsbaserat verktyg för klassificering och bedömning.
 

Norrbacka-Eugenastiftelsen 19 september 2017 - del 1 av 2

Från och med detta möte startar min andra mandatperiod i Norrbacka-Eugeniastiftelsen. När institutionerna Eugeniahemmet och Norrbackainstitutet stängdes i början på 1970-talet fanns en massa pengar över. Personer med funktionsnedsättning skulle inte längre bo på skol- och sjukhem, och de pengar som blev över placerades i en stiftelse. De senaste åren har jag på uppdrag av DHR fått förtroendet av regeringen att sitta i stiftelsens styrelse och dela ut bidragspengar till privatpersoner, föreningar och forskning. När styrelsen träffades tisdagen den 19 september 2017 var det första mötet på min andra mandatperiod. I dag utses styrelsens ledamöter av Socialstyrelsen och mitt nuvarande förtroendeuppdrag sträcker sig fram till den 30 juni 2020.
 
Eftersom det är första mötet på en ny mandatperiod passar det bra att räkna upp namnen på styrelsens ledamöter. Håkan Ceder (ordförande), särskild utredare, Eva Beckung, professor em på Sahlgrenska universitetssjukhuset, Sara Hjalmarsson, Reumatikerförbundet, Erland Hjelmquist, professor em på Göteborgs universitet, Lise Lindbäck, Neuroförbundet, Arvid Lindén, Myndigheten för delaktighet, Agneta Rönnqvist, Personskadeförbundet RTP, Monica Svanholm, Försäkringskassan, Staffan Söderberg, Socialstyrelsen, Agneta Vikenger, RBU, och så jag. Till ny vice ordförande valdes Arvid Lindén. Jag och Agneta Rönnqvist fick förtroendet att även sitta i arbetsutskottet.
 
Tre frågor på dagens möte handlade om hjälpmedel, ansökningstid för privatpersoner och framtidsförändringar. I höst träffas representanter från åtta olika stiftelser (bland annat Norrbacka-Eugeniastiftelsen och DHRs bidragsstiftelse) för att diskutera framtiden. Målsättningen är att se över sökandes inkomstgränser och andra faktorer som påverkar stiftelsernas förutsättningar. För att minska stress och arbetsbelastning i sommartid i Norrbacka-Eugeniastiftelsen beslutade styrelsen att ändra sista ansökningstid för privatpersoner från 31 mars varje år till 28 februari. När Hjälpmedelsinstitutet fanns hade Norrbacka-Eugeniastiftelsen varje år lite öronmärkta pengar för forskning och teknikutveckling av hjälpmedel. I dag beviljas hjälpmedelsforskning minimalt och jag föreslog att det borde vara mer. Till ett kommande möte med stiftelsen ska vi fundera vidare på frågan och stiftelsens ordförande tar kontakt med Vinova.
 

Tävling 5 av 6

Jag förstår knappt att jag nästa år arbetat med tillgänglighet- och bemötandefrågor på heltid i 11 år. Mitt företag "rullar" helt enkelt på riktigt bra. För att uppmärksamma årets tioårsjubileum arrangerar jag bland annat en tävling här i min blogg. Den som först svarar rätt vinner en "Livet rullar vidare" överraskning. Totalt arrangeras 6 tävlingar under 2017. Vill du svara på tävlingens fråga skriver du svaret här i bloggen, som en kommentar i min blogg. Skickar du ett mail, skriver du på Facebook, om du Twittrar, om du lämnar svaret genom ett telefonsamtal eller på annat sätt så räknas det inte. Vill du inte registrera dig utan skriva anonymt besvarar du frågan med en kommentar som både innehåller ditt namn och ditt svar. Alla tävlande får bara lämna ett svar var. Tävling nummer 5 pågår från och med idag till den den 30 september. Rätt svar och information om vem som vunnit publiceras i början av oktober. Nu återstår bara frågan och vem som först svarar rätt genom en kommentar här i min blogg.
 
 
Sedan den första januri 2015 har vi ett tillägg i diskrimineringslagstiftningen som gör att otillgänglighet också är en diskrimineringsgrund. Jag är en av de första i Sverge med att använda lagstiftningen genom att lämna in anmälningar om otillgänglighet till Diskrimineringsombudsmannen. Redan den andra januari 2015 kom min första anmälan som handlade om otillgänglig busstrafik, ett ärende som fortfarande är aktuellt och jag väntar på besked från Högsta domstolen innan frågan kan avgöras i Gävle tingsrätt. Totalt har jag gjort tre anmälningar. Förutom bussen har jag också anmält SJ för otillgängliga tåg. Men frågan är nu vem/vad jag anmälde till Diskrimineringsombudsmannen den tredje gången?

