Madodds album "Dags att vakna"

Madodds album "Dags att vakna" är inget man sätter på som bakgrundsmusik vare sig man åker hiss eller städar lägenheten. Musiken, eller rättare sagt texterna, tvingar mig till koncentrerad lysning. De tar plats, letar sig djupt in i själen och sätter sig fast.

Det är ett "bråkig", oftast samhällskritisk album, som jag upplever som mycket personligt. Kanske är alla de svenska texterna till och med självupplevda? En arg skiva som ger den ena kängan efter den andra mot dem som inte förstår att funkiskar ska behandlas som vilka andra människor som helst. Samtidigt finns det melankoliska låtar om utanförskap och obesvarad kärlek. Det känns som om Madodds använt musiken som en ventil för att hans hat och ilska inte ska få blodet att koka och hjärtat att explodera.

Efter att jag använt ord som "arg", "hat", "utanförskap" och "melankoli" tror du säkert att jag sitter här med en klump i magen och tycker synd om den stackars "CP-mannen i permobil". Men då har du fel. Jag sitter gungande framför cd-spelaren med ett leende på läpparna. Madodds finurliga rim ger en adrenalinkick åt min poetiska skrivarådra och musiken gör det omöjligt att sitta still. Personligen rekommenderar jag verkligen att du köper den här skivan. Jag undrar om/när han har någon konsert inplanerat i mina trakter? Då måste jag gå och lyssna.

Ledstråk i Sandviken

Så här ska det se ut! Vinterns snö ligger blöt och kall på trottoarer, gator, torg och hustak. Den där konstiga vita "uppfinningen" är mest i vägen, speciellt om man tar sig fram på hjul.

Men i Sandvikens kommuns centrum ser det ut så här. Det är mycket snö, men ledstråket har övervunnit det vita eländet och lyser inbjudande. Alla tar sig absolut inte obehindrat fram överallt i Sandvikens centrumkärna. Men tack vare ett initiativ från Sandviken Energi, som utnyttjar kommunens returvatten i fjärrvärmenätet, ökar tillgängligheten rejält. Tyvärr täcker det uppvärmda ledstråket inte hela centrum. Det är bara en liten del. Det kommunala energibolagets ambition är dock, om budgeten tillåter, att fortsätta etappvis tills det går från norr till söder och öster till väster genom hela stan.

Kunglig rullstolsanvändande lokalreporter


Morgontidningen Arbetarbladet söker vikarier. Nu håller jag tummarna och hoppas få jobbet som kunglig lokalreporter i Ockelbo. Jag är, likt Karlsson på taket, en man i mina bästa år som bor i Gävle. Sedan jag var så här liten (läs några centimeter mellan tummen och pekfingret) har jag ”trakasserat” vänner, grannar och släktingar med tidningar, serier och böcker som jag skrivit själv. Som skribent har jag över 30 års erfarenhet. Trots mitt intresse för den skrivande konsten fick jag ett typiskt ”handikapp-jobb” efter gymnasiet. Jag och min rullstol placerades inte i receptionen,  var ansiktet utåt och välkomnade besökare utan sattes i ett litet rum framför en telefon. Man menade att det i alla fall inte var något fel på rösten. Det finns egentligen inget negativt i att sköta en växeltelefon, men för mig blev det snabbt instängt, tråkigt, enformigt och ointressant.

Efter några år tog jag tag i mitt liv, gick en skrivarkurs och fick prova på allt från poesi till journalistik. Jag arbetade som frilansskribent åt en mängd tidningar. Istället för att hålla mig kvar vid en trygg tjänst med lönebidrag sa jag helt enkelt upp mig. Några månader senare arbetade jag heltid på den annonsfinansierade lokaltidningen Annonsbladet som ges ut en gång i veckan till mer eller mindre alla hushåll i västra Gästrikland. Ett av mina första jobb var att intervjua vår tidigare stadsminister Göran Persson. Tillsammans med reportrar från TV4, Radio Gävleborg, Sveriges television och morgontidningarna Arbetarbladet och Gefle Dagblad, stod jag plötsligt utanför PROs folkhögskola mitt i Gysinges kulturhistoriska miljö och skakade hand med självaste stadsministern. Jag hade tagit mig bort från det instängda ”handikappjobbet” och fick vara som alla andra. Min rullstol märktes inte längre.

