Ny video om tillgänglighet- och bemötandefrågor
Tillgängliga nyheter i juni 2020
Mina damer och herrar. Låt mig få presentera "Tillgängliga Nyheter", producerat av företaget Livet rullar vidare. Den första sommarfilmen kommer här....
Styrelsemöte med Norrbacka Eugeniastiftelsen i maj 2020
Jag har tappat räkningen på antalet år jag haft förtroendeuppdraget i Norrbacka Eugeniastiftelsens styrelse, över tio år. I höst är det dags för DHR att antingen förnya mitt förtroende med ny mandatperiod eller hitta någon annan person som kan ta min plats i styrelsen. Stiftelsen förvaltar pengar som blev kvar när anstalterna Norrbacka och Eugeniahemmet stängdes på 70-talet. Dåtidens LSS-boenden. Varje år delar stiftelsen ut många miljoner kronor till forskning, funktionshinderrörelsens föreningar och privat personer. När styrelsen ”träffades” den 19 maj 2020 med hjälp av ett telefonmöte, på grund av Corona-tider, handlade det om privatpersoner. Människor som sökt bidragspengar för exempelvis resor, habilitering, hjälpmedel och anpassningar. Totalt 418 ansökningar. Förra året skickades det in 338 ansökningar.
295 ansökningar fick bifall. Anledningen till 123 avslag är främst att personer som sökt har för hög årsinkomst eller inte kan styrka att man har nedsatt rörelseförmåga. Totalt delade Norrbacka Eugeniastiftelsen ut 2 038 200 kronor. Förra året utdelades 2 108 200 kronor. I år handlade flest ansökningar om resor (80 stycken), Möbler/vitvaror (68 stycken) och datorer (47 stycken). Antalet kronor som respektive sökande får styrs mestadels av schablonbelopp som styrelsen tidigare beslutat. Till kommande styrelsemöte i höst funderar vi på att förändra vissa schabloner. Vi hoppas få träffas och inte ha telefonmöte. Vi hoppas också få träffa SEB-representanten som förvaltar stiftelsens pengar och följa upp vår kapitalförsörjningspolicy.
Studerande på Sahlgrenska Akademin, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi/arbetsterapi har gjort en kvantitativ studie om vilken bidrag till körkort har för personer med fysisk rörelsenedsättning. Styrelsen fick ta del av resultatet. Slutsatsen är att bidrag möjliggör för personer med rörelsenedsättning att ta körkort och därmed bidrar till ökad livskvalité, delaktighet och självständighet. Hör av er om någon vill ta del av hela studien så skickar jag den till dig.
Nytt avsnitt av Tillgängliga nyheter
Tillgängliga nyheter
Tillgängliga nyheter på tre minuter. Aktuella saker om tillgänglighet- och bemötandefrågor.
https://youtu.be/nloqnZuHbWQ
Konkurrera med användbarhet och tillgänglighet
Boverkets samråd 26 mars 2020
På grund av Corona viruset arrangerades Boverkets samråd med funktionshinderorganisationerna via Skype torsdagen den 26 mars 2020. Mötet började med att Boverkets Göran Persson hälsade alla välkomna. Han berättade att till och med Boverket skapat en speciell grupp som arbetar med att stödja kommuner i Corona tider. På Skypemötet var totalt 23 deltagare. Jag är DHR:s representant. Sveriges kommuner och regioner samt Länsstyrelsen var också med, några andra personer från funktionshinderförbunden och många representanter från Boverkets alla enheter. Alla satt vi i olika rum på grund av nuvarande regler som Boverket praktiserar hela våren. Göran Persson pratade om regeringsuppdrag som handlar om klimatanpassningsfrågor, bostadsbrist och trångboddhet, digital utbildning i PBL (plan- och bygglagen) kompetens och regeringsuppdrag om samhällsbyggnadsprocessen.
Efter en presentationsrunda pratade Boverkets Agnes Jensen-Carlén och Peter Pettersson om regeringsuppdraget möjligheternas byggregler. En översyn av byggreglerna startade i juni 2019 eftersom det var tio år sedan man uppdaterade senast. Regeringen önskar att Boverket ger förslag på bättre övergripande strukturer för att effektivisera kostnader och möjliggöra fler innovativa lösningar. Rollfördelningar om vem som ska göra vad behöver också ses över. Målsättningen är att förenkla och skapa en genomgående konsekvent, likriktad struktur. Allt ska redovisas i december 2020, och innan dess ska Boverkets förslag ut på remiss under sommaren. Men redan nu kan jag avslöja vad de arbetar med. Alla allmänna råd och hänvisningar till standarder plockas bort från byggreglerna. Istället skapas en separat föreskrift med funktionskrav för varje teknisk egenskap. Boverket menar att detta inte betyder att det som i dag står i allmänna råd alltid försvinner. Inget är klart men delar flyttas till funktionskraven och standarder används vid tillämpning av kraven.