Filminspelning på Granön

För några år sedan fick jag ett uppdrag från Länsstyrelsen Gävleborg. I Gysinge finns ett naturreservat, och en del i reservatet är en ö mitt i Dalälven. Ön heter Granön och mitt uppdrag var att föreslå åtgärder för att göra öns naturstig mer tillgänglig för fler. När min inventeringsrapport levererades till Länsstyrelsen sattes arbetet igång direkt. En mängd saker gjordes för att förbättra tillgängligheten för personer med nedsatt syn, hörsel och rörelseförmåga. Nu vill Naturvårdsverket göra en webbutbildning om hur naturvårdsskyddade miljöer kan göras mer tillgänglig för fler. I våras letade myndigheten goda exempel och då kontaktade man mig. Naturvårdsverket bestämde att bland annat använda Granön som ett bra exempel och i förra veckan var jag i reservatet för att svara på frågor om hur vi arbetat för att få den fina miljö som Granön har i dag. Jag vet inte när webbutbildningen publiceras, men troligtvis kan du se resultatet någon gång i början på nästa år.
 

30-31 augusti 2017 i Visby

Höstterminen är nu igång på alvar. Den här veckan har jag en mängd uppdrag. Förutom massor av administration framför datorn på hemmaplan är det Gysinge, Stockholm och Visby som gäller den här veckan. I Gysinge ska jag intervjuas och filmas av Naturvårdsverket (berättar mer om detta en annan gång). I Stockholm handlar det om arbete i Arvsfondenprojektet Kunskapsnätet. Det jag gör i Visby handlar också om Arvsfondenprojekt eftersom turnén med Funk i 4D går vidare. Under vårterminen har vi besökt Västerås, Luleå, Trollhättan och Jönköping. Vårt första stopp under höstterminen är Visby. På Joda Bar arrangeras två sprängfyllda dagar med föreläsningar, där jag förstås är med och föreläser. En av kvällarna är det Funk-up stand-up som gäller, och en annan kväll visas Sveriges mest tillgängliga teater "Riv murarna".

Folkbildningen får inte glömma studerande med funktionsnedsättning

Vi har en mängd studieförbund i Sverige. Beroende på intresse och politisk färg finns en mängd arrangemang och studiecirklar att välja på. Men för att hålla ihop allt och se till att folkbildningens övergripande riktlinjer följs finns Folkbildningsrådet. De fördelar alla statliga pengar som studieförbunden delar på. Under 2016 var 70 miljoner kronor reserverade för tillgänglighet eller annan funktionshinderpolitisk verksamhet. Under 2017 har pengarna dubblerats vilket innebär 140 miljoner öronmärkta tillgänglighets-kronor. Men trots pengarna finns tveksamheter när det gäller Folkbildningsrådets tillgänglighetsengagemang.

I år ska Folkbildningsrådet ta reda på hur personer med funktionsnedsättning upplever det att gå en studiecirkel. Under 2016 var fokus på utlandsfödda studiecirkeldeltagare, men under 2017 är det alltså personer med funktionsnedsättning som ska intervjuas. För över ett halvår sedan var jag på ett möte där resultatet från intervjuer med utlandsfödda presenterades och årets arbete planerades. Jag förklarade att det krävs tillgänglighetsåtgärder för att intervjuer med personer som har en funktionsnedsättning ska fungera. Det behövs teckentolk om någon studiecirkeldeltagare är döv. Det behövs punktskrift ifall någon är blind. Information måste finnas på lätt svenska och i andra alternativa format som exempelvis bildsymboler. Görs intervjuerna bara via telefon utestängs vissa personer på grund av otillgänglighet, görs intervjuerna genom fysiska träffar krävs tillgängliga lokaler med allt från ramp och hörselslinga till parfymfritt. Om intervjuer görs via en webbenkät behöver den också vara tillgänglig förstås.

”Vi borde nog inrikta oss på en grupp, bara blinda, bara personer med nedsatt rörelseförmåga, bara döva eller någon annan” föreslog Folkbildningsrådet när jag ställde tillgänglighetskrav. Jag protesterade eftersom intervjuerna av utlandsfödda inte speciellt inriktat sig på norrmän, asiater eller någon annan ”grupp”. Folkbildningsrådet frågade också vilka frågor jag tyckte de borde formulera. Jag förklarade att en person med funktionsnedsättning, som vill folkbilda sig, inte är annorlunda än om personen har en sexuell läggning, nationalitet, religion, kön eller vad som helst. Alla vill bara studera så ställ samma frågor till alla, föreslog jag. Ifjol var planen att starta arbetet på allvar i mars 2017, men marsmötet ställdes in. Och därefter har ingen från Folkbildningsrådet hört av sig.

 
Texten är tidigare publicerad i Funkisliv.
 

Inventering på uppdrag av Länsstyrelsen

Nu är höstterminen igång. För min del är den redan nästan fullbokad med spännande uppdrag med fokus på tillgänglighet- och bemötandefrågor. Det är allt från föreläsningar till inventeringar som gäller. Hoppas du haft en bra sommar. Personligen har jag försökt att verkligen vara riktigt ledig och laddat batterierna inför den kommande intensiva (men roliga) höstterminen. Men jag har förstås inte bara varit ledig under sommarmånaderna, jag har jobbat lite också. Det jag pysslat med är tre inventeringar på uppdrag av Länsstyrelsen Gävleborg. Den 28-29 juli besökte jag Fågelsjö, Kyrkön och Gröntjärn. Och i förra veckan var rapporterna klar. Med hjälp av text, bilder har jag gjort en nulägesanalys samtidigt som jag ger massor med goda råd för att få verksamheten ännu mer tillgänglig för fler.