Från och med 2003 kan jag titulera mig författare till boken ”Livet rullar vidare” och sedan 2007 driver jag ett eget företag där jag arbetar med tre delar. För det första reser jag runt i landet och utbildar andra i tillgänglighet- och bemötandefrågor. För det andra anlitas jag som tillgänglighetskonsult av företag, landsting, kommuner och myndigheter. För det tredje arbetar jag som skribent och bidrar med artiklar och krönikor här och där. Nu gör jag ett allvarligt försök att bli kunglig lokalreporter. Ockelbo rustar för en vår och sommar med mycket uppmärksamhet när Daniel Westling ska gifta sig med kronprinsessan Victoria den 19 juni. Morgontidningen Arbetarbladet erbjuder nu ett exklusivt uppdrag och jag är övertygad om att det skulle passa mig perfekt. Jag räknar naturligtvis med att allt från Storkyrkan i Stockholm till alla lokala evenemang i Ockelbo är tillgängliga för alla så att en kunglig rullstolsanvändande lokalreporter inte är några problem. Nu väntar jag på ett telefonsamtal från Arbetarbladet så jag får veta när jag ska börja jobba.

Tidningen Rörelse

I "Rörelse", som är RBUs medlemstidning, kan du läsa reportage om rörelsehindrade barn- och ungdomars situation. Tidningen ger även tips på hur familjer med rörelsehindrade barn kan lösa diverse problem, delar ut fakta om lagstiftning, rättigheter och annat smått och gott som kan vara bra att veta. Naturligtvis är det först och främst en tidning för medlemar i Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, men personligen anser jag den mycket läsvärd även utan ett RBU-medlemskap. I dag, den 24 februari, kommer ett nytt nummer där jag och min blogg citeras i en artikel.

23 februari

Tisdagen den 23 februari mellan klockan 14.00-16.00 föreläser jag i Östersund när Skogsstyrelsen arrangerar Skogens dag. Deras vision är "En skog för alla". Betyder det att jag ska föreslå att man borde astfaltera mer i skogen så att även jag, som är rullstolsanvändare, kan plocka bär och svamp?

Skidåkning för alla

När solen lyser på en klarblå himmel och temperaturen är omkring noll är vintern som bäst. Det kliar i kroppen för alla alpint intresserade. Att känna snön under skidorna, uppleva farten och fyllas av adrenalin är en fantastisk kick för många. Oavsett omfattningen av en funktionsnedsättning kan alla uppleva känslan av att åka skidor nedför Kungsberget med hjälp av en skicart eller sitski. Enligt skidlärarna från Friluftsfrämjandet är det så många som vill åka att ledarna nästan inte hinner med.


Många av mina bloggläsare vet att jag, dygnet runt, arbetar med tillgänglighet- och bemötandefrågor. Men om jag ibland får några minuter över arbetar jag även som frilansjournalist och skriver artiklar och krönikor här och där. I morgon kan alla som bor i Sandviken eller Hofors kommun läsa artikeln "Skidåkning för alla" som jag skrivit. För er som inte bor i dessa kommuner rekomenderar jag ett besök på Annonsbladet hemsida där tidningen kan läsas med hjälp av en pdf-fil.

Kravaller på handikappläktaren

När jag tittar ut genom mitt fönster är det svårt att förstå. Samtidigt som allt är kallt och vitt är det drygt 22 dagar kvar till allsvensk fotbollspremiär. Ifjol stod AIK som guldmedaljörer. Men det som räknas för mig, som Gefle IF supporter, är sommarens hemmamatch mellan GIF och AIK där Gävlelaget vann med 1-0. Naturligtvis satt jag på Strömvallens tillgängliga handikappläktare och hejade på Gefle IF. Generellt är tillgängligheten riktigt bra på Strömvallen, men det finns ett problem.



Den tillgängliga läktaren står vid fotbollsplanens ena kortsida, mittemot bortaklacken där närmare 2000 AIK-supportrar hoppade i takt till en ramsa. Intill långsidorna var den gamla träläktaren från 1923 mer eller mindre full med publik på den ena sidan och från den andra långsidan hördes GIF-supportrar på ståplatsläktaren. Strax innan matchen börjar sätter jag mig tillrätta i rullstolen på handikappläktaren, nu gäller det, heja GIF! Men så vrider jag huvudet lite åt höger och upptäcker en rullstolsburen man som sitter några centimeter bredvid mig. Mannen hade en sjal runt halsen med AIK-loggan och jag såg tydligt att han inte var GIF-supporter. Frågan är om jag ska behöva stå ut med det här? Att under hela matchen tvingas sitta bredvid en AIK-huligan. Alla andra supportrar försöker man hålla så långt borta från varandra som möjligt i olika läktarsektioner, men jag ska stå ut med att sitta några centimeter från "fienden". Jag förstår inte varför? Om den rullstolsanvändande AIK-aren återkommer i sommar kan ni räkna med lite kravaller på handikappläktaren. Vilka säkerhetsrutiner finns det på Strömvallen om jag skulle kasta ett däck?