När Boverkets representanter rapporterade från myndighetens alla enheter kom mycket intressanta saker fram. Men vi börjar med Länsstyrelsen. I deras regleringsbrev står bland annat att de måste följa upp byggnadsnämndernas tillsynsarbete. Jag påpekade att det allt för ofta ställs krav på tillgänglighet med uppföljning och tillsyn brister. Ibland görs ingen tillsyn alls om ingen uppmärksammar kommunen på brister genom en anmälan. På Boverket arbetar man bland annat med regeringsuppdraget ”God inomhusmiljö”. Där samlar man in goda exempel som sedan publiceras och sprids till landets kommuner. Ett annat regeringsuppdrag handlar om att se över möjligheten för kommuner att ta ut tillsynsavgifter. I framtiden kan kanske kommunen ta ut en avgift för att exempelvis kontrollera enkelt avhjälpta hinder. I framtiden kan kommunen också kanske ge någon form av straffavgift, alltså inte bara vite, till den som inte åtgärdar ett enkelt avhjälpt hinder.
I regeringsuppdraget ”Gestaltad livsmiljö” jobbar man just nu med tillgänglig akustisk utformning av skolor. Man har också tagit fram en bok om tillgängliga historiska kulturmiljöer. På Boverkets enhet ”Stöd och bidrag” delas ekonomiskt stöd ut för att tillgängliggöra kultur- och samlingslokaler. En helt annan spännande nyhet är att bostadsmarknadsenkäten, som skickas ut till kommuner varje år, för första gången innehåller frågor om bostadsanpassning. Boverket hinner kanske presentera resultatet innan sommaren. Eftersom samhället digitaliseras allt mer arbetar Boverket också med att omvärldsbevaka frågan. Det handlar exempelvis om hur digitalisering påverkar personer med funktionsnedsättning. För ungefär ett år sedan tog Boverket fram en vägledning för tillgänglighet i översiktsplanering. Nu visar det sig att många kommuner tycker det är bra och använder vägledningen. En digital utbildning om plan- och bygglagen, som bland annat handlar om tillgänglighet, har tagits fram till arkitekturstudenter.
Myndigheten för delaktighet var inbjuden till Boverkets samråd med funktionshinderorganisationerna. För att prata om regeringsuppdraget ”Funktionshinderperspektivet i Agenda 2030”. Nu är myndigheten för delaktighet bara i en kartläggningsfas, men målsättningen är att funktionshinderperspektivet ska få mer genomslag hos offentliga aktörer som arbetar med Agenda 2030. Man ska också analysera hur principen om universell utformning kan påverka genomförandet av Agenda 2030. Myndigheten för delaktighet berättar att Sverige, i många delar som hälsa, ekonomi, utbildning, våld och kränkningar, hållbara städer samt miljö, har långt kvar innan landet lever upp till Agenda 2020 ur ett funktionshinderperspektiv.
Avslutningsvis berättade Boverkets Ulrica Lindfors och Emelie Ahlstrand om regeringsuppdraget att införa barnkonventionen som svensk lag. Innan november 2020 ska myndigheten vara klar med att kartlägga och analysera den praktiska tillämpningen inom planering och stadsutveckling. Barnrättsperspektivet ska finnas med i allt arbete kring plan- och bygglagen. I regeringsuppdraget ingår också att Boverket internt ska se över allt arbete och utbildas i frågan.
Föreläsare i Corona-tider
Boverkets samråd i december 2019
Årets tredje och sista möte med Boverkets samråd med funktionshinderorganisationerna, torsdagen den 5 december 2019, började med teknikstrul eftersom myndigheten envisas med att genomföra vartannat möte via Skype. En halvtimme försenat inledde Sofie Adolfsson Jörby mötet och hälsade alla välkomna. Myndighetens samråd har en ny representant från Länsstyrelsen som heter Karina Burelius. Boverket har bestämt att ansvaret för samrådet ska bytas varje år mellan myndighetens olika enheter. Under 2019 har enheten ”Stad och land” haft ansvaret men vem som tar över stafettpinnen är i dagsläget inte klart.
Ingrid Birgersson, från enheten stad och bidrag, informerade om bostadsstöd vid nybyggnation. I dag finns tre olika stöd. Först ett individuellt stöd för student- och hyresbostäder. Från år 2016 tills i dag har 28 000 lägenheter fått anpassningsstöd. Nästa år ska 2,1 miljarder kronor användas till fler stöd, pengar som ökar för varje år fram tills år 2022. Just nu förs intensiva förhandlingar på regeringskansliet. Det finns nämligen förslag på förändringar som varit ute på remiss sedan i somras. Ett förslag är att fördela vissa procent speciellt till unga och personer i en socialt utsatt situation. Det andra stöden används för att bygga biståndsbedömda trygghetsboende och andra särskilda boendeformer för äldre. Från år 2016 tills i dag har 8 400 lägenheter skapats i 145 projekt. I år fanns det 700 miljoner att fördela men år 2020 räknar man med mindre pengar. Det tredje stödet är nytt och kan bara tilldelas ekonomiska föreningar. Under år 2020 finns det bara tre miljoner kronor att söka. Det handlar om att ekonomiska föreningar kan söka ett startbidrag på max 400 000 kronor.
Inför mötet hade jag önskat få en rapport om Boverket har något funktionsrättsperspektiv när myndigheten arbetar med sitt regeringsuppdrag om Barnkonventionen. Tyvärr blev Ulrica Lindfors, på enheten plan och bygg, sjuk så vi gör ett nytt försök att ta upp frågan på nästa samrådsmöte.