ABFs Förbundsstyrelsemöte juni - del 3 av 3

ABFs förbundsexpedition arbetar nu fram förslag på en modell med fyra nyckeltal (personal, ekonomi, organisation, verksamhet). En modell för ABFs idéburna organisation för att ha en koncentrerad och förankrad jämförelse mellan avdelningar. 


Under mötet den 26-27 juni 2017 satt förbundsstyrelsen i grupper för att diskutera fram förslag om vad ABFs nya risk- och väsentlighetsanalys ska innehålla eftersom den gamla ska uppdateras.

En skrivelse från Skåneavdelningen behandlades. De vill att ABF avstår från bokmässan i Göteborg eftersom mässan välkomnar nazistiska verksamheter. För folkbildningens och demokratins försvar har Förbundsstyrelsen redan bestämt att vara med. ABF kommer däremot att ha en tydlig intern kommunikation om varför ABF är där. Förbundsstyrelsen gör också ett tydligt uttalande om att ABF är emot bokmässans beslut och förklarar varför ABF ändå är med.

En tjänst som samordnare för ABFs alla ungdomsorganisationer är på gång. ABF har tidigare haft "stuprör" med en person för exempelvis invandrarföreningar och en för funktionshinderorganisationer. Nu blir det en samordnare för alla unga.

Forskning inleds om folkbildning på ABFs folkhögskola Brunnsvik.

ABFs stadgar har publicerats på lätt svenska på webben.

En ny sommarskola för jurister med fokus på folkrörelse och gräsrotsjuridik genomförs sommaren 2017.


ABFs Förbundsstyrelsemöte juni - del 2 av 3

När det gäller budgeten för ABF (januari-maj 2017) har studieförbundet ett överskott på strax över en miljon kronor. De krediter på 9,9 miljoner kronor som Förbundsstyrelsen gav ABF Nordöstra Stockholm försvann när avdelningen gick i konkurs 2014. Nu har konkursförvaltarna ordnat upp alla tillgångar och skulder och alla pengarna har återbetalats.


En återbäring från Folksam Liv till ABF avdelningar visar att studieförbundet beräknas få 92,5 miljoner kronor. Efter att även tittat över bolagen är det uppe i nästan 100 miljoner kronor. Pengarna stoppas in till verksamhet i ABF där statsbidraget minskat.

Förbundsstyrelsen beslutade att minska kostnader för revisor tjänster genom att anställa den person som nu är extern konsult. ABF får samtidigt mer ekonomisk kompetens på kansliet.

Förbundsstyrelsen beslutade också att revidera skuldbrevet till folkhögskolan Brunnsvik. Den största förändringen är en långsammare avbetalningsplan.



ABFs Förbundsstyrelsemöte juli - del 1 av 3

Bloggens sommaruppehåll är över. Jag börjar med tre blogginlägg de närmaste dagarna, en rapport från det senaste Förbundsstyrelsemötet med ABF. Eftersom min ordinarie ledamot i ABFs Förbundsstyrelse fått förhinder kallades jag in som ersättare till styrelsemötet den 26-27 juli i Norrköping. Endast ett fåtal punkter berör funktionshinderpolitik men det är kanske ändå intressant läsning. Jag väljer också att inte skriva allt. Det handlar inte direkt om sekretess men vissa frågor på dagordningen låter jag ABF behålla internt.


Inför valet 2018 planerar studieförbundet att folkbilda med målsättningen att fler röstar. Ett projekt heter "Gör din röst hörd". Det är en satsning för att stärka människors möjligheter att göra sina röster hörda. Jag påpekade vikten av att ha med personer med funktionsnedsättningars rättigheter att kunna rösta. Det handlar om allt från otillgängliga valstugor och röstningslokaler, information i alternativa format och rökning och parfymer till tecken- och skrivtolkar och hörselslingor vid valmöten.

Och apropå tillgänglighetsfrågor. Det tillgänglighetsprogram som antogs vid ABFs Förbundsstämma 2012 ska nu utvärderas. Det behövs även en ny, uppdaterad, version av tillgänglighetsprogrammet som Förbundsmötet 2018 ska ta ställning till. Jag föreslog att en dialogdag mellan ABF och funktionshinderorganisationerna genomförs i höst 2017 så funktionshinderrörelsen får vara en variant av remissinstans och ge förslag.


Sommarstängt till den 14 augusti 2017

 
Nu är det dags för mig att ta semester från bloggen. Du kan fortfarande följa mig via twitter eller facebook där jag aldrig slutar lyfta funktionshinderpolitiska frågor. Inför höstterminen har jag massor med spännande saker på gång, men jag berättar mer när bloggen går igång igen måndagen den 14 augusti 2017. Innan jag sommarstänger bloggen måste jag förstås också avslöja vem vinnaren blev i min senaste tävling. Eftersom jag firar tio år som företagare i år arrangerar jag sex tävlingar där du kan vinna Livet rullar vidare -prylar. Den senaste frågan handlade om att jag skrivit en dikt för många år sedan. En kärleksförklaring med hjälp av godis som jag än i dag ibland använder i mina föreläsningar. En dikt som tonsatts och blivit musik. Sök efter "Älsklingsgodis" på exempelvis Spotiyf. Frågan var vad dikten heter och svaret är "Älsklingsgodis". Vinnaren är Marie Andersson i Matfors. Fler tävlingar är på gång under hösten men nu önskar jag dig en riktigt trevlig sommar och så återkommer jag med nästa blogginlägg den 14 augusti 2017.
 