Du som tar dig fram med gummisulor på skorna kan välja och sitta vart du vill. Jag, med mina gummidäck, får bara se fotboll från kortsidan. Strömvallen är tillgänglig till den tillgängliga handikappläktaren, men inget mer. Naturligtvis kan jag, ur mitt rullstolsperspektiv, inte kräva att exakt alla läktarsektioner anpassas och till hundra procent görs användbara även för mig. Men jag försöker alltid se möjligheterna istället för att djupdyka i problem så kanske några takliftar, svävande/flygande rullstolar eller lyftkranar är lösningen? Nej, även jag inser det omöjliga. Det går inte att kräva att alla läktarplatser fungerar för mig. Jag kräver dock en valmöjlighet.

När Gävles kommunpolitiker i april ska bestämma sig för en ny läktare som arkitektkontoret Swecos tagit fram i samarbete med Gävlefastigheter håller jag tummarna för att alla tänker på tillgängligheten. Om det byggs en ny huvudläktare i trä med 3 000 sittplatser utmed Strömvallens norra långsida mot Gavleån hoppas jag i alla fall att ett tiotal platser fungerar för rullstolsanvändare. Kanske får även jag välja om jag vill se fotboll från kort- eller långsidan från och med 2014. Om byggplanerna håller och läktaren blir klar kanske jag till och med slipper sitta bredvid AIK-aren.

Syntolkad melodifestival

Det var nog 2004 som jag hörde talas om syntolkad porrfilm första gången. Många minns säkert Jonas Frankssons populära teveprogram "CP-magasinet" som verkligen testade gränserna för vad god tillgänglighet och ett gott bemötande egentligen är. Några medlemmar från föreningen Unga Synskadade satte sig i en biograf tillsammans med en tolk som detaljerat beskrev det som visades på filmduken. Målsättningen var att även synskadade skulle ha rätt att bilda sig en egen uppfattning om porr.

Från och med deltävlingen i Scandinavium får synskadade även möjlighet att bilda sig en bättre uppfattning om melodifestivalen. Efter allt fokus på melodifestivalen i min blogg under förra veckan lovade jag att inte nämna ordet "melodifestival" på mycket länge. Mitt löfte höll bara i några dagar. När jag hörde talas om att den tredje deltävlingen, som avgörs i Göteborg, syntolkas kunde jag naturligtvis inte låta bli att skriva om det fantastiskt positiva initiativet. Vad jag vet är det första gången i Melodifestivalens historia som den musikaliska tävlingen syntolkas. Troligtvis blir det nu äntligen rätt låt som vinner eftersom fler ges rättvisare möjligheter att rösta.


OS - minst 25 timmar per dygn

När det nya landslagstödet från Riksidrottsförbundet betalades ut i december till idrotts-Sverige visade det sig att funkis-idrottarna fick mest pengar, nämligen 3,6 miljoner kronor. Nu hoppas jag att media tar sitt ansvar och på samma sätt som Riksidrottsförbundet bevakar Paralympics mer än OS.

Den enorma tevebevakningen på idrott och fram för allt de olympiska spelen förundrar mig. Personligen är jag sportintresserad och tackar inte nej till några timmar framför sport-tv. Men att under OS sända sport mer eller mindre dygnet runt känns mycket även för mig. Det är OS tjugofem timmar, varje dag, av dygnets tjugofyra. Ungefär en månad efter OS är det dags för Paralympics, de funktionsnedsattas kamp om de ädla medaljerna. Men vart är bevakningen då? Idrottsmän och kvinnor har tränat under många år, presterar bra resultat och har även övervunnit sin funktionsnedsättning. Det är fascinerande att se den ena hjälteinsatsen efter den andra. Men vart är den mediala bevakningen då? Har jag tur får jag se ett litet sammandrag så sent att alla redan gått till sängs. En guldmedalj i Paralympics skulle aldrig knuffa bort ett ordinarie teveprogram samtidigt som en uråkning i OS vänder upp och ner på hela tevetablån.

 

För att individer med en funktionsnedsättning ska kunna leva i det svenska samhället på ett rättvist sätt som andra är jag övertygad om att funkisar måste synas och höras mer. Jag utmanar härmed alla tevekanaler. Vem vågar ta steget och göra något som ingen annan gjort? Och jag lovar att tittarsiffrorna kommer att öka rejält för det tevebolag som visar Paralympics på bästa sändningstid eftersom många är intresserade och vill se. Paralympics 2010, i Vancouver/Whistler, äger rum 12-21 mars. Totalt deltar 600 aktiva från 45 nationer. Den svenska truppen består av 24 aktiva och 22 ledare.