Peter Pettersson, från enheten hälsa och bygg, informerade om regeringsuppdraget ”God inomhusmiljö”. Om du räknar på en livslängd på 83 år tillbringar vi i genomsnitt 6 år utomhus, 5 år i ett fordon och 58 år i hemmet. Räknar vi all inomhusmiljö vi befinner oss i under ett liv blir det totalt 72 år vilket gör att man lätt kan konstatera att god inomhusmiljö är en viktig fråga. Samtidigt visar statistiken att var femte person besväras av dålig inomhusmiljö, 19 procent bor i hus med synlig fukt eller mögel och forskning visar att både hälsan och prestationsförmågan påverkas negativt av dålig inomhusmiljö. Boverkets kartläggning visar också att byggsektorn är en stor miljöbov. Den står för 21 procent av landets klimatpåverkan och ger ifrån sig tio miljoner ton avfall per år. Om byggsektorns alla felbyggnationer, brister och skador försvann skulle 27-33 000 fler nya lägenheter byggas varje år. Boverkets regeringsuppdrag handlar om att samla information och sprida den brett bland landets kommuner och regioner. Boverket ska också försöka förklara vilka bristerna är och ge förslag på hur de kan åtgärdas. Det är svårt att koppla en symptom till brist i inomhusmiljön, men enligt byggbranschen är det ofta brist på tid, kompetens, motivation, engagemang och erfarenhetsåterföring som skapar svaga byggherrar. Parallellt med regeringsuppdraget ”God inomhusmiljö” görs en omfattande översyn av alla byggregler. I ett pilotprojekt ska Boverket där granska bullerfrågan och arbeta fram standarder tillsammans med SIS. Sveriges kommuner och regioner har framfört att Boverket också borde ta fram en tydlig vägledning i bullerfrågor för skolor och förskolor.
Filippa Egnér, på enheten Boende och stadsutveckling, berättade om resultatet från bostadsmarknadsenkäten. Detta är en omfattande nationell undersökning med omkring hundra frågor som skickas till landets alla kommuner varje år. Många frågor handlar om tillgänglighet, inventeringar och bostadsanpassning. Bostadsbyggandet har halkat efter befolkningsutvecklingen. 240 av Sveriges 290 kommuner säger sig ha ett underskott på bostäder. Det saknas framförallt hyresrätter. Underskottet slår hårdast mot dem som har svagast position på bostadsmarknaden och där hittar man bland annat personer med funktionsnedsättning. 162 kommer säger att de saknar bostäder för personer med funktionsnedsättning. När vi gick igenom undersökningen poängterade jag att DHR och andra funktionshinderorganisationer oroar sig för att allt fler personer med funktionsnedsättning hamnar på institutioner istället för i ”vanlig” lägenhet med bostadsanpassning. Och bostadsmarknadsenkäten visar tyvärr att utvecklingen går oroväckande fort mot institutionalisering. Hälften av kommunerna anger att man har, och bygger fler, gruppbostäder. Var tredje kommen säger att man har, och bygger fler, servicebostäder. Samtidigt är det så mycket som 40 procent av kommunerna som påstår att de i dag helt saknar ”vanliga” tillgängliga bostadsalternativ som exempelvis hyresrätter med bostadsanpassning.
Anna-Alexandra Lindenstjärna, från Digitaliseringsenheten, pratade om digitalisering av samhällsplanering. Bindande regler inför år 2022 men redan nästa år börjar systemet, tillsammans med Länsstyrelserna och Lantmäteriet, tillämpas. Målsättningen är att förenkla samhällsbyggandet och ge enhetlig information i hela Sverige genom att digitalisera detaljplaner, översiktsplaner osv... Målsättningen är också att effektivisera arbetet, men det står tydligt i regeringens direktiv att effektiviseringen inte får försämra demokratin, innovation och rättssäkerheten. Boverket tar fram vägledningar, allmänna råd och handledarstöd. Många kommuner arbetar redan digitalt men det finns ingen enhetlig digital ”infrastruktur” och den plattformen ska nu skapas. Boverket tror att digitaliseringen kan ge mer medborgardialog, ge möjligheter för byggbranschen att skapa nya e-tjänster, underlätta uppföljning och granskning, spara pengar och bostadsbyggandet kan gå fortare.
Swedish Institute for Standards - TK 380 AG2
ISO/TC 159/SC 4 Human-system interaction handlar om ergonomiska principer relaterade till mental arbetsbelastning. Standarden ska revideras trots att tyskarna nyligen protesterade på ett möte i Berlin. I Tyskland finns ingen arbetsmiljölagstiftning på samma sätt som i Sverige. Där finns bara standarden att luta sig mot och därför oroar sig tyskarna om innehållet ändras. Under andra veckan i november står AG2 värd för det fortsatta arbetet. På mötet, som alltså äger rum i Sverige och där till och med jag inbjöds, ska man under tre dagar djupdyka i den psykosociala arbetsmiljön. Vi gick igenom dagordningen noga. Man ska bland annat diskutera om begreppet ”Mental work load” bör bytas ut till ”Mental load” för att standarden ska kunna handla om både emotionella och kognitiva aspekter. Myndigheten Arbetsmiljöverket är intresserad av att ingå och målsättningen är att omskrivningarna gör standarden mer förebyggande med guider och goda exempel. Fackförbundet IF Metall påpekar också att standarden nu är skriven utifrån en traditionell arbetsplats med fyra väggar, golv och tak. I dag ser det ofta inte ut så eftersom vi arbetar hemifrån eller har mobilt kontor på andra sätt. Från SIS vill man också försöka få med ”human factors” i anslutning till ergonomi.