Två dagar efter Almedalen 2017

Här kommer mitt sista blogginlägg om Almedalen 2017. En rolig "grej" var Dagens samhälle. I deras tillgängliga monter fick man gå in och göra sin egen löpsedel. När jag summerar politikerveckan visar det sig att en fjärdedel av lokalerna saknat hörselslinga. 60 procent av alla seminarium saknade teckenspråkstolkning och endast 1 procent syntolkades. En fjärdedel av arrangemangen utestängde personer som av någon anledning inte kan gå i trappor.
 
För två år sedan lämnade jag in en anmälan om diskriminering i form av otillgänglighet till Diskrimineringsombudsmannen. Almedalsveckan marknadsför sig som Sveriges, kanske världens, mest demokratiska plats. Alla som vill kan enkelt träffa en politiker eller annan makthavare och få sin röst hörd, står det på Almedalsveckans hemsida. På grund av alla otillgängliga lokaler så gäller det inte mig. Jag ville väcka oppinion, höras och försöka påverka. Varje mediatält på ön fick ett besök av mig och plötsligt började mobilen ringa. Personligen blev det min (hittills) största mediagrej. Jag fick över 6 000 träffar på Google när jag sökte på mitt namn och Almedalen. Jag intervjuades i TV4, satt i Aftonbladets morgonsoffa och mycket, mycket mer.
 
Två veckor senare kom ett brev från Diskrimineringsombudsmannen om att de lagt ner min anmälan. Anledningen till att Diskrimineringsombudsmannen inte ens utredde eller tog ställning till om jag diskriminerats eller ej var att jag riktat anmälan fel. Istället för att anmäla hela Almedalenfestivalen skulle jag ha anmält den aktör som arrangerar ett seminarium som utestänger mig på grund av otillgänglighet. Om 1 000 seminarium är otillgängliga borde jag alltså lämna in 1 000 anmälningar. Men problemet är att diskrimineringslagen är utformad så att jag bara kan anmäla verksamhetsutövaren (den som hyrt en lokal i Almedalen). Den fysiska otillgänglighet som utestänger är fastighetsägarens ansvar att åtgärda, och fastighetsägare kan jag inte anmäla. Det står i diskrimineringslagen att jag inte kan anmäla en verksamhetsutövare för diskriminering av en anledning som verksamhetsutövaren inte har rättslig rådighet att själv kunna åtgärda. Trots Sveriges lag där otillgänglighet är en ny diskrimineringsform kan alltså Almedalsveckan fortsätta kalla sig Sveriges mest demokratiska plats, öppen för alla, samtidigt som de i många fall utestänger mig.
 
 
 
 

Dagen efter Almedalen 2017

 
Årets Almedalen är över. Det är måndag och alla har åkt hem. Vissa har nog gått på semester och tar inte tag i saker som hänt och bestämts på ön förrän i augusti, andra sitter just nu och sorterar de visitkort man fått och går direkt igång med att planera framtiden. Personligen är jag föräldraledig i några dagar, sedan tar jag lite semester. Aktiviteten här i bloggen blir mindre men jag kommer förstås inte kunna låta bli att lägga näsan i blöt när det gäller funktionshinderfrågor och twittra och skriva på facebook då och då. När jag, för några dagar sedan, gick runt i Visby hittade jag en skylt med rubriken "Kom och prata Almedalen 2018". Jag stanna förstås där i några minuter och påpekade vikten av att alla seminarium och annat som arrangeras 2018 borde vara tillgängligt för alla.
 
 
Under Almedalsveckan lyssnade jag på ett seminarium som arrangerades av Sveriges arkitekter. Alla år har jag "bråkat" på dem eftersom deras Arkitekturträdgården haft en otillgänglig huvudentré och en tillgänglig låst bakdörr som bara öppnas när jag säger till. Varför inte stänga den otillgängliga entré ni betraktar som huvudentré, har jag sagt alla år, och öppna bakdörren för alla? Då förvandlas ju det som nu uppfattas som bakdörr till en tillgänglig huvudentré för alla. Efter fyra års påtryckningar kan jag nu konstatera att vi i alla fall kommit en bra bit på vägen. För första gången satt det i år riktigt fina skyltar som berättade att Arkitektruträdgården har två huvudentréer, en tillgänglig och en otillgänglig. Och båda entréernas dörrar stod alltid öppna. På ett seminarium medverkade tre ministrar - Miljöminister Karolina Skog, Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke samt Bostads- och Digitaliseringsminister Peter Eriksson. Tillgänglighetsfrågan är superhet just nu. En ny strategi för hela funktionshinderpolitiken är på gång från regeringen. En ny övergripande struktur för gestaltad livsmiljö med arkitektur, form och design är på gång. Hela lagstiftningen kring byggregler ses över och nyheter är på gång. Undantag i lagen som betraktar otillgänglighet som ny form av diskriminering ses över och är på gång att ändras. Det är MYCKET nu...
 