 

Vill du läsa mer klickar du här:
http://www.shif.se/t2pa.aspx?p=1422182

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?ProgramId=3681&Artikel=3427040

Intressanta bloggar

Internet är en djungel. Den som gör en djupdykning bland djungelns bloggar kan lätt gå vilse. Personligen vill jag inte utge mig för att vara en "bloggexpert" och avstår från att betygsätta andra. Däremot finns det några bloggar som jag besöker oftare än andra. Tre av dem heter "En lyxhustrus funderingar", "Gammelsmurfen i Nyehusen" och "trollhare". De har egentligen inget med tillgänglighet- och bemötandefrågor att göra, men jag måste ju få göra något annat då och då också. Läs dessa bloggar du också.

http://blogg.expressen.se/sms-drottning47/ = En lyxhustrus funderingar.

http://gammelsmurfen.bloggagratis.se/ = Gammelsmurfen i Nyehusen.

http://trollhare.wordpress.com/ = Trollhare.





17 februari

I dag föreläser jag i församlingsgården på Lövstavägen 6 i Upplands Väsby. Det ska bli riktigt spännande att diskutera bemötande- och tillgänglighetsfrågor med församlingsmedlemmar i Eds församling. För att åka från Gävle till Upplands Väsby använder jag tåg. Tack vare Upplandstrafiken fungerar det riktigt bra. Alla X2000-tåg är fortfarande stängda för rullstolsanvändare. Enligt SJ går dom inte att använda fram tills i maj.

Politikerna vill ha fler medlemmar

I dag handlar TV4-nyheterna i Gävleborg om att politikerna vill ha fler medlemmar till sina partier. Efter flera års minskning visar färsk statistik att antalet medlemmar nu ökar i de största partierna i Sverige. Men i Gävleborg ser det dystert ut. Allt från Socialdemokraterna till Moderaterna redovisar rejäla minskningar i medlemsantal.  I TV4-inslaget tror Socialdemokraternas ombudsman Carina Holm att det beror på att folk flyttar, avlider, inte har råd eller inte är nöjda med den politik som partierna pysslar med.


Personligen har jag inte tagit ställning. Jag är en unik individ i vårt Svenska samhälle med rättigheter och skyldigheter som skulle kunna förbättra medlemsstatistiken i ett parti med en procent. Frågan är vilken jag ska välja? Ska jag gå med i det parti som har lokalföreningens medlemsmöten i en otillgänglig lokal? Ska jag välja det parti som står på stortorget för att värva röster utanför en valstuga där jag inte kommer in? Eller ska jag välja det parti som diskriminerar alla synsvaga och dyslektiker genom att inte ha partiprogrammet i en lättläst version, punktskrift eller inläst? Ska jag välja det parti som styr i en kommun där jag, på grund av otillgänglighet, inte ges tillträde till talarstolen? Ska jag välja dem som arrangerar varje medlemsmöte i en lokal utan hörselslinga och teckentolk?

Vilket parti tycker du jag ska gå med i?


15 februari

I dag, den 15 februari, föreläser jag i Stockholm på Arkitekturmuseet på Skeppsholmen mellan klockan 13.00-15.00. Det ska bli riktigt roligt att få vända ut och in på "tillgänglighetsgåtan".

http://www.arkitekturmuseet.se/


Alla hjärtans dag

Under hela söndagen firar jag alla hjärtans dag med att bland annat tänka på den internationella symbolen för acceptans, en hjärtformad symbol för att lyfta fram rullstolssymbolen och rullstolsanvändare på ett helt nytt sätt. Bakom symbolen står Annie Hopkins, grundaren till organisationen 3E Love och skaparen av en internationell symbol för acceptans. Hennes målsättning var att berätta för hela världen att en individ med en funktionsnedsättning är en unik person med rättigheter, skylldigheter och intressen som andra. Om "rullstolsskalet" bara skrapas bort hittar man människor med mål, som älskar livet och vill få sina röster hörda. Genom att bära den hjärtformade symbolen visar man sin acceptans för personer som använder rullstol. Med rätt attityd kan hela världen förändras, all diskriminering suddas ut och bemötandet förbättras.

Jag firar bland annat genom att ladda batterierna inför min föreläsning på Arkitekturmuseet i Stockholm imorgon.

Kattuppfödning av Devon Rex

Melodifestivalens deltävling i Sandviken är över och jag lovar att det ska dröja riktigt länge innan jag nämner ordet melodifestival i min blogg igen. Skriv gärna en kommentar och berätta om det var rätt låt som vann.

Till vardags arbetar jag med tillgänglighet- och bemötandefrågor. På fritiden pysslar jag bland annat med katter. Då och då är det utställningar som gäller men just nu är allt fokus på två nyfödda kattungar. Kattrasen heter Deven Rex och vår svarta hona heter Selma. Pappan heter Truman.

 

För dig som vill veta mer, och varje dag följa kattungarnas utveckling, rekomenderar jag varmt att du tittar in på min frus blogg. Missa INTE att klicka på länken här nedanför.

 

http://mytorex.blogspot.com/

 

Så här skriver Sverak om kattrasen:

Devon rex är livlig, intelligent, företagsam och pratar gärna med en mild, behaglig röst. Den är i stort behov av stimulans och om ägaren arbetar långa dagar mår den bra av ytterligare en katt som sällskap. En devon rex älskar värme mer än andra normalpälsade katter och lämpar sig därför inte som utekatt.