SIS arbetar sedan en tid tillbaka med att ta fram en standard som reglerar ”Användbarhetsronder”. Det är en metod där användarna, inom ramen för det systematiska arbetsmiljöarbetet, identifierar användbarhetsbrister och förbättringsmöjligheter i interaktiva system så att åtgärder på kort och lång sikt kan formuleras. Användbarhetsronden syftar till att förbättra arbetsmiljön, öka produktiviteten och bidra till en bättre lönsamhet. En vägledning för små, medelstora och stora organisationer inom den offentliga, privata och ideella sektorn. Standarden utvidgar helt enkelt den vanliga arbetsplatsronden med att även titta på verksamhetens digitala system. Vi diskuterade dokument, det förslag till ”Användbarhetsrond” som hittills skrivits, och påpekade bland annat att Svenska Internetstiftelsens nyligen publicerade statistik kan användas. Det måste också tydligt framgå att resultatet alltid blir bättre om användare i ett tidigt skede är med mer i designprocessen. Nuvarande metod fokuserar på att verksamheten själv ansvarar för systemen, men ofta sköts digitala system av en extern aktör. Jag påpekade att otillgängliga system för personer med funktionsnedsättning i vissa fall kan åtgärdas med hjälpmedel och fick svaret att ”Användbarhetsronderna” redan hänvisar till detta.
SS-EN ISO 9241-110 Ergonomi vid människa-systeminteraktion – Del 110: Interaktionsprinciper, är ett enormt omfattande dokument som försöker kartlägga vad som skapar tillfredsställelse vid ett arbetstillfälle. Detta dokument var precis ute på remiss för ny utgåva och har blivit en viktig prioriterad standard för AG2. Förändringarna är dock mest redaktionella, en modernisering av språket i de sju interaktionsprinciperna. Jag väljer att inte redovisa alla dessa i min rapport och hoppas att det gör dig som läsare glad. Min rapport hade då blivit ännu längre och mer svårläst.
ISO/TC 159/SC4 Human-system interaction har arbetat fram en ny teknisk rapport kring RIAS – Human-system issues of robotic, intelligent and autonomous systems. Vi tittade på de slutgiltiga utkasten som, efter behandling i november, ska publiceras som en ny ISO teknisk rapport. Under behandlingen ska SIS bland annat se över vilka andra standarder som är relevanta för dokumentet. Jag väljer att inte redovisa även detta i detalj.
Den nya utgåvan av SS-EN ISO 9241-210 Ergonomi vid människa-systeminteraktion – Del 210: Användarcentrerad design för interaktiva system har publicerats och översättning till svenska har påbörjats. Enkelt sammanfattat handlar detta om att design bör utgå från användarens behov. Den nya utgåvan har kompletterats med en ny grafisk bild, en ritning som förtydligar att det finns flera ingångar i arbetsprocessen. Pilar och cirklar som till och med gör att nästan jag förstås trots att även detta är omfattande. På mötet diskuterade vi också översättningen och fastnade på ord som exempelvis ”user centred”. Ska det översättas till ”användarcentrerad” eller ”människocentrerad”? Jag röstade för det sistnämnda. Det förekommer många ord som ”accessibility”, ” User for all” och ”Inclusive design”. Vi enades om att de å ena sidan har lite olika betydelser men att vi å andra sidan kan försöka hitta en gemensam nämnare och översätta till ”Universell design”. Från Japan har man föreslagit att en speciell processtandard borde utvecklas för barn. Sverige vill dock hålla fast vid att det ska vara en generell grundprocess som kan användas av alla. Standarden har fokus på IT men vissa länder anser att den även bör kunna användas på andra sätt.
Myndigheten för Digital Förvaltning (DIGG), med kontor i Sundsvall, har uppvaktats. Målsättningen är att öka myndighetens förståelse för vikten av standarder och kanske går det till och med att få en representant med i standardiseringsarbetet. Kanske lyckas vi boka ett möte med självaste generaldirektören efter årsskiftet. Vi har åtminstone, vid flertalet tillfällen, haft mejl och telefonkontakt med myndigheten. Vi har också tagit fram ett informationsmaterial som DIGG ska få, och kanske gör det den svårflörtade myndigheten mer nyfiken på SIS.
SIS/TK (Tekniska kommittén) 380 har en verksamhetsplan och budget som ska uppdateras och beslutas om varje år. När detta nu gjorts kan jag konstatera att deltagaravgifterna ligger kvar på samma nivå nästa år. Jag kan också glädjande informera dig om att jag lyckats få med begreppet ”Universell utformning”. I verksamhetsplanen står det från och med nu att kommitténs arbete alltid ska ta ”hänsyn till ergonomi och universell utformning inom design, utveckling och utvärdering av produkter, system och tjänster vilket ska öka tillgängligheten och användbarheten i samhället”.
Jan Gulliksen och Tomas Berns i SIS/TK 380/AG2 har tillsammans med ett par andra aktörer fått pengar från Vinnova för projektet ”Konkurrera med användbarhet och tillgänglighet – Standardisering för att nå nya marknader / ökade marknadsandelar”. Snart är man klar med sammanställningen av vilka viktiga standarder som bör ingå. Man har även tagit fram ett intervjuformulär som används på ett 30-tal stora företagsledare, företrädare för organisationer och generaldirektörer. Frågor om användbarhet och tillgänglighet ur ett perspektiv för att skapa tillväxt. Någon gång i februari-mars nästa år räknar man med att kunna presentera ett resultat.
