Briljant tillgänglighet på Melodifestivalens arena

Den som läst mitt tidigare blogginlägg där Marita Pettersson, från Autism- och Aspergerföreningen Gävleborg, skriver om tillgänglighetsfrågan ur sitt perspektiv förstår att det mer eller mindre är omöjligt att göra allt 100 procent tillgängligt för exakt alla. Om jag dock främst fokuserar på tillgängligheten för synskadade, hörselskadade och rörelsehindrade (som är mitt huvudfokus på denna blogg), ger jag festivalcirkusen ett riktigt bra betyg. Tillgängligheten är briljant i Göransson arena. Jag var där på fredagskvällens generalrepetition igår.


Via ett naturligt gångstråk tar publiken sig in i arenan. Det finns inga trappor och nivåskillnader så långt ögat kan nå. Arenan är utrustad med hörselslinga och det finns tydlig skylltning till tillgängliga toaletter. Som passiv publik tar man sig enkelt fram nära scenen. Om en rullstolsburen tar sig upp på scenen och kan vara aktiv är däremot osäkert. En mängd företag, melodifestivalens sponsorer, visar upp sig. Alla företagsmontrar är tillgängliga och användbara utom SJs där man måste kliva upp för ett rejält trappsteg innan man når de interaktiva datorerna. Konstigt nog blir jag inte förvånad. Eftersom SJ utestänger rörelsehindrade från sina tåg fram tills maj är de nog inte intresserade av att inbjuda rörelsehindrade till sin utställningsmonter heller.

































Efter ett melodifestivalgenrep krävs självklart en efterfest. Festivlatältet på Jerntorget i centrala Sandviken erbjuder underhållning med diverse musikaliska inslag mer eller mindre dygnet runt. Personligen prioriterar jag naturligtvis att prova den tillgängliga toaletten strax utanför tältet istället för att lyssna på Idoltvåan Calle Kristiansson.

Kommentarer
Postat av: trollhare

Härligt att se :D



Jag har själv funderat mycket över tillgänglighet när det gäller autism etc, eftersom det är "mitt" område, och ett problem med att ens diskutera tillgänglighet där är att behoven kan vara så oerhört olika att det liksom inte går att sätta några standarder.



Jag menar, det finns rätt enkla "regler" för tex. hur breda dörrar bör vara, att det ska finnas hörslinga och teckentolk, program i daisyformat osv. Såna kan man kryssa av på en lista, men det går inte att sätta lika enkla standarder för att göra en miljö tillgänglig för personer med tex. NPF.



För en del är det tex. jätteviktigt att kunna se den som pratar, medan för andra är det rentav obehagligt. För en del är det bra att ha tydliga färgkoder på allt, men för andra är det överbelastande för sinnena. För en del är total tystnad bäst, andra behöver ett jämt bakgrundsljud. En del behöver ledsagning hela tiden, andra blir snarare stressade av att ha folk omkring sig. Och så vidare.



Ändå drömmer jag om att ta fram någon sådan lista, fast den är omöjlig...

2010-02-13 @ 18:20:02
URL: http://trollhare.wordpress.com/
Postat av: Björn A Wallner

Bra att du ger en känga till SJ!

De borde anställa dig som tillgänglighets konsult på heltid i fem år så att de kan nå några som helst förändringar.

2010-02-15 @ 19:18:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0