Pälsen är mycket lättskött, ingen egentlig pälsvård fordras och katten hårar obetydligt. Pälsen är lockig eller vågig och ska täcka hela katten. Den består nästan enbart av underull men rester av det yttersta pälslagret, täck- eller stickelhåren, kan finnas kvar hos vissa individer. Pälsen kan då kännas något sträv, framför allt på ryggen. Morrhår och ögonbrynshår är krusiga.

Kroppen är medellång och slank men ändå fast och muskulös. Bröstkorgen ska vara bred, vilket gör att katten framifrån sett ter sig en aning hjulbent. Benen är slanka och tassarna små och ovala. Svansen är lång.

Huvudet är kort, relativt brett och kilformat med framträdande kindben, kort nos och kraftig haka. I profil syns en markerad pannavsats, så kallat stop. Ögonen är stora, ovala och något snedställda. Öronen är mycket stora, breda vid basen, lågt ansatta och bör bäras något utåtvinklade.

Devon rexens uttryck får en nästan att tänka på en fladdermus…


Briljant tillgänglighet på Melodifestivalens arena

Den som läst mitt tidigare blogginlägg där Marita Pettersson, från Autism- och Aspergerföreningen Gävleborg, skriver om tillgänglighetsfrågan ur sitt perspektiv förstår att det mer eller mindre är omöjligt att göra allt 100 procent tillgängligt för exakt alla. Om jag dock främst fokuserar på tillgängligheten för synskadade, hörselskadade och rörelsehindrade (som är mitt huvudfokus på denna blogg), ger jag festivalcirkusen ett riktigt bra betyg. Tillgängligheten är briljant i Göransson arena. Jag var där på fredagskvällens generalrepetition igår.


Via ett naturligt gångstråk tar publiken sig in i arenan. Det finns inga trappor och nivåskillnader så långt ögat kan nå. Arenan är utrustad med hörselslinga och det finns tydlig skylltning till tillgängliga toaletter. Som passiv publik tar man sig enkelt fram nära scenen. Om en rullstolsburen tar sig upp på scenen och kan vara aktiv är däremot osäkert. En mängd företag, melodifestivalens sponsorer, visar upp sig. Alla företagsmontrar är tillgängliga och användbara utom SJs där man måste kliva upp för ett rejält trappsteg innan man når de interaktiva datorerna. Konstigt nog blir jag inte förvånad. Eftersom SJ utestänger rörelsehindrade från sina tåg fram tills maj är de nog inte intresserade av att inbjuda rörelsehindrade till sin utställningsmonter heller.

































Efter ett melodifestivalgenrep krävs självklart en efterfest. Festivlatältet på Jerntorget i centrala Sandviken erbjuder underhållning med diverse musikaliska inslag mer eller mindre dygnet runt. Personligen prioriterar jag naturligtvis att prova den tillgängliga toaletten strax utanför tältet istället för att lyssna på Idoltvåan Calle Kristiansson.

Ett annorlunda festivalbidrag


Melodifestivalen består av många musikaliska bidrag. Tack vare att antalet deltävlingar är många blir det ett brett och underhållande utbud av olika musikaliska stilar och artister. Tyvärr representerar ingen funkis-perspektivet. Och det är synd eftersom jag är övertygad om att förståelsen för fukisar, och attityden bland ickefunkisar, förändras när en hörselskadad, synsvag eller rörelsehindrad syns och hörs på ett naturligt sätt i samhället. Jag har ännu inte hört Sandvikendeltävlingens bidrag. Låtarna och artisterna är säkert jättebra, men personligen tror jag att det skulle bli ännu bättre om det även låter så här.... (klicka på bilden)

http://www.madodds.com/
Tack Björn för tipset.






I dag delar jag med glädje ut en guldstjärna till det socialdemokratiska kommunalrådet Monica Jacobsson i Sandviken. Hon tog tag i toalettproblemet vid festivaltältet på Jerntorget. På sin Facebook-sida skrev hon följande omkring klockan 17.00:
- En tillgänglig toalett har eller ska sättas upp under dagen har jag fått besked om
.





Det är alltid roligt att få kommentarer på min blogg och de senaste dagarna har jag bokstavligen bombarderats. Ett mail berörde extra. Det gav mig en rejäl tankeställare om hur komplicerad tillgänglighetsfrågan är. Och det glädjer mig att ha fått tillåtelsen av Marita Pettersson att publicera mailet:

Ur våra medlemmars perspektiv är Sandviken inte tillgängligt överhuvudtaget, när inget är sig likt. Har man ett socialt handikapp och har en annorlunda perception så kan det bli outhärdligt. Ett exempel: Min son som är 13 tycker om att gå på biblioteket, men denna vecka hoppar vi över det för det skulle vara alldeles för många nya intryck så att han inte kan sova på natten sen. Inatt vaknade han pga. de spelade hög musik från stan. Jag hörde också detta men kunde ju förstå var musiken kom ifrån och sova vidare. Att ha en funktionsnedsättning inom Autismspektrat är inte lätt.