Möte med ABFs studiekommitte - 8 oktober
För över ett år sedan aviserade ABF att studieförbundet arbetade med ett studiematerial med arbetsnamnet ”pepp för trötta styrelser”. När ABF:s studiekommitté med funktionshinderorganisationerna träffades tisdagen den 8 oktober var studiematerialet klart att praktiseras på de 16 representanterna från olika funktionshinderorganisationer som var där. Jag representerade DHR. Anders Pettersson, egenföretagare med bakgrund som lärare och psykolog, höll i dagen. Han hade både varit anställd och förtroendevald inom ABF och hade lång erfarenhet av både föreningsliv och folkbildning.
Han satte direkt ribban högt genom att lova lära oss en metod för att få fler medlemmar, en metod som alltid fungerar till hundra procent. Det visade sig att han var en skicklig föredragshållare som kunde skapa entusiasm, men egentligen presenterade han inget nytt. Jag skulle absolut tänka mig bjuda in honom till distriktsträffar med DHR runt om i landet. Han lät oss försöka svara på frågor som ”vem tar hand om engagemanget som finns i föreningen?”. Han sa att protokollskrivande och styrelsemöten tar för mycket tid. Han förklarade hur alla föreningar är uppbyggda med ”förflyttare”, eliten som skapar rörelse. Samtidigt finns där ”följare”, medlemmar som deltar ibland och utan dem har ”förflyttare” ingen verklighetsanslutning. Föreningens ”publik” är medlemmar och andra samhällsaktörer som älskar, hatar och tycker. Utan dem hade ”förflyttarna” inget perspektiv. Avslutningsvis finns även ”oppositionen” som klagar och ställer till trassel. De är viktiga. Utan dem skulle det aldrig ske rättelser hos ”förflyttarna”.
Modellen handlade om en arbetsprocess i sju steg. Först ”beslut” om att medlemsrekrytering måste göras, sedan ”planering” i en mindre grupp som utsetts att göra uppgiften. Planeringen är viktigast så föreningen har hela metoden klart för sig innan start. Steg tre heter ”deltagare” och här bestäms exakt vem som gör vad. Steg fyra heter ”uppsökande” och innebär att föreningen tar sig till platser där människor finns. Att ringa, annonsera eller skicka mail och post duger inte, kontakten måste ske öga mot öga. Det får inte bli ett möte där organisationen berättar om sin verksamhet utan allt måste gå ut på att lyssna vad människor man möter säger. I mötet bjuder man även in människor till modellens femte steg som är ”träffen”. Allt i inbjudan ska signalera att föreningen vill lyssna. Psykologiskt är vi människor nämligen byggda så att om någon lyssnar vill den som blir lyssnad på veta mer om lyssnaren. ”Träffen” arrangeras i ett iordningställt välkomnande rum. Två personer från föreningen välkomnar, men föreningens ordförande får inte vara där. Under träffen lyssnar vi på och intresserar oss för de inbjudnas engagemang. Sedan möter vi dem med våra erfarenheter och avslutningsvis bestämmer vi att göra någonting tillsammans. Innan alla går hem får personerna kort träffa ordförande som förberett sig att säga några positiva saker om föreningen. Steg sex är ”återkoppling” och görs inom 14 dagar via telefon. Där inbjuds människorna till steg sju ”aktiviteter för nytillkomna”. Människornas engagemang tas tillvara och man skapar verksamhet tillsammans. Metodens process i sju steg kan förslagsvis pågå i två månader. Aldrig får det handla om medlemskap eller förtroendeuppdrag, det är bara att lyssna och ta vara på deras engagemang som gäller. Anders Pettersson har använt metoden i många sammanhang. I en av de större projekten kom 5 000 personer till ”träffar” och hälften blev till slut engagerade medlemmar.
Visste du att det finns 200 000 föreningar i Sverige? Om man räknar om den ideella kraften i en generell snittlön så producerar vi för 131 miljarder kronor per år. I Sverige har vi varit föreningsaktiva i minst 500 år. Läser man 100 år gamla protokoll ser man styrelser som oroar sig för minskat medlemsantal, att medlemsrekrytering är svårt och att även dåtidens unga intresserade sig för annat. Samtidigt är vi, och har alltid varit, idébärare. Vi måste bara bli bättre på att skilja föreningsliv med kommersiella krafter. En ideell verksamhet har att förverkliga idéer och för det behövs pengar. Föreningar behöver alltså ständigt nya idéer, nytt engagemang. Ett företag är däremot ute efter pengar, en vinst man får med hjälp av idéer. En förening ska alltså drivas av idéer, helt tvärtom mot företaget.
ABF passade också på att framföra tre saker till sina medlemsförbund inom funktionshindersrörelsen. För det första uppmuntrades vi att ta kontakt med ABF för att bolla idéer till spännande projekt. För det andra gjordes reklam för ”Du kan påverka”, ett nytt studiematerial som stöttar alla som vill arbeta med intressepolitik. Ett material som inte bara ska användas av styrelser utan vara till hjälp bland alla engagerade vare sig man är medlem eller inte. För det tredje handlade det om ABF:s tillgänglighetspolicy. Sedan år 2012 har studieförbundet haft policyn att luta sig mot i tillgänglighetsfrågor, mycket tack vara DHR som krävt att ABF måste bli bättre. Nu ser ABF över alla policydokument. Målsättningen är att alla ersätts av en gemensam inkluderingspolicy vid kommande ABF stämma 2020. För att policyn inte ska bli en hyllvärmare tar man även fram en hel verktygslåda med checklistor.