Söndagen den 9 juli i Almedalen

I dag är det Moderaternas dag i Almedalen och jag hoppas att partiledaren Anna Kinberg Batra pratar mycket om funktionshinderpolitik i sitt tal. När jag arbetar med funktionshinderpolitik försöker jag vara oerhört politisk och använda alla demokratiska medel för att påverka. Du får gärna "recensera" mig om du vill och själv säga hur du tycker att jag lyckas, men jag försöker verkligen vara partipolitisk. Sverigedemokraterna är inget för mig, men annars finns det guldklimpar och knäppgökar i alla partier. För mig spelar det därför ingen roll vilken politiker jag blir "kompis" med. Jag har många gånger samtalat med riksdagspolitiker (allt från en moderat till en socialdemokrat) och framfört funktionshinderpolitik som de fört vidare i riksdagen.
 
 
Efter årets Almedalen vill jag ge ett rejält ris till S-kvinnor som gjorde alla sina seminarium i otillgängliga lokaler som utestänger alla män och kvinnor som använder rullstol. Samtidigt vill jag ge en kraftfull rödlysande och väldoftande ros till Moderatkvinnorna som välkomnade alla till alla sina tillgängliga seminarium.
 
 
En av alla seminarium jag lyssnade på arrangerades på Full delaktighets scen i Almedalen och handlade om den personliga assistansen. I panelen satt bland annat Karin Flyckt från Socialstyrelsen och Désirée Pethreus som i dag arbetar med LSS-utredningen.
 
 
Ett seminarium hade rubriken "En mataffär för alla?". Myndigheten för delaktighet hade tillsammans med Demensförbundet tagit fram ett informationsmaterial för att hjälpa butiksägare att bli mer tillgängliga för fler. Tiotusentals personer med kognitiva svårigheter drar sig för att handla, men kan bli kund hos den som tänker mer på deras behov.
 
 
Ett seminarium, som arrangerades av Arbetsgivarverket, hade rubriken "Instegsjobb, lönebidrag och snabbspår - men hur integreras kompetensen permanent?" Det blev en oerhört intressant programpunkt att lyssna till som bland annat handlade om den djungel av anställningssuventioner och stödprogram vi har. Sverige har i dag det högsta behovet av arbetskraft sedan år 2008. Ändå står stora grupper av människor utanför och har svårt att få jobb.

Lördagen den 8 juli i Almedalen

 
Under mina dagar i Almedalen tillsammans med kollegan Johan Seige intervjuades jag av både Taltidningen Panorama och Neuropodden.
 
 
I dag är det Miljöpartiets dag och jag hoppas att Gustav Fridolin pratar mycket om funktionshinderpolitik i sitt tal i Almedalen. Personligen ser jag till att det pratas funktionshinderpolitik här och där. När jag är på Visbys gator och torg kan jag inte låta bli att dela ut guldstjärnor till dem som förstår vad god tillgänglighet är. Samtidigt piskar jag på ganska hårt med riset när jag upptäcker otillgänglighet. Jag pratar med allt och alla hela tiden, men i år hade jag ingen "egen" programpunkt. Tidigare år har jag medverkat i paneldebatter och intervjuats på scener, och egentligen hade jag chansen även i år men valde att inte gå hela vägen med idén.
 
Strax innan jag åkte till Gotland hörde jag nämligen på P4 Radio Gävleborg att Region Gävleborg slarvat till det. För ett år sedan trodde många att Sverige skulle delas in i storregioner och nuvarande landsting och regioner upplösas. Planen från Region Gävleborg var att tillsammans med andra ha seminarier under Almedalen 2017 om storregionerna. Lokaler bokades för ett år sedan, men planerna på storregioner lades på is och plötsligt stod Region Gävleborg med tomma lokaler som inte kunde avbokas. En kostnad på omkring en miljon kronor. I radioprogramet ifrågasatte P4-reportern varför Region Gävleborgs pengar kastas bort på tomma lokaler istället för att satsas på vård och omsorg. Plötsligt fick jag en idé. Jag tog kontakt med ansvariga på Region Gävleborg och frågade om jag fick fylla lokalerna med verksamhet. Region Gävleborg sa ja. Jag fick vara i de tillgängliga lokaler de hyrt. Det är inga problem för mig att arrangera ett innehållsrikt funktionshinderpolitikst seminarium med fokus på tillgänglighetsfrågor, men prislappen satte käppar i hjulet. Min tanke var förstås att jag skulle få använda lokalerna utan kostnad, men regelverk för regioner tillåter inte det. Region Gävleborg hade satt en rejält rabbaterad prislapp, men kostnaden för lokalen skulle ändå bli för dyr för min plånbok. Det blev inget seminarium men det känns bra att de lokaler Region Gävleborg hyrt var tillgängliga. Det känns också fint att jag fick Region Gävleborgs förtroende att få använda dem.
 