Tack för ordet!
Marita Pettersson/representant Autism-och Aspergerföreningen Gävleborg



Ett otillgängligt festivaltält som diskriminerar

Min bevakning av melodifestivalen fortsätter. I dag satte jag på mig tillgänglighetsglasögonen och gick ut på Sandvikens gator och torg. Mitt mål var att få svar på frågan - är melodifestivalen tillgänglig för alla?


Hela bruket är bokstavligen nerklottrat
av glitter och festivalrosa. Det händer saker
överallt och alla Sandvikenbor är mer eller
mindre inblandade i melodifestivalcirkusen.


Jag är dock mycket besviken eftersom
Sandvikens kommun inte tänkt på de
funktionshindrade. Det är pinsamt att
hela Sverige ska behöva se en kommun
som väljer att inte behandla alla lika.







Utanför festivaltältet på Jerntorget står många toaletter, men ingen är anpassad och användbar för mig i rullstol. Det saknas automatiska dörröppnare och möjligheten för en synsvag eller blind är minimal eftersom det finns få naturliga ledstråk. Det finns ingen hörselslinga och.... ja, det är många brister både här och där. Jag undrar om Sandvikens kommun räknar med att alla med en funktionsnedsättning stannar hemma och bara tar del av festligheterna via tevesoffan? Kan det vara så att hela arrangemanget utestänger de funktionsnedsatta? Jag borde kanske ta kontakt med diskrimineringsombudsmannen......

Funkistema på Sandvikens melodifestival

Klicka på bilden så får du all information du behöver om Sandvikens melodifestivalvecka.

Eftersom en av deltävlingarna i årets melodifestival arrangeras på "hemmaplan" på bruket har jag tagit upp ämnet några gånger den senaste tiden. För er läsare som tycker det börjar bli tjatigt kan jag lova att aldrig nämna ordet melodifestival efter lördagskvällens fest i Göransson Arena.

Eftersom min blogg handlar om tillgänglighet- och bemötandefrågor har jag den senaste tiden efterlyst ett "funkistema" på melodifestivalen. Min dröm är att hitta en blind kameraman, en döv ljudtekniker eller en rörelsehindrad artist. Min förhoppning är också att få en tillgänglighetsguide, i alla fall något lite fokus på hur användbara festivaltältet, Göransson Arena och alla andra lokaler är. Tyvärr har jag inte fått någon respons från varken Sandvikens kommun eller organisationen bakom Melodifestivalen. Kanske bryr de sig inte om ifall individer med en funktionsnedsättning kan ta del av de musikaliska festligheterna eller inte?

Det visar sig nu trotts allt att vi får lite "funkistema" på melodifestivalens deltävling i Sandviken. Förutom att en av artisterna (läs Kalle Moraeus) har dyslexi dyker både utvecklingsstörda och normalstörda från Glada Hudik-teatern upp på stora scenen. Det blir underbart att se allt från skönsjungande Theresia Widarsson till Toralf "Elvis" Nilsson och Mats "ICA-Jerry" Melin. Avslutningsvis känns det också riktigt bra när jag i programbladet upptäcker att Sandvikens stolthet är med! Jappz uppträder på torget i festivaltältet lördagen den 13/2 mellan klockan 15.00-16.00. Riktigt bra "förband" som garanterat värmer upp inför lördagskvällens direktsändning.


Två svenska soldater döda

Det är tragiskt. Krig är aldrig roligt och när soldater dör är det hemskt. Det spelar ingen roll vilket land det handlar om. Det är alltid lika illa. Men när krigsnyheter pumpas ut i mediabruset blir jag sällan berörd. Naturligtvis inser jag det tragiska, men krigshistorierna utspelas alltid i ett avlägset hörn av världen dit jag inte har någon personlig rellation. Kanske är jag en av alla avtrubbade? Men så inträffar något som vänder upp och ner på allt. Två svenska män har stupat i ett krig i Afghanistan. Och plötsligt får ord som "soldat" och "krig" en helt ny innebörd. Det har hänt förr att vårt neutrala land krigar med soldater som dör, men det känns ändå overkligt.