Norrbacka-Eugeniastiftelsen - möte den 17 september 2019
Boverkets samråd den 13 juni 2019 - del 2 av 2
Förra året gjorde Boverket en utredning om Enkelt avhjälpta hinder. Vill du läsa mer om den hänvisar jag till mina tidigare rapporter från Boverkets samråd för funktionshinderfrågor. När utredningen var klar skickades rapporten till departementet och nu är frågan om någonting hänt. Enligt Roland Thörnqvist på Boverket har stadssekreteraren läst rapporten och säger att frågorna bereds vidare inom regeringskansliet. Stadssekreteraren säger att det inte är omöjligt att regeringen vill gå vidare med någon, eller några, av Boverkets förslag på förändringar.
Sonia Andersson berättade om Boverkets arbete med vårdmiljöer och dagsljus. Det finns i dag forskning som visar att miljöns arkitektur, form och design påverkar enormt. Anställda inom vård och omsorgssektorn mår bättre och arbetar mer. Patienter blir friska snabbare och behöver mindre medicin. Nu har Boverket ett regeringsuppdrag att samla kunskap i området. Därefter ska myndigheten ta fram en vägledning och metodstöd till kommuner, regioner och privata aktörer. En kunskapsbank av lärande exempel och ett nätverk av aktörer (där även patientorganisationer medverkar) skapas. Massor med bilder på positiva vårdmiljöer med grönska, dagsljus och utblick över vackra vyer visades. Flera testprojekt görs i samarbete med regionerna. Det är också viktigt att ta hänsyn till teknisk utveckling, demografin, klimathot, post antibiotiska samhällen osv…
Tillsammans med bland andra Naturvårdsverket, Trafikverket, Transportstyrelsen och Folkhälsomyndigheten har Boverket tagit fram en strategi för goda ljudmiljöer. Den har en målbeskrivning, ett syfte och delmål. Målsättningen är att tillsammans arbeta för att ljudmiljöer får en mer framträdande roll vid både nybyggnation och befintlig miljö. Ett långsiktigt arbete med samhällsbyggande, folkhälsa, samhällsekonomi, samarbete och kommunikation som prioriterade områden. Under 2019 ska man ta fram exempel på goda ljudmiljöer.
Eftermiddagen ägnades helt åt universell utformning. Mia Ahlgren, intressepolitisk tjänsteman på Funktionsrätt Sverige och Victoria Smedman, projektledare för Arvsfonden projektet ”Rätt från början” berättade om universell utformning enligt FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Därefter samtalade samrådet och respektive deltagare fick kort redogöra för hur sin organisation arbetar med universell utformning. Personligen anser jag att DHR ligger i framkant när det gäller att påbörja jobbet med frågan. Det finns mycket att göra för att, på alla plan, skapa mer kunskap och förståelse om att arbeta utifrån universell utformning.
Boverkets samråd den 13 juni 2019 - del 1 av 2
Myndigheten Boverkets samråd för funktionshinderfrågor genomför tre möten per år där olika aktuella funktionshinderfrågor diskuteras. 2019 års första möte genomfördes via Skype men möte nummer två, torsdagen den 13 juni, arrangerades på Boverkets huvudkontor i Karlskrona. Samrådets ordförande Sofie Adolfsson Jörby inledde med en presentationsrunda och berättade att ansvaret för samrådet, som i dag ligger på enheten ”stad och land”, kanske ska ändras nästa år. Generaldirektör Anders Sjelvgren hälsade alla välkomna. Han pratade bland annat om Sveriges nya funktionshinderspolitik men tror inte att Boverkets nuvarande sektorsansvar kommer att förändras nämnvärt. Han berättade också om myndighetens nya generella vision som sätter mycket fokus på social hållbarhet. På en direkt fråga om varför Boverket dragit tillbaka sitt engagemang i standardiseringsfrågor svarade Anders Sjelvgren att Boverkets uppgift i första hand är att se till så standardiseringskrav efterlevs, inte vara med och skapa standarder.
I tidigare rapporter har jag skrivit om Boverkets ambitioner att samarbeta med nordiska länder för att harmonisera lagkrav och regelverk för exempelvis bostadsbyggande, hjälpmedel och bostadsanpassning. Sverige har tagit initiativet och arrangerat möte med de andra nordiska länderna och nu står det klart att Nordiska ministerrådet finansierar en förstudie. Under ett år ska forskning bedrivas med hjälp av en enkätundersökning. Man ska försöka ta reda på hur många rullstolsanvändare som finns och vilka behov dessa individer har.