 
För fyra år sedan, när jag för första gången besökta Almedalen, var antalet otillgängla montrar betydligt fler än i år. Jag är helt övertygad om att mitt, och många andras engagemang i tillgänglighetsfrågor påverkat. Ett bekymmer i år var dock att många montrar placerats direkt på marken men precis framför en rejäl trotoarkant vilket gav en nivåskillnad för att komma in. Tack vare HRFs (Hörselskadades riksförbund) initiativ med den lösa lilla fina rampen med snygga avåkningsskydd så var problemet löst.
 
 
Under mina Visbydagar uppstod många möten. En bra grej med Almedalen är alla spännande seminarium, men det bästa är alla intressanta människor att prata med och försöka påverka. Jag hade ett möte med Region Gävleborg och planerade kommande arrangemang i Visby i augusti. Mötet med företagareföreningen Visby centrum handlade om att jag fick berätta hur näringslivet kan skapa tillväxt genom att arbeta med mer tillgänglighet för fler. En lunch tillbringade jag med två helt främmande, men mycket trevliga, personer (se bilden). Det blev en god lunch med trevligt sällskap i form av Kjell-Arne Nilsson och Mikael Von Krassow. Två socialdemokratiska politiker från Ängelholms kommun som ville veta mer om tillgänglighetsfrågor.

Fredagen den 7 juli i Almedalen

 
I dag är det Sverigedemokraternas dag i Almedalen, men jag struntar fullständigt i Jimmie Åkessons tal och partiets politik eftersom deras grundläggande idéologi utgår från rasism och inte står upp för mänskliga rättigheter. Jag fokuserar på annat. Igår tog jag båten hem och detta blogginlägg skrivs i Gävle. Det känns bra att inte vara i Almedalen i dag samtidigt som Nordiska motståndsrörelsen. Samtidigt hade jag gärna gått Mångfalldparaden. Det är extremt mycket på gång just nu som påverkar personer med funktionsnedsättning. Vi har den nya lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering, en helt ny svensk strategi för funktionshinderpolitiken är på gång, LSS-utreds och alla byggregler ses över. Och mycket, mycket mer. Det där med att förändringar är på gång i plan- och bygglagen oroar eftersom många starka aktörer vill försämra nuvarande tillgänglighetskrav vid ny- och ombyggnation. Detta pratade jag om med Bostads- och digitaliseringsministern Peter Eriksson.
 
 
Igår lyssnade jag på studieförbundet Sensus seminarium om att använda satir i politiken och samhällsdebatten. Personligen tror jag att fler kan påverka mer i funktionshinderpolitik med humor som "vapen". I år arrangerade Sensus en hel dag i Almedalen sprängfylld med seminarium under den övergripande rubriken "Mänsklig hållbarhet".
 
 
Igår lyssnade jag också på ett seminarium med Teskedsorden och Mångkulturellt centrum om mångfalld, mänskliga rättigheter, inkludering och antirasism.
 
 
Och plötsligt under min promenad bland utställare, montrar, politiker, debattörer, organisationer, debatter, föreläsningar, mingel och seminarium råkade jag hamna hos Moderat kvinnorna. På något sätt både hatar och älskar jag Almedalen tack vare och på grund av detta kaos av åsikter högt och lågt överallt. När jag tittade in hos Moderaternas kvinnor upptäckte jag att de är värld en guldstjärna. Alla seminarium som Moderaternas kvinnoförbund arrangerar görs i tillgängliga lokaler. Samtidigt vill jag dela ut ett ris till S-kvinnor som gör alla sina seminarium i lokaler som utestänger alla kvinnor och män som använder rullstol.
 

Torsdagen den 6 juli i Almedalen

 

Det går inte fort inom funktionshinderpolitiken. Redan innan den 1 januari 2015, då även otillgänglighet började betraktas som ny form av diskriminering, ansåg demokratiministern Alice Bah Kuhnke att flera av den nya lagens undantag och skälighetsbedömningar var fel. Ett och ett halvt år senare under Almedalen 2016 kom nyheten att regeringen, med demokratiministern i spetsen, ville göra om lagen. Näringsidkare med färre än tio anställda ska inte längre undantas. Om otillgänglighet uppstår kan det i lagens mening vara diskriminering hur få anställda en företagare än har. Ett år senare, sommaren 2017, säger Alice Bah Kuhnke nu att även små företag ska omfattas av förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet. "Företag med färre än tio arbetstagare utgör den stora delen av företag inom området varor och tjänster och är sådana som många möter i sin vardag. Genom förslaget får den enskilda individen större tillgång till effektiva rättsmedel och möjlighet till upprättelse" skriver regeringen. Men (suck) tyvärr kan jag konstatera att de tidigare bestämda åsikterna förvandlats till ett förslag. Och om förslaget överhuvudtaget blir verklighet sker det inte förrän (suck igen) i maj 2018. Det går inte fort inom funktionshinderpolitiken. Jag fick en pratstund med henne igår och det låter dock positivt. Målsättningen är att frågan snart kommer upp i riksdagen och att en majoritet säger ja till att undantaget plockas bort.