Jag vill verkligen vara tydlig och poängtera att det som hänt är grymt tragiskt. Men trots allt tråkigt med denna nyhet kan jag, när det gäller tillgänglighetsfrågan, se en positiv möjlighet. Om vi går mot en trend där Sverige blir allt mer aktiv i världens alla krig får vi samtidigt ett tillgängligare samhälle. Nu undrar du hur jag får ihop det här, men det är enkelt. Alla som har den minsta kunskapen kring tillgänglighetsfrågor vet att USA är en föregångare. Jag ljuger nog inte om jag till och med utnämner USA som världens mest tillgängliga land. Och vet du varför? De organisationer som under många år arbetat hårt för att få stränga diskrimineringslagar och ett tillgängligt amerikanskt samhälle består till stora delar av skadade krigsveteraner. Sverige och svenskarna har en förmåga att efterlikna USA. Kanske kan vi en dag betrakta oss som grannländer på varsin sida om Atlanten? Om Sveriges "krigstrend" håller i sig kan vi hoppas på en tillgänglighetsrevolution om några år. Sverige får massor av krigsskadade män och kvinnor som kämpat för sitt land och hyllas som hjältar. Halta och lytta som saknar en kroppsdel här och där eller tar sig fram i rullstol organiserar sig. Tillsammans bildar de en stark opinion som
tvingar myndigheter, landsting, kommuner och regeringen att ta sitt ansvar och göra landet Sverige tillgängligt och användbart för alla sina hjältar. Och så blir vi plötsligt ett "mini-USA" även i tillgänglighetsfrågan.

Exklusiva smygfotograferade Melodifestivalbilder

På onsdag börjar Melodifestivalen på riktigt lokalt i Sandviken. Efter mer eller mindre ett års förberedelser kommer artister, journalister och alla som arbetar bakom kulliserna till bruket för årets andra deltävling. För första gången i Melodifestivalens historia arrangeras torsdagskvällens fest i tältkåtor. Den grundläggande möbleringen är nu klar i de specialbyggda tälten framför den gamla herrgården i det natursköna Högbo Bruk, fem kilometer utanför Sandviken.

Det känns bra att som första media få visa upp dessa exklusiva smygfotograferade interiörbilder från de sex ihopsatta tältkåtorna som bildar en festlokal för omkring 300 personer. Mina bloggbilder är små, och bara ett smakprov. Om någon vill ta del av originalbilderna tar ni kontakt med mig.
lars-goran.waden@comhem.se  ,  0707 - 66 24 09


Snöbollsliknande ljuskällor är placerade här och där. Jag undrar om Måns Zelmerlöw, Christine Meltzer Lind och Dolph Lundgren samtidigt får plats i finsoffan? I borden finns också en snygg ljuseffekt.




Vid tältkåtornas entré finns en garderop som
mest påminner om en skog av björkar.













Bordet på bilden till vänster är ett av fyra
uppläggningsbord där buffén ska dukas upp.

I tältkåtorna finns åtta runda bord, en för
varje artist. De enklare träborden är till för bland annat journalisterna.


Alla bilderna - © Lars-Göran Wadén

I dag börjar Melodifestivalcirkusen


Foto: Stéfan Estassy.
I dag avgörs den första deltävlingen i årets upplaga av den populära musiktävlingen. Melodifestivalcirkusen är igång på allvar. Många arbetar just nu i Sandviken mer eller mindre dygnet runt med förberedelser eftersom nästa veckas delfinal avgörs här på min hemmaplan. Naturligtvis har jag skaffat biljetter till generalrepetitionen. Vill du att jag hälsar något till Dolf Lundgren & co? Min bror ansvarar för stora delar av arrangemanget och äger bland annat de tält som invigningsfesten ska äga rum i under torsdagskvällen. Personligen hoppas jag förstårs att man, både vid alla festligheter och under själva melodifestivalen, tänker på tillgängligheten. Att det finns möjligheter för en funktionsnedsatt att under hela veckan både vara publik och aktiv. Jag undrar om det finns någon funkis inom melodifestivalcirkusten? Någon funkisjournalist, någon funkisartist, någon funkismusiker, någon funkisdansare, någon funkis överhuvudtaget i hela teamet bakom kulliserna? Jag har försökt ta reda på om det finns någon synsvag individ, någon med en hörselnedsättning, ett rörelsehinder eller annan nedsättning, men misslyckats. Jag har dock inte givit upp, utan ska försöka igen.

Konstigt att ingen skriver om Melodifestivalens viktiga funkisnyheter och hur exempelvis tillgängligheten är i området?
Alla de senaste nyheterna kring Melodifestivalen i Sandviken hittar du här:



Tacksam för tips

Du som följer min blogg vet att den handlar om tillgänglighet- och bemötandefrågor. Jag är alltid på jakt efter både positiva och negativa nyheter i ämnet. Då och då lägger jag till och med näsan i blöt och kommer med ett personligt inlägg i debatten. Paralellt med mitt arbete som tillgänglighetskonsult och föreläsare i tillgänglighet- och bemötandefrågor, arbetar jag med att hitta saker att blogga om. Oftast finns det gott om saker att ta upp, men då och då kan en kombination av nyhetstorka och att mina idéer tar slut göra det svårt. För att detta ska bli en levande och innehållsrik blogg är jag därför tacksam om ni läsare kommer med tips. Gör som Maria Svensson i Lidköping och skicka ett mail med någon läsvärt. Marias tips handlar om Mariestads kommun som bestämt att man ska avveckla tillgänglighetsrådet i dess nuvarande form.

http://www.sr.se/skaraborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3418637

P4 Skaraborg.