Anette Löfgren berättade om arkitektur och gestaltad livsmiljö, myndighetens regeringsuppdrag att samordna och främja frågor kring arkitektur, form och design. Med människan i centrum ska redskap och metoder för att möta samhällsutmaningar som klimathot, segregation, bostadsbrist, folkhälsa, jämlikhet osv… hittas. Det är ett brett och stort regeringsuppdrag som sträcker sig över tre departement vilket lett till organisationsförändringar och nyanställningar hos Boverket. Just nu arbetar man med delmål inom vårdmiljöer, kvalité i upphandling samt skolor och förskolor. Nästa delmål handlar om bostäder. Anette Löfgren visade en mängd bilder på ny modern arkitektur. Efter föredraget påpekade jag att hon aldrig nämnt universell utformning. Metoden har uppenbarligen inte används vid de platser som exempelbilderna visade på ny modern arkitektur eftersom jag hittade brister i tillgängligheten överallt. Vill du veta mer om ”gestaltad livsmiljö” kan du läsa mina tidigare rapporter eftersom regeringsuppdraget varit uppe många gånger på dagordningen.
Norrbacka-Eugeniastiftelsen - möte den 14 maj 2019
Möte 14 maj 2019 med SIS/TK 380 AG2
Den 14 maj 2019, SIS Solnavägen 1E i Stockholm.
Möte med Kulturrådet i maj 2019 - del 2 av 2
Under kartläggningarna har Kulturrådet kommit fram till flera saker. Gör inga speciallösningar utan skapa delaktighet och mångfald genom att integrera barn och unga med funktionsnedsättning i ordinarie verksamhet. Många med funktionsnedsättning tror att kulturskolans verksamhet inte är till för dem. Tillgång till personlig assistans, ledsagning och en fungerade kollektivtrafik eller färdtjänst är större hinder än otillgänglighet i lokaler och verksamhet. Det behövs mer kompetens kring specialpedagogik hos kulturskolans anställda.
Kulturskolechefer vill nå ut till fler målgrupper men känner att man behöver stöd i den pedagogiska verksamheten. Kulturskolan behöver bli bättre på att visa upp sina verksamhet och erbjuda aktiviteter på andra nya platser än i dag.
Mitt inspel kring Kulturskolecentrums arbete var att å ena sidan berömma dem eftersom de lyfter frågan och tar tag i den rejält. Samtidigt var jag kritiskt till att Kulturrådet hittills aldrig involverat målgruppen och helt enkelt frågat barn och unga med egen erfarenhet av funktionsnedsättning om vad de vill. Om vilka behov och intressen dom har. Myndigheten försvarade sig med att man hade önskat göra det, men på grund av ett krångligt regelverk kring upphandlingskrav och brist på rätt kompetens så hade det inte genomförts.
Sedan 2011 använder Kulturrådet en kultursamverkansmodell som innebär att myndigheten fördelar statliga kulturbidrag till landets regioner. Men för att Kulturrådet ska utbetala pengar ställs tillgänglighetskrav. Kulturrådets styrelse har nu givit Margareta Bilrutt i uppdrag att summera de nio åren som varit och se över hur myndigheten ska gå vidare. En omfattande genomlysning ska göras om hur Kulturrådet arbetar med jämställdhet, jämlikhet, nationella
minoriteter, barn och unga, HBTQ-frågor osv... Och om tillgänglighet förstås. Margareta räknar med att en slutrapport är klar i november 2019.
Samtidigt arrangerar Kulturrådet regionala dialoger med alla regioner/landsting under 2019. Dessa dagar innehåller bara tre programpunkter. För det första nationella minoriteter, för det andra trakasserier och för det tredje handlar det förstås om tillgänglighetsfrågor. Under dialogerna pratar man bland annat om att information om tillgänglighet till kulturarrangemang blivit bättre. Samtidigt ligger man fortfarande efter måluppfyllelsen om att undanröja enkelt avhjälpta hinder.
Just nu sitter Kulturrådet också och funderar på att utveckla tillgänglighetskrav i Kultursamverkansmodellen ännu mer. Myndigheten ser över möjligheten att ställa krav på att en certifierad kontrollant av tillgänglighet först måste säkerställa att en publik lokal lever upp till lagkrav innan lokalen får användas. Inom Kultursamverkansmodellen utbetalar Kulturrådet även utvecklingsbidrag på 25-30 miljoner kronor per år till regionerna. Nu funderar myndigheten på att ställa någon form av krav på tillgänglighet även där.
Möte med Kulturrådet i maj 2019 - del 1 av 2
En gång per år, ibland två, kallar Kulturrådet funktionshinderrörelsen till ett samråd. När mötet arrangerades den 2 maj, på myndighetens huvudkontor på Borgvägen 3 i Stockholm, representerades funktionshinderrörelsen av mig från DHR och Pia Johansson från Funktionsrätt Sverige. Kulturrådets Karin Westling inledde med att försäkra att myndighetens kärna alltid handlar om allas lika möjlighet att delta i kulturlivet. Och att samrådet med funktionshinderrörelsen därför är oerhört värdefullt för Kulturrådet.
Dagordningens andra punkt handlade om att Pia och jag skulle rapportera vad respektive organisation arbetar med. Pia Johansson sa bland annat att Funktionsrätt arbetar mycket med EU-valet och att organisationen har kongress i maj. Hon berättade också att ordförande Elisabeth Wallenius uppvaktat Kulturdepartementet i april för att berätta att Funktionsrätt anser att myndighetens Kultursamverksansmodell är bra. Idén med att ge statliga bidrag och samtidigt ställa krav på tillgänglighet är så bra att det borde användas av fler. Jag höll en lång rapportering om DHRs rättighetspolitiska arbete och berättade den enda aktuella saken efter den andra. I detta dokument väljer jag dock att bara redogöra för en detalj. Jag pratade om DHRs planer på att lyfta frågan om varför biljettbokning till rullstolsläktare inte kan göras på webben.