 
I dag är det Kristdemokraternas dag i Almedalen och jag hoppas förstås att partiledaren Ebba Busch Thor pratar mycket om funktionshinderpolitik i kvällens tal. Eftersom jag sitter på båten på väg hem ikväll kommer jag inte kunna bevaka talet live i direktsändning. Men självklart tar jag i efterhand reda på ifall hon nämner något om det som intresserar mig.
 
Det händer massor under Almedalsveckan. Ett avstånd på kanske 100 meter kan ta över en halvtimme att gå eftersom det hela tiden är någon som vill framföra sin åsikt i något aktuellt ämne. Och är planen att gå från ett seminarium i lokal A till ett annat seminarium i lokal B är risken/chansen alltid stor att man istället slumpmässigt upptäcker något oplanerat och hamnar i lokal C. Här kommer några exempel på allt jag hittills gjort.
 
Naturligtvis satt jag i publiken, och pratade med en mängd intressanta personer runt om kring, när Funktionsrätt tillsammans med projekten "Med lagen som verktyg" och "Från snack till verkstad" arrangerade en utfrågning av juristen Hanna Gerdes. Det handlade om otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Jag hälsade på i studieförbundet ABFs monter som är mycket snyggare och tillgängligare i år än ifjol. Jag hälsade på hos några assistansbolag, funktionshinderorganisationer och Arvsfondens montrar och pratade om tillgänglighetsfrågor för personer med funktionsnedsättning.
 
I minglet träffar man många gamla bekanta. Ett exempel är Signe Brockman (S), ordförande i Sandvikens kommuns kunskapsnämnd. Riksdagspolitikern Lars Bäckman (M) och Kerstin Branneryd (M), vice ordförande i Gävle kommuns kultur och fritidsnämnd, nappade på min inbjudan till Almedalenbesökare att prata om funktionshinderpolitik med mig över en kopp kaffe. Det blev, tycker jag, ett riktigt kreativt samtal.
 

 
 

Onsdagen den 5 juli i Almedalen

 
 

Igår var mycket fokus på Tillgänglighetsarenan. Det blev fyra välbesökta och innehållsrika seminarier. Jag väljer att inte skriva mer om det nu eftersom jag twittrade så mycket om detta igår. Aktörerna bakom Tillgänglighetsarenan har dock tagit fram en karta över Visby som är värd att uppmärksamma lite extra även idag. Det är en pistkarta där olika vägar markerats med olika färger beroende på hur otillgängligt och kuperat det är. En rolig och annorlunda kampanj som samtidigt lyfter frågan om Visbys oftast otillgängliga miljö.

 
Idag är det Socialdemokraternas dag i Almedalen och jag håller förstås tummar och tår för att Magdalena Andersson pratar mycket om funktionshinderpolitik i kvällens tal. I dag planerar jag, som igår, att springa runt bland seminarium och montrar och prata tillgänglighet med så många som möjligt. Hör av dig om du vill prata funktionshinderpolitik så hjälper jag dig gärna att få tillväxt i din verksamhet genom att göra den mer tillgänglig för fler. Igår drack jag exempelvis kaffe med representanter från Pensionsmyndigheten och tipsade dem hur det rosa kuvertet kan göras mer tillgängligt. Jag pratade med ansvarig för roboten (känd från Tv4s talangtävling) om att ny teknik oftast förbättrar tillgängligheten. Vi pratade även hjälpmedel och kom fram till att rullstolar, varför måste dem gå på hjul? Svävande varianter löser problem med trappor som saknar ramp och gör mig mer självständig då jag kan flyga upp och byta glödlampan i taket själv. Och mitt i allt Almedalenkaos lyckades jag för tredje året i rad få en selfie med självaste "funktionsrättsministern" Åsa Regnér.
 
Många aktörer som arrangerar seminarium, debatter, workshops, vimmel och annat i Almedalen envisas med att vara i otillgängliga lokaler. När jag påpekar att otillgänglighet är diskriminering och "bråkar" om att de i alla fall borde bli bättre till nästa år är det många som lyssnar och försöker förbättra. Ett exempel är Unionen. "Vi har ramp till våra seminarium i Almedalen", sa personer på Unionen som jag pratade med i fjol. Men det visade sig vara två skenor som låg i en brant trapp. Och innan trappen fanns många elaka nivåskillnader. Jag bad att få tala med ansvariga när jag förra året var på plats utanför och inte kom in. Då fick jag beskedet att Unionen inte har råd och möjligheter att vara i andra lokaler. "Unionen väljer alltså att utestänga personer som använder rullstol från alla arrangemang ni gör i Almedalen?" frågade jag. Då beklagade de sig, höll med om att det förstås inte var bra, men sa att miljön i Visby är svår att göra tillgänglig. "Naturligtvis är Visby svår och ibland omöjlig att tillgängliggöra för många personer med funktionsnedsättning. Samtidigt kan Unionen välja miljö och vara där det är betydligt mer tillgängligt. Vad tycker Unionens medlemmar som är rullstolsanvändare?" Undrade jag men fick inget svar. När jag idag kontrollerade vart Unionen är i år visade det sig att Unionen lyssnat och tagit till sig av min kritik. Ska jag vara petig var rampen lite för brant, men i år är Unionen på ett tillgängligt område som kallas TCO-landet. De beffinner sig i en betydligt bättre miljö och årets Almedalen-guldstjärna från mig går därför till Unionen.
 