Bidrag för ökad tillgänglighet

En av de största hindren för ökad tillgänglighet är bristande kunskap. Mina utbildningar resulterar dock i attitydförändringar och synen på tillgänglighetsfrågan förändras från att ses som något onödigt kostsamt för några få individer till att vara en betydande tillväxtfaktor. Det finns nämligen flera goda exempel på att tillgänglighetsåtgärder gör att kommunen blir attraktivare, fastighetsägaren får fler hyresgäster och företagaren tjänar mer pengar. Men hur mycket jag än arbetar med att förändra attityder kvarstår alltid ett ekonomiskt problem. Även om jag kan bevisa att det på lång sikt är lönsamt att skapa tillgänglighet, kvarstår faktum att ramper, hörselslingor, hissar och andra ombyggnationer kostar pengar. De som har ambitionen att bygga om, men inte tillräckligt med pengar, ger lätt upp. Men dem som anlitar mig får även hjälp att försöka hitta ekonomiska stöd. Det finns ofta lokala fonder, stiftelser och bidrag som få känner till. Visste du till exempelvis att du kan ansöka om bidrag för att förbättra tillgängligheten i olika lokaler hos Boverket?

Klicka på länken till Boverket så får du veta mer.




Assistansupproret

Min blogg handlar om tillgänglighet- och bemötandefrågor, med fokus på mina föreläsningar, andra uppdrag som jag gör, ett generellt perspektiv på handikappolitik samt saker som diskriminerar. Helt enkelt mitt liv ur mitt rullstolsperspektiv. Personligen anser jag att du ska titta in här minst en gång per dag och läsa mina inlägg och inte prioritera andra. Men nu, för en gång skull, kan jag tänka mig ett undantag. Idag kräver jag inte att du fokuserar all din uppmärksamhet på mig. Jag kräver däremot att du klickar på bilden, läser om assistansupproret och stödjer Veronica & co i deras viktiga arbete.


Ett medborgarkontor nästan för alla

I Israel välkomnar man inte Palestinier, i Gävle välkomnar man inte.... Läser du vidare får du svar.


Ska kommunens medborgarkontor finnas för alla kommunens medborgare? Ska kommunens turistbyrå välkomna alla turister? Svaren på dessa frågor känns som två självklara ja, men tittar man på verkligheten är det en helt annan sak. Från och med den 4 januari har Gävle kommuns turistbyrå och medborgarkontor nya gemensamma lokaler. Deras centrala läge på Drottninggatan är grymt attraktiv. Jag har tillgänglighetskontrollerat lokalerna idag och ger betyget 8 av 10 möjliga. I Gävle välkomnar man alltså omkring 80 procent av världens innevånare. Någon undrar säkert om det inte är diskriminering att utestänga vissa? Någon frågar kanske varför Gävle kommun inte känner till vad det står i FNs konvention om mänskliga rättigheter när det handlar om att exempelvis Israel inte välkomnar Palestinier? Kanske undrar någon till och med vem som Gävle kommun inte vill ha som turist eller medborgare? Självklart välkomnar Gävle kommun både Israeler och Palestinier, men det finns andra som inte välkomnas.

Det ska poängteras att betyget 8 av 10 antyder att det generellt är bra. Under min tillgänglighetskontroll hittar jag tydliga kontraster mellan vägg och golv, dörröppnare, hiss, inga nivåskillnader, låga receptionsdiskar osv... osv.... Jag ger dig gärna en rejäl dokumentation över alla positiva saker om du vill. Samtidigt är det tråkigt att dessa nya och fräscha lokaler trots allt inte är 100 procent tillgängliga och användbara för alla. Det finns inga hörselslingor någonstans, ingen information på lätt svenska för dyslektiker och miljön är inte anpassad för el-överkännsliga. Någon tycker kanske att jag överdriver och borde nöja mig eftersom det är förhållandevis bra? Någon tycker kanske att jag till och med är löjlig eftersom jag tar upp hörselskadade, dyslektiker och el-allergi? Om turistbyråns receptionist höjer rösten hör man väl godkänt ändå, en dyslektiker kan ju enkelt få läshjälp och de el-överkännsliga är inte ens diagnostiserad som en sjukdom. Kanske överdriver jag, men jag undrar bara hur kommunen tänker. Ska ett medborgarkontor finnas för alla kommunens medborgare? Ska en turistbyrå välkomna alla?

RSS 2.0