Från 2011 till 2016 har Sverige haft en övergripande strategi för genomförandet av funktionshinderpolitiken. Många myndigheter har samtidigt haft ett speciellt sektorsansvar med tydliga mål för funktionshinderfrågor. Men efter att strategin avslutats kom inget nytt från och med den första januari 2017. Inte förrän i slutet av 2017 antog riksdagen övergripande ramar om att Sverige ska arbeta mer utifrån FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Under 2018 har en utredare haft ett regeringsuppdrag att ta fram förslag till nya, mer detaljerade, funktionshinderpolitiska mål. Allt tyder på att utredningen är klar den 7 maj 2019. Utredaren har haft kontakt med alla myndigheter och Kulturrådet har till och med varit med i en referensgrupp till utredningen. Samrådets tredje punkt på dagordningen handlade om att Kulturrådet ”skvallrade” lite om vad utredningen kommit fram till. Trots att utredningens dag då allt ska offentliggöras ännu inte kommit.
Kulturrådet berättade att utredningen kommer föreslå att en samordnande myndighet skapas inom varje politikerområde. Att den samordnande myndigheten ska samråda med allt från kommuner och regioner/landsting till civilsamhället, föreningar och företag. Genomförandeplaner ska verkställas och en grundlig uppföljning om Sveriges funktionshinderpolitiska mål efterlevs föreslås göras var 6:e år. Kulturrådet föreslås bli samordnaren för kulturfrågor och tillsammans med utredaren har myndigheten tagit fram en övergripande målformulering. Kulturrådet påpekar vikten av hela samhällssektorns ansvar och berättade att myndigheten för kulturanalys samt Kungliga Biblioteket också föreslås få samordningsuppdrag.
Ingrid Skared och Malin Palm från Kulturrådet berättade om myndighetens arbete med Kulturskolecentrum. Det handlar om att försöka få fler barn och unga med funktionsnedsättning att delta i Kulturskolornas aktiviteter samt sprida kunskap om funktionshinderfrågor bland kommunernas anställa på Kulturskolor. På grund av att det varit svårt att hitta rätt kompetens i en upphandling har inga barn och ungdomar med egen erfarenhet av funktionsnedsättning intervjuats. Man har däremot studerat en nordisk forskningsrapport om personer med funktionsnedsättnings deltagande i Kulturskoleverksamhet. Man har även gjort två kartläggningar genom att fråga pedagoger och kulturskolechefer i 50 kommuner, en om Kulturskolors kompetensbehov och en om utvecklingsbehov. Man har också skapat en podd för att utbilda kulturskolans anställda, förbättrat informationen på webben och inlett samarbete med sex universitet för att få med funktionshinderfrågor i utbildningar för kulturskolornas anställda.
Del 2 av 2 publiceras imorgon 2019-05-22.
Nya funktionshinderpolitiska mål behövs
Grundkurs - Standardisering för kommittédeltagare del 2 av 2
Vi var ett 40-tal personer från hela Sverige som representerade företag, organisationer och konsulter av alla de skilda slag. De som höll i kursen var verkligen pedagogiska och framförde all tung information på ett lättsamt sätt. Arbetet med att ta fram standarder kan påverka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Väldigt kortfattat kan egentligen vem som helst i Sverige framföra en idé, något för att exempelvis förbättra utformningen av något som skapar mer tillgänglighet. När SIS (Sverige) nappat och arbetat med idén kan det vips vara en fråga som 34 länder i Europa har på dagordningen (CEN). Och till slut kan det bli en global fråga (ISO) så det som från början var en liten idé från någon privatperson i Sverige plötsligt skapar förändring i 160 länder. Många EU-direktiv och EU-förordningar har grundlagt från standarder, alltså EU:s två högsta rättsakter som ligger till grund för mycket av vår svenska lagstiftning.
Sakta men säkert gick kursledarna igenom hur arbetet i en teknisk kommitté går till och hur det även går till inom CEN och ISO. Allt sker utifrån grundprinciperna öppenhet, konsensus, frivillighet och intressentstyrt. Man måste alltid tänka på miljön, små och medelstora företag, hållbarhet, tillgänglighet och innovationshänsyn. Standardiseringsarbetet skapades för att värna om frihandeln och inget får göras om det inte lever upp till WTO (World trade organization) och EU-förordningen 1025/2012 om standarder. Efter grundkursen förstår jag mer och tror mer på nyttan att arbeta med tillgänglighetsfrågan genom att påverka standarder. Enligt SIS visar till och med studier att produktivitet ökar med tio procent per år hos dem i nordiska länder som följer standarder. Samtidigt ska det erkännas att det återstår en hel del innan jag helt förstår standarders värde.
För det första kostar det mycket pengar för medlemsorganisationerna att vara med som experter i standardiseringsarbetat. För det andra tar det en fantastisk tid av mina dyrbara resurser att sätta mig in i de minst 50-talet mejl som kommit bara på några månader. Sedan arbetar en massa människor runt om i hela världen i flera år för att försöka komma överens om att ändra ett ”och” till ett ”men” i ett dokument. En standard som efter flera års diskuterande, röstande och resande till möten runt om i världen till slut anses klar. En standard som då absolut kan förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, men eftersom standarder är frivilla att följa kan alla länders företag, regeringar och organisationer även bara strunta i allt.