 
 
 
 

Tisdagen den 4 juli i Almedalen

 
 
 

I dag, tisdagen den 4 juli, är det Centerpartiets dag i Almedalen. Jag fick övernatta i ett hus hyrt av DHR eftersom huset som Johan Seige bor i renoveras och har varken vatten eller toalett. Jag är utvilad och förberedd inför dagens aktiviteter. Johan och jag föreläser ofta tillsammans om tillgänglighet- och bemötandefrågor. Han är även projektledare för Arvsfondenprojektet WWW.funki4d.se där jag jobbar. Ett tillgänglighetsprojekt som ägs av Kulturens Bildningsverksamhet. Nu har han flyttat till Gotland så det är ett perfekt ställe att övernatta på... Men inte den här gången.

 
Det är viktigt att äta under Almedalen. Enligt traditionen måste jag trycka i mig Destination Gotlands mumsiga hamburgare och ett par kulor Visbyglass. Naturligtvis passade jag på att ha dialog med intressanta personer och i detta fall blev det hamburgare med funktionshinderorganisationen DHR samt glass med Region Gotland.
 
I dag är jag förstås nyfiken på att höra om Annie Lööf nämner något om funktionshinderpolitik i sitt tal, men först ska jag bevaka Tillgänglighetsarenan. Under eftermiddagen står nämligen Hissförbundet, Parasport Sverige, SPF Seniorerna, DHR och Scandic för fyra intressanta programpunkter. Det börjar klockan 13.00 med "Aktivt liv kräver tillgängligt samhälle". Sedan fortsätter det med "Sverige - tillgängligt och utformat för alla?" och "440 000 tillgängliga bostäder till 2020 - så gör man". Innan avslutning med mingel och tilltugg handlar det om "Ser dagens turister tillgänglighet som en självklarhet?". Allt arrangeras förstås i tillgängliga lokaler på Strandgatan 30. De aktörer som står bakom Tillgänglighetsarenan arbetade förresten tillsammans redan igår när man arrangerade ett funktionshinderpolitiskt poolmingel med rullstolsrace. Ett event som jag var "tvungen" att medverka i. För att gratisäta, dricka gott och mingla förstås - inte åka rullstolsrace eller bada i poolen.
Aktivt liv kräver tillgängligt samhälle
Sverige - tillgängligt och utformat för alla?
440 000 tillgängliga bostäder till 2020 - så gör man
Ser dagens turister tillgänglighet som en självklarhet?
 
 
 

Måndagen den 3 juli i Almedalen

 
Jag ska precis gå ombord på båten som tar mig från Nynäshamn till Visby. Nu gäller det bara att den inte gungar för mycket eftersom jag har anlag för sjösjuka. Jag ser fram emot mitt tredje Almedalen spektakel men har blandade känslor. Mycket i världen är upp och ner just nu. Det där fantastiska som kallas demokrati och det finurliga med att det faktiskt går att påverka i politik gungar värre än Destination Gotlands båtar. Sveriges stadsminister Stefan Löfven avstår från Visbyveckan som marknadsför sig som Sveriges största politiska arena och kanske världes mest demokratiska arrangemang där möjligheten finns att påverka politiker och beslutsfattare. Samtidigt är nazistiska Nordiska motståndsrörelsen på ön. Båten är i alla fall tillgänglig och bra för mig som är rullstolsanvändare.
 
 
Så fort jag kommer till Gotland tar jag mig till närmaste glassbar. Visbyglassen är grym, men jag gör det inte bara för glassen. Jag har ett möte med Region Gotland för att planera spännande saker som händer i Visby den 30-31 augusti 2017. I dag är det Liberalernas dag i Almedalen och jag räknar med att Jan Björklund pratar mycket om funktionshinderpolitiska frågor i kvällens tal som jag självklart bevakar. Jag planerar att i dag hinna med ett poolparty också. Jo, du läste rätt. Tidigare år har jag besökt några mingel med rosévin förstås, men nu står det ett poolparty på körschemat. Bilder från poolpartyt kommer förstås senare.
 
Tidningen Expressen marknadsför sig under Almedalsveckan som den aktör som gör flest programpunkter. Jag hörde chefredaktör Thomas Mattson säga detta redan för två år sedan då jag satt i publiken under ett seminarium om medias betydelse i Almedalen. Då, för två år sedan, begärde jag ordet och förklarade att om man räknar ihop alla seminarium och aktiviteter som alla funktionshinderorganisationer gör tillsammans med assistansbolag, parasport, Hissförbundet och några till så blir Expressen slagen med hästlängder. Och jag förstår därför inte varför Expressen, eller rättare sagt all media, inte uppmärksammar funktionshinderpolitik mer. Är funktionshinderorganisationerna dåliga på att få ut sitt budskap under Almedalsveckan eller beror det helt enkelt på att all media bara fokuserar på respektive dags parti och dess politik och inte lyssnar på alla organisationer som finns på ön. I år säger Expressen att man levererar 150 programpunkter och när jag skummade igenom dessa hittade jag bara en som handlar om funktionshinderpolitik.
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0